Gamla kändisar bland Roslagsbanans resenärer - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Hej igen!
på Roslagsbanan hade vi en del kändisar som resande, b.la Bertil Perrolf och Stig Järrel bosatta i Tuna gård invid Österskär, Järrel var en trevlig person som ofta bjöd oss personal på karameller, Bertil ville också få ett snack med oss. Mille Schmith klev på i Ösby

Framlidne Tågmästaren Gösta(ludde perfekt)Lundin lyckades få ett radioprogram "Skivor till kaffet" sänt direkt från Östra station.

Minns alla fyra vännerna:-) med glädje.

Hej igen!
på Roslagsbanan hade vi en del kändisar som resande, b.la Bertil Perrolf och Stig Järrel bosatta i Tuna gård invid Österskär, Järrel var en trevlig person som ofta bjöd oss personal på karameller, Bertil ville också få ett snack med oss. Mille Schmith klev på i Ösby

Framlidne Tågmästaren Gösta(ludde perfekt)Lundin lyckades få ett radioprogram "Skivor till kaffet" sänt direkt från Östra station.

Minns alla fyra vännerna:-) med glädje.

Var det inte ludde som sa till "herr W" när dom som "gick över till" Roslagsbanan och blev tm istället för knr:

Att nu du .... får vi allt byta titel i telefonkatalogen!

Jag körde ju droska i Åkersberga några år. Och jag håller med dig - det var ganska många så kallade kändisar bland stamkunderna. Och här skapades också många goda historier även om de inte är direkt järnvägsrelaterade.

Men en gammal händelse bland Åkersbergadroskorna är i högsta grad järnvägskopplad. Gustav - kommer du ihåg den gamla taxikuren som stod nere vid Åkersberga station. Tvärs över vägen där det nya centrumbygget sedermera bredde ut sig.

Hur som helst - en droskis körde in bilen mot kuren och gick in. Samt drack kaffe ihop med växeldama och de andra chaffisar som väntade på körning. Så hördes plötsligt ett alldeles våldsamt tutande från tåget. Med den gälla och skrikiga luftdrivna visslan. Så någon chaffis tittade ut genom dörren och konstaterade följande:

Droskisen hade inte lagt i växel eller dragit åt handbroms så bilen hade sakta rullat ned från droskkuren, vidare över vägen, ut på plattformen och slutligen ned på spåret. Så där stod en droskbil med bakhjulen på spåret och framhjulen på plattformen. Och en meter från bilen stod ett tåg där föraren visslade helt vilt. Plus ett gäng passagerare på plattformen som skrattade våldsamt.

Ett gäng droskkuskar sprang ned och med hjälp av "ledighetskommitten" lyfte man upp bakänden på bilen och rullade upp den på plattformen och så kördes den upp till droskkuren igen. Samt parkerades med handbroms och växel ilagt. Tåget körde fram, passagerarna klev på och sedan var det hela reducerat till en god historia ur livets teater. Men saken måste rimligen ha kommenterats i fikarummet på Östra Station i långa tider.

Jag körde ju droska i Åkersberga några år. Och jag håller med dig - det var ganska många så kallade kändisar bland stamkunderna. Och här skapades också många goda historier även om de inte är direkt järnvägsrelaterade.

Men en gammal händelse bland Åkersbergadroskorna är i högsta grad järnvägskopplad. Gustav - kommer du ihåg den gamla taxikuren som stod nere vid Åkersberga station. Tvärs över vägen där det nya centrumbygget sedermera bredde ut sig.

Hur som helst - en droskis körde in bilen mot kuren och gick in. Samt drack kaffe ihop med växeldama och de andra chaffisar som väntade på körning. Så hördes plötsligt ett alldeles våldsamt tutande från tåget. Med den gälla och skrikiga luftdrivna visslan. Så någon chaffis tittade ut genom dörren och konstaterade följande:

Droskisen hade inte lagt i växel eller dragit åt handbroms så bilen hade sakta rullat ned från droskkuren, vidare över vägen, ut på plattformen och slutligen ned på spåret. Så där stod en droskbil med bakhjulen på spåret och framhjulen på plattformen. Och en meter från bilen stod ett tåg där föraren visslade helt vilt. Plus ett gäng passagerare på plattformen som skrattade våldsamt.

Ett gäng droskkuskar sprang ned och med hjälp av "ledighetskommitten" lyfte man upp bakänden på bilen och rullade upp den på plattformen och så kördes den upp till droskkuren igen. Samt parkerades med handbroms och växel ilagt. Tåget körde fram, passagerarna klev på och sedan var det hela reducerat till en god historia ur livets teater. Men saken måste rimligen ha kommenterats i fikarummet på Östra Station i långa tider.

Visst fanns det vad vi i dag och även då skulle betrakta som rejäla original.
Vem minns inte den lille mannen i Täljö som åkte tåg i stort sett varenda dag.

Täljö-Kalle tänker du på. Jag minns mycket väl den gamla "Droskkuren" bredvid stationen.
Kul att läsa orden "Droska" och "Droskis", typiska uttryck i Stockholm.

Kul att läsa orden "Droska" och "Droskis", typiska uttryck i Stockholm.

Uttrycken användes f ö även i metropolerna Köping och Sundsvall. Benämningen har troligen tyskt ursprung.

Kul att läsa orden "Droska" och "Droskis", typiska uttryck i Stockholm.

Uttrycken användes f ö även i metropolerna Köping och Sundsvall. Benämningen har troligen tyskt ursprung.

Benämningen just för bil och förare mot betalning kommer från Tyskland, men ordet, ursprungligen betecknande hästvagn kommer från ryska eller polska.

Kul att läsa orden "Droska" och "Droskis", typiska uttryck i Stockholm.

Uttrycken användes f ö även i metropolerna Köping och Sundsvall. Benämningen har troligen tyskt ursprung.

Enligt SAOB är etymologin för 'droska' följande:
DROSKA dros3ka2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.

Etymologi
[jfr t. droschke; af ry. drožki, pl., diminutivum af drogi, vagnsunderrede, kärra, pl. till droga, långbom på vagn; möjl. besläktadt med DRAGA]

1) urspr. lätt, fyrhjuligt öppet åkdon; numera om låg, täckt l. halftäckt hyrvagn. Vi få ta en droska till stationen. (Vi reste) på droskor (från Viborg) till Mont Répos, som är första gången, jag färdades på detta åkdon/.../.

Citat från SAOB-bandet med slagord på bokstaven D från tryckår 1922.

PS. Att ordet 'droska' kommit till oss från ursprungligen det ryska språket via tyskan verkar alltså klart. Att vi däremot skulle fått ordet från polska språket är nog därför mindre troligt.