[img]http://www.ekeving.se/o/skane/vsmm/Kopingebro/KopingebroVastra_5505_detalj.jpg[/img]

Från den här övergången i Köpingebro visade jag några av Sveriges Järnvägsmuseums bilder i ett [link=http://www.jvmv2.se/forum/index.php?mode=thread&id=30047]tidigare inlägg[/link] Då visste jag inte att svängbommarna var nästan nyinstallerade när bilderna togs.

Vägkorsningen Köpingebro västra, vid km 68+564, blev i december 1954 plötsligt "förklarad som allmänt befaren". Man hade under tre dygn räknat antal passerande motorfordon, vilket var i genomsnitt 40. Tio av dessa 40 passager utfördes dock av lastbilen L1865, som transporterade grus för "säsongsmässig väglagning" [skrivelse från SJ III distrikt till länsstyrelsen i M län den 11 januari 1955]. Även bortsett från den idoga lastbilen var motortrafiken av sådan omfattning, att bevakning ansågs nödvändig. Med anledning av detta satte man upp kryssmärken + svängbommar. Den lilla vaktkuren med kaminröret tillkom säkerligen samtidigt.

Bommarna togs i bruk den 15 januari 1955 fr o m tåg 485. Vägkorsningssignal för signalering till tågen saknades inledningsvis. Snart fick man dock ett avtal med Sydkraft, så att ström kunde tas från en stolpe vid en närbelägen idrottsplats, och då uppsattes den V-signal som syns på bilderna. Kanske tillkom de elektriska lyktorna på bommarna samtidigt; jag gissar att man första tiden kanske klarade sig med fotogenlyktor.

Att ha en vägvakt vid övergången var förstås i längden ingen ekonomisk lösning, korsningen låg ju på stationsområdet och om svängbommarna ersattes med fällbommar kunde manövreringen övertas av stationspersonalen. Och det dröjde inte länge innan K Järnvägsstyrelsen beslutade om fällbommar. Elektrotekniska byrån skulle göra upp ritningar, som skulle sändas till distriktet för yttrande och kostnadsberäkning. "För arbetets utförande erforderliga medel kommer därefter att ställas till Edert förfogande" försäkrade kungliga styrelsens drifttjänstbyrå i sin skrivelse den 28 mars 1955.

Distriktet arbetade tydligen snabbt, för redan den 10 september kl 14.00 kunde de elektriska fällbommarna tas i bruk. Samtidigt ersatte man infartssemaforen från Ystad med en huvudljussignal, placerad 200 meter längre in, eftersom den tidigare yttersta växelförbindelsen mellan spåren slopats (ena växeln i denna förbindelse syns på en av bilderna). Signalen visade kör med två sken oavsett tågväg, och förreglade inga växlar. Däremot var den beroende av fällbommarna.

Utfartssignalen i riktning mot Ystad slopades samma dag kl 9.00. Detta var en lite ovanlig åtgärd eftersom man vid denna tid strävade efter att komplettera stationerna med utfartssignaler, men detta gällde främst stationer där många tåg passerade utan uppehåll. Med utfartssignalen kunde man då bl a stoppa ett tåg om varmgång, förskjutning i lasten eller annan farlig situation upptäcktes. Det behovet fanns inte i Köpingebro.

Signalingenjören hade innan driftsättningen av fällbommarna sett till att mångfaldiga anvisningar för frikoppling och handmanövrering i 15 exemplar. Dessutom skulle demonstration utföras på platsen samma dag som ibruktagningen.

Källa: Handlingar från SJ tredje signalsektion, dnr 21/55