Före mobiltelefonernas tid (Signaler/säkerhet)

av Littera JS, Monday, February 11, 2019, 22:19 (1871 dagar sedan)

Vi befinner oss i nutid -201902 - mellan Gåseberg och Häggvall på Lysekilsbanan. Där kan man hitta detta kopplingskåp märkt TFN. Den som tror utan att veta tänker att det är här man kopplar in sin dåtida mobila telefon. Som då kanske var en telefonlur av bakelit med sladd som ingick i fordonets utrustning. Synpunkter på om dessa tankar är välgrundade eller bara lösa spekulationer välkomnas.

Om det är så att man kan koppla in sig och säga "Hallå" ..vem svarar då i andra ändan. Närmaste bemannade station? Och låg det en gång ett "SJ internt telefonnät" utefter "alla" våra järnvägar

[image]

Före mobiltelefonernas tid

av tobbe, Monday, February 11, 2019, 22:33 (1871 dagar sedan) @ Littera JS

Gissar på att det finns en apparat med endera vev eller fingerskiva som man kopplar in den medhavda telefonluren. Med tanke på storleken på skåpet så tror jag att så var fallet. Har själv en komplett Erikssontelefon i svart bakkelit som har suttit på en stolpe vid Cst spår 10 södra delen och som undertecknad har ringt på till tågx/ fjärren som tågmästare och plins. Denna ersattes i slutet på 1980-talet av en modernare dialogvariant på samma stolpe och den förstnämnde apparaten skänktes till tågbudet Sonny Hultberg vid dennes pension som också hade nyttjat denna till och från. Jag ärvde den sedan efter dennes bortgång.
tobbe

Före mobiltelefonernas tid

av John T, Monday, February 11, 2019, 23:00 (1871 dagar sedan) @ tobbe

Gissar på att det finns en apparat med endera vev eller fingerskiva som man kopplar in den medhavda telefonluren. Med tanke på storleken på skåpet så tror jag att så var fallet. Har själv en komplett Erikssontelefon i svart bakkelit som har suttit på en stolpe vid Cst spår 10 södra delen och som undertecknad har ringt på till tågx/ fjärren som tågmästare och plins. Denna ersattes i slutet på 1980-talet av en modernare dialogvariant på samma stolpe och den förstnämnde apparaten skänktes till tågbudet Sonny Hultberg vid dennes pension som också hade nyttjat denna till och från. Jag ärvde den sedan efter dennes bortgång.
tobbe

Nej, i boxen på bilden bör det nog inte finnas plats för någon telefonapparat. De lådor som satt/sitter ute vid spåren som innehåller telefonapparater brukar vara signaltelefoner och dessa är större och ser annorlunda ut.

I den aktuella boxen finns det sannolikt ett uttag för medhavd telefon av typ "fältapa" el. dyl. portabel version. Inuti boxen ser det troligen ut som på bilden nedan (exempel från museibanan ULJ, även marknadsförd som "Lennakatten" ). I det uppfällda locket satt det ofta en mindre telefonlista på selektortelefonnummer till de närmaste tågexpeditionerna.

[image]

Före mobiltelefonernas tid

av Ola Almquist, Tuesday, February 12, 2019, 00:08 (1871 dagar sedan) @ John T

I den aktuella boxen finns det sannolikt ett uttag för medhavd telefon av typ "fältapa" el. dyl. portabel version. Inuti boxen ser det troligen ut som på bilden nedan (exempel från museibanan ULJ, även marknadsförd som "Lennakatten" ). I det uppfällda locket satt det ofta en mindre telefonlista på selektortelefonnummer till de närmaste tågexpeditionerna.

Det var inte lätt att hitta någon bild (i alla fall inte på Samlingsportalen även om det finns mängder av bilder på järnvägsanställda som talar i telefon).

Nåväl, [link=https://www.vn.se/article/tagens-tid-visas/]här[/link] finns det en (bakelitmodell) och [link=https://www.tradera.com/item/2945/330519708/aldre-s-k-bantelefon-i-ladervaska]denna avslutade Traderaauktion[/link] visar en modernare.

M.v.h.
Ola

Före mobiltelefonernas tid

av Lars-Göran Eriksson, Tuesday, February 12, 2019, 00:39 (1871 dagar sedan) @ Ola Almquist

Jag har ett minne av när jag skulle använda en sådan telefonpost och ansluta den medhavda tfn-luren, tyvärr hade getingar byggd bo över hålet, locket var inte riktigt stängt.
Jag avstod från att peta bort boet och sökte mig till en annan post.

En annan episod med kontaktsvårigheter var när jag tjänstgjorde som Vagnskötare på tåg 751 Älvsbyn-Vännäs. År 1969 jan-feb. Det var rejält kallt när vi förlorade värmen i en liggvagn.
Värmesäkringen var placerad på utsidan i vagnens underrede.
Vi hade ingen tfn-kontakt med lokföraren. Däremot var vi utrustade med rapportstavar, en träpinne lite grövre än ett sopskaft, med en sågad skåra i, där man kunde kila fast ett pappersmeddelande.
Stambanan norr om Vännäs var inte utrustad med fjärrblockering då, det var tåganmälan som gällde, med tågklarerare på stationerna.
Vi kunde därför kasta ut en rapportstav till Tkl i Myrheden, som då ringde Träskholm där Tkl tog in tåget på stationen, men ställde till stopp i utfarten.

Jag kunde då kliva av och byta värmesäkringen och se, värmen kom så sakteliga tillbaka.

1969 låter inte så långt borta, men det är ju faktiskt ganska precis 50 år sedan denna händelse utspelade sig.

Före mobiltelefonernas tid

av Bonz, Tuesday, February 12, 2019, 06:56 (1871 dagar sedan) @ Littera JS

Dessa telefonposter satt med ett avstånd av två kilometer längs våra linjer. På kontaktledningsstolparna satt det små gula pilar som angav var närmaste post fanns. Jag som förare fick alltså gå max en kilometer till närmaste post.
I loken fanns det en en läderväska med lur. På denna lur fanns en nummerskiva. Man kopplade in sig på ett uttag i posten, ibland fanns det två uttag, Signaltelefon och Bantelefon.
I locket satt det en liten telefonlista med nummer till närmaste bevakade station.
Hade man lite tur blev det ton och man kunde ringa och begära hjälplok.
Denna väska kollade man noga vid klargöringen av loket.

Före mobiltelefonernas tid

av A.Svenson, Tuesday, February 12, 2019, 07:25 (1871 dagar sedan) @ Bonz

Hej!

Får jag korrigera Dig lite "Bonz"? Om jag nu inte minns alldeles fel, det var nitton år sedan jag slog ur HTLJ-brytaren, så var det andra uttaget (märkt med röd ring) "Krafttelefon" och gick på elektrifierade banor till aktuell driftvakt. Även tkl på sådana banor hade tillgång till linjen för att delges driftordrar så man kunde ringa stationer också men den var främst avsedd för eldriften. Signaltelefon fanns bara framför signaler och var i de allra flesta fall utrustade med fast apparat som gick till berörd tkl/fjtkl. Efter driftradion/NMT/MobiSIR införande har vissa sitfn i områden med mycket skadegörelse:-( ersatts med dosor för inkoppling av bantelefonen har jag sett men även dessa har nog försvunnit nu? Koppartrådstelefoner är en utrotningshotad art vilket ur vissa synvinklar är beklagansvärt och då tänker jag inte nostalgi.

Anders S
Tidigare Sävl och G loktjomr

Före mobiltelefonernas tid

av Bonz, Wednesday, February 13, 2019, 04:05 (1870 dagar sedan) @ A.Svenson

Jadå Anders, du får gärna korrigera mig. :-)
Vi är ju gamla arbetskamrater från Sävenäs..:-)
Jag har aldrig behövt använda mig av denna telefon någon gång, utan det var under utbildningen vi fick prova att ringa vid något tillfälle. Även om fordonen var gamla, så gick dom jämt och man tog sig hem även om det spökade lite ibland..
HTLJ brytarn satt väl på Da vill jag minnas...:-)

Före mobiltelefonernas tid

av mamma Ulla, Tuesday, February 12, 2019, 11:16 (1871 dagar sedan) @ Bonz

Dessa telefonposter satt med ett avstånd av två kilometer längs våra linjer. På kontaktledningsstolparna satt det små gula pilar som angav var närmaste post fanns. Jag som förare fick alltså gå max en kilometer till närmaste post.
I loken fanns det en en läderväska med lur. På denna lur fanns en nummerskiva. Man kopplade in sig på ett uttag i posten, ibland fanns det två uttag, Signaltelefon och Bantelefon.
I locket satt det en liten telefonlista med nummer till närmaste bevakade station.
Hade man lite tur blev det ton och man kunde ringa och begära hjälplok.
Denna väska kollade man noga vid klargöringen av loket.

En sån telefonpost fanns länge kvar på plattformen i Malmköping, trots att järnvägen som sådan var försvunnen. SJ ägde väl marken en god tid efter att det blev museispårväg och telefonkabeln fanns kvar hela vägen mellan Stålboga och Skebokvarn.

Ska erkänna att undertecknad lekte med att ringa ut från den. Man började med att slå en 2'a om jag minns rätt. Sen kunde man slå önskat riktnummer i järnvägens 900-nummerserie.

Före mobiltelefonernas tid

av jhje, Tuesday, February 12, 2019, 12:00 (1871 dagar sedan) @ Littera JS

Förr när man åkte tåg så gick det telefonledningar på bägge sidor av järnvägen. Följde man dessa med blicken så blev man "sjösjuk".

Det stora nätet försvann väl med Rikskabeln och en massa små lokala automatstationer.
Järnvägens nät var väl bantelefonen och selektorn.
Vilket nät man kopplade in sig på vet jag inte men det var ju kopplingsdosa man använde.


På banvallarna har man väl lagt ned rikskabeln men där må väl vara liten trafik nu efter alla master som kommit till

Före mobiltelefonernas tid

av Göran Sohlberg, Tuesday, February 12, 2019, 13:56 (1871 dagar sedan) @ jhje

På ellinjer var väl telefonposten utsatt med pil på kontaktledningen åt vilket håll som var närmast?

Före mobiltelefonernas tid

av Karlsson, Tuesday, February 12, 2019, 15:43 (1871 dagar sedan) @ Göran Sohlberg

På ellinjer grävde man ner teleledningarna för att spara plats i luften och undvika induktion, därmed så kunde man inte göra som på oelektrifierade linjer och märka ut telefonposterna med hjälp av skyltar på telefonstolparna. Tur att det kom upp andra sorters stolpar som man kunde måla på. Stämmer det att det var olika typer av pilar beroende på om det bara var ett uttag eller en fullständig telefonpost så den som behövde ringa visste att det gick att klara sig utan att ta med telefon?

Före mobiltelefonernas tid

av Göran Sohlberg, Tuesday, February 12, 2019, 16:35 (1871 dagar sedan) @ Karlsson

Hade väl information åt vilket håll den närmaste telefonen fanns.

Före mobiltelefonernas tid

av S-O Strand, Tuesday, February 12, 2019, 17:09 (1871 dagar sedan) @ Karlsson

På ellinjer grävde man ner teleledningarna för att spara plats i luften och undvika induktion, därmed så kunde man inte göra som på oelektrifierade linjer och märka ut telefonposterna med hjälp av skyltar på telefonstolparna. Tur att det kom upp andra sorters stolpar som man kunde måla på. Stämmer det att det var olika typer av pilar beroende på om det bara var ett uttag eller en fullständig telefonpost så den som behövde ringa visste att det gick att klara sig utan att ta med telefon?

Ja det stämmer. Så här stod det i linjeboken:

[i]Riktningen mot närmaste telefonställe anges i regel på linjen med pilar på kontaktledningsstolparna. Finns både ofylld och fylld pil på stolpen, anger ofylld pil telefonställe utan apparat (telefonpost), och fylld pil telefonställe med apparat. Nyare märkning med endast fylld pil anger riktningen till närmaste telefonställe med eller utan apparat. På en del icke elektrifierade linjer finns dylika pilar på telefonstolparna. [/i]