Oförreglat på stora delar av UVHJ (Signaler/säkerhet)
[img]https://harald.nordius.se/bilder/UVHJtdt1937.jpg[/img]
Nu lånar jag den bild på tjänstetidtabellerna för tågen 3 och 203 på UVHJ år 1937 som Harald visade i tråden om följtåg; hoppas att det är okej.
I kolumn 2 och 6 anges den signalbild som ska visas från infartssignalen resp. från utfartssignalen vid en station, men här är kolumnerna tomma vid de flesta av stationerna. Saknades det alltså signaller där? Ja, när det gäller [i]utfartssignaler [/i]är det så. Sådan fanns bara vid Herrljunga (förmodligen p.g.a. spårkorsningen med stambanans spår), vid Vänersborg (förmodligen p.g.a. den rörliga bron) och vid Uddevalla SJ.
Men, varje station hade ändå en [i]infartssignal[/i], även om det inte ser ut så i kolumn 2. Där angavs nämligen en symbol för signalbilden bara om det fanns ett signalställverk av sådan "kvalitet" att växlarna i tågvägen var [i]förreglade[/i], alltså kontrollerade i körsignalen från infartssignalen.
Det är intressant att det mellan Herrljunga och Vänersborg bara var den lilla (och, förmodar jag, tämligen obetydliga) stationen Salstad som hade fått växelförregling. Min teori är att Saltstad har prioriterats för att man ville kunna ha stationen obevakad på kvällar och natter (kanske för att det var så lite behov av bemanning där då av andra skäl, t.ex. biljettförsäljning och resgodsexpediering). Och för obevakad drift krävdes det växelförregling. (Men för tågen 3 och 203 är Salstad uppenbarligen ändå bevakad, även på sön- och helgdagar.) UVHJ:s ekonomi verkar inte ha räckt till för att ordna signalställverk med växelförregling till andra småstationer, förutom Ryr och Ängebacken. Inte heller Öxnered hade växelförregling för UVHJ-tågen; kanske kom man inte överens med BJ om hur kostnaderna skulle fördelas.
Principen att satsa pengar på växelförregling på småstationer (för att kunna ha dem obevakade) i stället för på stationer med mer trafik (där investeringen i säkerhet hade gjort mer nytta), den levde kvar länge. När jag på 1980-talet besökte Vara, fascinerades jag av att stationen fortfarande saknade ställverk, att alla växlar var klotväxlar och att de tågvägsskiljande växlarna låstes med hänglås. Trots att Vara var en av de stationer på banan som hade mest verksamhet, hade fortfarande inga pengar satsats på ställverk och förregling. Orsaken var ju dock klar: Stationen behövde ändå bemanning under hela trafiktiden (bl.a. för att Håkantorp då fjärrstyrdes från Vara), och hastighetsbegränsningen till 40 km/h över stationen för alla tåg p.g.a. oförreglade växlar, den kunde man ta, eftersom i princip alla tåg ändå hade fast uppehåll i Vara. Först 1991 fick Vara ett signalställverk med "normal säkerhetsnivå".
/up