Tittar i vagnslistor och funderar på vilken princip som användes när vagnar som tidigare tillhört privatbanorna inordnandes i SJ nummerserier.

Som exempel tar jag de smalspåriga täcktagodsvagnar som levererades till VGJ med nummer 1950-1979. Jag uppfattar det som att de 25 första, nr 1950-1974, saknade bromskupé till skillnad mot de fem sista, nr 1975-1979. Samtliga var bromsade (?) och en märkbar skillnad var att de fem sista med bromskupé hade mindre lastyta av förklarliga skäl.

Vid förstatligandet fick vagnarna nummer i 300 000 serien men dock inte med löpande nummer. De flesta fick nya nummer i enlighet med tidigare nummer men som sagt det fanns undantag.

[list]
[*]VGJ 1950-1958 och 1960-1973 fick nummer 300 643-651 och 300 652-665, vilket gav undantagen;
[*]VGJ 1959 = 300 642
[*]VGJ 1974 = 300 586
[/list]

Hos de fem "kupé" vagnarna blev det mer inkonsekvent;

[list]
[*]VGJ 1975 = 300 587
[*]VGJ 1976 = 300 625
[*]VGJ 1977 = 300 588
[*]VGJ 1978 = 300 626
[*]VGJ 1979 = 300 589
[/list]

En anledning till numreringsprincipen kan möjligen vara att man vid SJ ville numrera vagnar med identiska tekniska specifikationer (lastkapacitet, bromsutrustning mm) i samma nummerserier, men det är spekulation från min sida. Eftersom littera på samtliga vagnar blev Gshp vid SJ tycker jag det vore mer rimligta att samtliga vagnar omnumrerats i löpande ordning.

Någon som kan ge en förklaring till numreringsprincipen?

Ola Ahlström
Malmö