Linné Karlstedt (1926-2014) har skrivit en intressant uppsats om sin uppväxt i [b]Ösjöfors och Ydrehammar[/b] vid [b]Vimmerby – Ydre järnväg[/b]. Till stor del handlar den om personer och småindustri i trakten, men järnvägen omnämns flera gånger. Jag har tagit mig friheten att lägga här in de delar som berör järnvägen. Vill någon se hela uppsatsen finns den [link=http://digitalamodeller.se/daedalus/kapitel/Minnen%20fran%20Osjofors%20och%20Ydrehammar.pdf]att läsa här.[/link] Ett fåtal ord har jag ändrat eller lagt till för sammanhangets skull. Fetmarkeringarna är mina.

"Oftast gick vi järnvägen från Ydrehammar. Ibland kunde tåget komma och då fick vi stiga ner i diket. En gång när vi var på hemväg från Ydrefors blev vi omkörda av en [b]liten bil som gick på rälsen[/b]. Den stannade och vi blev bjudna på skjuts ända hem till Ösjöfors. Fordonet hörde hemma i Västervik och karlarna som körde sa att de var ute på en inspektionsresa.

--------------------

En tid efter det att affären lagts ned upphörde också [b]persontrafiken [/b]på järnvägen. Det var någon gång 1933 detta hände. Sista tiden uppehölls persontrafiken med [b]rälsbuss [/b]som gick en tur om dagen. [b]Godstrafiken [/b]gick fram till 1938, mest då från sågverken i Ydrefors och Ydrehammar. Men även vid Norrkvill, där det förutom sågat virke även lastades props och andra skogsprodukter.

--------------------

När persontrafiken på järnvägen upphört började Helge Söderholm från Björkhaga köra med en nyinköpt [b]omnibuss[/b]. Linjen utgick från Ydrefors och sedan via Rumskulla till Vimmerby. Till en början gick turen bara tre dagar i veckan. Det var en Volvobuss med 26 sittplatser. Söderholm hade redan en personbil och två lastbilar i trafik. Tidigare hade skolbarnen här uppifrån åkt tåget, men nu blev det alltså buss i stället. Snart utökades bussturen att gå varje vardag och även på söndagskvällar. En returbiljett från Ydrehammar till Vimmerby kostade 2 kr och 25 öre. För att Söderholm skulle få tillstånd att köra med bussen var han tvungen att på ett visst antal ställen göra mötesplatser.

--------------------

I stationshuset i [b]Ydrehammar [/b]bodde allt sedan järnvägens tillkomst Carl Kullberg med hustru Marta. Kullberg arbetade vid järnvägen fram till dess nedläggning, därefter höll han på med lite av varje. Ibland skogsarbete, men även diverse annat. Hos Kullberg hörde jag radio med högtalare för första gången, det var i början av 1930-talet. Hustrun skötte biljettförsäljningen och en del annat skrivarbete vid station. Till en början var också posten inrymd där. Bommarna vid Ydrehammar sköttes också från stationen. Där fanns även ett pumphus, varifrån tågen fyllde på vatten. Kullberg drabbades av ohälsa och avled 1940. Hustrun Marta och yngsta dottern Elly bodde kvar i stationshuset till 1943 då de flyttade till Västervik. Övriga som bodde på stationen innan det blev sommarställe var Yngve Rinaldo med familj, dock bara en kort tid. Sedan kom Heribert och Tyra Jonsson mellan 1944 och 1946. Efter dem flyttade Axel och Hanna Svensson in. Postutdelningen hade de hand om även därefter och fram till dess att postombudet drogs in. Sedan fick vi hämta posten i en låda nere vid kvarnen. Den siste åretruntboende på station var Alvar Sjölander som kom från Hellerum. Även han arbetade i skogen på Domänverket och flyttade på 1960-talet till Vimmerby. Numera är huset sommarbostad

--------------------

Från Höckhult fanns förr en genväg fram till stationshuset i [b]Norrkvill[/b], det var bara en knapp kilometer dit. Där bodde allt sedan järnvägens tillkomst Karl Larsson med hustru Anna. Under järnvägsepoken lastades mycket trävaror vid Norrkvill, bl.a. props och så virke från två sågverk, som tidvis fanns i stationens närhet. Sedan järnvägen nedlagts arbetade Karl Larsson i skogen åt Domänverket till pensionsåldern. Sista tiden levde Karl på ålderdomshemmet i Rumskullahult där han avled i januari 1969. Därefter blev också Norrkvill sommarbostad."