Vad hade hänt inte gamarna funnits... (Järnvägs- och Museiföreningar)

av Per-Åke Lampemo, Monday, February 18, 2008, 15:40 (5910 dagar sedan)

Jag är alldeles övertygad om att Unvér gjorde en bra insats för 891-sverige vad gäller bevarade fordon. När sedan Stora Lundby sedemera AGJ gick till aktion och samlade in mycket 891 fordon så blev det många mer eller mindre unika pjäser.

AGJ har ju varit bra på att samla men tyvärr sämre på att förvalta. Hur som helst så finns många av dessa insamlade vagnar och lok idag bevarade. Frågan är hur det skulle sett ut om man struntat i att förvärva 891 fordon när de fanns. Skulle andra jvg-föreningar tagit chansen? Eller skulle de skrotats?

Nu har AGJ devis ändrat inriktning och en hel del fordon/vagnar har försvunnit från AGJ. En nödvändighet enligt vissa. Stor sorg enligt de som satsat pengar och arbete/möda i försök till bevarandet vid AGJ.
Förhoppningsvis kanske andra svenska 891 föreningar dra nytta av det arbete AGJ lade ner vid sin pionjärtid av bevarandet av dessa fordon.
//P-Å Lampemo

Vad hade hänt inte gamarna funnits...

av Anders Johansson, Monday, February 18, 2008, 19:21 (5910 dagar sedan) @ Per-Åke Lampemo

...det hade gått precis som det gick med den sista Märstabussen, när tågsverige ansåg att ett ånglok till med 7 trävagnar var viktigare lägga slantarna på .
Detta unika bidrag till svensk motorvagnshistoria gick därmed till förgängligheten. (Första stålrälsbussen)

Vad hade hänt inte gamarna funnits...

av S-P Sörensson, Tuesday, February 19, 2008, 05:16 (5909 dagar sedan) @ Anders Johansson

Det håller på att hända med den sista YCo4 i Grängesberg.
Och NBVJ skrotade det sista trähildingsläpet .
Ja det är mycket som man inte förstår .

Vad hade hänt inte gamarna funnits...

av Per Ljungberg, Tuesday, February 19, 2008, 10:36 (5909 dagar sedan) @ S-P Sörensson

Ja det är ett dilemma som många föreningar har. Men vad ska man göra när intresserade medlemmar och pengar saknas. Det är ingen idé att gråta över spilld mjölk. Det enda som kan hjälpa är att de som är intresserade för ett visst projekt samlar sig, skaffar fler intresserade och ekonomiska resurser och jobbar med det.
När man en gång skaffade föremålen,"räddade dem", hade man säkert som målsättning att de åtmistone inte skulle skrotas då utan när det blev "bättre tider" skulle de renoveras. De bättre tiderna har inte infunnit sig. Jag har snarare en känsla av motsatsen. Ofta framskrider förfallet i stället och man når en gräns när man inte kan att ha dem kvar längre. Det kan vara platsbrist, yttre påtryckningar o.s.v. som slutligen gör att försäljning/skrotning är det enda som återstår. Beklagligt, men vi får nog vänja oss vid att det sker.
PLj

Vad hade hänt om inte gamarna funnits...

av Per-Åke Lampemo @, Älmhult, Tuesday, February 19, 2008, 12:55 (5909 dagar sedan) @ Anders Johansson

...det hade gått precis som det gick med den sista Märstabussen, när tågsverige ansåg att ett ånglok till med 7 trävagnar var viktigare lägga slantarna på .
Detta unika bidrag till svensk motorvagnshistoria gick därmed till förgängligheten. (Första stålrälsbussen)

En av AGJ´s styrka har varit den bredd som man har haft vad gäller sina många lok och vagnar. Man har kunnat visa från i princip det mesta från södra 891-nätet. Allt från det första tidiga 1870-talets HSJ-vagnar till de relativt moderna NKlJ fordonen.

När det gäller AGJ´s motorvagnar/rälsbussar så har man även här varit mycket förutseende under de första åren. Kring slutet på 1960-talet förvärvades NKlJ Yo1 52 samt godssläp. När sedan SJ avvecklade trafiken på Västgötabanan fick man Yp 913 och 2120 först på deposition sedan köptes dessa i slutet på 1970-talet. Kring åren 1972-73 kunde man också med hjälp av K.Johansson och H.Ring förvärva VGJ´s första motorvagn VGJ 101 (Gullhönan).

Idag har AGJ en relativt komplett serie av motorvagnar/rälsbussar från åren 1923-1957. Samtliga typer är idag mer eller mindre körklara. Yp 913 användes de första åren vid museijärnvägen, men tyvärr gjorde ett haveri Yp 913 obrukbar i många år. Yp 913 och släpet 2120 stod inställt på Gärdet i cirka 15 år. Åren 1992-93 påbörjades en revision av Yp 913. Projektledare för detta jobb var M.Johansson
AGJ Yo1 102 (NKlJ 52) renoverades i början på 1980-talet. Gullhönan har renoverats i olika omgångar. Jobbet tror jag påbörjades i mitten slutet av 1970-talet. Kring 1994-95 påbörjades jobben igen. Under senare år har Sven-Olof Thyrelius lagt ner många, många timmar på detta unika fordon. Idag saknas det inte mycket för att Gullhönan åter ska kunna rulla för egen maskin.

Även Yp-släpet 2120 håller nu på att renoveras i AGJ´s verkstad.

Om man tittar lite backspegeln så har dåtidens målmedvetna bevarande/samlande av motorvagnar/rälsbussar givit dagens AGJ en helt unik samling fordon.

Mvh Per-Åke Lampemo

Vad hade hänt om inte gamarna funnits...

av Rolf Segelström, Tuesday, February 19, 2008, 22:46 (5908 dagar sedan) @ Per-Åke Lampemo

Jag minns att många 891-föreningar grät när de blev snuvade på på mållinjen av en annan förening. På 60 0ch 70-talet gällde det dragkrafter främst ånglok. Speciellt de som var knutna till en viss bana eller landsdel blev ibland riktigt sura på AGJ då de tömde järnvägssverige. Men andra tider kom ju med MRO och andra samarbetsorgan som gjorde att man numera byter fordon med varann. Slutsatsen är ju att det trots allt är bra att så många fordon blev bevarade till stor del tack vare AGJ. Hade inte några ur SRJmf börjat rota med Gotlandsloket så hade inte banan där kommit igång osv . osv.
Målsättningarna mellan föreninjgarna var ju olika. AGJ ville ju visa en hur en 891-bana kunde sett ut i allmänhet medan andra vill visa hur Roslagsbanan har sett ut vid vissa skeden tex. De här synsätten kolliderade derav motsättningarna men jag har intrycketatt motsättningarna överbyggs och leder till samarbete. Allt gott i slutänden.

Vad hade hänt om inte gamarna funnits...ångloken

av Per-Åke Lampemo @, Skövde, Wednesday, February 20, 2008, 14:45 (5908 dagar sedan) @ Rolf Segelström

Speciellt de som var knutna till en viss bana eller landsdel blev ibland riktigt sura på AGJ då de tömde järnvägssverige. Men andra tider kom ju med MRO och andra samarbetsorgan som gjorde att man numera byter fordon med varann. Slutsatsen är ju att det trots allt är bra att så många fordon blev bevarade till stor del tack vare AGJ. Hade inte några ur SRJmf börjat rota med Gotlandsloket så hade inte banan där kommit igång osv . osv.

AGJ ville ju visa en hur en 891-bana kunde sett ut i allmänhet medan andra vill visa hur Roslagsbanan har sett ut vid vissa skeden tex. De här synsätten kolliderade derav motsättningarna men jag har intrycketatt motsättningarna överbyggs och leder till samarbete. Allt gott i slutänden.

Ja, MRO gjorde ett bra arbete med att överbrygga motsättningar och skapa ett bra samarbetsklimat.

Vad gäller införskaffandet av AGJ´s alla ånglok så finns det en hel del att berätta. Det var egentligen ingen självklarhet att AGJ kom att få så många ånglok. Det fanns faktiskt motstånd inom AGJ att samla på sig allt för många ånglok redan på 1970-talet. Det var ofta en dyr transporthistoria dessutom att få loken till Anten. AGJ tror jag om man hade haft ekonomska resurser och plats säkert haft ytterligare 2-3 ånglok. Vid denna tid (1960-70 talet) var det inte realistiskt med fler ånglok.

Trots detta gjordes 1969 försök att spara/bevara bland annat Gotlandsloket GJ 10 (SJ 3069). Detta hade tidigt varit föremål för ett försök till bevarande i Linköping. Detta tenderlok fick sedemera en enkel biljett till Vislanda. Medlemen B. Nordh tror jag det var ringde Vislanda för att stoppa skrotningen. Detta kunde gått sa man i Vislanda, men man hade skurit av en axeltapp på loket. Idag hade detta inte varit något större problem men då hade AGJ små, mycket små resurser. En avskuren axeltapp... nej tyvärr. Loket GJ 10 gick nu till skrot. Andra 891-jvgmuseiföreningar i Sverige hade tyvärr heller inget intresse för loket. Många andra 891 lok skrotades faktiskt i slutet, början av 1960-70 talet. Här kan exempelvis nämnas SJ Gp 3043 år 1969, SJ Gp 3133 år 1971.
SJ Gp 3043 var väl för övrigt i ett mycket gott skick?

Det fanns små godbitar kvar SJ S9p 3026 (ROJ 3) stod i Eksjö 1968 och hade sneglat på loket en tid. Detta lok inköptes och transporterades till Sjövik med ordinarie rivningståg för sträckan Göteborg-Sjövik som vid denna tid revs upp.

Det stora tankloket S2p 3039 (ROJ 5) stod i Berga. Några AGJ-medlemmar ville köpa loket men det fanns motsånd till köpet inom föreningen. Detta till trots så köptes loket 1970. En kuriosa är att dåvarande Föreningen 29:an (Skara-Lundsbrunn Jvg) redan år 1965/66 fick ett erbjudande om att köpa detta lok av SJ.


När sedan AGJ bildades 1971 så hade man 6 st större driftånglok i sin ägo:
BLJ 6, ROJ 3 (SJ S9p 3026), ROJ 5 (SJ S2p 3039), VGJ 24 (SJ B2p 3105), VGJ 31 (SJ B4p 3110) samt KBJ 5 (Nanna). Senare fick man också två mindre ånglok Göta I och HBA 8.

Dragkampen på 1970-80 talet om det s.k Hjoloket SJ S5p 3094 (VGJ 4) var egentligen en tråkig historia. I parken stod SJ S5p 3094 och en personvagn.
För dåvarande SkLJ var detta tågset viktigt inte minst ångloket. Man hade endast VGJ 29 som enda ånglok. När tankarna på en egen museijärnväg (Skara-Lundsbrunn) tog sin början hade man endast sitt Gp-lok. Det var en nödvändighet att försöka få ytterligare ett driftlok till sin framtida museitrafik.

Klimatet mellan de båda föreningarna AGJ och SkLJ var denna tid minst sagt kylslaget.
År 1983 fick AGJ genom förhandlingar med Hjo kommun en deposition av hela tågsetet. Personvagnen(HSJ 201)togs omgående till Anten. Ångloket stod dock kvar i parken. Åren gick och loket stod där i väder och vind. Det var en tråkig syn att se loket förfalla på detta sätt. Några yngre medlemmar i AGJ´s dåvarande styrelse hade uppmärksammat detta. Kring åren 1990-91 hade man därför förslagit att loket skulle överföras till SkLJ. (För inte var detta något vettigt bevarande av loket när man ser historien i backspegeln). Ånyo inleddes förhandlingar mellan AGJ och SkLJ samt Hjo kommun om lokets öde. Tyvärr gav dessa förhandlingar inget resultat.

År 1994 tog SkLJ saken i egna händer och i förhandlingar med Hjo kommun fick man ångloket SJ S5p 3094 (VGJ 4) som en gåva. Efter 32 år utomhus transporterades till Skara lokstall. Efter en omfattande revision rullar idag loket mellan Skara och Lundsbrunn.

Kring åren 1990 gjorde man ett försök från AGJ att förvärva SJ Np 3178 som stod i Västra Frölunda. Försöket lyckades och med hjälp av ett s.k nytillverkat leklok byttes loken plats. SJ Np 3178 transporterades till Anten och står idag under tak på Ödegärdet.

Mvh Per-Åke Lampemo

Vad hade hänt om inte gamarna funnits...ångloken

av Granis, Wednesday, February 20, 2008, 15:07 (5908 dagar sedan) @ Per-Åke Lampemo

Andra tidiga "missar" för såväl StLyJ/ AGJ som andra (fast de var inte så många på den tiden) var ju ÖJ 11 i Bergsjö (1966), DONJ 10 (1967?) och NÖJ 15 (1969). Som P-Å skriver hade nog StLyJ "rätt tufft" som det var efter att t ex ha tagit hand om personvagnarna i just Bergsjö. Så därför fick man säkert ge upp loket. Att det dessutom var en systermaskin till redan införskaffade BLJ 6 gjorde kanske saken lättare? Av samma resursskäl kunde man väl heller inte något senare fundera på VGJ 28 (B3p) när man hade de likartade VGJ 24 och 31. Dock tog man väl reservdelar från detta lok när det skulle skrotas, vilket f ö också SRJmf gjorde från NÖJ 15. Så därför kan väl säga att delar av dessa lok lever vidare! Och det finns kanske fler exempel på "lokmissar"?

Här har vi underlag till många framtida artiklar när museiföreningarnas historia (också) ska skrivas. T ex om SRJmf´s vedermödor när man köpte Gp 3132 i Småland 1969. Åtminstone vid de inledande kontakterna med SJ på våren det året borde ju nyrenoverade (1962) Gp 3043 ha funnits kvar i Åseda (?) lokstall, men det "kom aldrig upp på tapeten" av någon anledning. I stället stod valet mellan 3042 (i Kalmar) och 3132 (i Rockneby), varav man på SJ´s inrådan valde det sistnämnda. Sedan -när man upptäckt hur dålig 3132´s panna var- funderade man på att byta till sig 3042 från SJ. Något som man också fick göra om man kostade på transporten av 3132 till och 3042 från Småland! 3042 hade då flyttats till Rockneby (efter 3132), men som bekant blev det inget av med detta. Och tur var väl det eftersom man trots allt fick ordning på 3132 (även om det nu fordrar ny revision) och 3042 visade sig vara ganska dåligt det också. Om detta kan säkert Conny S, som såväl är duktig på detta med ångloks placering och historia som var med själv, berätta mer!

Beträffande SRJmf´s "Gotlandsexpedition" 1972 för att titta på "Dalhem" (N5p) så finns det en artikel i nya Spårstumpen. Där kan man läsa mer om varför SRJmf "indirekt (anser) sig ha bildat Föreningen Gotlandståget (och därmed GHJ)". :-)

/ L G

Föreningshistorien kring ångloken vid AGJ

av Per-Åke Lampemo @, Älmhult/Småland, Wednesday, February 04, 2009, 12:35 (5558 dagar sedan) @ Per-Åke Lampemo


Vad gäller införskaffandet av AGJ´s alla ånglok så finns det en hel del att berätta. Det var egentligen ingen självklarhet att AGJ kom att få så många ånglok. Det fanns faktiskt motstånd inom AGJ att samla på sig allt för många ånglok redan på 1970-talet. Det var ofta en dyr transporthistoria dessutom att få loken till Anten. AGJ tror jag om man hade haft ekonomska resurser och plats säkert haft ytterligare 2-3 ånglok. Vid denna tid (1960-70 talet) var det inte realistiskt med fler ånglok.

Trots detta gjordes 1969 försök att spara/bevara bland annat Gotlandsloket GJ 10 (SJ 3069). Detta hade tidigt varit föremål för ett försök till bevarande i Linköping. Detta tenderlok fick sedemera en enkel biljett till Vislanda. Medlemen B. Nordh tror jag det var ringde Vislanda för att stoppa skrotningen. Detta kunde gått sa man i Vislanda, men man hade skurit av en axeltapp på loket. Idag hade detta inte varit något större problem men då hade AGJ små, mycket små resurser. En avskuren axeltapp... nej tyvärr. Loket GJ 10 gick nu till skrot. Andra 891-jvgmuseiföreningar i Sverige hade tyvärr heller inget intresse för loket. Många andra 891 lok skrotades faktiskt i slutet, början av 1960-70 talet. Här kan exempelvis nämnas SJ Gp 3043 år 1969, SJ Gp 3133 år 1971.
SJ Gp 3043 var väl för övrigt i ett mycket gott skick?

Det fanns små godbitar kvar SJ S9p 3026 (ROJ 3) stod i Eksjö 1968 och hade sneglat på loket en tid. Detta lok inköptes och transporterades till Sjövik med ordinarie rivningståg för sträckan Göteborg-Sjövik som vid denna tid revs upp.

Det stora tankloket S2p 3039 (ROJ 5) stod i Berga. Några AGJ-medlemmar ville köpa loket men det fanns motsånd till köpet inom föreningen. Detta till trots så köptes loket 1970. En kuriosa är att dåvarande Föreningen 29:an (Skara-Lundsbrunn Jvg) redan år 1965/66 fick ett erbjudande om att köpa detta lok av SJ.


När sedan AGJ bildades 1971 så hade man 6 st större driftånglok i sin ägo:
BLJ 6, ROJ 3 (SJ S9p 3026), ROJ 5 (SJ S2p 3039), VGJ 24 (SJ B2p 3105), VGJ 31 (SJ B4p 3110) samt KBJ 5 (Nanna). Senare fick man också två mindre ånglok Göta I och HBA 8.

Dragkampen på 1970-80 talet om det s.k Hjoloket SJ S5p 3094 (VGJ 4) var egentligen en tråkig historia. I parken stod SJ S5p 3094 och en personvagn.
För dåvarande SkLJ var detta tågset viktigt inte minst ångloket. Man hade endast VGJ 29 som enda ånglok. När tankarna på en egen museijärnväg (Skara-Lundsbrunn) tog sin början hade man endast sitt Gp-lok. Det var en nödvändighet att försöka få ytterligare ett driftlok till sin framtida museitrafik.

Klimatet mellan de båda föreningarna AGJ och SkLJ var denna tid minst sagt kylslaget.
År 1983 fick AGJ genom förhandlingar med Hjo kommun en deposition av hela tågsetet. Personvagnen(HSJ 201)togs omgående till Anten. Ångloket stod dock kvar i parken. Åren gick och loket stod där i väder och vind. Det var en tråkig syn att se loket förfalla på detta sätt. Några yngre medlemmar i AGJ´s dåvarande styrelse hade uppmärksammat detta. Kring åren 1990-91 hade man därför förslagit att loket skulle överföras till SkLJ. (För inte var detta något vettigt bevarande av loket när man ser historien i backspegeln). Ånyo inleddes förhandlingar mellan AGJ och SkLJ samt Hjo kommun om lokets öde. Tyvärr gav dessa förhandlingar inget resultat.

År 1994 tog SkLJ saken i egna händer och i förhandlingar med Hjo kommun fick man ångloket SJ S5p 3094 (VGJ 4) som en gåva. Efter 32 år utomhus transporterades till Skara lokstall. Efter en omfattande revision rullar idag loket mellan Skara och Lundsbrunn.

Kring åren 1990 gjorde man ett försök från AGJ att förvärva SJ Np 3178 som stod i Västra Frölunda. Försöket lyckades och med hjälp av ett s.k nytillverkat leklok byttes loken plats. SJ Np 3178 transporterades till Anten och står idag under tak på Ödegärdet.

Mvh Per-Åke Lampemo

Ovanstående inlägg kan ge lite föreningshistoria kring AGJ´s alla ånglok.
Det ska tilläggas att ångloket SJ Gp 3042 ankom AGJ 18 juli 1994 genom deposition från FSVV (Växjö lokalavdelning som äger loket). Året efter 1995 kom så det mindre tankloket HvSJ 4 (Wilhelm Petri) också till AGJ. Detta som deposition från Sveriges Järnvägsmuseum.

Nu hade man en mer eller mindre komplett samling av de vanligare svenska smalspårloken 891 mm vid AGJ. Man kunde med bredd visa den historiska utvecklingen av smalspårsånglok med första mindre tankloken från 1890 talet fram till stora godstågslok littra Gp från 1940-talet.

Mvh Per-Åke Lampemo

En liten fråga

av Anne-Lie Bornlid @, Hjo, Tuesday, February 15, 2011, 19:21 (4817 dagar sedan) @ Per-Åke Lampemo

Hej
Har en liten fråga. Min far och några vänner till honom sitter och diskuterar och är oense om ett årtal vilken denna händelse utspelade sig. Det var en tågvagn som åkte av rälsen, igenom en bom och ner på gatan här i Hjo. Vändplanen för tågen var där hotell Bellevue ligger nu. Årtalet skulle varit slutet på 1950-talet eller 1960-talet. Jag undrar om du har någon aning om detta?
MVH:-)
Anne-Lie

En liten fråga

av gissa..:), Wednesday, September 21, 2011, 13:14 (4599 dagar sedan) @ Anne-Lie Bornlid

Undra om inte det var i fredags....:-)