Det sjunkna tåget (Järnväg allmänt)

av Morshyttan @, horndal, onsdag, mars 13, 2019, 20:40 (69 dagar sedan)

Vi har ju en pågående tråd om sjunkna lokomotiv, för att inte trassla till den så tänkte jag visa litet av det material jag samlat in i iämnet, just det här från Saltsjöbanan i min dåvarande hemort.

Ännu under 1970-talet förtäljdes rykten om ett sjunket arbetståg strax öster om Igelboda station, en välkänd sumpmark än idag.
När jag berättade den hemma så log min mormor och tog fram anteckningar från en arbetsgrupp som min salig morfar varit med i under 1940-50-talet som skulle beskriva ortens byggande mer ur en arbetarsynpunkt (inget publicerades tyvärr, har kvar materialet så vi får se om det kan bli något ;) ).

Nåväl, där kunde vi läsa hur folktron skapades att ett arbetståg sjunkit ner och sedan fyllts över, men även verkligheten hur den uppstod.

När banan planerades i det tidiga 1890-talet så gjordes för sin tid mycket noggranna geotekniska undersökningar så detta träsk som det var på denna tid var väl dokumenterat.

Vid byggandet så lät man tillverka stålkassuner som successivt sänktes ner till fast mark medan innehållet grävdes ut och ersattes med stenfyllning, där är nog första delen av historien att man misstog dessa för uppskurna ångpannor.

Banvallen fylldes upp för hand till några meters höjd varvid den vanliga metoden att köra ut grusvagnar med fyllning och sedan baxa upp rälsen, rälsen ska ha varit av tunnaste slag uoch inte den tänkta linjerälsen.

Vid något tillfälle ville det sig inte bättre än att tågsetet med lokomotiv inte kunde komma upp ur svackan, det var åtskilliga meter upp till den permanenta banvallen så det vart stående en tid i väntan på att få dit ett annat lokomotiv.

Man insåg att underlaget trots kassunerna ändå var ostadigt och när man dragit undan tågsetet så rev man rälsen och företog provtryckning av marken.
Detta skedde genom att man körde ner ett (kanske) 30 cm tjockt rör i banvallens mitt och installerade mätinstrument i en kur några meter därifrån.

Sålunda kunde ortsbefolkningen på avstånd se hur en skorsten stack upp ur marken mitt på den blivande linjen med "hyttens" överdel några meter bakom.

Forts.

--
är egentligen Staffan Granath utanför horndal

Medlem i föreningen järnvägsmuseets vänner, med gävle som närmaste helgedom

Motto; \"skriv om idag - imorgon är det historia\"

Det sjunkna tåget, del 2

av Morshyttan @, horndal, onsdag, mars 13, 2019, 20:56 (69 dagar sedan) @ Morshyttan

Forts.

Och där har vi nog källa 2 till det överfyllda tåget, för röret fick nog sitta kvar medans den förstärkta banvallen växte över det med flera meter.

Så kan det ha gått till och då studierna var bara omkring femtio år efter händelsen så rörde sig källorna om förstahands-vittnen.
Många banarbetare dröjde sig kvar efter bygget då det fanns goda arbetsmöjligheter i det spirande villasamhället.

Det finns mer detaljer om att man fick göra spontningar med gammal räls som på håll såg ut som raserad bana, men det kanske blir en artikel med bl.a. det här fallet så jag ska inte trötta ev. läsare nu.

Det här är nog en av de bättre berättelser om olika nedsjunkna tåg i banvallar, sepeciellt som även orsaken har analyserats i dåtid :-) .

Sedan som en kollega har påpekat, verksam inom vägbyggen etc. är järnskrot en dålig fyllnad man helst bör undvika.
Speciellt en ångpanna måste kapas upp helt och fyllas med ballast så att den inte sjunker ihop.

En annan aspekt att grövre rester från lokomotiv och vagnar får kvarligga kan ju vara bristen på portabel skärutrustning i äldre tider.
Men ofta var skrotvärdet så högt kontra arbetskostnaden så det skulle nog ligga väldigt illa till för att låta förgås.

Ett litet utlägg om en händelse för ett och ett kvarts sekel sedan, hoppas jag inte upptagit er tid för mycket :).

Men som sagt, det finns 42 fall till om inte fler att berätta om .......:-) ;-) :-D .

--
är egentligen Staffan Granath utanför horndal

Medlem i föreningen järnvägsmuseets vänner, med gävle som närmaste helgedom

Motto; \"skriv om idag - imorgon är det historia\"

Det sjunkna tåget, del 2

av Sune Nylén @, onsdag, mars 13, 2019, 21:27 (69 dagar sedan) @ Morshyttan

Intressant berättelse.:-) Sune

Det sjunkna tåget, del 3

av Morshyttan @, horndal, onsdag, mars 13, 2019, 22:14 (69 dagar sedan) @ Morshyttan

För att underlätta för den å orten obekante läsaren så lägger jag en länk på Eniro om platsen
(blå markering).

I dåtiden var området helt jungfrulig mark utan vägar, utan närmaste väg var landsvägen (nuv. Neglingevägen) omkring 200 meter SO, så de flesta såg det från avstånd.

https://kartor.eniro.se/m/2h3zN

Värt att tilläggas är att ortsnamnet Igelboda ska stamma från denna sumpmark som förmodligen innehöll åtskilliga av dessa varelser.

Då ju igeln ingick i folkmedicinen fordomdags (och lär ha en renässans i våra dagar) så var kanske platsen välbesökt, vem vet ........... :-) ;-) :-D .

--
är egentligen Staffan Granath utanför horndal

Medlem i föreningen järnvägsmuseets vänner, med gävle som närmaste helgedom

Motto; \"skriv om idag - imorgon är det historia\"

Det sjunkna loket i Huddinge

av Alex @, torsdag, mars 14, 2019, 14:44 (68 dagar sedan) @ Morshyttan

En annan klassiker är det sjunkna eller försvunna loket i Huddinge. Även det ett känt sumphål på den tiden det begav sig. Har diskuterats flera gånger i olika forum men inga konkreta bevis har lagts på bordet. I den tidigare tråden nedan berördes inte detta lok.

Det sjunkna loket i Huddinge

av Morshyttan @, horndal, torsdag, mars 14, 2019, 16:50 (68 dagar sedan) @ Alex
Redigerad av Morshyttan, torsdag, mars 14, 2019, 16:58

En annan klassiker är det sjunkna eller försvunna loket i Huddinge. Även det ett känt sumphål på den tiden det begav sig. Har diskuterats flera gånger i olika forum men inga konkreta bevis har lagts på bordet. I den tidigare tråden nedan berördes inte detta lok.

Ja det är ett av de andra fall jag studerat och den finns i två varianter;

1: Ett ras under byggandet av västra stambanan.

Vid Tullingesjön knappa 800 meter väst om Huddinge station visade det sig djupet till fast mark vara 17 meter under grundvattennivån och stora mängder fyllning kördes ner i den blivande banvallen men likväl sjönk banan.
Vid denna tid hade man inte resurserna med stödbankar etc. utan man fick fylla tills det bar, så fyllnadsmassorna pressades långt ut i sjöbotten.
Då mn insåg det resultatlösa togs pålning till hjälp och det kan ha varit en del av mytbildningen.
Hursom haver skulle i det scenariot ett helt tågset alt. ett lokomotiv inkl. spår glidit ner i banvallen och "försvunnit".
Något förlorat lokomotiv verkar inte ha inrapporterats vid denna tid så det verkar inte rimligt, så många lokomotiv fanns knappast i landet vid denna tid.
Däremot pålningen kan vara en ledtråd för enligt en uppgift användes en ånghammare för pålningsarbetet och rimligtvis så bör det ha stått en ångpanna eller annan stationär källa på platsen.
En möjlig förklaring således att pannan tagits av den kanske inte allt för tekniska omgivningen för ett avskalat lokomotiv.

2. Den svåra tågolyckan 1908 vid Huddinge station.
Där finns ett envist rykte, ja till och med nämnt i "Wikipedia" att ett av lokomotiven varit så skadat att det vräkts ner för banvallen och där låtit få sjunka ner och fyllts över.
Enligt expertis som allas våra vänner Anders Sandgren, Sune Nylen m.fl. så iståndsattes bägge lokomotiven och fortsatte sin tjänst många år efter olyckan så där verkar det inte hålla om ett nersjunket lok heller.
Ser man på fotografier från olyckan https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rnv%C3%A4gsolyckan_i_Huddinge_1908#/media/File:T%C...
Så ser man att området ligger i en bergskärning och knappast kan betecknas som träskmark, i alla fall inte av något större djup.
dessutom kvarstod bägge tågseten på banan om än deformerade så det skulle nog varit ett merjobb att vräka någondera av lokomotiven av banvallen än att bogsera bort dem .

Det finns även en sentida uppgift om att man på 1980-talet vid banvallsförstärkningar funnit loket, men gjutit in det i stödmuren :/ , men några fakta om detta har jag inte kunnat få fram trots att det rör sig om en rätt modern händelse.

Så tyvärr är även min ringa åsikt i fallet att något lokomotiv inte står att finna under banvallen, trots alla uppgifter i lokala medier mm, men vem vet ...... :-) ;-) :-D .

--
är egentligen Staffan Granath utanför horndal

Medlem i föreningen järnvägsmuseets vänner, med gävle som närmaste helgedom

Motto; \"skriv om idag - imorgon är det historia\"

Det sjunkna loket i Huddinge

av Mattias Jansson @, torsdag, mars 14, 2019, 22:24 (68 dagar sedan) @ Morshyttan

En annan klassiker är det sjunkna eller försvunna loket i Huddinge. Även det ett känt sumphål på den tiden det begav sig. Har diskuterats flera gånger i olika forum men inga konkreta bevis har lagts på bordet. I den tidigare tråden nedan berördes inte detta lok.


Ja det är ett av de andra fall jag studerat och den finns i två varianter;

1: Ett ras under byggandet av västra stambanan.

Vid Tullingesjön knappa 800 meter väst om Huddinge station visade det sig djupet till fast mark vara 17 meter under grundvattennivån och stora mängder fyllning kördes ner i den blivande banvallen men likväl sjönk banan.
Vid denna tid hade man inte resurserna med stödbankar etc. utan man fick fylla tills det bar, så fyllnadsmassorna pressades långt ut i sjöbotten.
Då mn insåg det resultatlösa togs pålning till hjälp och det kan ha varit en del av mytbildningen.
Hursom haver skulle i det scenariot ett helt tågset alt. ett lokomotiv inkl. spår glidit ner i banvallen och "försvunnit".
Något förlorat lokomotiv verkar inte ha inrapporterats vid denna tid så det verkar inte rimligt, så många lokomotiv fanns knappast i landet vid denna tid.
Däremot pålningen kan vara en ledtråd för enligt en uppgift användes en ånghammare för pålningsarbetet och rimligtvis så bör det ha stått en ångpanna eller annan stationär källa på platsen.
En möjlig förklaring således att pannan tagits av den kanske inte allt för tekniska omgivningen för ett avskalat lokomotiv.

2. Den svåra tågolyckan 1908 vid Huddinge station.
Där finns ett envist rykte, ja till och med nämnt i "Wikipedia" att ett av lokomotiven varit så skadat att det vräkts ner för banvallen och där låtit få sjunka ner och fyllts över.
Enligt expertis som allas våra vänner Anders Sandgren, Sune Nylen m.fl. så iståndsattes bägge lokomotiven och fortsatte sin tjänst många år efter olyckan så där verkar det inte hålla om ett nersjunket lok heller.
Ser man på fotografier från olyckan https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rnv%C3%A4gsolyckan_i_Huddinge_1908#/media/File:T%C...
Så ser man att området ligger i en bergskärning och knappast kan betecknas som träskmark, i alla fall inte av något större djup.
dessutom kvarstod bägge tågseten på banan om än deformerade så det skulle nog varit ett merjobb att vräka någondera av lokomotiven av banvallen än att bogsera bort dem .

Det finns även en sentida uppgift om att man på 1980-talet vid banvallsförstärkningar funnit loket, men gjutit in det i stödmuren :/ , men några fakta om detta har jag inte kunnat få fram trots att det rör sig om en rätt modern händelse.

Så tyvärr är även min ringa åsikt i fallet att något lokomotiv inte står att finna under banvallen, trots alla uppgifter i lokala medier mm, men vem vet ...... :-) ;-) :-D .

Om det handlar om vanliga driftslok (och inte om t ex små byggnadslok och liknande) så lär det vara totalt omöjligt med en enda av de här historierna, eftersom driftsloken såsom den enskilt dyraste maskinutrustning som fanns på banorna, är ordentligt väl dokumenterade. För att det ens teoretiskt skulle vara möjligt att en enda av dessa historier ska kunna vara sann måste det ju finnas lok som inte är redovisade, eller där det bara står "förlorat" eller liknande, och det verkar ju inte finnas ett enda sådant exempel i Sverige. (Däremot i länder med krigshistoria, t ex Tyskland.)

Det sjunkna loket i Huddinge

av Morshyttan @, horndal, torsdag, mars 14, 2019, 22:47 (68 dagar sedan) @ Mattias Jansson
Redigerad av Morshyttan, torsdag, mars 14, 2019, 22:55

Om det handlar om vanliga driftslok (och inte om t ex små byggnadslok och liknande) så lär det vara totalt omöjligt med en enda av de här historierna, eftersom driftsloken såsom den enskilt dyraste maskinutrustning som fanns på banorna, är ordentligt väl dokumenterade. För att det ens teoretiskt skulle vara möjligt att en enda av dessa historier ska kunna vara sann måste det ju finnas lok som inte är redovisade, eller där det bara står "förlorat" eller liknande, och det verkar ju inte finnas ett enda sådant exempel i Sverige. (Däremot i länder med krigshistoria, t ex Tyskland.)

Helt riktigt så är nog de flesta lokomotivs öde välkänt såväl i detta forum som bland järnvägsforskare tycker jag mig se.

Men även mindre byggnadslokomotiv togs nog om hand p.g.a. sin ringa vikt, och även om så inte skedde så ville man för liv och pina inte få in sådant i en banvall.
se ovan med riskerna av att ex. pannan korroderar sönder och kollapsar med sättningar som följd.

En liten kanske blivande anekdot här på orten fick jag upplev för några somrar sedan när en grupp urban explorer-folk gick längs banvallen vid platsen för den för ca tio år sedan skedda urspårningen vid Morshyttans station.
Till slut så knackade de på och undrade om jag kunde visa platsen för lokomotivet som enligt ett forum (okänt vilket) skulle ligga kvar överfyllt på platsen.
Man skulle t.o.m. kunna krypa ner i hytten om man grävde sig fram.
Tyvärr fick jag ju meddela dem att loket var bland det första som togs bort och att eventuella rester efter olyckan försvann med spårbytet för några år sedan.

En grund till möjligheten kan ju ha varit att de söndriga vagnarna låg kvar länge på en åker intill innan man löst kostnads- och ägarfrågorna.
Även en brunn för att mäta grundvattenpåverkan finns kvar som ett minne.

Som plåster på såren gav jag dem koordinaterna till ruderan av By ångsåg med dess innehåll, de kom långväga ifrån så något borde de få se av raserade industriminnen.

Nu tycker jag att det ännu är lite för lite substans för att det skulle vara en sägen, ingen på orten talar om ett sådant nyligen begravt lokomotiv men vi får se vad som händer framöver.

Ofta är dock en sägen väldigt svårt att ta livet av när den väl fått fäste, så är vi människor och ingen kan nog ändra på det .

I fallet Huddinge så har ju kommunen till och med byggt en park där temat även exemplifierats i form av ett sjunket ånglok, så där kommer nog aldrig ryktena att sluta förtäljas.........

Länk till parken:

https://www.huddinge.se/fritid-natur-och-kultur/lekplatser-och-parker/hitta-lekplatser-...

och det sjunkna lokomotivet, bild:

https://www.huddinge.se/contentassets/cee9df3f09134855915ba27d27324aa5/loket660px.jpg

En tidigare propagandaminister lär ju ha sagt att om man upprepar en osanning tillräckligt mycket blir det sanning till slut, nu rör sig ju detta i.o.f inte medvetna blå dunster utan om vandringssägner :-) ;-) :-D ........

--
är egentligen Staffan Granath utanför horndal

Medlem i föreningen järnvägsmuseets vänner, med gävle som närmaste helgedom

Motto; \"skriv om idag - imorgon är det historia\"

Det sjunkna loket i Huddinge

av Sune Nylén @, torsdag, mars 14, 2019, 21:54 (68 dagar sedan) @ Alex

Ja! Inte sant. Knepigt att lok försvinner spårlöst.;-) :-D Sune

Det sjunkna tåget, del 3

av Harald ⌂ @, Göteborg, fredag, mars 15, 2019, 09:42 (67 dagar sedan) @ Morshyttan

Är det där verkligen rätt plats? Enligt kartan frän järnvägens anläggning var det åker där. Däremot finns det en sträcka NV om Igelboda som kallas kärraktig skogsmark.

Det sjunkna tåget, del 3 geoteknisk tolkning

av Morshyttan @, horndal, fredag, mars 15, 2019, 18:35 (67 dagar sedan) @ Harald

Är det där verkligen rätt plats? Enligt kartan frän järnvägens anläggning var det åker där. Däremot finns det en sträcka NV om Igelboda som kallas kärraktig skogsmark.

Jo det är den avsedda sträcka, även om sträckan väster om den blivande stationen som påpekas alldeles riktigt är att betrakta som vattensjuk.

Ser man kartan karta för sträckan så gäller det sträckan "29a" och "29b".

(och lite intressant för mig är den markerade "smedjan" för på övervåningen bodde min mormorsfar/mor några år när de kom till orten i det sena 1800-talet, grunden var synlig in till 1967 då Saltsjöbadsleden förändrade området totalt)

Vi får gå lite djupare i platsens geologi för att belysa problemen för läsekretsen (inklusive några egna avancerade gissningar hur det gått till i brist på källmaterial).

Tittar vi på rågångskartan från 1860 (nedre vä. hörnet) rågång1860 så kan vi se området som avses, höger om "Näglinge" ungefär mellan punkterna "566" och "451".
Min tolkning är att det rör sig om betesmark, kanske vår och höst vattensjuk men tillräckligt bärig för lätt åkerbruk.

Området var för bara några hundra år sedan en del av Östersjön, som med landhöjningen senare kommit att bli torrlagd.
Aktuellt område verkar dock ha förblivit en sumpmark in på 1850-talet (kan tyvärr inte hitta den kartan elektroniskt men är kanske inte ännu digitaliserad).
Under senare delen av seklet verkar marken ha fått ett ytskikt uppå den lervälling som kvarstod i svackan, och det kan man nog ha klassats som åkermark om än vattensjuk.

När banbygget påbörjade genomgrävdes det svaga ytskiktet och den gamla sjöbottnens gyttja blottades varvid kassunerna med stenkistorna fick skapa bärighet.

Vad som sedan hände när banvallen började höjas är enligt min åsikt att fyllnadsmassorna som sträckte sig utanför stenkistorna tyngde ner ytskiktet och pressade upp gyttjan varvid banvallen sjönk.

Ska bara tillägga att på sjuttiotalet byggdes ett dagis något norr om banan där golvet gick i vågor efter några år då marken löpte amok (numera rivet, man gav upp försöken att räta upp byggnaden).

Ett problem som gärna uppstår när man överbelastar ytskikt är att de sjunker, men även pressar upp kringliggande mark i motsvarande grad.
Att man utförde tryckprovning av grundvattnet tolkar jag som att man var orolig att gyttjan pressade upp banvallen som låg över stenkistorna, medan man såg hur den återskapade sankmarken svalde vagnslast efter vagnslast utan resultat.

Tydligen ska man ha lagt till stödbankar med räls och plank för att motverka effekten, men i brist på dokumentation så vet jag inte omfattningen.

Till slut fick man dock bärighet och kunde slutföra banläggningen !

Som sagt en del är mina ringa tolkningar av vad som hände och troliga lösningar, hoppas jag inte tröttat ut er med för mycket geologi men kände att det trots allt blev nödvändigt för att belysa händelsen.

Vad som ruvar under bankarna där må framtida arkeologer bringa i dagen, vem vet.......:-) ;-) :-D

--
är egentligen Staffan Granath utanför horndal

Medlem i föreningen järnvägsmuseets vänner, med gävle som närmaste helgedom

Motto; \"skriv om idag - imorgon är det historia\"

RSS-feed av trådar
powered by my little forum