ångvärme och elvärme ur beredskapssynpunkt

i tråden http://www.jvmv2.se/forum/index.php?id=36224om utkristalliserade sig funderingarna om ång/elvärme men för att inte ramla bredvid pallen så tänkte jag i en ny fundera lite om detta:-) ;-) .

så kort och gott;

hur tänkte man sig beredskapsdrift med ångloken som ju i.a.f teoretiskt var på g in på 90-talet, en viss del måste väl ha avsett personvagnar för personal även om nog huvudsyftet var godstransport:-|

fanns det i förlängningen därför i planen konstaterande att värme trots allt behövdes och att det skulle ske med ånglokets ångvärmesystem?

lät man medvetet därför ångvärmen sitta kvar i lämpliga vagnar ur beredskapsskäl.:-)

finns det nått skrivet i ämnet eller någon här som tagit som sin uppgift att studera ämnet.

så går tankarna uppe i horndal av en som mest ser det ur historiskt perspektiv väl medveten om att luckan i hans teknik-kunnande om ämnet inte är obetydligt :-| :-) ;-)

så hur var det undrar staffan g i det närbelägna morshyttan:-| :-) :-D ;-)

Ångvärmefinkorna slopades ju runt 87/88(de flesta)..
Jag vill då minnas en å annan vagn med ångvärme kvar (ur -40-tals generationen) en bra bit in på 80-talet, de 3 AB10orna hade väl det tex.

Detta var knappast relevant - i relation till beredskapsångloken, vill säja.

Ber-ångloken var tänkta att kunna fungera några få dagar, högst ett par veckor, i händelse av storkrig och jätteinvasion österifrån - med åtföljande motanfall från Nato - vinna eller försvinna... Och i värsta fall m h a kärnvapen.

Ö h t detta med ångdrift på ett modernt bannät (med utslaget elnät) var nog mest rena önsketänkandet = brist på vatten och kol OCH personal av alla de slag... Inte minst reparatörer...

Alltså: GLÖM ångvärmen i sammanhanget.

PS - Lasarettstågen (vart o ett m minst en egen ångfinka, ja) var KANSKE en annan sak - men dom fanns inte kvar spec. länge. En bit in på 50-talet bara, tror jag - rätt?

Jag vill inte påstå att jag vet men från de jag med åren pratat med som haft med beredskapsparken att göra så sas att den skulle hålla i ca. Â½år o inte bara vid invasion utan även vid blockad.

varför skulle man annars ha sparat ångfinkorna så länge?

Kanske. En bra fråga. Jfr lasarettstågen. Obs. även att ångfinkorna kunde ha använts till allt möjligt annat nyttigt oxå! Fältkök - nödförläggningar - nödfabriker/nödtvätterier - etc.

Detta var knappast relevant - i relation till beredskapsångloken, vill säja.

Ber-ångloken var tänkta att kunna fungera några få dagar, högst ett par veckor, i händelse av storkrig och jätteinvasion österifrån - med åtföljande motanfall från Nato - vinna eller försvinna... Och i värsta fall m h a kärnvapen.

Ö h t detta med ångdrift på ett modernt bannät (med utslaget elnät) var nog mest rena önsketänkandet = brist på vatten och kol OCH personal av alla de slag... Inte minst reparatörer...

Alltså: GLÖM ångvärmen i sammanhanget.

PS - Lasarettstågen (vart o ett m minst en egen ångfinka, ja) var KANSKE en annan sak - men dom fanns inte kvar spec. länge. En bit in på 50-talet bara, tror jag - rätt?

Man kan titta på de T21:or som stod som beredskapslok. Skicket var minst sagt varierande. Alltifrån rena praktexemplaren med bra hjulsatser, nyblockade hjul, m.m, till rena "vraken" som man fått ägna mycket tid åt att få ordning på. Flera av de T21 som stod i beredskapförråd skulle aldrig tagit sig ut från sina platser för egen maskin med mer än att man bogserat dem till närmsta dvst. Gott om hjulplattor, dåliga hjul, trasiga slangar, dåligt med oljor påfyllda. I och för sig tänkte man sig kanske en viss "beredskapshöjning" i flera steg och att man då kunde skrämt liv i många av beredskapsloken på ett lite mer kontrollerat sätt?

Har hört at min käre far, visserligen sjöofficer, men militärt räknade man med att kunna använda järnvägen i bortåt två veckor. Sen skulle det vara "förbi" på ena eller andra sättet.

Idag skulle det räcka med 8 bastanta flygbomber på respektive driftledningscentraler, kompletterat med ett par strategiska broar här å var, sen är det färdigåkt på järnvägen. ETAM-servern står i Borlänge, sen är det färdigåkt på system M...

Undrar just vad som skulle hända om Försvarsmakten hastigt och lustigt skulle behöva transportera ett par hundra tusen man till Norrland (jo, jag vet, det finns inte så mycket militärt kvar däruppe). Det är nog inte ens med den bästa vilja möjligt, i alla fall inte i brådrasken, men det är kanske är samma sak där, beredskapshöjning i flera steg.

//Fredrik L

Idag skulle det räcka med 8 bastanta flygbomber på respektive driftledningscentraler, kompletterat med ett par strategiska broar här å var, sen är det färdigåkt på järnvägen. ETAM-servern står i Borlänge, sen är det färdigåkt på system M...

Om järnvägen kunde tänkas användas i en krigssituation skulle säkerligen gå att köra utan ETAM. De varmaste vännerna av ETAM - ett sytem som f ö inte ger mer extra säkerhet än det blocktelegrafsystem som infördes i Storbritannien under andra halvan av 1800-talet - skulle förstås gå i taket;-)

För några decennier sedan fanns ju en "krigs-säo" som reglerade hur trafiken skulle fungera när telefonförbindelserna brutits. Något liknande kan säkert improviseras. Om ETAM av någon anledning inte kan köras på annan server, dit anropen länkas om.

De stora driftledningscentralerna, och bristen på omvägsförbindelser, är nog ett betydligt allvarigare problem - även i fredstid. Vissa försök har gjorts att minska risken att dessa centraler slås ut genom fientlig aktivitet: När jag för några år sedan väntade på tåget vid en svensk järnvägsknut råkade jag t ex se en obetydlig träbyggnad som - till skillnad från alla andra hus vid bangården - var nästan översållad med skyltar om skyddsobjekt, förbud mot fotografering, förbud mot uppmätning mm. Ett bra sätt att tala om var driftledningscentralen var belägen. För säkerhets skull fanns också, på gatusidan av träskjulet, en skylt med "parkering endast för personal vid banverkets trafikledningscentral" eller liknande text:-)

Motorvagn Y1 medverkade som anpassad sjukstuga senast på en övning på 90-talet, så "lasarettståg" om man så säjer var med länge. Har lite papper på sånt om nån är fruktansvärt intresserad, annars kan ni köpa dem på tradera om en 50 år ;).

Motorvagn Y1 medverkade som anpassad sjukstuga senast på en övning på 90-talet, så "lasarettståg" om man så säjer var med länge. Har lite papper på sånt om nån är fruktansvärt intresserad, annars kan ni köpa dem på tradera om en 50 år ;).

Det hela handlade om transport av skadade och sjuka, sjuktransporttåg. Man konstaterade för länge sedan att några operationer var det inte fråga om ombord på rullande tåg, möjligtvis amputationer.
Varje brigad hade ett sjuktransporttåg avdelat för sig för att kunna evakuera skadade till lämpliga sjukhus, oftast från övre Norrland till Svealand eller Götaland.
Att benämna tågen för "lasarettståg" skapar en felaktig bild på vad det var.

morrgan som medverkat vid tömningen av 2 st beredskapsförråd för sjuktransporttåg.

Att benämna tågen för "lasarettståg" skapar en felaktig bild på vad det var.

OK - men det var så dom kallades, i mångamånga år... Bl a i en massa skrifter.

Vi har en bild i vår Q 1276, fd C3a 1323, från tiden som ambulansvagn.
Bilden föreställer operationssalen, iaf är det påfallande likt en operationssal, säkert inte tänkt för några svårare ingrepp men väl akuta sådana som kunde omhändertas i den miljön.
Någon som har ett elektriskt särtryck?

Utnyttjandet av beredskapsfordonsparken måste/borde haft olika syften beroende på vilket scenario Sverige hamnade i.
I ett akut krigsskede var nog överlevnaden väldigt kort för järnvägstrafiken.
I en blockad situation såg det nog lite annorlunda ut.

Att dra ut en sticka ur ett finger är väl sjukvårdsterminologiskt sett en "operation". Och visst är det en operationssal vi ser på interiörbilden av en C3a som ambulans.

Wikipedia berättar att ordet Lasarett kommer från den sårbetäckte tiggaren Lasarus, känd från en lika känd bok. Man får också veta att sjukhus=lasarett är en svensk liknelse, då lasarett i utrikiskan i allmänhet betecknar en karantänsanstalt. =Platsen där vi stänger in Lasarus.

Helgeandsvagn vore ett helylleuttryck på äkta ärans och hjältarnas språk, så kallades de hospital som vi hittade i klostren... förr. Men nu var det ambulansvagn det hette. Ambulans betyder ambulerande från latinets ambulare, vandra omkring. Ett fordon utrustat för sjukvård. Sjukhuset är en vårdplats för sjuka. Ambulerande sjuka fångas lättast in med en ambulans så de kan Lasarettiseras. Cirkeln är sluten.

Att ett militärtåg med skadade från fronten hålls i karantän känns ganska rimligt. Ett lasarettståg är ingen orimlighet på vilken rotvälska vi än använder.

Såvitt jag minns kallades de sjukhuståg, inte lasarettståg eller ambulanser.

Sjukhuståg var nog ett helt tågsätt med olika sjukvagnar, ambulansvagnar osv..

Den ombyggda C3aÂ´n hette ambulansvagn enligt nått särtryck eller ritning.

Idé bara:

- Lasarettståg = gammal beteckning

- Sjuk/hus/tåg = nyare beteckning.

Sjukhuståg var nog ett helt tågsätt med olika sjukvagnar, ambulansvagnar osv..

Den ombyggda C3aÂ´n hette ambulansvagn enligt nått särtryck eller ritning.

nere på kontinenten under krigsåren använde i.a.f tyskland mobila (läs tåg) kompletta sjukhus som ställdes upp på för tillfället behövlig plats.

dessa hade alla faciliteter som römtgen och specialistoperations-salar:-)
men naturligtvis så användes de inte under gång utan bara då det var uppställda, en ögonoperation var nog ingen höjdare på ett härjat spår:-P ;-)

kanske att det även inspirerade sverige, vem vet funderas det för fullt på i horndal:-| :-) :-D

Mycket troligt, det enda som verkade saknas på den omnämnda bilden av vagnens interiör var en förlossningstång.

Vagnen ifråga (fd C3a 1323 nu märkt Mfd(Maskinförrådet) 1276)har spår av märkning "AMBULANSVAGN" i hela gavelns bredd vilket tyder på att det var ett otroligt vedertaget begrepp.

Mycket troligt, det enda som verkade saknas på den omnämnda bilden av vagnens interiör var en förlossningstång.

Vagnen ifråga (fd C3a 1323 nu märkt Mfd(Maskinförrådet) 1276)har spår av märkning "AMBULANSVAGN" i hela gavelns bredd vilket tyder på att det var ett otroligt vedertaget begrepp.

Va fanken - glömde jag ju nämna i feberyran trots att vi nyligen snackade om det...
Att det var en Ambulansvagn råder det inga tvivel om ;o))även om den slutade sin tid hos SJ som vågreparatörsvagn, vård handlade det iaf om...
Jonas har inte bilden elektriskt?

Men vänta lite nu - var inte detta en följevagn till ngt hjälptåg/kranvagnståg...?

Helt fel, eller...???

Japp helt fel, såvitt jag vet, både 1323 o 1331 har varit vågreparatörsvagnar men 1323 har jag vagt minne av att den även inhyst annat folk :-P

Detta var knappast relevant - i relation till beredskapsångloken, vill säja.

Ber-ångloken var tänkta att kunna fungera några få dagar, högst ett par veckor, i händelse av storkrig och jätteinvasion österifrån - med åtföljande motanfall från Nato - vinna eller försvinna... Och i värsta fall m h a kärnvapen.

Ö h t detta med ångdrift på ett modernt bannät (med utslaget elnät) var nog mest rena önsketänkandet = brist på vatten och kol OCH personal av alla de slag... Inte minst reparatörer...

Alltså: GLÖM ångvärmen i sammanhanget.

TAck Kurt å alla andra, så jag tar mig friheten att sammanställa det som att det inte var frågan om att ha helt fungerande persontåg för trupptransport eller liknande.

s svenssons berättelse hade jag missat , tack det förklarade mycket om tankegångarna.

min stilla fundering om ett integrerat system föll, liksom den tiden, till backen.
och väl är väl det, ett försvar som inte behöver användas har ändå fyllt sitt syfte i så fall.;-)

(Men man hade kanske kunnat låna folk från museibanor för driften :-) ;-) )

liiiite klarare uppe i horndal tillls mera funderas fram av staffan g :-| :-) :-D :-D :-D

(vars 1941 års FAMO 18t halvbandare under 1,5 år var krisplacerad i vännäs 1985-86, 34 ton, 12-20 l/mil men registrerad i stockholm)

Någon gång, troligen på 1970-talet, gjordes en inventering av vilka av oss som var aktiva i museiföreningar och med ånglokskännedom som kunde vara intressanta ur beredskapssynpunkt. Jag anmälde mig, men visste att i en sådan situation skulle min plats inte vara vid ett ånglok utan inom elförsöjningen.
PLj

Detta tror jag att jag har svarat på för ett antal månader sedan.

Det fanns ett antal kaminer som kunde installeras i några vanliga personvagnar,tex B1,B6 men även godsvagnar så kallade CG vagnar. Komplicerat blev det när det handlade om Ge och Gre (Gs resp Gbs)som hade masonitväggar.Desa kunde inte hålla värmen.
Ända tills hösten 1975 hade vissa vagnar AB3K,B1K samt några till ångvärme.
K betyder att tåget får gå till Köpenhamn. Sedan skall även värme och litet annat finnas. Därav att E användes på sådana vagnar som fn inte får gå Öresundsbron men väl på tågfärjor.Det infördes fö vissa ångkopplingar sk RIC ångkopplingar. K började märkas ut 1964,dessförinnan fanns en annan märkning *DK.
Tanken att använda ångfinkor är jag lite osäker på om man avsåg att leverera ånga till tågvärme. Det har pratats om värme till fastigheter.

Fö fanns det elfinkor. Vid Skansenbangården i Göteborg fanns det en stople det gick att ställa vagnen. Togs bort då bangården elektrifierades. Jag har glömt exakt när kontaktledningen monterades och kopplades in. För i samband med containerhantering så har bangården fått eltråden borttagen.
Samtidigt så är väldigt litet trots allt känt. Alltså med beredskapslok i form av krigsplacerade lok. Var skulle de rulla vid ofärd? Bohusbanan eller till Härnösand(hemsö) eller något annat ställe. Jag har väl känslan av att det skulle bli svårt att köra trupptransporter vid ofärdstider. Men det beror väl på när ev transport börjar. Sedan vet jag väldigt lite om järnvägspionjärer. Det pratas om sådana men hur skulle det gå att montera tågmötesplatser i brådrasket.

Kan man tänka sig att den trots allt begränsade beredskapslokparken var avsedd att i första hand nyttjas för gods- och militärtransporter? Att beredskapslok i mitten av 1960-talet sattes in i reguljär trafik var nog en engångsföreteelse, som av olika skäl - bl a de med tiden försämrade möjligheterna till bränsle- och vattentagning - inte kunde upprepas tio eller tjugo år senare.

Transporter av militär personal skedde fram till 1970-talet och troligen senare i G-vagnar försedda med kamin. Jag tror man även provade kaminer i B6-vagnar, som ju endast hade elvärme.

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

ångvärme och elvärme ur beredskapssynpunkt (Fordon: allmänt)