Nu vill man ju inte vara en glädjedödare men - är detta realistiskt på sikt?
WFJ har hamnat i denna situationen delvis för att man inte har mäktat med banunderhåll, städning mm.
Jag tror mer det handlar om felprioriteringar, WFJ har ett gäng synnerligen kompetenta personer som med lätthet kunnat se till att olyckan 1998 kunnat undvikas. Det finns också folk som verkligen lagt ner hela sin själ i föreningen, offrat helg efter helg på banarbete.
Jag har läst att själva upprustningen av bangården varit krävande och tidsödande, men varför tog det 9 år? Kunde man inte strax efter olyckan koncentrerat alla resurser till 100% på just den uppgiften? Likt nu skrivit kallelser, ordnat extra arbetshelger och arbetsläger samt lagt ner allt annat arbete som lok och vagnsrenovering till förmån för banan. Om banan blivit körklar åtmindstone några år tidigare hade det nuvarande dilemmat kunnat undvikas.
Själva felet med WFJ har alltså inte varit bristande arbetsmoral eller fackkunskap utan snarare avsaknad av arbetsledning, en tankesmedja som tillfälligt kunnat delegera om arbetsuppgifterna, laborera med olika alternativ kring utvecklandet av järnvägstrafiken och kunnat se mer affärsmässigt på verksamheten.
Det hade behövts någon eller några som har talets gåva och vana av marknadsföring som sett till det funnits en brygga mellan WFJ och kommunen, samt att WFJ redan från början gjort klart för sig att föreningen främst är till för kommuninvånarna och turisterna istället för att vara en fristad för järnvägsentusiaster. Inte först förräns nu har det nya WFJs tankar presenterats. Hinner man bygga upp den nya organisationen i tid? Vi väntar med spänning på det.
Visst kan man engagera sakkunniga utifrån för förbättra saker, visst kan man ordna internationella arbetsläger, och visst kan vi alla rusa dit för att hjälpa och stödja föreningen nu. Men på sikt? Finns där det medlemsunderlaget som krävs för att underhålla bana, fordon och byggnader de kommande åren? Dessa medlemmar finns uppenbarligen inte med i föreningen nu, så var ska dom komma ifrån?
Alltså det föds bara ett visst antal potentiella järnvägs-eldsjälar per capita, vill jag mena. Som det ser ut nu så har WFJ en stabil inre kärna som hållt ihop i mer än 30år. Tillväxten är ganska liten, men kan WFJ återhämta sig efter det här, så kommer tillströmningen att öka, dels från de egna leden dvs. de passiva medlemmarna, men kanske också från andra delar av landet, det finns järnvägsentusiaster som t.o.m är villiga att flytta till Vadstena bara pga. järnvägen.
Vi kan inte bara argumentera för WFJ utifrån att banan är den enda kvaravarande delen av ett större nät, ej heller att banan är den äldsta smalspåriga banan i landet. Visst är den unik på sitt sätt, men det var också NKlJ, Lelångebanan och det som blev BKB - och vad finns kvar av dom?
Det som gör WFJ unikt är väl att banan finns kvar idag, under järnvägens guldår var det bara en liten bibana i mängden av alla andra.
Om föreningen inte mäktar med underhållet på sikt så kanske man ska fatta det mycket svåra beslutet att lägga av nu, och i stället satsa på ett statiskt museum samt fordon på andra banor. Jag vet från personlig erfarenhet att sådana beslut är mycket svåra kännslomässigt, men i bland måsta man vara en realist och ta en mycket kallsinnig blick på verksamheten och dess framtida utveckling.
Det är för tidigt att lägga av, hyresavtalet har inte gått ut ännu.
, Fornåsa, Motala, Wednesday, February 20, 2008, 20:42 (5907 dagar sedan)