När man läser gamla händelserapporter/händelsebeskrivningar så framgår tydligt att man så fort som möjligt försökte få fordonen på spår igen och om inga synliga skador upptäcktes så fortsatte tågen med de urspårade fordonen på spår igen, både för lok och vagnar.

Nu är min fråga när infördes bestämmelsen att urspårade fordon, lok eller vagn, ej fick sättas in i tåg förrän de besiktigats och undersökts av verkstadspersonal, det som i modern tid kallades för att "rödkorta" fordonet?