Smalspåriga personvagnar: MÖJ (del 3: MÖJ) - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Hej!

Sista bana i Östergötland att presentera för den här gången är Mellersta Östergötlands Järnväg. MÖJ kom med tiden att bli ett helt litet järnvägsnät, men låt oss börja från början.

Redan på 1880-talet väcktes tanken att ansluta Linköping och en hamn vid Vättern med järnväg, om inte annat för att avsevärt förkorta handelsvägen till Göteborg. Man planerade redan från början att ansluta till FWÖJ i Fågelsta, och därigenom kunna transportera både folk och gods till hamnen i Hästholmen.

Aktieteckningen går trögt och det ska dröja ända till 1897 innan sträckan Linköping – Fågelsta kan öppnas för trafik. Man har tidigt tankar på en förlängning till någon station på NWHJ och 1906-1908 byggs sträckan Linköping-Ringstorp. MÖJ är inne i en expansiv fas, för samtidigt med banan till Ringstorp byggs även sidolinjen Klockrike-Borensberg, som man dessutom elektrifierar.

Ekonomin är god och nätet fortsätter växa. År 1915 står sträckan Fornåsa-Motala färdig. Även denna sträcka är elektrifierad och under bygget av banan blir även huvudlinjen Linköping-Fågelsta det. År 1919 slås bolagen FWÖJ och MÖJ ihop och samtliga fordon införlivas i MÖJ.

Efter att huvudsakligen gått med vinst sedan starten blir ekonomin på 1920-talet snabbt kraftigt försämrad till följd av den ökande konkurrensen från biltrafiken. 1927 är situationen så dålig att bolaget träder i likvidation. Rekonstruktionen misslyckas och slutar med konkurs. Efter några år där NÖJ trafikerar banan åt konkursförvaltaren bildas det gemensamma trafikbolaget TÖJ tillsammans med NÖJ & VB och en andra rekonstruktion av MÖJ blir färdig år 1934.

Som det framgår av föregående avsnitt är ett villkor för statslånen att MÖJ tar över trafiken på VSBJ och 1934 köper MÖJ loss banan och dess fordon. Därmed får linjenätet sin största utbredning med strax över 15 mil järnväg.

Personvagnar köpta av MÖJ
MÖJs nummerserie börjar på nr 1000. Första uppsättningen personvagnar, nr 1000-1005, består av tre boggivagnar och tre tvåaxliga länkaxelvagnar, samtliga tillverkade av VABIS.

[image]
MÖJ BCo 1000 eller 1001 under färdigställande hos VABIS

[image]
Leveransfoto på BCo 1000. Vagnen pryds med Östergötlands landskapsvapen.

[image]
Elmotorvagnen MÖJ 1 med blandat tåg i Borensberg. Personvagnen är C 1003 eller BC 1005.

Persontrafiken är den största inkomstkällan de första femton åren, och vagnsparken utökas i snabb takt. Redan år 1900 köper man tre tvåaxliga vagnar från Kockums, i stort sätt lika de tidigare vagnarna. Uppenbarligen är inte kvaliteten den bästa, för redan år 1902 rapporterar man till VoV att:

"2ne korta passvagnar, tillverkade af Kockums Verkstad, Malmö år 1900, fullständigt omboaserade invändigt, då virket befanns ofullständigt torrt och därigenom hela vagnarna sönderspruckit"

[image]
Kockums ritning på MÖJ 1006-1008. Notera att denna vagnsserie har en liten plåt mellan grindar och vagnsgavel, vilket gör plattformarna något större än på andra liknande vagnar. Nr 1006 levereras som ren andraklassvagn.

År 1907 görs nästa stora beställning, den här gången går beställningen till Fole på Gotland. Beställningen omfattar fyra modernare vagnar med högvälvt tak, 3 st C och en ren andraklassvagn. Samma vagnstyp beställs året efter även av NÖJ, se NÖJ AC 26-27.

Från början har vagnarna målade nummer uppe vid takfoten, senare ersätts märkningen med emaljsiffror längst ned på korgen.

[image]
Leveransfoto på C 1009. Funktionen på den Fole-typiska ventilationshuven ovanför det sista fönstret är något oklar, den försvinner senare utan att ersättas.

MÖJ fortsätter att prova olika leverantörer och 1912 har turen kommit till närbelägna ASJ, dit man även har spåranslutning. C 1013-1015 är av en något större typ än verkstadens tidigare byggen, och de följs av de snarlika C 1016-1018 två år senare. Vagnarna är litet mindre påkostade än många andra vagnar vid den här tiden och klädds med betsad furupanel istället för den annars vanliga teaken.

[image]
[image]
Leveransfoton på MÖJ C 1013 och 1018.

Den sista nyleveransen av personvagnar sker 1920 när man liksom NÖJ, VB mfl utnyttjar den svaga tyska valutan och köper två tredjeklass boggivagnar från Görlitz.

[image]
Denna bild är sannolikt tagen strax efter leveransen av Co 996-997, tyvärr är bilden som synes inte den bästa.

Ombyggnader
Hur posttransporterna sköts de första åren är än så länge oklart. År 1904 förses iallafall C 1004 med en liten (3/8 av vagnen) postkupé och får litt CD. Den följs tre år senare av C 1007 som även den får postavdelning, men den här gången görs hela 3/4 av vagnen till postkupé.

[image]
MÖJ lok 3 med tåg i Fornåsa. De tre synliga vagnarna är CD 1004, FWÖJ C 20/21 och någon av sommarvagnarna N 1055-1059.

De äldsta personvagnarna beställda av MÖJ börjar bli slitna under 30-talet. År 1935 slopas C 1008 och korgen säljs, den hamnar till slut som fågelstation vid Tåkern.

År 1936 tycker posten att befintliga postvagnar är allt för föråldrade, och man kostar på den troligen ganska slitna B 1012 en rejäl upprustning och ombyggnad till postvagn. Den blir hos ASJ i Linköping försedd med bland annat ny inredning, delvis nya sidoväggar, nytt värmesystem och gasljus.

[image]
Leveransfoto på MÖJ D 1012 efter ombyggnad hos ASJ Linköping.

I slutet av kriget uppstår behov av vagnar för köldkänsligt gods. 1945 byggs både B 1006 och CD 1007 om till ”varmvagnar” litt Gv med kamin för detta ändamål. Vagnarna förses även med sidodörrar för lastning av gods.

Kvarvarande lanterninvagnarna står mest som reserv efter kriget. 1948 säljs BCo 1000 till BLJ där den blir BCo 5. Samma år avyttrar man även underredet från C 1003 till Skoghallsverken, medan korgen säljs och blir sommarstuga. Man säljer även BC 1005 till Fiskeby Fabrik, men här är det oklart om korgen skrotas eller säljs vidare.

Personvagnar övertagna från andra banor
När MÖJ år 1919 tar över FWÖJ får alla vagnarna behålla sina nummer utom de båda VSBJ-vagnarna som man istället numrerar in i sin egen serie.

År 1922 kostar man på FWÖJs enda boggivagn, BCo 25, en större revision hos ASJ. Vagnen går därefter i trafik i oförändrat skick fram till 1942 då vagnen klassas ner till Co.

[image]
MÖJ BCo 25 nyreviderad hos ASJ i Linköping år 1922. Nedan en bild på andraklassinteriören vid samma tillfälle.
[image]

1880-talsvagnarna från FWÖJ märks om med MÖJ-signatur och rullar därefter i trafik in på 1930-talet, då de flesta ställs av. Åtminstone tre vagnar är fortfarande i trafikerbart skick 1937 och finns på bild i Verkebäck när militären har sin Smålandsövning. De slopade vagnarna säljs antingen till industrier eller blir tjänstevagnar, två vagnar används till exempel för järnvägens målare.

[image]
MÖJ C 12 i Linköping i slutet av 30-talet. Vagnen till höger är sannolikt fd CD 19.

De ASJ-tillverkade tredjeklassvagnarna C 20-21 är de modernaste vagnarna som beställts av FWÖJ. Båda vagnarna går i trafik relativt oförändrade fram till 1941, då C 20 förstörs i en brand. Man sparar underredet och 1944 förses det med en ny panelklädd korg på TÖJs verkstad i Finspång.

De båda vagnar som FWÖJ köpt från VSBJ 1918 får nr 998-999 i MÖJs serie, eftersom det är fullt uppåt i nummerserien. 1937 byggs BC 999 om med resgodsavdelning och får littera CF.

[image]
MÖJ Ex 6 från 1936 med persontåg. Vagnarna är Co 201, någon av C 1013-1015 och sist CF 999.

I och med att MÖJ tar över trafiken på VSBJ 1930 blir man de facto ägare till deras fem kvarvarande personvagnar. De båda fd FWÖJ-vagnarna från 1888 slopas relativt snabbt, år 1933 säljs korgarna och 1936 även det ena underredet.

Även de modernare vagnarna är ganska nedgångna efter många år utan något större underhåll, på vagnskortet till C 214 noteras tex. ”Dåligt toalettgolv”. Vagnarna rustas upp och moderniseras med bla. tygklädda säten. BC 211 blir år 1938 ren tredjeklassvagn. Boggivagnen Co 201 förses någon gång med värmepanna, men tycks i övrigt ha rullat tämligen oförändrad fram till förstatligandet.

[image]
MÖJ Co 201 i Linköping 1943, vagnen är här försedd med värmepanna. Bild från Digitalt Museum.

En sista personvagn tillkommer 1944 då man låter bygga om VSBJs gamla DEVA-motorvagn BCFXo 1 från 1916 till kombinerad tredjeklass- och resgodsvagn litt CFo. Den får ett något säreget utseende med olika långa boggier, och plattform bara i ena änden. Vagnen är enligt fordonsförteckningen klädd med "målad träpanel".

[image]
En precis nyombyggd CFo 202 i Sonstorp på NÖJ. Tyvärr är inte bilden mycket bättre än så här.

Reservpersonvagnar
MÖJ hade två väldigt udda treaxliga godsfinkor byggda på egen verkstad år 1907, GC 1076-1077, vilka används som ”reservpersonvagnar”. De blir vid förstatligandet ombyggda till rena godsfinkor. Bild på en av vagnarna finns i TÅG 5/96.

Sommarvagnar
MÖJ hade åtminstone fem sommarvagnar. I VoV-rapporteringen framgår att N 1055-1059 sommartid förses med lösa reden byggda 1897. En av vagnarna skymtar på bilden från Fornåsa högst upp i förra inlägget. Troligen upphör sommarvagnstrafiken under sent 10-tal eller under tidigt 20-tal som på många andra banor.

Resgodsvagnar
Liksom personvagnarna tar MÖJ även över resgodsvagnar vid sammanslagningen med FWÖJ och vid köpet av VSBJ.

Vi börjar dock med de ursprungliga vagnarna från 1897: Fyra finkor levereras detta år från Kockums i Malmö, där de två sista förses med ångpanna för uppvärmning av tågen vintertid. Vi väljer att säga vintertid, för redan fr.o.m 1899 anges att ”1022 o 1023 användas, sedan ångpannan utflyttats, under sommaren som kylvagnar”. Vagnarna har för detta ändamål isolerade dubbla väggar.

År 1903 låter man på den egna verkstaden bygga om två betvagnar till täckta godsfinkor. Dessa båda vagnar byggs därefter år 1908 om ytterligare en gång, nu till resgodsvagnarna F 1074-1075.

I samband med sammanslagningen med FWÖJ 1919 tillkommer ytterligare fem resgodsfinkor. Den sista vagnen är en av VSBJs moderna ASJ-finkor som FWÖJ bytt till sig 1918. Den får nummer i MÖJs egen nummerserie, medan övriga vagnar får behålla sina nummer.

[image]
F 1019 i Linköping, troligen i slutet av 1920-talet. Loket är MÖJ Dx 2 och personvagnen någon av C 1016-1018.

År 1934 när MÖJ tar över VSBJ återförenas de båda ASJ-vagnarna. MÖJ blir då även ägare till den andra Ljunggrensfinkan från 1888, vilken man snabbt förpassar till sopvagn på Norrköping Östra. Vagnen har Kjell Friberg skrivit om här.

Eftersom MÖJs huvudlinje Linköping-Vadstena och sidobanorna Klockrike-Borensberg samt Fornåsa-Motala är elektrifierade uppstår ett behov av ett elrevisionsfordon. År 1938 bygger man därför om F 1022 till självgående montagevagn litt Qx, men den blir ganska snart ersatt av den år 1944 inköpta motorvagnen MÖJ X 5 (fd VGJ X 101). Redan 1945 monteras därför drivningen bort från 1022 och finkan övergår till att vara följevagn till ”Gullhönan”, som motorvagnen kallas. Den blir senare av med sina hjul och ställs upp som förråd i Västervik.

[image]
Fd MÖJ F 1022 som förråd vid motorvagnsverkstaden i Västervik på 1970-talet. Foto: Stefan Olsson.

Under 1940-talet bygger man om ett flertal av de äldre F-vagnarna till rena G-finkor, och som ersättning för dessa låter man istället år 1941 respektive 1946 bygga om de båda stora G-vagnarna 1205-1206 till resgodsvagnar.

[image]
Leveransfoto på G 1205 från ASJ 1914. Ombyggnaden till F-vagnar omfattade bland annat montage av kamin i konduktörskupén.

SJ-tiden
Vid förstatligandet 1950 övergår inte mindre än 24 personvagnar i statlig ägo. Det råder ett visst fordonsöverskott, och många av de äldsta vagnarna blir degraderade till tjänstevagnar. Redan 1950 beslutar man att (B)Co 1001 och 1002 ska byggas om till hjälpvagnar litt ABp. 1001 blir ombyggd, men av okänd anledning slopas 1002 och skrotas i Vislanda 1952.

[image]
Fd MÖJ BCo 1001 som hjälpvagn i Västervik 1975.

År 1955 görs en stor utrensning, då slopas inte mindre än 8 fd MÖJ-vagnar. De flesta skrotas lokalt runt Linköping och även om alla vagnarna är noterade som skrotade vet vi att åtminstone fyra vagnskorgar säljs som bland annat garage, fårhus och omklädningsrum.

[image]
MÖJ C 1016 eller 1017 på stationsplanen i Västerlösa 1955. Som synes fick vagnen aldrig någon SJ-märkning. Både den och systervagnen hamnar senare i Normlösa, en som omklädningsrum vid idrottsplatsen och den andra som förråd vid stationen.

De flesta vagnarna blir kvar i Östergötland, men fd C 21 hamnar på Öland och rullar i sista tåget på ön.

D15p 444, fd MÖJ D 1012 reserveras för ett järnvägsmuseum i Linköping, men ingår tyvärr bland de fordon som slopas när samlingen minskas ned i slutet av 1960-talet.

Bevarade fordon
Ett av huvudsyftena med vårt arbete är att identifiera eventuella kvarvarande vagnskorgar ute i landet och vad det gäller MÖJ så finns det faktiskt fortfarande, åtminstone, tre korgar kvar som inte ägs av någon järnvägsförening. Förutom dessa finns det flera kompletta vagnar bevarade.

Äldst av de vagnar MÖJ beställde själva är de båda originalvagnarna från 1897, BCo 1000 på museet i Linköping och 1001 hos WFJ, där 1001 är i sitt skick som hjälpvagn. Dessutom står den ovanligt kompletta korgen från C 1003 som sommarstuga norr om Skärblacka.

[image]
Fd BCo 1000 och C 1013 utomhus i Linköping 1974 innan järnvägsmuseét färdigställdes.

Av de modernare personvagnarna finns C 1013 på järnvägsmuseet i Linköping. Vagnen är utvändigt i sitt senare skick med plåtklädsel, vilken troligen tillkom på 1940-talet, medan den invändigt är återställd i ett skick som någorlunda visar originalskicket. Även korgen från någon av systervagnarna C 1014-1015 finns kvar, den står som garage utanför Västerlösa.

Av vagnarna som MÖJ tagit över från andra banor är det inte mycket sämre: Tre kompletta vagnar och en vagnskorg finns kvar.

De kompletta vagnarna är först och främst CF 999 hos WFJ. Den blev efter slopningen såld till USA där den bland annat användes som glassbar. Vagnen spårades upp av WFJ i slutet av 80-talet och kunde återbördas till Sverige. CD 19 på järnvägsmuseet i Linköping och B 11, fd FWÖJ AC 11 hos AGJ har vi ju redan beskrivit i ett tidigare avsnitt. Sist men inte minst finns den andra korgen till C 20 kvar, men i mycket dåligt skick. Den har förmodligen använts som fårhus där den vid en åkerkant står strax söder om Västerlösa.

[image]
Korgen från MÖJ C 20 som fårhus(?) utanför Västerlösa. Vagnskorgen nytillverkades i Finspång 1944.

Resgodsvagnarna är inte riktigt lika vältaligt bevarade. Den enda vagn som överlevt är F 1022, som efter förstatligandet hamnade utan hjul i Västervik. Där användes den bland annat som gasförråd innan den i början av 80-talet övertogs av JTJ som senare bytte bort korgen till AGJ. Den avvaktar renovering i Kvarnabohallen.

Allt som allt innebär det 6 kompletta personvagnar, 3 vagnskorgar och en resgodsvagnskorg, vilket sammantaget gör MÖJ till en av de mest välrepresenterade banorna när det kommer till kvarvarande vagnar.

Fordonslista
[image]

Källor till uppgifterna härstammar till stor del från Riksarkivet, dels i MÖJs vagnskort, samt som vanligt i Väg & Vattenbyggnadsstyrelsens årliga rapporter från de enskilda järnvägarna. Många uppgifter är även tagna från Landsarkivet i Vadstena, där material finns bevarat från både TÖJ, KVAB och postverket.

En liten förklaring till tabellen:
De grå fälten markerar att fordonen har bytt nummer, är inköpta eller har sålts vidare till andra banor.

Gula fält är fält där vi är osäkra över uppgifternas riktighet, i det här fallet eftersom vi helt enkelt inte vet vilken av vagnarnas korg som finns kvar.

Kolumnen med SJ-id är något förenklad, endast första SJ-littera är angivet. Det kommer en mer komplett lista över SJ-vagnarnas öden senare, inklusive ombyggnader under SJ-tiden m.m.

Efter att ha uppehållit oss i Östergötland ett tag flyttar vi nu oss söderut. Nästa bana vi tänkte fördjupa oss i blir därför Eksjö-Österbymo.

/Johan & Stefan

Bilder från samlingsportalen, digitalt museum och egen samling.

Fordonslista

Jag hittade en uppgift (kommer från Gurklisten) på att MÖJ BCo 1000 befann sig hos WFJ (VÖJF) 1984 - 1991.

M.v.h.
Ola