Min morbror minns växlingen i Malmö på 1920-talet där buspojkar visslade "bättre back" och man backade så vagnsättet höll på att rulla rakt igenom färjan. Det tjongade på rätt bra när det tog i stoppbommarna i andra änden.
/tell

Helsingborg F hade - tills Knutpunkten invigdes - växling till och från Helsingörsfärjan, med handsignaler (handlykta i mörker) kompletterat med visselpipssignaler.
- - -
Hilsen
JV

Nja, det var så att när växlingssättet vid Hälsingborg F sköts ombord på den danska färjan, övertogs signalgivningen av färjans personal som använde sig av [b]danska[/b] [i]fløjtesignaler[/i]:

[i]"frem"[/i]: [i]een kort tone[/i] (pip)
[i]"tilbage"[/i]: [i]to korte toner[/i] (pip pip)
[i]"langsam"[/i]: [i]en lang tone[/i] (piiiiip)
[i]"stop"[/i]: [i]tre korte toner[/i] (pip pip pip

Vid färjeväxling innebar [i]"tilbage"[/i] alltid rörelse i riktning mot färjan och [i]"frem"[/i] riktning från färjan. [i]"Frem"[/i] visslade man alltså när det var frånkopplat och Z43:an (för det var oftast en sådan) skorrande kunde dra sig tillbaka från färjan. Den danska färjepersonalen gav inga handsignaler till lokomotorföraren utan nöjde sig med [i]fløjtesignaler[/i].

Jag vet inte om och i så fall hur detta formellt var reglerat, men det var i alla fall så det fungerade.

I Sverige har det tidigare funnits visselsignaler för växling, i säo fram till 1959. De kallades signaler med [b]signalpipa[/b]:

"framåt": ett långt ljud (piiiiip)
"back": två långa ljud (piiiiip piiiiip)
"sakta": ett kort ljud (pip)
"stopp": ett lång, ett kort och ett långt ljud (piiiiip pip piiiiip)

De slopades som sagt redan 1959, och förmodligen hade de då redan i praktigien varit ur bruk en längre tid. Hur som helst användes de inte vid färjeväxling vid Hälsingborg F under 1960-talet eller senare, och tur var väl det eftersom de skilde sig från de danska signalerna.

Signalerna med signalpipa kunde enligt 1947 års och äldre säo:ar också ges med [b]signalhorn[/b], vad det nu var för något. Posttrumpet?
/up