Trafiken efter 1931 var inte självtagen. Koncessionsändringen då var skriven så, att grundstatus i persontrafik behölls. Enbart trafikeringsplikten slopades: Ju övertas av Skyllbergs Omnibus (Förstås dotterbolag till bruket).

Den tillfälliga persontrafiken 1941-04-01--1948-05-08 mötte därför inga hinder. I vart fall
sista året omfattade den bara ett enda tåg: Vardagar Lerbäck 7.02-Askersund 7.45. Bussarna
körde 10 minuter snabbare! 1880-talsvagnarna användes, då enda boggivagnen sålts till LJ
1938. Den har förut behandlats på Forumet.

Den tilltänkta persontrafiken på Hjärtasjön krävde enligt "Väg och Vatten" ingen koncession.
Den skulle bedrivas i s k slutet sällskap: Skolbarn till den nya Kyrkskolan i Lerbäck,
de flesta med fäder inom Skyllbergs bruks skogsförvaltning. Man tvekade först till busstrafik
m h t det klena vägnätet i trakten. Men tycks alltså ha ändrat sig.

Liten fundering som bara perifert berör järnvägshistoria:

Hur blev det egentligen med busstrafiken/skolskjutsarna som skulle ersätta det planerade persontåget på skogsbanan?
Tanken var, så vitt jag förstår att barnen som bodde längs med skogsbanan (Släte, Rude och Hultabo) skulle åka till den nybyggda skolan i Lerbäck, och på så sätt skulle man kunna lägga ner skolan i Rude.

I boken "När bussen kom till byn" från 1945 står det att Skyllbergs omnibus har två linjer, dels Askersund-Skyllberg-Lerbäck-Hallsberg, dels Mariedam-Skogaholm-Hallsberg vilken senare linje kommer att öppnas då förhållandena så medgiver. Den busslinjen måste ha korsat skogsbanan vid lastplatsen Hultabo, men det var ju inte mycket till hjälp för de som skulle till skolan i Lerbäck eftersom bussen gick till helt andra orter.

Och hur blev det för dem som bodde i Släte och Rude? Skolan stängdes nämligen som planerat sommaren 1940, så de stod utan sin lokala skola, och inte ens på den tiden skulle man ha ansett att de hade gångavstånd varken till skolan i Lerbäck eller busshållplatsen i Hultabo