Riva spår - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Att GHJ är i en expansiv fas har knappast undgått någon aktiv innom JVM-sverige.

I vår strävan att lägga räls till räls på banvallarne runt Tule, så kommer vi behöva mer av varan. I detta ingår därför uppbrytning av 27 Kg:s spår i Örebro.

Min fråga är då; hur tar man bort skarvjärnen lättast? Är det med skärbrännare ELLER går det att använda mutterdragare? Vad är smidigast och mest ekonomiskt?
Gas kostar numera, och det tar ju lite tid att skära. Brandrisken är dessutom överhängande så här på vårkanten.

Går det att smörja på olja/diesel innan så gängen släpper, eller är det helt kört? Kan man chocka skruvförbandet med att damma till med slägga på bultskallen så muttern släpper lite?

Många frågor, men jag är Rookie på detta så lite info från "pöjkera" som varit med är tacksamt. De på GHJ som sysslade med det här för 25 år sedan, har gått vidare till nya uppdrag på de sälla bangårdarna.

Fråga 2. Någon här som har kontakter med entusiaster med dragbil och trailer?
60-ton sådär ska fraktas till gotland vart det lider.

Nicke

Jag kör långtrailer (16.5 meter) på mälardalen. Det är väl inte helt osannolikt att vi kan utföra uppdrag i Järnvägens tjänst. Öppen bil som lastar 38 ton i taget...

Maila

I övrigt så föreslår jag skärbrännare. Även om det kostar så går det avsevärt fortare.

/Jonas

I övrigt så föreslår jag skärbrännare. Även om det kostar så går det avsevärt fortare.

Instämmer. Men nya skarvbult kostar en hel del... OCH, har ni otur så kräver just domdär skarvjärnen nån specialdimension (på gängan eller fyrkanterna eller oxögat; i värsta fall båda) och D Å blir det dyrt. Såvida inte andra skarvjärn kan användas. Sånt här blir alltså lätt ett pussel, även om allt går att fixa...

Ex.vis andra/nya bult med en aning för stora fyrkanter brukar vara lätt justerade m h a vinkelslip men givetvis tar det lite tid det oxå.

Men vad handlar detta om i ert fall? Femhundra bult? Åtta per tio spårmeter ungefär, väl?

Tips: Använd gärna fjäderringar om ni kan...

Inte för att jag har rent praktiskt rivit en massa gammalt spår men gamla och renoverade skarvar är bekanta... :-) En lättare knackning på mutterskallen medan man belastar med ett spärrskaft/skiftnyckel (modell större) är en metod som funkar ganska bra och på det sättet kan man ju också tillvarata de fräschare skarvjärnen och bultarna. På så vis slipper man ju dessutom rota alldeles för djupt i BA-förrådet efter rätt storlek när det är dags för spårläggning. :-P

En relaterad fråga: Har för mig att det stod i ett gammalt nummer av Spårstumpen att ni efter den senaste rälsbärgningen på fastlandet hade allt spårmaterial som behövdes för att nå Tule. Är det nya vagnhallar, spår 3 och fokusering på andra rälsvikter som ligger bakom att ni nu behöver mer räls eller minns jag helt enkelt fel?

Vi har på ön ytterligare c:a 2 km spårmeter 24.8 kg:s räls samt diverse gott och blandat, främst 22-kilos. I förråden på ön finns, som det också står i Spårstumpen, tillräckligt för att nå Tule som tidigare var GHJ:s tänkta slutmål. I ännu ej hemtagna förråd finns ytterligare 900 spårmeter 24-kilos samt en del 22. Plus då dessa 27-kilosräler. Detta räcker gott och väl förbi Tule stn och en bit in på rakan mot Roma. Sen behövs det ytterligare någon eller några km räls, beroende på skicket på det som nu ska tas hem. Hela sträckan Munkebos - Roma är drygt fem km.

GHJ har genomfört ett antal rivningar genom åren, senast i Östra Vemmerlöv 2007. Vi har just nu ett par högar räls som ligger lite varstans i väntan på hemtransport. Tyvärr gör båten att alla dessa transporter blir rätt dyra.

Även AGJ har ett större rälsförråd. Främst är det rälvikterna 24,8 och 27 kg/m. Men även ett mindre antal rälslängder av 17 kg/m fins i AGJ:s rälsförråd. Här finns också många växlar och en del övergångsräler 24,8/27 kg/m av denna rälsvikt. Efter den sista större sorteringen april-maj 2005 kunde man konstatera att mycket i AGJÂ´s rälsförråd är av bra kvalitet.
I övrigt försålde man det dåliga rälsmatrielet till skrot. Detta gav AGJ en bra slant...

Det var främst under 1970-80 talet man införskaffade stora mängder räls inför bland annat "Projekt AGJ". AGJÂ´s stora rälsförråd kommer främst från NKlJ och Västgötabanan. Stora arbetsinsatser gjordes för att få hem rälsen till AGJ. Man har sorterat rälsen i flera omgångar genom åren. En hel del räls har också använts till bland annat tunnelspåret (Anten-Brobacka) som färdigställdes 1993-94.
Till detta införskaffade man också stora mängder skarvjärn på 1980-talet.

När det gäller Brobackatunneln så ligger det 27 kg/m till den norra tunnelmynningen. Inne i själva tunneln är spåret upprivet sedan ett antal år tillbaka. I den södra delen av tunneln fram till hållplatsen Brobacka ligger 24,8 Kg/m från NKlJ. Frågan är om Brobackatunneln får tillbaka sin räls inom en snar framtid? Eller blir det så att AGJ avvecklar Brobackaspåret helt för museitågstrafik? Man får väl hoppas att det ordnar sig till slut vad gäller museitågstrafik genom tunneln...

Likaledes användes stora mängder räls för den nya uppställningsbangården Dirhuvden som även färdigställdes i mitten av 1990 -talet.

I början av 1993 fick man också drygt 2 kilometer 27 kg-räls från Inlandsbanan. Denna räls transporterades till Vara på Rs-vagnar för vidarebefodran AGJ.

I princip har också all uddaräls 20 kg/m som AGJ hade i lager från NKlJ försålts till en privatperson i Uppsala år 2005. Denna räls är idag sparad för eftervärlden...

Idag tror jag att AGJ drygt 3-4 spårkilometer (kanske mer) räls i sina förråd om inte man försålt delar av rälsen den sista tiden.

Mvh Per-Åke Lampemo

När det gäller Brobackatunneln så ligger det 27 kg/m till den norra tunnelmynningen. Inne i själva tunneln är spåret upprivet sedan ett antal år tillbaka. I den södra delen av tunneln fram till hållplatsen Brobacka ligger 24,8 Kg/m från NKlJ. Frågan är om Brobackatunneln får tillbaka sin räls inom en snar framtid? Eller blir det så att AGJ avvecklar Brobackaspåret helt för museitågstrafik? Man får väl hoppas att det ordnar sig till slut vad gäller museitågstrafik genom tunneln...

Varför revs spåret i Brobackatunneln?

/undrar
Leif

Skicka mig ett mail.

/Håkan

Hej!
Beroende på om man har obegränsad tillgång på rälsskarvbult eller inte så avgör väl det om man vill offra bultarna. Det går att fräscha upp gammal bult, om den inte är sönderrostad. Jag har gjort det med stålborste i bänkslip för bultarna, men gängtapp krävs för muttrarna, om de behöver åtgärdas. Man får ställa kostnaden mellan ny bult och gas mot varandra!
Att lossa gammal skarvbult görs med en stor fast nyckel och sedan går det med spärrskaft eller kanske med mutterdragare (om man har tillgång till luft/el).
Att skära med gas går ju bra, men man får hålla på ett tag - varje mutter ska kapas i två eller tre delar och knackas bort innan bulten kan slås ur. Man får se upp på att man inte skär in i skarvjärnen, men efter ett tag så brukar man få in tekniken. :-)
/Olov

Jag har rivit lite spår inne på Nynäsraffinaderiet, och med tanke på den oljedränkta platsen så var gas inte att tänka på. Så jag kan meddela att det går utmärkt utan gas, åtminstone när det är klena grejor. Men det förutsätter att man använder en "riktig" enmeters skarvbultnyckel, då händer det lika gärna att man råkar dra av bulten när muttern kärvar. Men har man gas med sig så fixar man ju sådana där bultskallen direkt blir rund i fyrkanten mot järnet utan allt för mycket pyssel. Och att kunna värma lite på muttern först löser ju det mesta.

Mutterdragare är för klumpigt, om ni inte redan råkar ha en som är beprövat fungerande och med en passande fyrkantshylsa. Prova först, om det är "nya" verktyg. Risken är att den inte kan hållas i linje med bulten utan att ta i backen. OK, man kan ju välta rälen på sidan först men det är nog smidigast om man lyckas lossa alla järn till att börja med. Tolvkantshylsa och elektrisk dragare är återvändsgränd. Luftmaskin och passande fyrkantshylsa är vad som gäller isåfall, enligt min åsikt.

Skarvjärn, bult, mutter, brickor, spik och plattor tar mycket mer plats och väger ofantligt mycket mer än man först tror...(om man inte har för vana att handskas med dylikt)

Metodvalet får väl sägas bero på hur mycket man vill ta med sig hem. Gas är snabbt och bra, all räl och de flesta skarvjärnen får man med sig hem på snabbaste sätt. Vill man få med bult, brickor och mutter också, och det vill man väl(?) så tror jag på lång fast nyckel, gas för att vid behov värma med och skära en och annan "omöjlig" rackare.

NJM har några meter rätt så klena räler i förråd, vet ej vikt men kan vara runt 27 kg:s (från nämnda raffinaderibangård), kanske 70-100 spårmeter, minns inte riktigt längre. Bytes säkert gärna mot grövre (t ex 34-41) om någon är intresserad! Även en klen växel (1435) finns i upplag. Byte meter mot meter, all trp ordnas av intressenten.

Det absolut bästa är en bensindriven mutterknack. Mycket smidig att släpa med sig ute i busken jämfört med gastuber eller kompressor. Jag körde en när vi räddade de sista skarvjärnen vid Upsala Ös utflyttning till Bergsbrunnaparken. Är det överhuvudtaget möjligt att lossa bultarna får maskinen loss dem, har de gått i total kemisk förening är det bara att dra åt tills bulten går av.

Delar helt denna uppfattning. Vi köpte en 1" bensindriven mutterknack till AGJ för något år sedan. Den är både effektiv och lättarbetad samtidigt som bultar och muttrar inte tar mer skada än nödvändigt. Enda nackdelen kan vara att man inte får samma välutvecklade överkropp som med traditionella metoder.

Så här såg det ut när ULJ körde med besindriven muttersnurra för första gången.
[image]
Något att tänka på är om hylsan går på muttern. Ett tips kan vara att prova innan rivningen börjar på allvar. Jag har både provat både gas och muttersnurra. I detta fall när det gäller en längre sträcka skulle jag inte använda gas.
/Anders

Det saknas i allmänhet bultar till denna rälsvikt vad jag kommer ihåg vid AGJ. Vi inom AGJ hade då svårt att få fram nytillverkade skarvbult till denna rälsvikt.

AGJ hade tur att ta över Banverkets förråd i Vara i slutet av 1980-talet där relativt stora mängder (3000-3500 st) helt nya skarvbult fanns. Detta var skarvbult avsedda för Västgötabanan efter nedläggningen (Vara-Nossebro) 1987 blev dessa över.

Hur som helst så tror jag att man bör vara rädd om just dessa skarvbultar som finns i Örebro.

Kul att se hur GHJ offensiva satsning.... Tänk att man på några år gått från litet till stort på så kort tid.

Mvh P-Å Lampemo

När ULJ genomförde den provisoriska station Uppsala Östra hade vi brist på skarvbult. Vi löste detta med att fräsa ner Banverkets standard bult. Det blir visserligen större gänga och större mutter, men det fungarde bra. Samma lösning användes för de klena spåren i Bergsbrunnaparken.
/Anders

Vad jag har förstått är det 13/16" bult på ULJ men det är 7/8" på AGJ och SkLJ. Rälsvikter 24,8-27 kg/m. 7/8" bult för låsning i fyrkantiga hål i skarvjärnen finns att köpa men de för ovala hål har jag inte hittat någon stans. Hittade dock en kontakt i Indien som gärna tog fram en laddning.
Alla möjliga sorters hylsor finns att köpa till fyr- och sexkantiga muttrar. Men de fyrkantiga passar inte utan berabetning då hylsan tar i rälsfoten på lägre räls. Hylsorna svarvas av med hårdmetallskär och man tar givetvis så lite som möjligt. Alltså viktigt att man förbereder sig lite.

Tack för tipset!
Vi ska försöka dokumentera räls och skarvjärn mer noggrannt med foton och mätningar så vi inte står där med skägget. Jag TROR det är modell SJ 1878 27.5(27.8?) kg. Den är lite lägre. Vi får mäta exakt.

Tack för tipset!
Vi ska försöka dokumentera räls och skarvjärn mer noggrannt med foton och mätningar så vi inte står där med skägget. Jag TROR det är modell SJ 1878 27.5(27.8?) kg. Den är lite lägre. Vi får mäta exakt.

Nu har jag inte banläran gripbar men mellan Västervik och Hultsfred är det uteslutande räl av modell 1878, dvs 27,8 kg/m. Vi har vid några tillfällen fåt tag i något högre räl som väger i runda slängar 30 kg/m och som i dimension stämmer väl med 1878 års fast den är ca 20 mm högre...

Blandar man dessa skarvjärn har man ett litet irriterande sorteringsjobb att göra...

Kanske kommer spårfetischisten Mattias ihåg vad rältypen betecknas som?

Vi fick tag i ett parti av 30 kg/m-räl från Åsbro bangård som vi använt för projekt på Västerviks bangård och där vi tänkt bygga ytterligare ca 50 m till för att nå vändskivan med ett spår till.

mvh Daniel

Tackar för ett stort gensvar!
vi är inte så många på föreningen som kan vara med på det här äventyret, och vår samlade erfarenhet nuförtiden av rivning är klart begränsad. Åren går... .

I förråd finns räls som räcker til Tule, knappt. Vi ska ju även fortsätta mot Roma snart och planer på stickspår och bangård finns, så räls behövs. Underläggsplattor är det brist på. Det försöker vi ha på linjen i så stor utsträckning som möjligt. Framförallt i kurvor, broar och så. 24.8 är den dimension vi helst vill lägga, men 27 är helt ok. 17 kg låg original på SlRj, men det har vi bara på stationerna /bangårdarna av strikt museala skäl då det är väldigt klen räls. GJ hade på sin tid 24.8 Visby-Roma.

Det finns lite olika bud här på hur gå tillväga med rivningen, men om det är så att det är svårt att få tag på skarvbult så ska vi väl försöka rädda så många vi kan då? Det blir kanske en mix av flera metoder.
Bensindriven mutterdragare verkar mycket intressant. Var kan man köpa/hyra/låna en sådan? Vi ska försöka dra igång det här innom några veckor.

Vi har en bildlänk på C-verkstaden, Örebro där nämnda rivning ska ske. Bilderna visar spåren mm. Spåret är 130 m men det är fler spår som kan vara intressanta på området, så det kan totalt röra sig om 500-800 m. Jag har inte fått tag i ägaren av bilderna/länken (Rasmus) men förhoppningsvis så ska vi kunna visa några bilder snart.

Vi får börja med motorsåg då det växer en hel skog i spåren! :-D
mvh
nicke Bergqvist, spårbrytare.

Vi har en bildlänk på C-verkstaden, Örebro där nämnda rivning ska ske. Bilderna visar spåren mm. Spåret är 130 m men det är fler spår som kan vara intressanta på området, så det kan totalt röra sig om 500-800 m. Jag har inte fått tag i ägaren av bilderna/länken (Rasmus) men förhoppningsvis så ska vi kunna visa några bilder snart.

Jag Â»ägerÂ« inte länken ety den ligger på GHJs server, men bilderna har jag tagit.

Bilder från CV i Örebro

Har ni möjlighet att ta med er det lilla "enmansfortet" i betong som står där i skogen? (Intill et av spåren ni ska riva, på "vagnverkstadssidan")

Inte så mycket järnväg kanske men ändå vanlig i järnvägsmiljö. Inte alls så vanliga nu längre, militärhistorikerna menar i allmänhet att sådana är utrotade. Inga bevarade finns. Skulle väl vara käckt att ha någonstans utmed linjen t ex? Gotland och fortifikation känns ju som en rätt naturlig koppling? Skulle göra sig som vaktkur intill bron, eller annat skyddsobjekt..?

(Ett betongrör ca 1 m diameter och 2 m högt, med ett betonglock som tak. En dörr i betong med gångjärn och järnregel för stängning. En skottglugg för allehanda behov. Fanns även i plåtvariant, fyrkantig med spetsigt tak. En sådan finns/fanns i Ulvsunda för en tio år sedan när NJM rev spår där.)

Flera liknande små värn finns kvar på Gotland om det är samma sak vi menar...

Aha! Ja i så fall så kan det ju kvitta.

Jaha, ska ni riva inne på CV? Är det neråt rälsbussverkstaden till, där vägbygget ska fram? Spåret närmast utmed staketet (utan anslutning) eller det intill plåtskjulen och lastkajen? (med anslutning) Eller båda?

Snabba Ville skrev, nu såg jag bilderna på Rasmus länk.

Spåren i en plåthall ska tydligen till NBVJ. Detta är som nämnts vid ett friluftsförråd av trä utan sidoväggar...

TMC Partner i Malmö säljer bensindriven mutterdragere med 1"-fattning. Dom har även haft/har nersvarvade hylsor som passar till fyrkantsmutter.

/Mattias

Gamla UEJ spår ligger fortfarande kvar stax bortom bangårdslutet i Enköping
upp till motorvägsskärningen. Om jag mätt riktigt är rälsen efter gamla
BAHCO ventilation mot Uppsala av 27-kilos i 10-meterslängder. Dock ymnigt bevuxen med tallskog. Kan tippa på att det rör sig om knappa 3 km räls.

Ska jag tolka detta som att det är klart att bygga samman spåren i Dalhem med de i Tule?

Nej, det är inte klart -än. Men i utbyggnadens etapp II ingår att upprätta en järnvägsplan för hela sträckningen så vi hoppas att det inte är så långt borta. Eftersom planen omfattar ytterligare nästan 4 km bana förutom sträckan Munkebos - Tule så behovet av räls är rätt stort.

Hej Nicke.

Jag föreslår att ni smörjer med typ 5-56, WD-40 eller Biltemas Mutilspray och använder Banverkets gamla stora nycklar som är avsedda för att öppna muttrarna på skarvjärn, det gjorde jag när jag och en kamrat tog bort spår i Gårdnäs och det är bara nyttigt med motion.
Spiken drog jag upp med en gammal hederlig BV kofot gjord för rälsspik, det enda som var jobbigt med det var när slipern var torr, då satt dom hårt och jag rekommenderar en uthållig herre över 100 kg. ;-)

Lycka till och glad påsk !

Micael Lindgren - ÖJS

www.ojs.nu

Ska man bryta upp rälsspik med koben när den spiken sitter hårt, kan man använda 2 koben, man sätter det ena på spiken och slår med det andra, det kan ibland gå att väcka en del spik, genom att slå på dom med rälshammaren.

Öööhhrrrrmm...? Varning för vilt flygande klospett? *bloaannng* :-| *går åt sidan en bit*

Eller menar du att någon ska stå och hålla i det klospett som sitter i spiken?

Fast det ska erkännas att metoden är provad, och befunnen fungera. Ibland. Om inte så får man gå iväg och hämta tillbaks det klospett som flög iväg.

Risken är väl att arbetslaget blir två man kort. En som behöver åka till rep-verkstaden med de vita eller gröna rockarna, och en som kör...

/Bobo L, som också svurit över spikj-vlar som inte vill lyda

Förhoppningsvis så ska vi slippa använda av oss dessa hårt beprövade metoder då slipersarna är svarta och våta som Wasaskeppet. Spåret ligger i fuktig lövskog. Troligtvis rätt ruttet. Vi testar nog att sätta gaffeltruckens gafflar under rälsen och bryter lite. Med tur så lossnar det lite. Men är det knastertorrt så blir man nog tvungen att jobba som ni beskrev... *ångest*.

Äsch, det går nog alldeles lysande utmärkt bra! Fast det är inte dumt att ha gas med sig för att skära trilskande spikhuvuden om det är framgångskritiskt att kunna lossa en viss spik. Det behöver ju inte vara mega-tuberna, utan räcker med lilla hobby-satsen för det ändamålet, men humöret och klockan kan må bra av det. Det blir ju inte alls samma gasförbrukning som om man ska blåsa skarvbult på en längre sträcka.

En tanke om man ska göra så är dock frågan om vad som sedan skall hända med sliprarna. De torde ju inte vara spårdugliga längre, om jag tolkar dig rätt, och ofta går ju slipers till flisning. Flis-gubbarna brukar dock inte jubla jättehögt åt kvarsittande spik i de kasserade sliprarna. Fast ännu värre är det väl med kvarsittande underläggsplattor...

Öööhhrrrrmm...? Varning för vilt flygande klospett? *bloaannng* :-| *går åt sidan en bit*

Eller menar du att någon ska stå och hålla i det klospett som sitter i spiken?

Fast det ska erkännas att metoden är provad, och befunnen fungera. Ibland. Om inte så får man gå iväg och hämta tillbaks det klospett som flög iväg.

Risken är väl att arbetslaget blir två man kort. En som behöver åka till rep-verkstaden med de vita eller gröna rockarna, och en som kör...

/Bobo L, som också svurit över spikj-vlar som inte vill lyda

Hehehe nädå gör man rätt flyger inga koben.

/Peter som slagit ur många spikar genom åren utan flygande koben eller skadade arbetskamrater;-)

När går nästa kurs? :-)

När går nästa kurs? :-)

Hahaha jag får väl visa nästan gång jag har vägarna förbi ULJ;-)
Men annars kan nog Sven det där!

Ehhrrrmmm *harkel* Vissa har ju klippkort på Ackis... Ja, akademiska sjukstugan i Uppala, alltså. Ska jag berätta om den gången när... Eller kanske om när han och ... Ähh, vi tar det i mera privata sammanhang! :-P

PRELIMINÄRT Helgen 11, 12:e april. Plats: Centralverkstadens område, Örebro.
Det är bara att maila mig för mer info. :-P

Ett annat tips är att ha en lämplig bit platt/fyrkant-järn att lägga under kofoten för att minska hävarmen i spikänden. I en lös sliper där spiken dock sitter i fast trä kan järnbiten också öka kofotens yta så att den inte sjunker så djupt i träet.
PLj

Ett annat tips är att ha en lämplig bit platt/fyrkant-järn att lägga under kofoten för att minska hävarmen i spikänden. I en lös sliper där spiken dock sitter i fast trä kan järnbiten också öka kofotens yta så att den inte sjunker så djupt i träet.
PLj

Går bra med en rälsspik under kobenet också.

...i sprejburk behövs inte alls - använd dieselolja!! Oslagbart - kryper bättre än nånting annat i "petroleum-världen"!!

Helst ska man pensla på lite ett antal ggr, med några timmars mellanrum... Rekommenderas särskilt om det är hål i kassan och maximalt antal bult behöver tillvaratas!!

Även skarvmuttrar kan "väckas" m ett slag på kanten av en stor nyckel.

Helst då en riktig slagringnyckel, förstås. Banka inte på hylsor!!

Vid "stor-rivningar" av km-vis med spår är införskaffande av en sådan ofta en god affär - obs. av prima märkesfabr. = Gedore, Stahlwille, Facom, Hazet etc. ... Om enhetliga 6-kant skarvmuttrar i nödfall en öppen nyckel, helst annars alltid en 12-kants. Avrostade muttrar kan man få grepp om gm att stoppa en 1 mm plåtremsa emellan...

Mitt tips är att använda mutterknack. När vi (NBVJ) rev Ervalla bangård år 2005 använde vi en bensindriven maskin. Av cirka 800 bultar var det 4 stycken, där muttern inte lossnade.
Maskinen fick vi låna, mutterhylsan är hemmagjord.
[image]

Jag köper ideÂ´n!

nicke, presumtiv spårrivare.