Vattenpåfyllning på ånglok

Hej!

Är et någon som vet var vattnet förvarades på de båda loken

MKJ 2, tidigare MMJ 2, 0C0T Fox W 196 1873,Skrotat 1905

MKJ 4 MARIESTAD, 1B0T Khn 52 1889, VGJ 21 1909 (Det första av två med samma namn),Skrotat 1916?

Var det på tågen eller på en vagn dragen av loket? Och var och hur fylldes vatten på? Vid pumphus längs banan?

Hej!

Är et någon som vet var vattnet förvarades på de båda loken

MKJ 2, tidigare MMJ 2, 0C0T Fox W 196 1873,Skrotat 1905

Loket finns på bild på historiskt.nu. Det var ett tanklok så vatten förvarades i sidotankarna på vardera sidan om pannan.

MKJ 4 MARIESTAD, 1B0T Khn 52 1889, VGJ 21 1909 (Det första av två med samma namn),Skrotat 1916?

Det finns en otydlig bild på samlingsportalen där det ser ut som det handlar om sidotankar... men det kan vara Ramtanklok också. I alla fall, i båda fallet var vattenförråden på loket.

Och var och hur fylldes vatten på? Vid pumphus längs banan?

Det svaret varierar lite beroende på tid och bana... pumphus och vattentorn förekom, men det var ung. Lika vanligt att loken hade ejektor, alltså en egen slags pump för att få upp vatten. Jag kan inte så mycket om MKJ och MMJ för att svara på det...

MKJ 4 var ett så kallat tanklok. Betyder det att det hade egen vattentank?

MKJ 4 var ett så kallat tanklok. Betyder det att det hade egen vattentank?

Tanklok betyder att förråden finns på själva loket, till skillnad från tenderlok som har dem på en liten vagn (tender) som alltid är tillkopplad.

En bättre bild på MKJ 4 finns här: http://historiskt.nu/smalsp/vgj/mkj/mkj_fakta.html

MKJ 4 var ett så kallat tanklok. Betyder det att det hade egen vattentank?

Tanklok är ett samlingsbegrepp som innefattar alla lok utan tender.
Det finns sadeltanklok (vattentank som en sadel över pannan), sidotanklok (tankar på sidan om pannan) och ramtanklok där vattentanken är placerad mellan ramarna under pannan.
Sedan finns det lok som har vattentank även bakom hytten men de är vanligtvis sidotanklok.
Loken har även kolförrådet på loket, antingen bakom hytten eller som sidobehållare.
Det har nog även förekommit oljeeldade lok med en oljetank ovanpå pannan.
Vattenpåfyllningen skedde oftast direkt i tanken (särskilt sadeltanklok) men ramtanklok hade gärna ett rör från tanken och uppåt så att påfyllningen kom i samma höjd som på sadel- och sidotanklok. Vissa sidotanklok hade vattenpåfyllningen via ett rör upp på pannan för att man skulle ha en påfyllning oavsett på vilken sida vattenhästen var.

MKJ/MMJ 2 var sidotanklok medan MKJ 4 var ramtanklok.

Det fanns även smalspårslok med kolförråden på loket och vattnet i en vattentender efter loket. Och så förekom det tanklok som tillkopplades en gammal tender som extra vattenförråd efter loket för att öka vattenförrådet, t.ex Sa-lok (tanklok) på västkusten som fick ombyggda Kd-tendrar som vattentendrar då vattnet på många mindre stationer var för dåligt.
Men detta är mer kuriosa.

För att krångla till saker så heter tanklok på tyska tenderloko medan tenderlok hetter schlepptenderloko...

För att krångla till saker så heter tanklok på tyska tenderlok medan tenderlok hetter schlepptenderloko...

Även på franska används den tyska ordningen. Tror att även danskarna gör det medan norskarna lär göra som vi liksom man gör i England och Amerika.

Tack för all information! Hur tätt behövde det vara med vatten- och kolpåfyllning när MKJ 2 och 4 var i trafik 1889, tror du.

Var det på tågen eller på en vagn dragen av loket? Och var och hur fylldes vatten på? Vid pumphus längs banan?

Det vanliga var att man fyllde på vatten vid ett vattentorn med vattenhäst. Vattentorn kan man se än på några platser och det brukar vara ett torn med ett väl tilltaget vattenförråd dit man succesivt pumpade upp vatten så att det fanns en rejäl mängd vatten att snabbt fylla på loket. Vattenhästen var ett rör med slang som vreds fram till lokeys tankar för att fylla på loket. Med gott tryck från tornet kunde man fylla vattenförråden på några minuter. Den som kan Piraten och Bombi Bitt minns ju Jöns pumpare som skötte vattentornet på stationen, det fylldes med vindkraft men när det var vindstilla fick Jöns pumpa för hand.
Kol behövde man inte fylla på så ofta men för det fanns kolningsanläggningar som kunde vara en brygga med vagnar som man körde ovanför loket och tippade ner kolet i lokets förråd.

Jag har skapat mig en "tumregel" efter många års ångloksdrift: "Stenkolet på loket räcker till 2 st hela påfyllningar av vatten på ett lok. Jag har varit med om att sopa tendern nästan helt ren innan vi fyllde på nytt kol tendern.

Jag har skapat mig en "tumregel" efter många års ångloksdrift: "Stenkolet på loket räcker till 2 st hela påfyllningar av vatten på ett lok. Jag har varit med om att sopa tendern nästan helt ren innan vi fyllde på nytt kol tendern.

Det låter som en rimlig tumregel. Och råkade av någon anledning titta på Svensk Järnvägsstatistik och fann att SJ hade på ett ungefär dubbelt så många vattenstationer som koltagningsstationer

Du har rätt Morrgan !;-)

Vattenförbrukningen på överhettarlok är typiskt 6 gånger kolförbrukningen.
Vattentankens volym i kubikmeter är ofta 3 gånger så stort som kolförrådet i ton.

Du har rätt Morrgan !;-)

Vattenförbrukningen på överhettarlok är typiskt 6 gånger kolförbrukningen.
Vattentankens volym i kubikmeter är ofta 3 gånger så stort som kolförrådet i ton.

Eller ”Morrgan hade rätt” för han finns inte med oss i livet längre.
Men vattentagning är ju alltså så mycket vanligare än koltagning och man kan ju undra varför man inte gorde förråden likvärdiga. Antagligen för att vattentagning från vattentorn gick så mycket snabbare än en koltagning. Det klaras ju på några minuter vid ett uppehåll. I Bombi Bitt tar man ju vatten i Tosterup (Vollsjö) som väl ligger runt halvvägs på banan. Ystad-Eslöv klarade man säkert på en koltagning.
Var det behov för koltagning så bytte man nog oftast lok åtminstone om det var persontåg.

Lattjo att det kommer frågor på detta, just som jag harvar dessa banors protokoll. Av en händelse så bekräftar citatet nedan några av de tdigare svaren:

[i][i]24 april 1888
§15 V.D. anmälde att man fått ersättning det nedbrunna vattentornet vid Mossen med 400 kronor, samt att han gått i författning om inköp af en elevator, att uppsättas i det nedbrunna tornets ställe. Kostnaden för elevatorn uppgår till cirka 400 kr. utom uppsättningen; kommande efter denna förändring särskild pumpare vid Mossen att blifva obehövlig. Den sålunda vidtagna åtgärden godkändes af styrelsen.[/i][/i]

Åtminstone ett ytterligare vattentorn fanns, i Moholm. Det är ett av landets märkligaste kombo: vattentorn och häkte. Undervåningen hyrdes under 1800-talet ut till fångvården som inredde två celler där, för att förvara fångar i väntan på vidare forsling.

Loken finns också på följande bilder (sök på numren nedan i DitgitaltMuseum)

MMJ1, som var lika med MMJ 2, dvs senare MKJ 2. Bild JvmKBEB03035
MKJ 2. Bild 1M16-B145254:568.

Här finns också två bilder på MKJ 4,
1M16-B145254:555
1M16-B145254:557

MKJ 4 verkar ha en liten vattentank framför föraren (tycks vara ett lock ovanpå). Den verkar dock vara alldeles för liten som förråd, så jag förmodar att den har en ramtank också. Arrangemanget liknar de på tex loket "Korsån" (se bild: JvmKBDA00656)

Man blir givetvis nyfiken på varför just dessa lok och dess vattentagning röner detta intresse? Finns det möjligen andra bilder? Vänligen publicera dem, eller hör ad dig via mejlsymbolen ovan.

Hej!

Tack för många informativa svar. Jag har lärt mig mycket av dem. Vad tendervagn, vattenhäst, tanklock med mera är, som jag inte visste innan. Vad en ramtank är har jag också fått lära mig att det är något som finns men inte förstått vad det är.

Anledningen till mitt intresse är att jag försöker sammanställa information om MKJ, där mina morföräldrar bodde och arbetade vid anhalten Svaneberg. De bodde där mellan åren 1939-1975, men jag är intresserad av allt sedan banan öppnade 1889. Min morbror och mor pratar om att pumphuset, som jag förstår användes till att fylla på loken, stod kvar efter att sista ångloket såldes 1941. Mina funderingar går kring hur det kan ha gått till när de fyllde på, om det finns någon bra skildring av det. Och så undrar jag också om det fanns fler påfyllningsställen längs MKJ. Kan Stampen ha varit ett sådant?

Hej!

Tack för många informativa svar. Jag har lärt mig mycket av dem. Vad tendervagn, vattenhäst, tanklock med mera är, som jag inte visste innan. Vad en ramtank är har jag också fått lära mig att det är något som finns men inte förstått vad det är.

Anledningen till mitt intresse är att jag försöker sammanställa information om MKJ, där mina morföräldrar bodde och arbetade vid anhalten Svaneberg. De bodde där mellan åren 1939-1975, men jag är intresserad av allt sedan banan öppnade 1889. Min morbror och mor pratar om att pumphuset, som jag förstår användes till att fylla på loken, stod kvar efter att sista ångloket såldes 1941. Mina funderingar går kring hur det kan ha gått till när de fyllde på, om det finns någon bra skildring av det. Och så undrar jag också om det fanns fler påfyllningsställen längs MKJ. Kan Stampen ha varit ett sådant?

En ramtank är placerad i loket ram, d v s underredet. Med andra ord mellan hjulen och under ångpannan - den syns därför inte tydligt.

På [link=https://www.svensktmjforum.se/forum/index.php?topic=3002.0]det här loket[/link] ser man ramtanken som den stora "lådan" mellan hjulen. Tratten på sidan av pannan är säkert där man fyller vatten så att det rinner ner i ramtanken. Det bör funnits en motsvarande tratt på andra sidan loket.

Y-loken (d v s SJ:s lok med typbeteckning/littera Y) [link=http://www.svenskmjwiki.se/SJ_%C3%A5nglok_litt_Y]på dessa bilder[/link] hade tydligen istället påfyllningen mitt upp på pannan - nåbar från både vänster och höger sida - med ett rör som följde med pannans högra sida ner till ramtanken.

På [link=https://digitaltmuseum.se/021018034455/masj-lok-thor-loket-var-ett-ramtanklok-vattenforrad-mellan-ramarna-axelfoljden]detta ålderdomliga lok[/link] syns att ramtanken bara sträckte sig under bakre delen av loket mellan de stora (driv)hjulen. Under främre delene av loket är det fri sikt från sida till sida.

Den här bilden visar ett modernare tyskt ånglok med sidotankar som fylls från [link=https://sv.wikipedia.org/wiki/Vattenh%C3%A4st#/media/Fil:Schmalspurdampflock_Wasser_tanken_131-3180_IMG.JPG]en vattenhäst[/link]. Den "ovala" uppfällda luckan upp på vattentanken visar hur stor öppningen i vattentanken är. Här syns också tydligt att loket har kolboxen bakom förarhytten och den är välfylld med stenkol. Tanklok är någorlunda lämpliga att köra åt båda hållen och loket har därför strålkastare både fram och bak. (På vissa vände man aldrig tankloken, på andra banor vände man helst loken om det fanns vändskiva där tåget skulle vända. Detta för att föraren skulle slippa köra med reglagen bakom ryggen.)

Man kan nog ana av bilden att det var praktisk att placera "påfyllningstratten" på ett ramtanklok på ungefär samma höjd som påfyllningsöppningarna i sidotankloken - om banan hade båda typerna. [link=https://www.mostphotos.com/sv-se/1757182/porjus-vattenhast]Svenska vattenhästar hade oftast en grov "slang" av grovt tyg[/link] för att vattnet inte skulle plaska och skvätta åt alla håll. Särskilt vintertid ville man säkert slippa bli nedblött och dessutom undvika att marken runt vattenhästen blev en isbana.

[b]Vattentorn och -hästar[/b]
[link=https://banvakt.se/asarna-sveg/nederhogen/]Vattnet till vattenhästen kom ofta från järnvägens vattentorn[/link], men kunde också komma från annat håll. Stora stationer hade ofta flera vattenhästar så att loken kunde fyllas utan loket behövde kopplas loss från tåget, men det gällde knappast småbanor som MKJ. [link=https://www.arstuga.se/dvvj/bilder/stationer/krakviken.htm]Ibland placerades vattentornet mitt på linjen[/link] mellan stationerna om man där hade tillgång till vatten av god kvalitet och dessutom gärna från en högre belägen sjö, så att man inte behövde någon pump. [link=http://www.postvagnen.com/forum/index.php?id=613728]I något fall behövde man inte ens ett vattentorn[/link]. Att ta vatten mellan stationerna undvek man dock helst eftersom tåget måste göra ett extra uppehåll istället för att utnyttja tiden på en station när passagerarna steg av och på och resgods och post lastades. På lokstationen i Hjo fanns [link=https://digitaltmuseum.org/021018123780/hjo-stenstorps-jarnvag-hsj-lok-10]en mycket enkel "vattenhäst"[/link].

Jag nämnde vattenkvaliteten: det var en mycket viktigt fråga. En ångpanna är en dyr och komplicerad sak, som åldras mycket av omväxlande uppvärmning och avsvalning. Om vattnet är förorenat eller har olämpligt pH så åldras pannan mycket snabbare. Är vattnet kalkhaltigt bilas besvärliga avlagringar i pannan, s k pannsten. Jag skulle gissa att man därför undvek att ta lokvatten i närheten av Kinnekulle om man kunde.Annars är det mycket praktiskt att fylla på vatten vid den lokstation där loket underhålls, man fyller på kol etc. I Gössäter fanns t ex lokstall och kolgård men jag hittar inget vattentorn eller vattenhäst [link=http://www.bangardar.se/filer/ritningar/J2-jpeg/Jvm1184_J2_-1609.jpg]på ritningen[/link]. (Men det kan ju naturligtvis vara så att vattenhästen fanns men inte är utritad.) Lokstation = det "hörn" på en bangård där lokstall, kolgård, slaggrop, (vattenhäst) etc fanns. Där fanns också något slags expedition för lokmästaren som lokpersonalens arbetsledare och ansvarade för att loken fick det underhåll de behövde och att det dök uppe lok med personal till varje tåg i tidtabellen. Lokexpeditionen ("lokx" ) kunde ligga i ett hörn längst bak i lokstallet, i en tillbyggnad på sidan av lokstallet eller - på stora lokstationer - i en separat byggnad. Något slags "personallokal" fanns också i anslutning till lokx, i sin enklaste form en anslagstavla på en vägg i lokstallet med order och turlistor (=tjänstgöringslistor för lokpersonalen) och kanske ett handfat med kallt vatten. Efterhand omklädningsrum, matrum och där det behövdes överliggningsrum för lokpersonal som övernattade på någon annan station än sin hemstation.

Etta annat exempel är museibanan "Lennakatten" som har sin lokstation i Faringe men vare sig tar vatten där eller i banans andra änden Uppsala, utan i Marielund som har bästa vattenkvalitet. På museibanan Anten - Gräfsnäs [link=http://daniel.nordling.nu/jvg/2002-06-01--02-Smalsparigt25/]fyller man vatten Kvarnabo[/link], här i tendern på tenderloket VGJ 24. Lite mer [link=http://www.bglandin.se/vattenpafyllning-i-kvarnabo/]om vattentagningen i Kvarnabo[/link].

Med lite tur kan du hitta ritningar på de andra stationerna [link=http://www.bangardar.se/simple_table/]på denna hemsida[/link]. kanske kan man hitta ett vattentorn eller en vattenhäst på någon av dem. (Vattenhäst ritas ofta ungefär som ett §-tecken.)

Som en kuriositet ett lok som inte behöver någon vattenhäst utan [msg=29680]själv kan suga upp vattnet ur lämpligt vattendrag[/msg]. Det var dock utrustning som bara undantagsvis fanns på loken "riktiga järnvägar" utan på tillfälliga militärjärnvägar, skogsbanor etc.

[b]Kolning av loken[/b]
Som nämnts fanns det ibland bryggor [link=https://digitaltmuseum.org/021018045024/statens-jarnvagar-sj-r-975-kol-och-vattengivningsanordning]med kranar[/link] eller [link=https://digitaltmuseum.org/021017836745/provtur-med-sj-b3-prins-august]små tippvagnar[/link] som transporterade upp kolet på bryggan. Från bryggan tippades kolet ner i kolboxen resp. tendern. Sådana anordningar hörde dock stora lokstationer med många stora lok att ta hand om. På småbanor gällde istället kolning med korgar. [link=https://digitaltmuseum.se/021018135164/personal-fyller-kolkorgar-vid-kolbryggan-pa-sparet-star-lok-bb-28-norrkoping]Korgarna fylldes för hand[/link] och lyftes sedan för hand upp på loket och tömdes i kolbox eller tender. Mer typiskt för smalspårbanor är nog en enkel ställning att lyfta upp korgarna på och sedan klättra upp och stjälpa korgen som [link=http://www.langshyttan.nu/blj_c/46.jpg]här i Byvalla[/link].

[link=https://digitaltmuseum.org/011025141185/foto]Så här förvarades kolet på ramtanklok[/link].

[msg=62907]Vattenfyllning och kolning av ett litet sidotanklok[/msg]. (Aluminiumskyffel använde man dock knappast då.)

Jag har konsulterat den tabell över vatten- vändstationer och kolgårdar som finns i Malte Ljungrens "svenska lokstationer."

Där anges endast Stampbron och Svaneberg som vattentag, om man bortser från Mariestad då. Enligt tabellen ska det varit vattentagning ur brunn medelst ångpump på båda ställena, men listan är inte hundraprocentig, och vattentorn kan ju byggts senare.

Minnet sviker mig, men jag undrar om inte Stampbron kom till när VGJ byggde linje mellan Gössäter och Forshem förresten...

Jo, Stampen kom till 1889 när MKJ byggdes och förband Forshem med Gössäter.

Igår var jag vid Horn utanför Mariestad och blev av lokalbefolkningen visad en gammal 2 meter i diameter rund "vattentank" nedgrävd i marken med cirka 40 cm synlig cementkant ovan jord och täckt med ett stort trälock. Den fanns vid en tidigare järnvägsövergång. Det sas mig att den använts för vattenpåfyllning till ångloken. Kan det ha varit så? Eller kan det ha varit en så kallad amper, vattenfyllt hål för släckning av lokbränder? Är det någon som vågar spekulera?

Igår var jag vid Horn utanför Mariestad och blev av lokalbefolkningen visad en gammal 2 meter i diameter rund "vattentank" nedgrävd i marken med cirka 40 cm synlig cementkant ovan jord och täckt med ett stort trälock. Den fanns vid en tidigare järnvägsövergång. Det sas mig att den använts för vattenpåfyllning till ångloken. Kan det ha varit så? Eller kan det ha varit en så kallad amper, vattenfyllt hål för släckning av lokbränder? Är det någon som vågar spekulera?

Låter sannolikt som att primära nyttan var vattentagning för lok i och med att Markus angett att den skedde genom pumpning från brunn, men kunde självklart också användas för släckning av bränder.

Kan berätta att från Ohsabanan har jag erfarenhet av vattentagning på skogsbanelok. Detta skedde oftast med ejektor från något vattendrag, men i Ohs uppförde föreningen i början av 1980-talet ett vattentorn bestående av ett gammal kar från pappersbruket upplagt på ett antal slipers. Från detta leder ett rör ned till en enkel vattenhäst. Karet fylls med vatten från egen brunn, inte bara för att man ska slippa att köpa vatten av kommunen, utan främst för att det vattnet är mycket bättre för pannan, det bildas betydligt mindre pannsten av det.

Igår var jag vid Horn utanför Mariestad och blev av lokalbefolkningen visad en gammal 2 meter i diameter rund "vattentank" nedgrävd i marken med cirka 40 cm synlig cementkant ovan jord och täckt med ett stort trälock. Den fanns vid en tidigare järnvägsövergång. Det sas mig att den använts för vattenpåfyllning till ångloken. Kan det ha varit så? Eller kan det ha varit en så kallad amper, vattenfyllt hål för släckning av lokbränder? Är det någon som vågar spekulera?

[image]

Vanligen användes en s k elevator vid vattentagning från en brunn. På bilden nedan på HNJ 38 syns elevatorn monterad på vänster gångbord. Ånga från ventilen till sotaren och vattnet med ett rör till vänster sidotank. Sugledningen med lock sitter under gångbordet.
Den övre reklambilden från Körting beskrevs tidigare här

[image]

Igår var jag vid Horn utanför Mariestad och blev av lokalbefolkningen visad en gammal 2 meter i diameter rund "vattentank" nedgrävd i marken med cirka 40 cm synlig cementkant ovan jord och täckt med ett stort trälock. Den fanns vid en tidigare järnvägsövergång. Det sas mig att den använts för vattenpåfyllning till ångloken. Kan det ha varit så? Eller kan det ha varit en så kallad amper, vattenfyllt hål för släckning av lokbränder? Är det någon som vågar spekulera?

Vanligen användes en s k elevator vid vattentagning från en brunn. På bilden nedan på HNJ 38 syns elevatorn monterad på vänster gångbord. Ånga från ventilen till sotaren och vattnet med ett rör till vänster sidotank. Sugledningen med lock sitter under gångbordet.
Den övre reklambilden från Körting beskrevs tidigare här

Du menar väl ejektor? HNJ 38 hade mycket riktigt det och den användes vid vattentagning från Tabergsån i samband med malmtågen där, enl en förare som körde detta loket mycket./HP

Du menar väl ejektor? HNJ 38 hade mycket riktigt det och den användes vid vattentagning från Tabergsån i samband med malmtågen där, enl en förare som körde detta loket mycket./HP

Kärt bar har många namn. Antagligen är elevator det äldre och ejektor det nutida.

Du menar väl ejektor? HNJ 38 hade mycket riktigt det och den användes vid vattentagning från Tabergsån i samband med malmtågen där, enl en förare som körde detta loket mycket./HP

Kärt bar har många namn. Antagligen är elevator det äldre och ejektor det nutida.

Aha!/HP

Elevatorer användes väl förr för bl.a. lastning av betor på järnvägsvagnar.
T.ex. så utrustades alla ÖJ stationer och lastplatser med sådana några år innan nedläggningen.

Elevatorer användes väl förr för bl.a. lastning av betor på järnvägsvagnar.
T.ex. så utrustades alla ÖJ stationer och lastplatser med sådana några år innan nedläggningen.

Jo, olika företeelser med samma benämning.

Snurra inte till begreppen för mycket nu...

Elevator... hiss, uppfordringsanordning
Ejektor... ång eller på annat sätt tryckdriven anordning för att transportera främst vätska till ej trycksatt behållare eller dylikt.
Injektor... ångdriven anordning för inmatning av vätska mot tryck.

Snurra inte till begreppen för mycket nu...

Elevator... hiss, uppfordringsanordning
Ejektor... ång eller på annat sätt tryckdriven anordning för att transportera främst vätska till ej trycksatt behållare eller dylikt.
Injektor... ångdriven anordning för inmatning av vätska mot tryck.

SA

Snurrigt eller ej, på 1800-talet var benämningen på anordningen med ejektor elevator. Klaga hos de som är begravda och på sin tid använde uttrycket om så önskas.

Snurra inte till begreppen för mycket nu...

Elevator... hiss, uppfordringsanordning
Ejektor... ång eller på annat sätt tryckdriven anordning för att transportera främst vätska till ej trycksatt behållare eller dylikt.
Injektor... ångdriven anordning för inmatning av vätska mot tryck.

SA

Snurrigt eller ej, på 1800-talet var benämningen på anordningen med ejektor elevator. Klaga hos de som är begravda och på sin tid använde uttrycket om så önskas.

Inte alls snurrigt. Med en elevator/ejektor lyfts vattnet med en tryckdriven anordning. Därmed är båda termerna korrekta.

Klaga... varför det?

Dessa termer är i flera fall så vittomfattande att det mesta ryms i dem.
Typexemplet är ju elevator... alltså hiss om man tittar med lite vidare horisont än den strikt svenskt bantekniska. Hiss synonymt med uppfordringsanordning är ju perfekt i den trådens mening.

Det jag däremot klagar på är detta forums (och vissa andra forum) deltagares förmåga att helt kategoriskt påstå att "så här är det" besvaras med "nej så är det inte" och detta upprepas tills någon stupar.

Enligt linjeboken för 1949 så hade man vattentagningsanordningar vid följande driftplatser där man regelbundet eller vid behov tog vatten. Nockerud, Fagerlid, Torved, Mariestad, Gössäter/Stanmpen, Skara, Tråvad, Tumleberg, Nossebro, Kvarnabo och Sjövik.

Vatten hämtades också i Svaneberg, halvvägs mellan Mariestad och Gössäter, ur Svanebergsån vid järnvägsbron där.

Här är ett foto som återger vad som nu finns nere på vattennivå vid järnvägsbron i Svaneberg. Den är uppbyggd av stora stenblock, några meter vid sidan av bron och löper parallellt med bron. Stenblockskonstruktionen har uppstickande järnrör ungefär som jag ritat dit dem. [image]

Och här är en detalj ur ritning från 1916 som visar en rosa "vinkelhake". Kan det vara stenblockskonstruktionen? [image]

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Vattenpåfyllning på ånglok (Fordon: lok)