Ytterligare några bilder från Vargön den 6 april 1966

[image]

Med nyfernissad träkorg har Dg 222 ankommit till Vargön för vagnutbyte med Vargöns Bruk, medan lok III inväntar på spåret ner till bruket.

Björn

Med nyfernissad träkorg har Dg 222 ankommit till Vargön för vagnutbyte med Vargöns Bruk, medan lok III inväntar på spåret ner till bruket.

Björn

Vilka härliga fordon. Och den ensamma finkan är otroligt klädsam bakom 222 :-) WS.

Eftersom vi har fokus på fordon och littera så undrar jag om inte finkan är en norsk G4?

Men, som vanligt otroligt fina bilder från Björn.

/Johan

Eftersom vi har fokus på fordon och littera så undrar jag om inte finkan är en norsk G4?

Jo, en likadan som orsakade krylbosmällen.

Hur var linjen till bruket elektrifierad, en gissning från issolatordimentionerna på fotona gämfört med SJ fordon är att det skulle vara lågspänning kanske någonstans 500 - 1500 volt. Alltså motsvarande vad som används på spårvägarna.

Med detta i åtanke är det interessant att se loket under SJ:s kontaktledning, antar att även lok III hadde akumulatorer för att kunna köra på icke elektrifierat spår, eller spår med "fel" elektrifiering. Även om Björn bara nämner IV, V och VI som akumulatorlok i sitt tidigare inlägg.

Hur förhindrade man föresten att man tog upp bågen under SJ:s kontaktledning, eller vara det bara upp till gubbarna att se till att man gjorde rätt.

När jag besökte Vargön för 43 år sedan reflekterade jag aldrig över att spänningen kunde vara annorlunda på industrispåret, utan först nu har jag blivit uppmärksammad på förhållandet. Enligt ’Industrilok i Västergötland’ var spänningen på brukets interna nät 220 V likström. Jag har inte sett någon uppgift om att lok III var ackumulatordrivet, men det finns mycket goda skäl att anta att så var fallet. I annat fall vore lokets användningsområde begränsat till det interna nätet.

Mvh Björn

Jag såg att lok III reserverades för ett av museibaneprojekten i Mattmar. Vad hände sen?

Ante

Jag såg att lok III reserverades för ett av museibaneprojekten i Mattmar. Vad hände sen?

Ante

Finns på JVM.

[image]

Jag såg att lok III reserverades för ett av museibaneprojekten i Mattmar. Vad hände sen?

Ante

Finns på JVM.

Så trevligt!

Ante

Det är inte så enkelt som att man använde samma kontaktledning men inte samtidigt. Det förekommer ju ofta att man frånskiljer spänningen på ett lastområde, skulle man inte kunna tänka sig att man växlade mellan brukets och SJs matning på överlämningsspåren?

En kort urspårning. Jag blev för övrigt så fascinerad av dessa små lok att jag håller på att lyfta in dem i tågsimulatorn trainz, se här om ni är nyfikna på hur man kan gå till väga för att plocka fram 3d modeller ur Björns bilder: http://www.e-buzz.se/forum/showthread.php?t=25243 Sketchup bör för övrigt även vara användbart för att plocka fram aproximativa ritningar när man bara har fotounderlag.

Ännu en gång stort tack till Björn för att du visade dessa fantastiska bilder.

Låter spännande, har du möjlighet att lägga upp bilderna nånstans där man inte behöver logga in för att se dem? Har inget konto på det forumet...

Det är inte så enkelt som att man använde samma kontaktledning men inte samtidigt. Det förekommer ju ofta att man frånskiljer spänningen på ett lastområde, skulle man inte kunna tänka sig att man växlade mellan brukets och SJs matning på överlämningsspåren?

Varför inte, det upplägget förekommer ju på många gränsstationer mellan olika elektrifieringssystem, och i Helsingborg fanns under 1940- och 1950-talen en kort sträcka som var omkopplingsbar för att kunna trafikeras både av SJ och spårvägens (HRRJ) lok.

På en av Björns bilder syns isolatorer i kontakt- och bärlinorna till det spår där lok III står; detta indikerar att kontaktledningen över spåret var frånskiljbar, och därmed borde kunna matas med valfri strömart. Å andra sidan har loket strömavtagaren nere på båda bilderna (och loket har flyttat på sig mellan första och andra bilden) så mest troligt är nog att även detta lok hade ackumulatorer. Detta bekräftas av Ulf Fjeld i en artikel "Wargöns AB" i ÖSJ-bladet 4/1979 sid 118 - 121. Från början skall loket enligt artikeln dock ha varit avsett enbart för kontaktledningsdrift. Kanske tillkom ackumulatorerna när SJ-banan elektrifierades

Enligt ’Industrilok i Västergötland’ var spänningen på brukets interna nät 220 V likström.

Att spänningen skulle varit SÅÅ låg, låter ytterligt osannolikt - eller hur, hrr elgubbar...??!!

Att spänningen skulle varit SÅÅ låg, låter ytterligt osannolikt - eller hur, >hrr elgubbar...??!!

Kanske gav ackumulatorbatteriet i loken den spänningen? Vad har HB 5 för batterispänning?

Att spänningen skulle varit SÅÅ låg, låter ytterligt osannolikt - eller hur, >hrr elgubbar...??!!

Kanske gav ackumulatorbatteriet i loken den spänningen? Vad har HB 5 för batterispänning?

220 Volt är i lägsta laget som kontaktledningspänning men det kan absoulut fungera. Tex skulle en kontaktlednings ström av 200Amp ge 44 Kw motorefekt och det flyttar på tunga släpor.

Asea ackumulatorloket HB5 (tillv 1950) från Holmens Bruk i Hallstavik som numera finns på ULJ har batterispänning 144 volt.

/Per

Enligt ’Industrilok i Västergötland’ var spänningen på brukets interna nät 220 V likström.

Att spänningen skulle varit SÅÅ låg, låter ytterligt osannolikt - eller hur, hrr elgubbar...??!!

ja, spänningen är 220 per pol men det bildas i motorn en virituell nolla :-)
d.v.s att det är +220 - 0 - -220V med summan 440V.

samma system som det förmodligen är i er fina hiss ute i trapphuset;-)

om den inte är moderniserad till trefas-drift på senare år.
(stockholms elverk delade fritt ut likriktare till fastighetsägare då nätet byggdes om till växelström, nu kostar ca 35 KKR att destruera dessa kvicksilverliktriktare - stycket! :-P )

men elnissen uppe i horndal tror bara att det är så med matningen till industriloket, han vet inte ;-)

Gruvan i Garpenberg hade i alla fall 220 volt likspänning i tråden under jord med till exempel ett lok på 2x20 kW. Loken i Vagön, kan de vara så mycket större än så effektmässigt?
(Jag känner även till en bana som hade 60 volt i tråden, smalspårig med korta lätta tåg och i stort sett helt i plan, så där var inte belastningen jämförbar, men det visar att spänningen inte behöver vara så stor som man kanske kan tro.)
/Olov

Gruvan i Garpenberg hade i alla fall 220 volt likspänning i tråden under jord med till exempel ett lok på 2x20 kW. Loken i Vagön, kan de vara så mycket större än så effektmässigt?
(Jag känner även till en bana som hade 60 volt i tråden, smalspårig med korta lätta tåg och i stort sett helt i plan, så där var inte belastningen jämförbar, men det visar att spänningen inte behöver vara så stor som man kanske kan tro.)
/Olov

Elbanan vid Boxholms bruk hade väl 220 volt i kontaktledningen under hela sin existens från början av 1890-talet fram till 1960-talet.

Vid Vargön sträckte sig likströmsbanans kontaktledning ursprungligen in på stora banans bangård. När den nya signalsäkerhetsanläggningen vid Vargön togs i bruk i början av 1940-talet observerade man att anläggningen stördes av likströmsloken. Detta problem försvann troligen när SJ-linjen elektrifierats och bruksbanans lok måste köra på ackumulator under SJ kontaktledning

Enligt denna länk ska det varit 180 V på 700 mm banan i Vargön. Eftersom flera av loken (gradvis!) byggdes om till normalspår, får vi väl anta att det var samma spänning på normalspåret?

/Leif

PS Vilken blandning av spårvidder och spänningar som fanns!

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Ytterligare några bilder från Vargön den 6 april 1966 (Fordon: lok)