Tyska Wehrmachts normer för axellast, slipersavstånd, rälsvikt och största tillåtna hastighet under andra världskriget
Detta måhända lite udda ämne kom upp i en diskussion med en god vän.
Det handlar alltså om hur stora laster man i krig kunde tillåta för enstaka transporter på klent byggda järnvägar.
Jag vill minnas att någon för några år sedan presenterade en formel för detta här på detta forum.
Jag vill också minnas att banorna med dessa förutsättningar tålde häpnadsväckande stora axellaster.
Kan någon på nytt dela med sig av detta?

Bara delsvar, men jag någonstans läst följande tyska tumregel: Tillåten axellast (ton) = halva rälsvikten (kg/m). 40 kg-räl alltså medge 20 ton.

Tyska Wehrmachts normer för axellast, slipersavstånd, rälsvikt och största tillåtna hastighet under andra världskriget

Om jag inte har helt fel för mig var Wehrmacht (armen) ansvarig för järnvägsnätet närmast fienden. Allt längre bak var fördelat på andra organisationer, jag läste om det nyligen men jag minns bara att det mellan DR nät och Wehrmachts nät i Sovjetunionen fanns andra infrastrukturförvaltare i till exempel generalguvernatet.

Eftersom banorna var frontnära och föremål för stridshandlingar så var det nog inte så noga med normer. Jag gissar att man körde så mycket som man vågade och anpassade sig efter väderlek bland annat. Under sådana förhållanden togs nog också begränsad hänsyn till saker som överlastens nedbrytande inverkan på banunderbyggnaden.

Trevlig helg
/Olof

Intressant frågeställning, den ger upphov till att man skulle kunna beräkna ett banunderhåll utifrån banans tekniska förutsättningar och den last man tillåter.

Klen bana med tätt förebyggande underhåll ger hög kapacitet. man behöver inte investera men det kostar mer i underhåll.

Grovt byggd bana med liten trafik ger låg kapacitetsanvändning, investeringsbehov initialt men obefintliga underhållskostnader relativt kapacitetsutnyttjandet.

Underhållskostnaden om kapacitetsanvändningen stiger torde då påverkas bland annat av det tekniska utgångsläget.

Med rätt bakgrundsdata borde detta kunna ge en formel som i den bästa av världar talar om på öret vad banunderhållet kostar, liksom hur långt bågen kan sträckas över tid och kapacitet om man håller tillbaka på samma underhåll.

Är det kanske så här man redan gör? Fast det tror jag inte, mängden akuta fel tyder på att man inte har eller använder dessa data fullt ut.

Om det satt en axelvåg på strategiska ställen så skulle man kunna få fram belastningsdata som talar om hur man ska styra underhållsbudgeten.