För oss "trafikare" var de oftast ointressanta - vi önskade för resp. trafikuppdrag ett
drivfordon av viss kapacitet (Även på hemfärden). T ex från Hallsberg rbg, där jag lärde mig
mycket: Arbetsledaren på rbg kunde rakt komma in till lokledaren: "Vad har du för krut i 002?"
Svar t ex "Du 001". "För litet, jag har redan vagnar långt mer. Du får skaka fram ett
´stort lok´ - Ma eller "multade" D. Det lyckades normalt. Att sedan återföra dem i omlopp
var lokledarens sak.

Frågan är om något lok i de s k centrala omloppen genomgick dem utan brytningar. Lokledarnas då manuella km-räkning avsåg också mest att hålla uppe underhållet. För detta slags fordon överfördes styrningen till dåvarande LLC (Lokledningscentralen) 1980. Man ansåg sig då
kunna spara in ca 10 % av lokparken. Tog också med tiden dit vissa s k regionala drivfordon.
En viss spaltning skedde dock med Rc-lokens uppdelning på Person och Gods: Har någon utrett
fordonsåtgången?