Munktorp 1972

Kom över några fotografier idag som kanske vara av intresse

Munktorpsolyckan i augusti 1972, här kommer några bilder från någon dag efter, samtliga fotograferade av Göran "Påven" Bringstål.

[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]
[image]

/Eric Womelo (f.d. Henriksson)

En mycket tragisk "full-hastighets" smäll, som jag minns mycket väl!
En följd av olyckan var att Tkl-skifte ej fick ske mellan "tåg ut" och "tåg in", dvs inget tåg fick vara på gång till eller från stationen med Tkl-bytet, dvs " Tåg in" måste ha givits eller mottagits.

- - -
En följd av olyckan var att Tkl-skifte ej fick ske mellan "tåg ut" och "tåg in", dvs inget tåg fick vara på gång till eller från stationen med Tkl-bytet, dvs " Tåg in" måste ha givits eller mottagits.

Det kan ju i och för sig tänkas att en lokal eller regional bestämmelse hade den innebörden, men jag har svårt att föreställa mig att det skulle fungera. Det måste ha funnits många ställen i landet där man knappast, för varje avlösning av tågklareraren, kunde ställa kravet att alla angränsande stationssträckor skulle vara fria från tåg. I de allmänna trafikreglerna (säo, säok) fanns ingen sådan bestämmelse.

Från 1959 fanns dock följande, mer allmänt hållna och rimligare, bestämmelse i säok: ”Antalet avlösningar mellan tkl per dygn bör begränsas och ej läggas till tidpunkter med stark tågrörelse eller med tågmöte på stationen.” Formuleringen fanns i princip kvar, fast något justerad i slutet, ända till 2009: ”- - - ej läggas till tidpunkter med omfattande verksamhet.”

I äldre Säo, från tiden före 1959, hittar jag inget om begränsning av avlösning mellan tkl. Möjligen utfärdade SJ någon form av bestämmelse i ämnet i form av cirkulärskrivelse.

I det här fallet hade avgående Tkl mottagit UT för tåg vvvv och noterad detta i Boken.

När den pågående Tkl började så kom godståget och han gick ut och visade Avgång, lokföraren frågade med signalhornet Om mötande tåg inkommit. Tkl visade klart och ånyo avgång. Detta upprepades en gång till, ty Lokf kunde inte se något tåg på bangården. Lokföraren accepterar Tkl-s avgångssignal och kör.

Tkl går in på Tågex efter det att sista vagn passerat för att ringa Tåg ut!
Rösten i andra änden av telefonlinjen chockas när han får meddela Kb Tkl att han redan har lämnat Tåg ut. Kb Tkl upptäcker då detta i sin egen Bok.

Kb Tkl chockas och rusar upp till Stins på övervåningen där han sitter och äter och meddelar att han har skickat två tåg emot varandra.
Stins rusar ned för att nödutlösa strömmen. Då ringer el-matningscentralen i Skogstorp upp Kb, i samma ögonblick som Stins kommer in på Tågex, för att meddela att strömmen brutits och vill veta varför.

Kb Tkl hade tydligen ej tittat i Boken innan han började sin tjänst.

Tilläggas kan att de båda lokförarna var barndomskamrater och bodde nära varandra!

Jag feriejobbade på Västerås Central då detta inträffade. Den version vi som var indirekt berörda serverades av trafikområdesledningen var följande:

Det var dags för byte av tkl. Avlämnande tkl som jobbat dagpasset fick inte kassan att stämma utan räknade om den flera gånger utan att hitta felet. Som jag minns det saknades exakt 100 kronor. Avlösande tkl(hädanefter kallad tkl)fick inte heller kassan att stämma.

Man letade och letade. Under tiden kom godståget på sin väg mot Hallsberg. Tkl, som varit sjuk och sedan semesterledig gick ut och visade avgång utan att först kontrollera mötet. Det här var på den tiden tidtabellsskiftena låg i juni. Under föregående tidtabellsår hade mötet legat i Köping och inte i Kolbäck. Tkl hade, som jag minns det, varit ledig i princip sedan tidtabellsskiftet. Han har själv berättat för mig att han inte ens reflekterade över att mötet inte längre låg i Köping.

Tkl fick inte utöva säkerhetstjänst efter olyckan. Han kom istället till godsexpeditionen i Västerås där han framlevde sin sista tid vid järnvägen som helt nedbruten man.

Det jag saknat i beskrivningen av förloppet är varför föraren på godståget verkligen godtog tkl svar med handsignal att mötande tåg inkommit. Föraren borde nämligen ha saknat snälltåget eftersom han väl förtrogen med det då han hade det på sin egen förargrupp och körde det var tolfte dag. Han visste därför att snälltåget inte vikit av mot Eskilstuna eller fortsatt mot Hallstahammar som vagnuttagning utan att det förelåg ett fysiskt möte där han kunde iaktta tåget.

Något brast i den så viktiga dubbelkontrollen av möten på tam-sträckor.

Det påminner lite om sammanstötningen i Ryr, dvs Tdt-skifte och ändrade tågtider.

Det var tragiken till trots - båda förarna omkom - ett smärre mirakel att det inte krävdes några dödsoffer bland passagerarna den gången, och de här bilderna understryker den saken.

... och ingen vägtrafikant. Gamla E18 gick ju här parallellt med järnvägen, men redan 1972 hade denna sträcka ersatts med motortrafikleden (nu 2+1 väg) i ett nordligare läge. Det bidrog säkert till glesare trafik här. Dock har jag för mig att en bilist fick se olyckan i backspegeln, varför han klarade sig med nöd och näppe (?)

/ L G

Det var en mycket tragisk olycka och de båda lokförarna hade inte en chans i den höga hastigheten. Däremot om jag minns rätt gick passagerartåget med F-loket som tjänstetåg och var alltså tomt på passagerare vid olyckan annars hade det nog kunnat bli en av de svårare järnvägsolyckorna i Sverige.

Mvh/Alex

Det var en mycket tragisk olycka och de båda lokförarna hade inte en chans i den höga hastigheten. Däremot om jag minns rätt gick passagerartåget med F-loket som tjänstetåg och var alltså tomt på passagerare vid olyckan annars hade det nog kunnat bli en av de svårare järnvägsolyckorna i Sverige.

Mvh/Alex

Ändock anges ju i den dåtida olycksrapporteringen att förutom de två omkomna lokförarna hela 21 skadade personer inrapporterades som transporterade till sjukhusen i Köping och Västerås. Detta rimmar lite dåligt med det du skriver ovan '...med F-loket som tjänstetåg och var alltså tomt på passagerare vid olyckan...'! Eller menar du 'relativt tomt'? Så här skriver bland annat sajten 'Järnvägsolyckor i Sverige' om olyckan 1972 i Munktorp.

Snälltåg 741 kolliderade med Extra Godståg 6228 utanför Munktorp varvid 2 personer dödades, de bägge lokförarna, och 21 skadades. Orsaken till sammanstötningen var att 6228 fick avgång från Kolbäck innan 741 inkommit dit. Bägge loken, Ma 881 och F 699 skrotades på platsen.

Och VLT den 5 augusti 1972 skriver:

Det är de båda tågens förare som omkommit. Den ene hade påträffats vid denna upplagas pressläggning medan räddningsmanskapet under natten till i dag fortsatte sökandet i de fullständigt krossade loken efter den andre lokföraren. Tjugoen skadade fördes till lasaretten i Köping och Västerås

Då ber jag om ursäkt, jag hade fel och bra och jag fick ta bort det här minnesbilden.
Då är det förstås ett mirakel att ingen av passagerarna blev skadade. Kanske var det olyckan i Hinsnoret som spökade i mitt huvud.

Det andra citatet ur VLT talar sitt tydliga språk vilket öde som mötte lokförarna.

Mvh/Håkan