Den stora sanneringen av smalspåret vid Köping borde ha varit inför elektrifieringen 1945-47 eller då överföringsvagnar började användas från Köping. Varefter smalspåret bara gick fram till utbyggnaden av godsmagasinet och slutade med stoppbock mot själva godsmagasinsgaveln.
Ombyggnaden av bangården i Köping var resultatet av en överenskommelse mellan KURJ, TGOJ och SJ och torde ha genomförts ganska snart sedan representanter för de tre förvaltningarna vid ett möte i Köping 8 november 1945 kommit överens om de sista ekonomiska frågorna och KURJ:s styrelse fem dagar senare godkänt denna uppgörelse. Ombyggnaden innebar bland annat att alla smalspår sydost om godsmagasinet revs upp, vilket skedde på KURJ:s initiativ trots att det medförde något försämrade växlingsmöjligheter på smalspåret. Som tc Ahlberg uttryckte det i en skrivelse till SJ gjorde denna ändring emellertid "hela området användbart för de normalspåriga banorna på ett oerhört mycket mera effektivt sätt, något som vid utnyttjandet av denna trånga bangård knappast kan värderas i penningar".