Olyckan beskrivs i SJ-skriften Säkerhetstjänsten 1943 (sidan 15). Ett av tågen passerade infartssignalen trots att denna visade "stopp".

Tågskyddssystemet Signum testades på sträckan Ulriksdal - Upplands Väsby, och som nämnts i annat inlägg var fyra lok utrustade. Signumsystemet var tämligen simpelt och reagerade likadant vid alla övervakade hastighetsnedsättningar och vid alla signaler som gav någon typ av restriktivt besked - om föraren inte kvitterade varningen bromsades tåget. Något som kan leda till att förare reflexmässigt kvitterar varningar och räknar med att börja bromsa lite längre fram - vilket vid enstaka tillfällen kan glömmas bort. Blocksträckorna kunde vara ganska långa (signalinstruktionsritning för sträckan) så det var inte rimligt att börja bromsa genast vid signalbesked "vänta stopp".

Det tyska Indusi var betydligt mer differentierat, med vaksamhetskontroll och övervakning av hastighetsminskning efter restriktivt besked från försignal, ovillkorligt stopp vid passage av signal i stopp och möjlighet till hastighetsövervakning. Att SJ testade Signum och inte Indusi kan ha berott på att det under kriget var svårt att få tag på Indusi-utrustning. Flera tyska signaltillverkare hade gått över till att producera krigsmateriel, och det finns (ej helt verifierade) uppgifter om att Indusiinstallationerna i Tyskland generellt togs ur bruk på grund av brist på reservdelar.

Under 1950-talet provade SJ ett kontinuerligt tågskyddsystem (ungefär samma som tunnelbanan införde 1950) och övervägde även att införa Indusi. Dock visade det sig att fler olyckor orsakades av felaktigt given körsignal än av att tåg passerade signal i stopp eller körde för fort, så därför prioriterade SJ att införa förregling, automatisk linjeblockering, spårledningar för hinderfrihetskontroll, automatisk återställning av infartssignaler mm. En annan stor satsning var utfartssignaler på stationer som saknade sådana - detta minskade risken att förare gav sig ut på linjen utan att ha fått signal "avgång" och dessutom fick tågklareraren bättre möjlighet att stoppa ett tåg efter att ha observerat t ex tjuvbroms eller förskjutning i lasten.

Skall det vid pilen var något att få upp fordon med? En ankfot? Nää.
/tell

Ursäkta urspårning.
Men när Tell nu gjort en sån bra närbild,
så undrar jag vad det är som sitter bakom
löphjulet nära rälsen på högra loket? /WS/

Finns det någon som har foton på de två typer av uppkörningsskenor som förr fanns för uppkörning av urspårade vagnar och kan lägga ut dem på Forumet?

På TGOJ fanns dessa två typer alltid med på växelvagnarna och användes olika beroende på var urspåringen skedde. De gamla "ankfötterna" krävde stor plats och var svåra att använda vid urspåring i växlar mm, där passade de moderna varianterna bättre.

De gamla "ankfötterna" placerades över rälen och låstes fast mot båda sidorna om rälen, medan de moderna varianterna bara lades på marken och sliprarna framför hjulen och "taggarna" av hjulens tyngd pressades ned mot marken och sliprarna så de hölls på plats.