Smalspåriga personvagnar: VB (1/3) (Järnväg allmänt)

av Johan O, Wednesday, August 15, 2018, 21:45 (2052 dagar sedan)

Vikbolandsbanan, eller egentligen Norrköping-Söderköping-Vikbolandets Järnväg som bolaget hette, startar sin trafik 1893 på sträckan Norrköping-Söderköping. Under de kommande två åren öppnas även linjen till Arkösund i etapper.

1906 förlängs den södra bandelen från Söderköping till Valdemarsvik. Redan under 1910-talet försöker man förbilliga persontrafiken på de mer trafiksvaga avsnitten genom att investera i DEVA-motorvagnar.

Liksom många andra banor hade VB en nummerserie där vagnar med slutsiffra 0 och 5 var bromsvagnar. Vid senare kompletteringsbeställningar är man inte lika noga att följa detta utan man fyller på där det finns plats. Efter några år blir det därför ganska rörigt i nummerserierna...

Personvagnarna
Inför trafikstarten 1893 beställs inte mindre än 15 personvagnar av Ljunggrens mekaniska verkstad i Kristianstad. Alla vagnar med andraklassinredning har lanternintak. Fördelningen är:

2 rena andraklassvagnar
2 kombinerade andra- och tredjeklassvagnar
2 kombinerade andra- och tredjeklass boggivagnar
2 kombinerade post- och tredjeklassvagnar
7 rena tredjeklassvagnar

[image]
[image]
[image]
Leveransbilder från Ljunggrens är mycket ovanliga, då deras arkiv tyvärr gått förlorat. Desto roligare är det därför att det faktiskt finns leveransbilder på tre av vagnstyperna till VB bevarade!

[image]
Ett tidigt foto från Arkösund, lokstallet ser fortfarande inte helt färdigt ut. Längst till vänster en av BCo 5 eller 10, därefter en C, en CD, ytterligare en C och närmast loket en F-vagn.

Efter några år kompletterar man med ytterligare två boggivagnar. Den här gången har man valt Atlas i Stockholm som leverantör. Till skillnad från många andra banor har boggivagnarna hos VB toaletterna placerade mitt i vagnarna, vilket ger en lite udda fönsterindelning.

[image]
Någon av Atlas-vagnarna i Norrköping troligen på 20-talet. Vagnen har här fått tryckluftbroms.

Inför att banan till Valdemarsvik byggs beställs ytterligare en stor serie vagnar från både Ljunggrens och Fole. Den här gången rör det sig om 6 boggivagnar och 2 tvåaxliga vagnar med länkaxlar.

Vagnarna får nummer i 300-serien och speciella skyltar med två hammare och texten Hammarkind monteras på långbalkarna. Dessa skyltar skulle visa att fordonet tillhörde den så kallade ”Hammarkindsbanan”, alltså sträckan Söderköping-Valdemarsvik. Redan 1909 slås de två bolagen ihop, och i samband med detta sorterar man om bland vagnarna och personvagnarna delas upp efter typ istället för om vagnen är bromsad eller inte. Helt logisk blir kanske inte märkningen trots det, till exempel används aldrig nummer 21-28, men däremot 29-31.

[image]
1914 levereras två teakklädda boggivagnar från ASJ i Linköping. De är av ASJs standardtyp och liknande vagnar levereras samtidigt till bland annat VSBJ, GJ och NÖJ.

1916 köps två något enklare tvåaxliga tredjeklassvagnar in. Även de är av en ASJ standardtyp, men vagnarna är något längre än vanligt. Utvändigt är de klädda med betsad furupanel och inredningen är sparsmakad med randiga träbänkar. De är troligen avsedda som släp till den DEVA-motorvagn som hyrs in fr.o.m. samma år.

Sista leverans av vagnar till VB över huvud taget sker 1920 då VB liksom NÖJ och MÖJ mfl utnyttjar den svaga tyska valutan och köper två personvagnar med nitad stålkorg från Görlitz.

[image]
VBs sista DEVA-motorvagn orkade med sina 120 hästkrafter dra litet längre tåg. Närmast motorvagnen en av de båda Görlitz-vagnarna, därefter en Folevagn, en Atlas-vagn och sist två Ljunggrensvagnar.

Ombyggnader
Trots att majoriteten av VBs vagnspark utgjordes av vagnar från invigningsåret gjordes få större ombyggnader.

1908 inreds två tredjedelar av B 1 till postkupé och vagnen får följaktligen littera BD. Samma vagn byggs 1926 om till DF genom att den lilla andraklasskupén som återstår blir resgodsutrymme. Postverket vill några år senare ha ett större postutrymme, och vagnen blir ren postvagn.

Efter att rälsbussarna gjort sitt intåg på 40-talet slopas andra klass i samtliga vagnar, men det är osäkert om det gjordes någon förändring invändigt i vagnarna.

[image]
På denna bild tagen någon gång under kriget syns större delen av VBs personvagnspark. Troligen står vagnarna i reserv och trafiken sköts av rälsbussarna.

Smalspåriga personvagnar: VB (2/3)

av Johan O, Wednesday, August 15, 2018, 21:47 (2052 dagar sedan) @ Johan O

Försäljningar
De äldre personvagnarna börjar på 30-talet bli slitna och används allt mindre. 1930 är 802mm-banan Hällefors-Fredriksbergs Järnväg i behov av modernare vagnar, och man köper BCo 44 från VB.

[image]
Fd VB 44 som HFJ 10 i Fredriksberg på 50-talet. Efter försäljningen fick vagnen lanternintaket ersatt med högvälvt tak och rullade fram till att persontrafiken lades ned på HFJ år 1954.

Även majoriteten av de tvåaxliga personvagnarna från ursprungsuppsättningen säljs. Den första vagnen avyttras 1936 till Hasselfors bruk i Mullhyttan, där underredet blir internvagn. 1944-45 slopas elva av de tretton originalvagnarna.

Tre vagnar säljs 1944 till Fiskeby fabrik i Skärblacka och åtminstone de båda BC-vagnarnas korgar blir förråd. Samma år säljs 6 vagnar till Skoghallsverken, där de används i arbetartågen. Vagnarna ersätter de 15 år äldre vagnarna från Norsholm-Bersbo som gått samma öde till mötes. Någon eller några av vagnarna blir senare sommarstugor/förråd i trakterna kring Skoghall, men det är oklart om någon korg finns kvar idag. Är det någon som vet mer?

1945 säljs korgen från D 29, fd B 1, till en privatperson och underredet blir senare internvagn i Skoghall. C 9 blir samma år ombyggd till varmvagn med kaminuppvärmning för köldkänsligt gods. 1945 byggs även den äldsta DEVA-motorvagnen om till vanlig personvagn.

Den sista vagnen, CD 5(2), rullar vidare ytterligare ett år. Den förses 1946 med sidodörrar och rullar de sista åren fram till förstatligandet som CF-vagn, enligt vagnkortet utan soffor!


Sommarvagnar
VB körde sommartid badtåg, främst till Arkösund. Man hade många sommarvagnar, på gamla bilder från Norrköping Östra är tidvis hela bangården full. Främst rör det sig om N-vagnar med lösa reden, de första byggda redan på 1800-talet.

[image]
En tidig bild från gamla stationen på Norrköping Ö. Längst till vänster skymtar VBs ångvagn, därefter tre sommarvagnar byggda på N-vagnar. Till höger om huset syns en finka, både Co 15 och Co 17 samt en av de båda BCo-vagnarna 5 & 10.

1906 beställs nya flakvagnar från Fole. I beställningen ingår även 10 st sommarvagnsreden. Ur specifikationen framgår det att:
Öfverbyggnad till vagn litt N,N, Vagn med stomme af 1½” sv Jernrör, Tak av Galvaniserad korogerad jernplåt, Vagnens sidor förses med trälämmar, sido samt gafveldörrar. Under vagnens sidodörrar insättes fotsteg som lätt kunna borttagas då vagnarna användas för godstransport. Hvarje vagn förses med flyttbara bänkar såväl i mitten som vid sidorna.

[image]
På denna klassiska bild från Söderköping syns sommarvagnar från Fole. Överbyggnaderna monterades på flakvagnar littera NN2 och NN3 som levererades samma år. Därmed fanns det både tvåaxliga och treaxliga vagnar sommarvagnar!

[image]
Ytterligare en bild från Norrköping Ö. Här syns både sex sommarvagnar byggda på N-vagnar och fyra Fole-sommarvagnar.


Resgodsvagnar
VB hade förhållandevis många resgodsvagnar. De första fem vagnarna levereras inför invigningen 1893 och är liksom personvagnarna tillverkade av Ljunggrens i Kristianstad. Enligt beställningen skulle tre av finkorna utrustas med ångpannor för uppvärmning av persontågen, men det tycks bara ha blivit två vagnar i verkligheten. Från Ljunggrens köper man 1898 ytterligare två F-vagnar finkor av samma typ som tidigare.

[image]
Gamla stationen i Söderköping, troligen kort efter invigningen. Ångfinkan är en av de båda från originaluppsättningen från 1893.

Hammarkindsbanan väljer även de Ljunggrens som leverantör av sina F-vagnar, vilka uppgår till fem stycken varav tre med ångpanna.

[image]
Större delen av VBs personvagnspark samlad i Valdemarsvik 1935. Längst till vänster en av ångfinkorna FF 122-124. Vagnarna hade dörren asymmetriskt placerad.

Efter omnumreringen 1909 börjar resgodsvagnarna på nummer 100, medan ångfinkorna börjar på nummer 120. Med tiden fyller man på mellanrummet med ytterligare F-vagnar, genom beställningar från Kockums 1911, Hässleholm 1912 och slutligen ASJ i Linköping 1916.

[image]
Leveransfoto på VB F 109. Vagnen tillverkades av ASJ i Linköping 1916.

Som mest har man 25 F-vagnar, men i slutet av 20-talet börjar man bygga om de äldsta vagnarna till G-finkor. I en sammanställning över fordonen 1931 anges att nästan alla F-vagnar ”används huvudsakligen som godsfinka”.

Smalspåriga personvagnar: VB (3/3)

av Johan O, Wednesday, August 15, 2018, 21:47 (2052 dagar sedan) @ Johan O

SJ-tiden
VB förstatligas tillsammans med övriga TÖJ 1950. Trafiken bedrivs då huvudsakligen med rälsbuss, och många av vagnarna står normalt i reserv. Det var troligen därför en ganska nedgången fordonsflotta SJ tog över. Två vagnar helrenoveras, men redan 1954 har YCo5p tagit över trafiken och man väljer istället att slopa de flesta av de kvarvarande vagnarna.

Hela 12 vagnar blir tjänstevagnar, de flesta verkstadsvagnar. I vissa fall märker man till och med inte ens om vagnarna. Tre vagnar blir lite mer radikalt ombyggda till hjälpvagnar.

[image]
VB Co 65 som verkstadsvagn i Motala. Som synes är vagnen inte ommärkt.

De tvåaxliga vagnarna C 20 och CD 39 hinner få SJ-nummer men båda blir tjänstevagnar efter bara några år. Korgen till Cp 438 säljs 1955 och blir stuga utanför Läckeby. Den bränns ned under 70-talet. Systervagnen byggs om till tjänstevagn 1952 och får lanternintaket borttaget. Sista användning av vagnen är vid breddningen av norra delen av NVHJ 1963-1964. Den skrotas troligen kort därefter. Även fd Co 63 används vid samma arbete, och skrotas även den efter avslutat arbete.

[image]
Smalspåriga tjänstevagnar i Åtvidaberg i samband med breddningsarbetena. Från höger fd VB CD 39, NÖJ Co 52, VB Co 63, okänd finka, NVHJ C 33.

Cp 440 skrotas 1955. Eventuellt ingår vagnen i den större mängd tvåaxliga personvagnar från bland annat MÖJ som skrotas lokalt i Östergötland. Vi har inte lyckats hitta några dokument om dessa skrotningar, men åtminstone tre av vagnarna vet vi såldes som förråd eller liknande. Har någon här på forumet hittat något mer om dessa skrotningar?

Vid förstatligandet 1950 återstår fem F-vagnar som får littera Fp. Tre av vagnarna går i trafik in på 60-talet. Fp 155 reserveras 1965 för ett blivande järnvägsmuseum i Linköping, men vagnen ingår tyvärr bland de fordon gallras ut när Linköpings stad tackar nej till SJs förslag om finansiering för det framtida museet.


Bevarade vagnar
Det finns inte mindre än tre kompletta personvagnar och åtminstone två vagnskorgar kvar från VB.

Äldst är de båda BC-vagnarna BC 3 & 4. Korgen från BC 4 hamnade som förråd i Skärblacka, men togs tidigt omhand av AGJ och är relativt välbevarad. Tillsammans med underredet från CD 6 kommer de någon gång i framtiden att kunna renoveras till en komplett vagn.

Korgen från BC 3 hamnade som uthus i Vånga, men tyvärr gick förfallet mycket långt innan vagnen räddades. Resterna av korgen hämtades av ”Kvarnabogänget” 2008. Här kommer det bli tal om rekonstruktion av stora delar av vagnen.

Den några år modernare Co 17 (-> Co 61) blir efter ombyggaden 1953 hjälpvagn i Linköping. Efter nedläggningen av MÖJ flyttas vagnen till Finspång. 1975 köps den av AGJ, där den renoverats och försetts med rullstolslift. Idag rullar den i föreningens trafik märkt AGJ Co 28.

Ytterligare en hjälpvagn finns kvar, nämligen fd VB Co 43. Den byggdes om ganska radikalt vid KVAB 1953 med nytt högvälvt tak och till största delen nya sidor. Vagnen hamnar på 60-talet på Roslagsbanan, och därifrån skänks den 1993 till ULJ. Den avvaktar renovering och är förrådsställd.

Modernaste bevarade vagn är VB C 30 från 1916. Efter 20 år i hembygdsparken i Målilla finns den sedan 1983 i Västervik där den används i trafiken. Vagnen är renoverad till sitt SJ-skick.

Ingen F-vagn finns bevarad, varken de som fick littera Fp eller de som blev ombyggda till vanliga G-finkor.


Fordonslista
[image]

Källor till uppgifterna härstammar till stor del från Riksarkivet, dels i VBs vagnskort, samt som vanligt i Väg & Vattenbyggnadsstyrelsens årliga rapporter från de enskilda järnvägarna. Några uppgifter är även tagna från Landsarkivet i Vadstena, där delar av TÖJs efterlämnade material finns bevarat.

En liten förklaring till tabellen:
De grå fälten markerar att fordonen har bytt nummer, är inköpta eller har sålts vidare till andra banor. I slutändan kommer de därmed utgöra en länk till tidigare historia och vidare öden.

Gula fält är fält där vi är något osäkra över uppgifternas riktighet. Ibland kan det röra sig om otydlig handstil i gamla dokument, ibland motsägelsefulla uppgifter.

Kolumnen med SJ-id är något förenklad, endast första SJ-littera är angivet. Det kommer som sagt en mer komplett lista över SJ-vagnarnas öden senare, inklusive ombyggnader under SJ-tiden m.m. Kolumnen ska därmed än så länge mest ses som en referens liksom de grå fälten.

Vi håller oss kvar i Östergötland men flyttar oss längre västerut inför nästa bana, som faktiskt kom att bli ett helt smalspårsnät. Nästa bana: MÖJ inklusive föregångare och bihang.

/Johan & Stefan

PS: Samtliga bilder är från Samlingsportalen.

Smalspåriga personvagnar: VB (3/3)

av Anders Jansson, Thursday, August 16, 2018, 22:17 (2051 dagar sedan) @ Johan O

Cp 440 skrotas 1955. Eventuellt ingår vagnen i den större mängd tvåaxliga personvagnar från bland annat MÖJ som skrotas lokalt i Östergötland. Vi har inte lyckats hitta några dokument om dessa skrotningar, men åtminstone tre av vagnarna vet vi såldes som förråd eller liknande. Har någon här på forumet hittat något mer om dessa skrotningar?

Cp 440 skrotades i Vislanda 1955-09. Slopad 1955-04-27 efter att ha inkommit till Kalmar Verkstad i dåligt skick i kombination med växlingsskada (Valdemarsvik).

De vagnar som skrotrapporterades av 2 maskinsektionen 1955-01 (Cp 419, 425-426, 428-431) ingick alla i ett stort slopningsberslut gällande 15 vagnar 1954-08-13. Slopningsorsaken var dåligt skick och de vagnar som inte blev tjänstevagnar skulle skrotas i Vislanda vars kapacitet dock inte räckte till vid den aktuella tidpunkten. Även om de aktuella vagnarna alla är skrotrapporterade 1955-01 kan det finnas skäl att anta att skrotningen delvis kan ha gjorts redan under 1954 men att rapporteringen fått vänta tills allt var klart.