Nja, i o f s sant ang lönegr. - men detta var nog beydligt mer komplicerat än så! Det hängde ihop med att bestämmelserna för uttagning till utbildning och behörighet för olika saker ändrades en massa ggr under 1940-50-talet. Här var det facket som puffade på åt ENA hållet = färre indragningar och bättre turer på listorna - och befälet, som (efter order uppifrån) puffade på åt ANDRA hållet, i takt med att trafikvolm/tågkm minskade o hela bandelar lades ner...
Om t ex JV har en minnesbild av att det rätt ofta var förare m två streck/vinklar i mössan på utfärder o d, så beror nog detta delvis på att det först o främst var eldare/biträden som tog såna turer på gnet, alltså extrajobb!!
Det var åtmistånne så att på Statens Järnvägars loksstationer fanns ett antal lokförartjänster som i princip var statiska och sällan eller aldrig ändrades.
Om det någonsin ändrades, var det som Kurt påpekar, när bandelar lads ned.
Det hade till följd att maskinbiträden/eldare som kanske varit i loktjänst i 20-30 år först när det återstod 5-10 år innan pension fick befordran till lokförare.
Då hade man i troligen ändå kört "lokförarturer" i 10 år innan man fick befordran. Lokföraryrket var mer likt hantverksyrkena förr, typ gesäll-mästare.
Så värst mycket mer utbildning gavs aldrig ett maskinbiträde/eldare utan det var bara förändringen i lönekuvertet som märktes och att man fick sy på en träns i mössan.
Det här med att utbilda lokförare till yrket blev åtminstone på SJ ett trängande behov i mitten på sjuttiotalet. Då anordandes ett antal maskinbiträdesutbildningar för blivande lokförare som i princip var de första riktade utbildningar man haft i yrket någonsin. I slutet på sjuttiotalet avskaffades maskinbitädena och alla "befordrades över en natt till lokförare.
Det gällde även de oftast från Trafikavdelningen rekryterade motorvagns/rälsbussförarna som tidigare arbetat som konduktörer och tågmästare.
Det fanns även en grupp "förare" av lokomotorer som varit verksamma på linjer med ringa trafik eller på ren bangårdstjänst som fick denna befordran.
Det fanns de maskinbiträden som konsekvent vägrade ta "egna" turer och dessa fick åka "biträde" till sin pension,dock med lokförarlön.
I detta skede startade också SJ för först gången rena lokförarutbildningar med personal rekryterad både internt och externt.
Det är nu över 30 år sedan denna senast typ av utbildningsverksamhet påbörjades av dåvarannde Statens Järnvägar. Idag pågår utbildningverksamheten alltjämt enligt samma mönster. Dock är det idag flera utbildningsinstitut inblandade och de olika opperatörena skräddarsyr allt mer sin utbildnig för just deras verksamhet.