Skånska vägskydd: Tylehög (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving, Thursday, December 10, 2009, 22:16 (5222 dagar sedan)

[image]

Denna plankorsning låg mellan Fåglasång och Tomelilla. Den automatiska vägskyddsanläggningen togs i bruk den 15 november 1949. Det fanns då kontrollsignallyktor för signalering mot banan. Sådana lyktor skulle visa fast eller blinkande brandgult sken när vägtrafiken var spärrad, och hade betydelse för rälsbussar som inte säkert kortslöt spårledningarna. Vid Tylehög visade det sig vid besiktningen att kontrollsignallyktorna visade vitt istället för brandgult sken, man var så att säga före sin tid. Det hela rättades dock till innan driftsättningen. Anläggningen hade interlockingreläer från USA; denna relätyp tycks för övrigt i slutet av 1940-talet ha varit en bristvara.

[image]

Bilderna togs i oktober 1957. Vid denna tid hade korsningens kontrollsignallyktor ersatts av en V-signal, och det kanske var just denna installation som föranledde signalteknikernas besök?

[image]

Fram till 1949 fanns grindar som sköttes av sträckvaktens hustru. Banvaktstugan var dock i dåligt skick och orimligt liten (1 rok). För den automatiska anläggningen krävdes särskild "starkströmsledning" (banvaktstugan var uppenbarligen inte ansluten till elnätet). Vägskyddsanläggning inkl strömförsörjning beräknades kosta 9 500 kr. Vägvaktens lön samt underhåll av grindarna kostade 1800 kr per år. Banvaktstugan revs enligt
banvakt.se 1951. Sträckvakten och hans hustru flyttade antagligen - med bibehållen bevakningssträcka - till Tomelilla, närmare bestämt till en trerumslägenhet i gamla banmästarbostaden. Så var i varje fall planen 1947.

En ny vägskyddsanläggning togs i bruk 1959

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum

Uppgifter från SJ tredje signalsektions handlingar, dnr 10/50

Skånska vägskydd: Tylehög

av Per Wirback, Friday, December 11, 2009, 13:53 (5221 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

[image]

Denna plankorsning låg mellan Fåglasång och Tomelilla. Den automatiska vägskyddsanläggningen togs i bruk den 15 november 1949. Det fanns då kontrollsignallyktor för signalering mot banan. Sådana lyktor skulle visa fast eller blinkande brandgult sken när vägtrafiken var spärrad, och hade betydelse för rälsbussar som inte säkert kortslöt spårledningarna. Vid Tylehög visade det sig vid besiktningen att kontrollsignallyktorna visade vitt istället för brandgult sken, man var så att säga före sin tid. Det hela rättades dock till innan driftsättningen. Anläggningen hade interlockingreläer från USA; denna relätyp tycks för övrigt i slutet av 1940-talet ha varit en bristvara.

Det är intressant att på flertalet av dessa skånska plankorsningar är signaleringen mot vägen inte anordnad med AGA's signallampor av den senare så vanliga modellen med anting rund bakgrundsskärm (för enskens) eller oval på höjden (för tvåskens), utan en signal som i mångt och mycket ser ut som ett trafikljus med avlång rektangulär skärm/lykthus.
Var detta månne en tidig variant av signalering mot vägen när kravet på vitblink kom ?

/Per

/Per

Signalering mot vägen

av Gunnar Ekeving, Saturday, December 12, 2009, 01:15 (5221 dagar sedan) @ Per Wirback

Det är intressant att på flertalet av dessa skånska plankorsningar är signaleringen mot vägen inte anordnad med AGA's signallampor av den senare så vanliga modellen med anting rund bakgrundsskärm (för enskens) eller oval på höjden (för tvåskens), utan en signal som i mångt och mycket ser ut som ett trafikljus med avlång rektangulär skärm/lykthus.

Signaler mot vägen vid anläggningar utan bommar tycks inte ha börjat få stora bakgrundsskärmar förrän kanske under 1940-talet. Elektriska signaler med en röd och en vit lyktenhet ansågs troligen vara en variant på vanliga trafikljus, som ju än i dag väldigt sällan har bakgrundsskärm. Gassignalerna ansågs kanske lysa så kraftfullt att de inte behövde bakgrundsskärm? Sanderssons elektriska signaler med färgväxlare, som på bilden nedan, hade heller inga bakgrundsskärmar, trots att det ofta klagades på att ljuset var svagt

[image]

Ytterligare bilder

Järnvägens första huvudljussignaler i Sverige hade heller inga bakgrundsskärmar, de kom först i mitten av 1920-talet. I Nordamerika tycks bakgrundsskärmar på järnvägssignaler däremot redan tidigt ha varit ganska vanliga.

Vid en del skånska vägövergångar fanns ännu i slutet av 1950-talet "V-signaler", alltså för signalering mot banan, med separata vita och röda sken, och utan bakgrundsskärm. Jag räknar med att lägga ut några bilder på sådana signaler endera dagen.

Var detta månne en tidig variant av signalering mot vägen när kravet på vitblink kom ?

Övergången från grön till vit blink tycks inte ha medfört någon ändring i signalerna annat än byte från grön till ofärgad/månvit lins