Fraktstyckegodset (Järnväg allmänt)
Det var på sin tid en rätt stor rörelsegren. Men järnvägen - motsatt bilarna - fick aldrig
någon lönsamhet på det. Trots att man alltmer jobbade lika: Med terminaler och omlastning
fjärr/lokalfordon.
Avtrappningen tycks ha skett enligt följande:
1) Norge 1972. NSB Styckegods gick samman med norska busstrafikförbundets till Linjegods A/S.
2) Sverige 1987. Styckegodset inom SJ-koncernen samlades till ASG. Ett begränsat återupplivningsförsök gjordes ca 1998-2010 i Green Cargo Road & Logistics.
3) Danmark, ca 2000. Denna DSB-del övergick utan större åthävor till danska åkarförbundet.
4) Finland, ca 2013. Denna del av VR-dottern Transpoint såldes ut.
Finns någon neutral analys av detta? T ex av någon högskola? En rätt stor transportör försvann i fyra länder (I Sverige ca 1 000 tjänster, som dock avvecklades någotsånär hyggligt).
Norska och danska berörda järnvägsmän höll strängt på att inte överföras till bilföretagen. Bara utlånas dit för jobbet, men ha kvar statstjänstemannastatus.
I USA lär järnvägens egna styckegodsrörelse ha avvecklats tidigt, LCL = Less-than-carload.
Överlåtits till samlastare = speditörer.