Jag intresserade mig för ämnet för ett tiotal år sedan och har genom tiden fått ihop 43 berättelser om liknande händelser inom landet, tyvärr har ingen visats sig hålla för närmare granskning :-( .
D.v.s. de har inträffat men inget lokomotiv verkar ligga kvar någonstans vad jag hittat hittills, däremot vagnar som ansetts som skrot.
Men vi ska tänka på att tidigare var metall dyrt och människans arbete billigt så i görligaste mån så togs allt omhand.

Det återstår att se om tyskarna lyckas hitta loket Der Rhein på botten av Rhein där det faktiskt ska ligga!?

Furness Railway locomotive No.115 ligger under banvallen i Lindal-in-Furness i Lancashire i England.

Jag intresserade mig för ämnet för ett tiotal år sedan och har genom tiden fått ihop 43 berättelser om liknande händelser inom landet, tyvärr har ingen visats sig hålla för närmare granskning :-( .
D.v.s. de har inträffat men inget lokomotiv verkar ligga kvar någonstans vad jag hittat hittills, däremot vagnar som ansetts som skrot.
Men vi ska tänka på att tidigare var metall dyrt och människans arbete billigt så i görligaste mån så togs allt omhand.

Det återstår att se om tyskarna lyckas hitta loket Der Rhein på botten av Rhein där det faktiskt ska ligga!?

När det gäller sjunkna lok från fartyg, pråmar mm. så är floran rikligare :-) .
Här är ett annat exempel på ett par lok utanför New Jersey; https://www.dailymail.co.uk/news/article-2280832/New-Jerseys-deep-sea-train-graveyard-L...

Det finns flera lokomotiv i staterna som ligger kvar också därför de anses ligga för illa till för att kunna bärgas.
Finns även i andra länder.
På sitt sätt ett intressant ämne men vi ska tänka på att det rör sig om olyckor som i vissa fall skördat liv eller orsakat skada :-( .......

Sid. 110 111 i 1931 års minnesskrift förtäljer en del om linjeomläggningarna Kållered Lindome och Lindome Anneberg. Det tog 7 år att lägga banken över Sagsjön. Visserligen var vattendjupet bara 3 m men dylagret mäktigt, 20m. Därav den långa tiden. Banan
gick tidigare på västra stranden av sjön. På 70 talet gjorde jag delvis en rekognoseringstur längs gamla banan. Längs Sagsjön var det lätt.Den gick strax till vänster om gamla vägen och spår av gamla banken fanns kvar. Risken betraktades dock som stor att det skulle bli sättningar ut mot sjön , och då man planerade dubbelspår till Kungsbacka, beslöt man att dra detta rätt över sjön. Man började 1920 och 1927 öppnades nya linjen. Sträckan Lindome Anneberg hade gått rakt över ängarna mot Anneberg. Nu lade man banan
med en sväng åt vänster, följande landsvägen. Den kom då in i ett något västligare läge,vilket gjorde att stationshuset i Anneberg kom i en något egendomlig position. Några spår av banan förefanns inte,men när jag vid tillfälle gjorde en promenad ner till Lindomeån, träffade jag på stenfundamentet till gamla bron.Förmodligen finns det ännu att beskåda. Att förövrigt något lok sjunkit finner jag högst osannolik. Möjligen har någon vagn hamnat i sjön vid bankläggningen. Sannolikt är väl att loket skjutit vagnarna framför sig vid arbetstillfällena. Hisings Kärra som ovan, borde väl kanske skriva, -Som van - :-) Sune

OK, det gäller inte Sverige men hur var det med det norska malmlok som åkte med när banvallen rasade ovanför Katterat. Jag tror det blev liggande kvar eftersom det ansågs mer eller mindre omöjligt att få upp det igen. Kanske loket slaktades på en hel del av innanmätet.

Delvis finns det Svenska exempel på incidenter längs malmbanan där lokomotiv-rester ligger kvar sedan de rensats på utrustning från relativt modern tid.

Dels har vi ett EL4 lok som under femtiotalets sista år mötte sitt öde vid katterat.
Står att läsa på den tillförlitliga sidan "historiskt", se länkens nedersta text;

http://www.historiskt.nu/normalsp/staten/malmbanan/ofotbanen/ofotbanen.html

Sedan hade jag en tråd när mitt intresse för företeelsen såg sin gryning 2011 här i forumet, finns en del intressanta uppslag att läsa om;

91427

L O Karlssons utmärkta bok "Ånglok vid Sveriges industrier" bekräftar en gammal uppgift från 1960-talet: Enda ångloket vid Öresundsvarvet i Landskrona (f d GSJ 2) användes 1964 som bankfyllnad vid en utbyggnad inne på varvsområdet. Det lär alltjämt ligga kvar.

Fanns det en mosse så nära linjen, som kunde sluka en hel rälsbuss, om man bara
kunde köra den åt sidan,så skulle naturligtvis hela linjen sjunka ner när ett tåg passerade. Vem låter sig luras av sådant ?. Skall man hitta på måste det hänga ihop.:-( :-) Sune

Det har cirkulerat en berättelse om att NBJ i samband med nedläggningen av persontrafiken eller möjligen något tidigare gjorde sig av med en av sina äldre rälsbussar genom att köra ut den på linjen och välta den ner i en mosse. Där skulle den rätt snart ha sjunkit så pass att ingenting gick att se. Jag är skeptisk. Även om man vid tiden för den påstådda händelsen struntade i miljön och skrotpriserna skulle ha varit dåliga borde det inte varit ekonomiskt att göra så jämfört med att skrota på vanligt sätt.

Källa efterlyses.
Någon källa ej heller kunnat presteras till en annan "NBJ-historia": En SJ godsvagn skulle regelrätt ha stulits, då man märkte att den tappats bort i samtrafikbokföringen. Och märkts om till NBJ-nummer.

Det har cirkulerat en berättelse om att NBJ i samband med nedläggningen av persontrafiken eller möjligen något tidigare gjorde sig av med en av sina äldre rälsbussar genom att köra ut den på linjen och välta den ner i en mosse. Där skulle den rätt snart ha sjunkit så pass att ingenting gick att se. Jag är skeptisk. Även om man vid tiden för den påstådda händelsen struntade i miljön och skrotpriserna skulle ha varit dåliga borde det inte varit ekonomiskt att göra så jämfört med att skrota på vanligt sätt.

Nog för att miljötänket var annorlunda, men just därför tror jag inte på historien. De enda rälsbussar som skulle kunna komma i fråga ens teoretiskt är två vanliga HC-bussar som skrotades 1968. Eftersom det var trärälsbussar så hade man med den tidens (avsaknad av) miljötänkande sannolikt bara eldat upp dem någonstans om man nu ville bli av med dem på ett enkelt sätt. (De metallrester som blivit över i underredet hade man sedan kunnat dumpa hos vilken skrotfirma som helst.)

Varför göra sig omaket att leta upp en plats som inte bara ligger nära banvallen utan där man tydligen också verkligen vet att det är så djupt att inte fordonet bara blir sittande halvvägs ner i dyn (hur skulle med all respekt järnvägsanställda ha sådan järnkoll på mossdjupet överallt längs banan)? Och dessutom, även om det var lätta fordon, hur enkelt skulle det vara att bara välta ned den stillastående från spåret? Knappast med handkraft, så man skulle ha behövt åka ut med någon form av annat fordon, kranvagn eller så. Det låter spontant ganska komplicerat med tanke på att det som ovan beskrivits borde ha funnits en väldigt enkel och i tiden ännu accepterad metod att bli kvitt "problemet".

(Det finns för övrigt en mängd liknande historier om stridsvagnar som ska ha sjunkit ned i mossar; det förefaller som om samtliga landets pansarregementen haft sina egna historier av den arten. Jag kan ju inte säga rent ut att inget sådant någonsin har hänt, men att så gott som alla regementen skulle ha blivit av med oerhört dyr krigsmateriel på det viset? Nja.)