Tvåaxlig boggiebuss

Gjorde dessa fynd på DigitaltMuseum.No:
[image]
[image]

Fotograferingen ska ha Skabo jernbanevognfabrik som "Produsent". Men bilderna sägs vara från Umeå, så de visar väl HC-fabriken på Skolgatan?

I Allt om hobby hade man en gång en modell av en tvåxlig rälsbuss med boggier, men det här är det omvända. Man måste väl förmoda att det bara rör sig om verkstadshjul eller?

Borde väl kunna vara den HBJ-buss som man senare hade normalspårsboggier på och gjorde reklamturne med under leveransen. Finns det några bilder från det på normalspår?

Man kan inte lägga in adressen till en websida som bildadress. Här är länkar till bildsidorna:
https://digitaltmuseum.no/011013113553/trolig-svensk-skinnebuss-under-bygging-hos-hildi...
https://digitaltmuseum.no/011013113552/trolig-svensk-skinnebuss-under-bygging-hos-hildi...

Förhoppningsvis syns bilderna nu:

[image]
[image]

Är inte hjulen för smala för att vara "ordinarie" hjul? Verkstads boggier?

Lars

Bilderna är från snickeriet på Skolgatan i Umeå. I boken "Hilding Carlsson och hans rälsbussar" finns på sid. 46 ett par bilder på den första boggirälsbussen (HBJ) stående på tvåaxliga transporthjul utanför snickeriet. Bilderna här visar nog ett annat fordon eftersom de på HBJ-bussen är tagna på vintern.

Man kan undra över varför bilderna är norska.
Det bör väll vara en normalspårig Yo korg?
Toalett fönstret ser ut att vara bredare än övriga fönster. Så visar inga ritningar jag sett. Även avstånd mellan dörr och första sidofönster ser bredare ut än på ritningen. Den ser ut att vara aningen längre än Yo?
Vilken buss är det?
BJ

En skum detalj sitter under förarfönstret.
Det ser ut som dörrstoppen som satt på de tvåaxliga, men den har uppenbart klaverdörrar.

Man kan undra över varför bilderna är norska.
...
BJ

För att de kommer från Skabos arkiv. Någon därifrån har väl besökt Umeå. Skabo byggde tre Yd på licens.

Bildene kan være tatt av folk fra Skabo, antakelig i 1938 hvor Skabo hadde fått bestilling fra NSB på to vogner. I 1938 leverte Skabo også en lignende til den private Askim-Solbergfossbanen. Alle disse var to-akslede. Det er trolig at Skabo da hadde et samarbeid med Hilding Carlsons verksted.

Bildene kan være tatt ved leveransen av den første til NSB, Cmb type 16 nr. 18246. Den ble hentet i Umeå av folk fra NSB 11. februar 1937 og kjørt direkte til Bergen, 1752 km.

Dom bilderna hade jag missat/glömt bort. Eftersom bilderna visar en buss som inte är färdigställd skulle det ju kunna vara HBJ-bussen ändå. Den verkar för övrigt rätt lik de tvåaxliga, så frågan är om den första var ännu smalare än de övriga?

Nedan är det någon som talar om dörrstoppar. Jag tycker det verkar vara en tidig form av rödlysen. Hur var de ordnade senare? Hur ser det ut på museets Yo1s?

Vad gäller de norska bussarna är alla dessa "riktiga" tvåaxliga med bara tre kupefönster. Bilderna visar en boggiebuss.

Rödlyset består i att man använde parkeringsljuslampan i strålkastarna men målade lampan rööd.

Förmodeligen en enklare och bättre lösning än att ha separata lyktor som stack ut till fara för personal och andra "mötande föremål".

Nedan är det någon som talar om dörrstoppar. Jag tycker det verkar vara en tidig form av rödlysen. Hur var de ordnade senare? Hur ser det ut på museets Yo1s?

****
En bild säger mer än tusen ord, sägs det. Här får du två bilder på slutsignalen på Yo1s 626. De illustrerar vad Anders Johansson menar.
Svårt att få det tydligt, genom lyktglaset, men jag tror att det framgår hur man löst det hela.

[image]

Bilderna är från snickeriet på Skolgatan i Umeå. I boken "Hilding Carlsson och hans rälsbussar" finns på sid. 46 ett par bilder på den första boggirälsbussen (HBJ) stående på tvåaxliga transporthjul utanför snickeriet. Bilderna här visar nog ett annat fordon eftersom de på HBJ-bussen är tagna på vintern.

Var på skolgatan låg snickeriet ?

I östra ändan intill spåret ner till hamnen ?

Var på skolgatan låg snickeriet ?

I östra ändan intill spåret ner till hamnen ?

Snickeriet låg vid Storgatan i kvarteret Diamanten. Jag är ingen kännare av Umeå men det bör har varit kvarteret som innesluts av gatorna Storgatan-Smedsgatan-Kungsgatan-Västergatan. Den nästan färdiga rälsbussen transporterades sedan till Pilgatan på en transportvagn som drogs av Hildings Whippet. Bilen alltså, inte hunden.:-) Där monterades motor, hjul m.m. Provkörning ägde sedan rum på hamnspåret och banan till Holmsund.

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

På den här bilden syns i alla fall en tvåaxlig boggispårvagn.

Nu var det ju inte en sån som trådstartaren syftade på. Jag tror mig har förstått hur trådskaparen menar, men jag vill ju inte beröva dig nöjet att lista ut det!

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

På den här bilden syns i alla fall en tvåaxlig boggispårvagn.

Nu var det ju inte en sån som trådstartaren syftade på. Jag tror mig har förstått hur trådskaparen menar, men jag vill ju inte beröva dig nöjet att lista ut det!

Det är ju bra att du inte vill beröva mig nöjet att försöka lista ut vad TS Stefan Olsson egentligen menade med sin rubrik. Jag hade dock hellre mer uppskattat att få en direkt förklaring av hur en 'tvåaxlig boggibuss' är konstruerad. Du länkar i ditt inlägg till en bild av en 'tvåaxlig boggispårvagn' vilken troligen ska ses som en ledtråd. Tittar jag då närmare på en förstoring av bilden så ser det ut som om spårvagnen har två normala boggier med vardera två hjulaxlar per boggiram.

För mig betyder däremot 'tvåaxlig' (exempelvis en tvåaxlig rälsbuss eller en tvåaxlig godsvagn) normalt att fordonet har två enkla axlar med vardera två hjul. Om jag istället talar om en tvåaxlig boggi betyder det å andra sidan att det sitter två separata hjulaxlar i varje boggiram. Och normalt sitter det i princip en sådan tvåaxlig boggi i var ände av det aktuella fordonet i fråga.

Så hur jag än vrider och vänder på saken så är en 'tvåaxlig boggirälsbuss' ett påstående som likt en språklig oxymoron motsäger sig självt. Det var därför jag ställde frågan i mitt föregående inlägg. Är det alltså fråga om en ferroviell skvader vi talar om här i tråden?! ;-)

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

På den här bilden syns i alla fall en tvåaxlig boggispårvagn.

Nu var det ju inte en sån som trådstartaren syftade på. Jag tror mig har förstått hur trådskaparen menar, men jag vill ju inte beröva dig nöjet att lista ut det!

Det är ju bra att du inte vill beröva mig nöjet att försöka lista ut vad TS Stefan Olsson egentligen menade med sin rubrik. Jag hade dock hellre mer uppskattat att få en direkt förklaring av hur en 'tvåaxlig boggibuss' är konstruerad. Du länkar i ditt inlägg till en bild av en 'tvåaxlig boggispårvagn' vilken troligen ska ses som en ledtråd. Tittar jag då närmare på en förstoring av bilden så ser det ut som om spårvagnen har två normala boggier med vardera två hjulaxlar per boggiram.

För mig betyder däremot 'tvåaxlig' (exempelvis en tvåaxlig rälsbuss eller en tvåaxlig godsvagn) normalt att fordonet har två enkla axlar med vardera två hjul. Om jag istället talar om en tvåaxlig boggi betyder det å andra sidan att det sitter två separata hjulaxlar i varje boggiram. Och normalt sitter det i princip en sådan tvåaxlig boggi i var ände av det aktuella fordonet i fråga.

Så hur jag än vrider och vänder på saken så är en 'tvåaxlig boggirälsbuss' ett påstående som likt en språklig oxymoron motsäger sig självt. Det var därför jag ställde frågan i mitt föregående inlägg. Är det alltså fråga om en ferroviell skvader vi talar om här i tråden?! ;-)

Eftersom Leif länkade till en "tvåaxlig boggispårvagn" så är det naturligtvis exakt en tvåaxlig boggispårvagn. Dvs. en axel i varje vridbar boggi, vilket framgår av det enda axelboxlocket som syns mitt på resp. boggi.

Dag B

Till det kan läggas att de av Leif nämnda spårvagnarna med enaxliga boggier införskaffades till Långedragslinjen, som delvis var koncessionerad som järnväg, och om jag inte tar fel bitvis var lagd med vignolräls.
I tidernas fullbordan såldes de till Gävle där de sattes in på Bomhusbanan (definitivt vignolräls).

Jag har alltid undrat hur enaxliga boggier kunde betraktas driftsäkra, men jag har aldrig hört något skvaller om att de skulle varit speciellt urspåringsbenägna, så det verkar ha fungerat.
Den sedan många år döde f d spårvagns- och bussföraren Nils Wallner nämnde vid något tillfälle att golven i vagnarna var välvda, möjligtvis på grund av enaxelboggin, det kan till exempel ha funnits någon form av länkning mellan boggierna.

Hur som haver: även om jag aldrig har hört talas om rälsbussar med enaxelboggier, och således tvåaxliga boggibussar, så är de definitivt tekniskt möjliga.

Till det kan läggas att de av Leif nämnda spårvagnarna med enaxliga boggier införskaffades till Långedragslinjen, som delvis var koncessionerad som järnväg, och om jag inte tar fel bitvis var lagd med vignolräls.

Saltholmen-Göteborgs järnväg var helt byggd med vignolräler utom sträckan Långedrag-Saltholmen som låg i vägbanan och möjligen även plankorsningarna. Så kan man kanske räkna även spårvägssträckan Slottsskogsgatan-Stadsgränsen till Långedragslinjen. Den var nog från början byggd med rännskenor, men numera är även stora delar av den byggda med vignolräl.

Till det kan läggas att de av Leif nämnda spårvagnarna med enaxliga boggier införskaffades till Långedragslinjen, som delvis var koncessionerad som järnväg, och om jag inte tar fel bitvis var lagd med vignolräls.
I tidernas fullbordan såldes de till Gävle där de sattes in på Bomhusbanan (definitivt vignolräls).

Jag har alltid undrat hur enaxliga boggier kunde betraktas driftsäkra, men jag har aldrig hört något skvaller om att de skulle varit speciellt urspåringsbenägna, så det verkar ha fungerat.
Den sedan många år döde f d spårvagns- och bussföraren Nils Wallner nämnde vid något tillfälle att golven i vagnarna var välvda, möjligtvis på grund av enaxelboggin, det kan till exempel ha funnits någon form av länkning mellan boggierna.

Hur som haver: även om jag aldrig har hört talas om rälsbussar med enaxelboggier, och således tvåaxliga boggibussar, så är de definitivt tekniskt möjliga.

SI

Jag har läst att de gick någorlunda i gatuspår men hade dåliga gångegenskaper på vignolräls, så de var nog inget vidare för Bomhusbanan. Men Gävle fick de billigt och kunde på så sätt skjuta upp anskaffning av nya vagnar.

En vidareutveckling som var rätt vanlig i Centraleuropa var att komplettera med en tredje axel mitt under vagnen utan bärande funktion. Mittaxeln hade bara som uppgift att styra de två ändaxlarna (enaxliga boggierna) så att det ställde in sig rätt i spåret. Treaxliga spårvagnar har däremot aldrig funnits i Sverige men var på gång till Norrköping på 1950-talet. (Det finns en skiss på en sådan i ett av de senaste numren av Spårvägssällskapets tidskrift MfSS, i artikeln om de spårvagnar som Norrköpings köpte istället (M58).)

Här finns ett par bilder på treaxliga spårvagnsunderreden enligt principen med två bärande axlar och en styraxel i mitten. Tyska wikipedia har en instruktiv skiss och bilder på några exempel.

Sådan vagnar fanns bl a i Amsterdam och i München.

Sådana vagnar var någorlunda vanliga i Belgien. Enligt Frits van der Gragts bok "Moderne trams" var gångegenskaperna dåliga och slitaget stort. Spårvägen i Bryssel försåg därför sina vagnar med en tredje styrande axel. Det rikstäckande spårvägsbolaget SNCV/NMVB hade 30 tvåaxliga boggivagnar som ursprungligen var beställda av spårvägen i Odessa, men som istället 1926 sattes i trafik på regionallinjerna kring Antwerpen. Urspåringsfrekvensen var hög, så 1930-31 fick de en tredje axel för att styra boggierna. Detta blev heller inte helt bra, så 1935 beslöt man att sätta vagnarna på konventionella boggier.

De enaxliga boggierna var på alla sådana spårvagnar förbundna med länkarmar som skulle styra boggierna. Dessa boggier benämndes ofta Bissel-boggier, och var väl en variant av Bissel-boggier på lokomotiv [Wikipedia].

SJ handbok hos Norrbottens järnvägsmuseum

Om jag inte minns fel har det även funnits järnvägsvagnar med enaxliga boggier

Sådana vagnar var någorlunda vanliga i Belgien. Enligt Frits van der Gragts bok "Moderne trams" var gångegenskaperna dåliga och slitaget stort. Spårvägen i Bryssel försåg därför sina vagnar med en tredje styrande axel. Det rikstäckande spårvägsbolaget SNCV/NMVB hade 30 tvåaxliga boggivagnar som ursprungligen var beställda av spårvägen i Odessa, men som istället 1926 sattes i trafik på regionallinjerna kring Antwerpen. Urspåringsfrekvensen var hög, så 1930-31 fick de en tredje axel för att styra boggierna. Detta blev heller inte helt bra, så 1935 beslöt man att sätta vagnarna på konventionella boggier.

De enaxliga boggierna var på alla sådana spårvagnar förbundna med länkarmar som skulle styra boggierna. Dessa boggier benämndes ofta Bissel-boggier, och var väl en variant av Bissel-boggier på lokomotiv [Wikipedia].

Intressant! Jag har inte min SNCV-bok tillgänglig men de lär ha haft en "express-spårvagn" med enaxliga boggier som dock hade den tråkiga ovanan (för en expresspårvagn) att spåra ur då och då i hög fart. För att få rätsida på den satte man in en fast(!!) tredje axel mitt under vagnen. Det fungerade tydligen just så dåligt som man kan förvänta sig och den fortsatte att spåra ur. Då begränsade man hastigheten genom att sätta en klack på kontrollerlocket så att veven inte kunde vridas till shuntlägena! Något snopet för en expresspårvagn att få sänkt sth ...

Båda lösningarna tyder på att den tekniska kompetensen var begränsad i aktuell SNCV-verkstad. Standardlösningen om man vill koppla ur shuntlägena är annars att koppla ur kabeln till shuntmotståndet i kontrollern och isolera kabeln. Sånt har tidvis gällt även för svenska spårvagnar när trafikbolaget tyckt att förarna alltför flagrant och regelbundet överskridit sth på känsliga sträckor. Att sätta en fast axel mitt under vagnen ger en fast vridpunkt för vagnen att rotera runt på rakspår, vilket bör ha förstärkt vagnens slingrande/vinglande gång på rakspår. I kurvor tvingar det ut vagnens mitt längre ut i ytterkurvan och därmed även vagnens ändra vilket i sin tur bör tvinga ytteraxlarna att ställa sig snett i spåret vilket bör försämrat gångegenskaperna och ökat slitaget på både hjul och räl.

SJ handbok hos Norrbottens järnvägsmuseum

Om jag inte minns fel har det även funnits järnvägsvagnar med enaxliga boggier

Du missade väl inte "-RB-":s inlägg om MAN-bussen? Det var en nyhet för mig att de hade enaxliga boggier och ännu intressantare att MAN-bussarna ska ha haft bättre gångegenskaper än de tvåaxliga Uerdingen-rälsbussarna. (Mne någonstans måste man ju hamna i en definitionsdiskussion om vad som är en länkaxel och vad som är en enaxliga boggi, antar jag.)

Sådana vagnar var någorlunda vanliga i Belgien. Enligt Frits van der Gragts bok "Moderne trams" var gångegenskaperna dåliga och slitaget stort. Spårvägen i Bryssel försåg därför sina vagnar med en tredje styrande axel. Det rikstäckande spårvägsbolaget SNCV/NMVB hade 30 tvåaxliga boggivagnar som ursprungligen var beställda av spårvägen i Odessa, men som istället 1926 sattes i trafik på regionallinjerna kring Antwerpen. Urspåringsfrekvensen var hög, så 1930-31 fick de en tredje axel för att styra boggierna. Detta blev heller inte helt bra, så 1935 beslöt man att sätta vagnarna på konventionella boggier.

De enaxliga boggierna var på alla sådana spårvagnar förbundna med länkarmar som skulle styra boggierna. Dessa boggier benämndes ofta Bissel-boggier, och var väl en variant av Bissel-boggier på lokomotiv [Wikipedia].

Intressant! Jag har inte min SNCV-bok tillgänglig men de lär ha haft en "express-spårvagn" med enaxliga boggier som dock hade den tråkiga ovanan (för en expresspårvagn) att spåra ur då och då i hög fart. För att få rätsida på den satte man in en fast(!!) tredje axel mitt under vagnen. Det fungerade tydligen just så dåligt som man kan förvänta sig och den fortsatte att spåra ur. Då begränsade man hastigheten genom att sätta en klack på kontrollerlocket så att veven inte kunde vridas till shuntlägena! Något snopet för en expresspårvagn att få sänkt sth ...

Båda lösningarna tyder på att den tekniska kompetensen var begränsad i aktuell SNCV-verkstad. Standardlösningen om man vill koppla ur shuntlägena är annars att koppla ur kabeln till shuntmotståndet i kontrollern och isolera kabeln. Sånt har tidvis gällt även för svenska spårvagnar när trafikbolaget tyckt att förarna alltför flagrant och regelbundet överskridit sth på känsliga sträckor. Att sätta en fast axel mitt under vagnen ger en fast vridpunkt för vagnen att rotera runt på rakspår, vilket bör ha förstärkt vagnens slingrande/vinglande gång på rakspår. I kurvor tvingar det ut vagnens mitt längre ut i ytterkurvan och därmed även vagnens ändra vilket i sin tur bör tvinga ytteraxlarna att ställa sig snett i spåret vilket bör försämrat gångegenskaperna och ökat slitaget på både hjul och räl.

Det var 9628, en av sex motorsvaga boggievagnar byggda av SA Energie i Marcinelle för Bogota. De kom aldrig iväg dit och övertogs 1920 av NMVB. Den byggdes tillbaka till boggievagn och slutade liksom de övriga fem som boggiesläp.

Odessavagnarna var 30 stycken och av dem byggdes 15 om till boggievagnar direkt, medan 15 stycken först fick en tid som misslyckade treaxliga.

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

På den här bilden syns i alla fall en tvåaxlig boggispårvagn.

Nu var det ju inte en sån som trådstartaren syftade på. Jag tror mig har förstått hur trådskaparen menar, men jag vill ju inte beröva dig nöjet att lista ut det!

Så hur jag än vrider och vänder på saken så är en 'tvåaxlig boggirälsbuss' ett påstående som likt en språklig oxymoron motsäger sig självt. Det var därför jag ställde frågan i mitt föregående inlägg. Är det alltså fråga om en ferroviell skvader vi talar om här i tråden?! ;-)

Kan vi inte göra så att du läser och gör som ungefär alla andra, dvs förstår vad som menas utan några långa och invecklade kvasiinlägg?

Just det!

Lars

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

****
Bäst är det, naturligtvis, om trådskaparen själv förklarar hur han menade. Jag tänkte direkt på att det är fem fönster, mellan dörrarna. Det är det, mig veterligen, på alla HC-bussar med tvåaxliga boggier. Tvåaxliga HC-bussar, däremot, brukar endast ha tre fönster. Således, en "tvåaxlig boggibuss" :-)

Tack för formulerandet av mina tankar HJP. Mitt i prick!

Rubriken sattes just därför att det visar en skvader, men eftersom det är en tidig boggiekorg skulle det ju åtminstone teoretiskt kunna vara ett försök att förstora de ursprungliga tvåaxliga bussen. Vet inte vad längsta tvåaxliga hjulbasen var vid denna tid på normalspår. På smalspår fanns ju åtminstone 6 m vilket är 1,5 mer än vad de tvåaxliga hade.

Tror att påpekandet om bild i HC-boken punkterade ovanstående möjliga hypotes. Det är kanske tom samma tvåaxliga konstruktion som används för de första boggiebussarna. Sen flyttade man ju och transportanordningen kanske inte behövdes på samma sätt. Dock finns en bild på sidan 75 med TGOJ-bussar på diverse trallor...

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

I relativt sen tid (ca 1990) var en brittiskbyggd tvåaxlig motorvagn på visningsturné i Sverige. Den uppgavs ha en enda, väldigt lång, boggie. Jag tror det finns flera exempel på motorvagnar med denna hjulanordning.

https://de.wikipedia.org/wiki/MAN-Schienenbus

På åttonde raden under "Geschichte" står MAN rälsbussen hade enaxliga boggier . Det gällde de normalspåriga , den enda smalspåriga MAN byggde hade 2 styck tvåaxliga boggier .

mvh Rolf Berg

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

I relativt sen tid (ca 1990) var en brittiskbyggd tvåaxlig motorvagn på visningsturné i Sverige. Den uppgavs ha en enda, väldigt lång, boggie. Jag tror det finns flera exempel på motorvagnar med denna hjulanordning.

Du tänker på en av de brittiska rälsbussprototyperna. Jag vill minnas att det var RB002, en av fem BR/Leyland prototyper, som kom till Sverige och att den även provades i USA, Kanada, Danmark, Tyskland och Nederländerna. Enligt det jag hört så är den bevarad på Irland.

Det som utmärkte dessa prototyper, och de senare Class 141, 142, 143 och 144 rälsbusstågen, är att underredet utvecklades ur forskning för fyraxliga godsvagnar som kunde användas i tåg med en hastighet på 140km/t. Rälsbussarna har inga enaxliga boggie utan hjulen är fasta och har ett relativt långt axelavstånd, vilket gör rälsbussarna mindre lämpliga för banor med många snäva kurvor. Att rälsbussarna fick relativa långa axelavstånd berodde på tidigare brittiska erfarenheter med rälsbussar, bland dom de fem tyska rälsbussarna från Waggon- und Maschinenbau GmbH, som hade för korta axelavstånd för att ge bra gångegenskaper.

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

I relativt sen tid (ca 1990) var en brittiskbyggd tvåaxlig motorvagn på visningsturné i Sverige. Den uppgavs ha en enda, väldigt lång, boggie. Jag tror det finns flera exempel på motorvagnar med denna hjulanordning.

Du tänker på en av de brittiska rälsbussprototyperna. Jag vill minnas att det var RB002, en av fem BR/Leyland prototyper, som kom till Sverige och att den även provades i USA, Kanada, Danmark, Tyskland och Nederländerna. Enligt det jag hört så är den bevarad på Irland.

Det som utmärkte dessa prototyper, och de senare Class 141, 142, 143 och 144 rälsbusstågen, är att underredet utvecklades ur forskning för fyraxliga godsvagnar som kunde användas i tåg med en hastighet på 140km/t. Rälsbussarna har inga enaxliga boggie utan hjulen är fasta och har ett relativt långt axelavstånd, vilket gör rälsbussarna mindre lämpliga för banor med många snäva kurvor. Att rälsbussarna fick relativa långa axelavstånd berodde på tidigare brittiska erfarenheter med rälsbussar, bland dom de fem tyska rälsbussarna från Waggon- und Maschinenbau GmbH, som hade för korta axelavstånd för att ge bra gångegenskaper.

Intressant. Jag kollade lite på nätet och hittade detta och detta och inte minst denna tråd på jernbanen.dk. Det var 1985 som RB002 provades i Sverige, försedd med norrlandsplog.

EDIT: Det verkar inte ha gått så bra med bevarandet. Jag hittade ingen säker uppgift senare än från 2011 men se gärna denna diskussion.

M.v.h.
Ola

Apropå den ursprungliga trådrubriken som TS skrivit så undrar jag om inte det här är fråga om en språklig 'oxymoron'? Tänk uttrycket 'en talande tystnad' exempelvis! Kan egentligen en 'tvåaxlig boggirälsbuss' finnas i verkliga livet. Det är möjligt att jag är för gammal och tänker fel. Men ett järnvägsfordon med två axlar, exempelvis en HC-rälsbuss, har väl inga boggier på dessa axlar. En gammal trä-Hilding har väl ett hjul i var ände på vardera axeln. Så hur har man egentligen tänkt här i tråden? ;-)

I relativt sen tid (ca 1990) var en brittiskbyggd tvåaxlig motorvagn på visningsturné i Sverige. Den uppgavs ha en enda, väldigt lång, boggie. Jag tror det finns flera exempel på motorvagnar med denna hjulanordning.

Du tänker på en av de brittiska rälsbussprototyperna. Jag vill minnas att det var RB002, en av fem BR/Leyland prototyper, som kom till Sverige och att den även provades i USA, Kanada, Danmark, Tyskland och Nederländerna. Enligt det jag hört så är den bevarad på Irland.

Det som utmärkte dessa prototyper, och de senare Class 141, 142, 143 och 144 rälsbusstågen, är att underredet utvecklades ur forskning för fyraxliga godsvagnar som kunde användas i tåg med en hastighet på 140km/t. Rälsbussarna har inga enaxliga boggie utan hjulen är fasta och har ett relativt långt axelavstånd, vilket gör rälsbussarna mindre lämpliga för banor med många snäva kurvor. Att rälsbussarna fick relativa långa axelavstånd berodde på tidigare brittiska erfarenheter med rälsbussar, bland dom de fem tyska rälsbussarna från Waggon- und Maschinenbau GmbH, som hade för korta axelavstånd för att ge bra gångegenskaper.

Intressant. Jag kollade lite på nätet och hittade detta och detta och inte minst denna tråd på jernbanen.dk. Det var 1985 som RB002 provades i Sverige, försedd med norrlandsplog.

EDIT: Det verkar inte ha gått så bra med bevarandet. Jag hittade ingen säker uppgift senare än från 2011 men se gärna denna diskussion.

M.v.h.
Ola

Hittade en bild med en anmärkning att ägaren 2011 uppgav att hen planerar en upprustning men har begränsat med tid.

Dock finns flera systervagnar (eller ska man säga kusiner, när alla är mer eller mindre prototyper?) bevarade. Den här var uppenbarligen i utmärkt skick åtminstone för några år sedan.

Visst fanns det enaxliga boggier även på svenska järnvägsfordon.

Nohab byggde1934 en vagn för VGJ med nummer 106 som dock gick så dåligt i spåret att den återlämnades till Nohab som byggde om den till boggiebuss för 1067 mm-banan KVBJ.

1935 byggde Nohab en likadan tvåaxligvagn för Roslagsbanan, SRJ 102, som kom att behålla sina två enaxliga boggier till skrotningen på 1960-talet. En av boggierna togs om hand av järnvägsmuseet, men lär nu finnas på LNJ.

En tredje rälsbuss av samma typ byggdes 1936 för Falkenbergs Järnväg, men den fick två två-axliga boggier redan från början. Mer finns att läsa i min bok "EJ X, Y, Z".

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Tvåaxlig boggiebuss (Järnväg allmänt)