På denna bangårdsritning jag hittade, finns ett utdragsspår till höger. Som ligger mellan huvudspåret och hamnspåret, och som ser ut att vara byggt på en bank. Om detta beror på geografien, för att hålla den i våg, eller om den lutar går inte att se.
Frågan är om vallväxling behövdes, det är ju en arbetsform för stordrift. Eller om man kunde klara sig med planväxling (backning, skjutsning) från utdragsspåret.
I 1949 års godstågsplan har Norrköping Ö sex godstågspar, alla vardagar.
I) NÖJ:
a) Tåg 82-83-84-85 på Skärblacka: Gissningsvis de s k sjövedstågen, ett slags systemtåg.
b) Tåg 78/72-73 på Örebro S (Övernattade på framresan i Finspång).
c) Tåg 80 på Kimstad, obekant lokretur: Vagnar till NVHJ och MÖJ.
Tågen under b) och c) skulle vardera sorteras på fyra vagnsgrupper.
II) VB:
Tågen 271-272 på Valdemarsvik och 281-282 på Arkösund: 281 var normalt fyragruppståg, men tog förstås också med vagnar till de allra minsta platserna. Där det dock väl mest var tillfälliga vagnutbyten. 271 fick tydligen växlas samman från fall till fall: Även där misstänker man få vagnar.
Därutöver gick förstås en s k hamnsläpa. Som nog fick individualiseras dag till dag, beroende på vilka kajplatser/industrispår vagnarna skulle till.