"Riv upp rälsen..." (om NBVJ/ NKJK) - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Artikel i Nya Wermlands Tidningen. Kommunalpolitiker som tycker att banvallen mellan Karlskoga och Nora skall användas som cykelbana i stället för som "modelljärnväg i skala 1:1 som körs någon gång då och då av några entusiaster". Tydligen nöjer han sig inte med den sträcka som ska invigas till sommaren (V:a Viker- Karlskoga), utan tycker att man ska cykla ända in till Nora i stället för att åka tåg. Månne med "sidocykelväg" upp till Pershyttan då? Mmmm. Saftig uppförsbacke blir det. Nåväl. Kanske har han inspirerats av politikerkollegor i Vadstena? Han verkar f ö också av bilden att döma ha gått en kurs i spårbeträdande... :-|

/ L G

Detta är mycket upprörande. Man river inte upp järnvägar, det är en dödssynd. Speciellt om det är en förening som vill köra veterantåg på den.

Mvh Kristoffer

Det tycker vi nog -alla på detta forum! Problemet är väl bara att våra hobby och vår uppfattning liksom inte alltid är så självklar för vår omgivning. Framförallt inte jämfört med annat. Även cykelbaneargumentet har ju hörts tidigare när olika former av bevarande blivit aktuellt för en nedläggningshotad järnväg. Ty om vår verksamhet blir betraktad som "tågt*nteri" och "gubbdagis", ja då hamnar vi i denna typ av argumentering. Den motarbetar vi genom att såväl betona som verkligen försöka se till att museibanan blir betraktad som en tillgång i samhället, och alltså inte bara nåt obskyrt sporadiskt hobbyutövande för (gubervars) tillresta storstadsbor för eget högt nöjes skull. Gärna också i kombination med argument om hur museibanan även kan användas för annan och miljövänlig trafik.

Och de museiföreningar som lyckats bäst är ju också de som just satsat på sin omgivning; sponsorer, politiker och tjänstemän. På sina "omvärldskontakter" alltså. Och fått dessa med sig. NBVJ har ju lyckats bra i Nora i varje fall, och nu när man vill utöka sitt "trafikområde" får man se till att man lyckas med detta där också. Upp till bevis vad gäller Karlskogalinjen alltså! Ty om trafiken enbart blir några halvtomma rälsbussar, körda av tågt*ntar för några andra tågt*ntar, kan det annars bli "liv i luckan".

/ L G

.. som dock kommer att bli en av de d:o som i sommar körs av just d:o på denna linje (också)! :-)

Nog har man väl haft andra politiker med sig i regionen än bara Nora.
Bara för att en lagbrytare ryar ska väl inte världen gå under. Det faller nog i dålig jord efter den gjorda satsningen på spåret som till stor del är finansierad av skattemedel.
Dumjönsar som inte kan låta bli att ge alla sina egna åsikter finns överallt.
Tvivlar på att partistödet är särskilt utbrett.

Jag vill bara i all enkelhet påminna om vad jag skrev få någon månad sedan i ämnet WFJ, har saxat ur min egen text vid tillfället, kan bara konstatera att mina värsta farhågor besannats.
När ska nästa museijärnväg i det här landet ifrågasättas av någon okunnig/ointesserad politiker aldrig förstått sig på fenomenet museijärnväg???
Vi kommer tyvärr få se fler exempel jag är helt övertygad om det!

Ja, jag är mycket neggativ till den misslyckade verksamheten som hitills berdivits i Vadstena. Det man gjort, eller rättare sagt inte gjort skadar gammeltågsbranchen i hela landet. Kommunpolitiker umgås med varandra över kommungränser. De berättar för varan vad man lyckats med och misslyckats med och Vadstenas politiker har uppenbart lyckats med att sätta käppar i hjulet för en verksamhet de inte vill ha i sin kommun!
Det kommer att medföra att det som nu är gjort kan få ödesdigra konsekvensrr för andra museiföreningar i landet vare sig de kommit lika långt som WFJ eller rent av längre.

Angående politiker se på Öslj som har före detta talmanen i sina led Björn sydow.Låt detta vare en synd att arbeta in Riks politiker kommun politiker i våra led typ loby verksamhet se på sista årsmöte i AGJ där kommunstyrelsen följer händelserna på plats i Anten hoppas WFJ lyckas i Vadstena o andra personer inom musieverksamheten lär sig att framtiden i samhället ändra hela tiden. Mvh Björn

Detta är mycket upprörande. Man river inte upp järnvägar, det är en dödssynd. Speciellt om det är en förening som vill köra veterantåg på den.

Mvh Kristoffer

Genom att Degerfors, Karlskoga och Nora kommuner och landstinget satsar enormt på att få banan igång kommer med all sannolikhet motionen omgående lämnas därhän.
Vidare pågår gruvprospektering inom området och redan nu har kommit förfrågan om man i framtiden kan få nyttja banan för transporter

Genom att Degerfors, Karlskoga och Nora kommuner och landstinget satsar enormt på att få banan igång kommer med all sannolikhet motionen omgående lämnas därhän.
Vidare pågår gruvprospektering inom området och redan nu har kommit förfrågan om man i framtiden kan få nyttja banan för transporter

På vilket sätt vill man få igång banan från kommunernas och landstingets sida? Person- och godstrafik?

Intressant att höra att det finns förfrågningar om att nyttja banan vid ev transporter. Handlar det om att återuppta brytningar vid redan kända fyndigheter eller nya sådana?

Banan Käppsta-Bofors ägs av Banverket men alla trafikrättigheter ligger på NBVJ. I ett EU-projekt omfattande 19 Mkr har banverket satsat 5 Mkr och k0mmunerna jämte NBVJ inberäknat egen arbetsinsats satsat huvuddelen av återstoden. Projektet avser att öka företagandet främst inom turistnäringen och kopplar samman mycket av gruv-och järnhantering eftersom i Bofors och Degerfors har man turistmål med anknytning till denna, bl.a. Alfred Nobels hem och laboratorium i Karlskoga Bofors. Alltså är det persontrafik för turister sommartid vi satsar på.

Genom att man tog bort så kallade plus-jobbare uppstår ett framtida problem med underhåll och skötsel av banan där föreningens ideella krafter inte kommer att räcka till är det ett önskemål att Banverket återtager ansvaret för banan vilket icke hindrar vår museala trafik. Kan vi alltså få mer komersiell trafik på banan är detta ett önskemål för att lösa problemet. Det skall därför bli synnerligen intressant att se detta år vilket intresse som uppstår. Det går inte att åka kollektivtrafik mellan Nora och Karlskoga utan man måste i dag resa buss Nora-Örebro-Karlskoga.
Förfrågan vi fått är från projektledaren iundersökningar att öppna en tidigare gruva igen vid Vikers kyrka

Förfrågan vi fått är från projektledaren iundersökningar att öppna en tidigare gruva igen vid Vikers kyrka.

Stiligt. = gamla Vikersviksgruvan? Med kvalitetsmalm (antar jag, eftersom det bröts väldigt länge där, trots dess litenhet).

Det är inte järnmalm utan natursten som skall användas till bl.a. köksinredningar. Jag har inte handlingarna kvar men vill minnas att tidigare brytning låg söder om Vikers kyrka

...och cykelvägar är automatiskt underhållsfria och gratis att bygga? Ett osakligt och kortsiktigt försök att stoppa en järnväg som eventuellt skulle kunna användas för reguljär person- och godstrafik i framtiden...

Politiker kan påverkas, skriv en rad med argument till herr Alf Rosberg (m)...

Ett bra sätt att påverka Alf vore kanske att spårinnehavaren (vem är det, förresten?) polisanmäler honom. Bilden är ju bevis nog för att ett brott är begånget!

//Lars S

Ett bra sätt att påverka Alf vore kanske att spårinnehavaren (vem är det, förresten?) polisanmäler honom. Bilden är ju bevis nog för att ett brott är begånget!

//Lars S

Ja, då blir han säkert mer vänligt inställd till verksamheten...

Ett bra sätt att påverka Alf vore kanske att spårinnehavaren (vem är det, förresten?) polisanmäler honom. Bilden är ju bevis nog för att ett brott är begånget!

Om man inte ens vet var bilden är tagen torde inte det vara nån framkomlig väg. Den kan ju t o m vara gjord i "Photoshop" (el dyl)! D v s karln har aldrig stått på spåret ö h t. Nu är ju det mindre troligt, men polis och andra myndigheter tror jag prioriterar annat...

/ L G

I vad ligger brottet? Spårspring på en bana som det sällan går några tåg på?

Jag måste säga att jag i viss mån kan hysa en förståelse för vad han säger. Hans grundtes är ju att kommunen inte fått valuta för sina pengar och är detta något märkligt? Den som tycker det har nog inte insett vad det handlar om i branschen. Vi måste nämligen leverera för att hålla vår omgivning nöjd. Alf anser att tågfantasterna inte har levererat och förespråkar en annan lösning. Inget konstigt i det. Sen att detta är vår passion är en helt annan sak. Det är ju även detta som är ett grundproblem för WFJ. Skillnaden är väl att det här har satsats en hel del pengar men att det ändå inte blivit den stora turistmagnenten man hoppats på. Vadstena kommun har inte satsat en spänn men det har väl Karlskoga gjort?!? Rätta mig om jag har fel.

Det är det här som är vårt stora dilemma. Vi behöver medel om vi vil utveckla oss stort i någon riktning, samtidigt inser de flesta av oss att ett för stort bidragberoende är farligt på sikt, bidrag kan dras in från ett år till ett annat med förödande resultat för motagaren. Men det finns pengar att få om man har en vettig plan för framtiden och en väl avgränsad strategi för hur man ska nå sina mål.

Vad jag funderar över när jag hör talas om alla planer i Nora är: Var ligger fokus? Jag har kritiserat NBVJ för att jag anser att man inte satsar på kärnan rent musealt utan kör gammeltåg i allmänhet, med en viss SJ-slagsida i synnerhet. Men tittar man på alla satsningar så måste jag säga att jag inte riktigt hänger med. Det ryktas om reguljärtrafik Nora - Ervalla vilket innebär att den banan inte längre kommer att vara vad den är idag ur ett bevarandeperspektiv. Det satsas på trafik till Karlskoga och allt möjligt annat. Plus att man hör om andra som ska köra på sträckan. För mig låter det som om man flyter ut och frågan är vad som blir kvar och hur effektivt man når det uppsatta mål som måste finnas?

NBVJ har för mig varit en av de mest intressanta föreningarna med unik EJ-materiel i kombiantion med en väl bevarad miljö PLUS -och detta är bland det viktigaste: kopplingen till traktens rika industrihistoriska arv. Jag tycker att fokus vore så givet att det inte skulle kunna finnas några tänkbara alternativ; en bana med totalt fokus på gruvor, bruk, mellansvenskt PRIVAT normalspår och NBJ i synnerhet. Oavsett om man kör Ervalla, Pershyttan eller Karlskoga så borde detta vara det som genomsyrar allt, övrigt får andra ta hand om. Men känslan jag fått under tio år varav åtskilliga som medlem är att man vill göra allt möjligt utom just detta. Och då är jag rädd att man hamnar just här.

De frågor jag ställer mig är; satsas det något på att utveckla Pershyttan? Vad händer med den NBJ-materiel som finns? Vilken linje kommer att vara huvudlinje? Hur stark är NBJ-Bergslags-EJ-identiteten idag? Hur är relationen med NJOV idag? Vad är föreningens syfte med att skaffa ännu mer bana att köra på? Vill man egentligen bli som Smalspåret Västervik - Hultsfred? Är det Banverksspår som är mest lockande -egentligen? Vilken typ av trafik har man i tankarna om och när Karlskoga blir verkighet? Är det NBJ 16 som ska rulla dit eller en dansk Y7:a? Om det sistnämnda, varför överhuvudtaget?

Varför prata museal inriktning när det handlar om "sura" kommunlapolitiker? Jo, för min tes är att allt handlar om fokus. Fokus på vad man gör, vad man bevarar, vart man kör, vad man satsar sina trafikinkomster på osv. Har man en väl avgränsad verksamhet som är hanterbar eller gör man allt på en och samma gång? Har man en väl utvecklad strategi eller gör man det alla aktiva tycker är kul, vilket är en himla massa saker? För allt tar oss tillbaka till Alf. Alf är en representant för motparten. Den som om vi sköter våra kort kan satsa på oss och se till att vi kan förverkliga de där lite mer flippade drömmarna om storslagna projekt. Men som också kan bli den som fäller oss genom att lobba för andra verksamheter på "våra" banvallar. Det har funnits sådana kommunalpolitiker tidigare men hur mycket av deras agerande har berott på imkompetens i föreningar? Alf:s undran är trist för såna som oss men den har ett berättigande. Det finns de som ställer krav på oss och vill det sig illa är hans inlägg ett tecken på att det finns en viss trötthet hos kommunen. Vad är lösningen på det? Knappast ännu mer pngar, men vad? Och vi måste fråga oss själva; vad håller vi på med -egentligen och vilket fokus har vi? Har vi något eller gör vi bara något vi själva tycker är kul? Finns det ett utifrånperspektiv? För VEM håller vi på med detta?

Jag tror att Antes kritik är synnerligen befogad. Fler än han har liksom jag undrat, i många år, såhär (tror jag):

- Varför blir det ingen riktig snurr på NBVJ...? Dom har ju fått hur många miljoner som helst i startbidrag...!!

Den aktiva skaran där kan ju inte ENBART bestå av navelskådare, eller hur?

Jag har funderat ett tag på varför vissa föreningar funkar bra och andra mindre eller inte alls. Det finns många parametrar att skruva på om man vill, men ytterst handlar det om att föreningar imploderar, oavsett orsak; de aktivas skara minskar och inga nya kommer till. Inga nya ideer får utvecklas. Konsekvensen blir att föreningen stagnerar och börjar sedan förfalla. Konsekvensen av detta blir att kommunens starke man efter åratal till slut ryter:

Nu får det vara nog!

Fåtöljrallarna ylar i en unison kör: Kulturskymmning!

En kommunalpamp kan aldrig sänka en förening, det har föreningen själv redan gjort. De har bara inte insett att de redan tillhör de hädangångnas föreningar.

-Vi kraschade för att vi inte fick pengar och politiskt stöd från kommunen!

Motfråga: Varför fick ni inget stöd från första början?

Men motsatsen kan även råda. Min största svettvåta mardröm är följande scenario: föreningen får loss massor med pengar. Bidrag eller arv mm. Alla jublar och börjar smida stora planer: bygga ut banan, köpa det där stationshuset vi suktat efter, renovera ångloksklenoder till ett sådant mint condition skick att tyska tågtidningar kommer för att göra reportage. Några år senare när allt är gjort står föreningen öde. De yngre emedlemmarna återfinns ett par mil bort, i några sunkiga lokaler med ett igenväxt industrispår och rotandes i en rostig lokomotor.

Varför?
Jo, därför att folk i ett föreningsliv måste känna sig uppskattade och behövda. I annat fall kan man lika bra betala sin tågbiljett en gång per år och åka sin tur. Varför lägga ner energi på en anonym bolagiserad och solvent förening?

En förening mår bäst med lite motstånd som medlemmarna kan samlas runt. Tydliga mål är en förutsättning. man kan inte samla och renovera allt bara för det är gammalt. Sälj, ge bort, skrota ut. Få lite lebensraum på bangården. Att se dussintals orenoverade lik på bangården är åtminstone för mig nedbrytande. Det har inget musealt värde. Det är en skrotgård som ensilda och poliker har rätt att ifrågasätta.

Städa egen trapp innan det gnälls på omgivningen!

nicke

Mängder av stiftelser och organisationer (Fler än två huvudmän är mycket på min skala;-) ) med splittrade mål och inget paraply. Hur skulle det ha gått då?

Mycket tragiskt, för kanske är detta 1435:s bästa utgångsläge att finnas kvar som något bra och sevärt. Kanske inget annat idag "borde få finnas" om man nu finge styra hur som helst...

Karlskoga-(Nora)-Ervalla borde vara vår kronjuvel, inte något utedass. På sätt och vis önskar jag att någon trevlig och alert myndighet kunde säja tvärstopp för tåglekar på statens bana här och nu, så att banan kunde få bli dels den räddningsplanka den kan vara för rotlösa mellansvenska trafikföreningar och så att det intogs en långsiktig framtidsposition, d v s hållbar de närmsta 100 åren iallafall, medan tid och krafter att bygga på ännu är. Fast tyvärr så är väl den diskussionen inte riktigt mogen att ta ännu.

Man kan inte bortse från att om BV-spåren stängs så finns det inte så många ställen att ta vägen på. Men man kan inte heller ha en sådan resurs liggandes för fäfot.

"Någon" i dignitet av myndighet eller paraplyorganisation kunde agera här, på lång sikt kan frågan vara av den digniteten d v s överlevnad för en för tillfället livskraftig bransch. Eller ser ni andra utvägar ur ett eventuellt krisläge, förutom utplåning av majoriteten?

Rensa upp i stiftelseträsket, låt järnvägsdriften ta ett helhetsgrepp om sin del och hyttor och krafs får gå sin väg, om än med bibehållet samarbete. Annars blir det aldrig någonting ens av det man trodde satt säkert. Kanske är det här den enda långsiktiga chansen till 1435 ånga i (närheten av) Mälardalen i framtiden?

Plan B är att hoppas på någon linjeomläggning någonstans, tja vad vet man.

Rita en trendkurva över sth:s höjning genom tiderna. Hur ser prognosen ut för efterblivna fordon? När tror ni att de verkliga problemen kommer? Eller är de redan här, men ännu bara lite försynt? Är det inte teknikutvecklingen utan bristen på tåglägen som kommer att strypa trafikveterantågen först?

Jag sitter på min kammare och undrar om det ändå inte är en nationell angelägenhet att Bofors-Ervalla räddas till fortsatt veteranfjoms.

Hur konstigt det än låter ligger NBvJ och dess stödtruppers bekymmer i dess tillkomst och historia - men också i ett antal uteblivna tillfällen då man borde ha satt ner foten och sagt "nej".

Själva föreningen som sådan grundades inte för att bevera en bit av NBJ utan för att köra ångtåg på dåvarande SJ-spårsystem i främst Uppland och Västmanland. Föreningen hette ursprungligen SWBmf och bakom denna stod en skara entusisatser som inget hellre ville än att ha en utflyktsklubb i 08-området.
Förvisso sa man sig vilja göra museibana av Uppsala-Enköping 1976 och Sala-Gysinge 1977 men det var nog bara en kuliss.
Men så kom stålkrisen 1977 som inte bara slog mot stålorter som Fagersta och Spännarhyttan utan också på stålförädlande företag som Bofors och och Gullspångs elektrokemiska samenn uppsjö specialtillverkande företag som var underleverantörer av processmaterial till stålföretagen. På några månader blev mjölkkossan NBJ en brakförlust. Frakt av skogsprodukter och dynamit räckte inte till för att hålla hela bansystemet med personal igång.

Staten (dvs SJ) gick in, tog över, införlivade bansystemet, sa upp folk, rationaliserade, etc. Nora som lok-och maskin-ort skulle bli överflödig. Den siste trafikchefen fick därför idén att via JHRF missionera om att göra Nora till ett museum. En för övrig alldeles utmärkt idé.
SWB mf:s styrelse nappade på idén och erbjöd sig att flytta dit, men inte helt utan internt knot. Några lämnade föreningen omedelbart och drog vidare till SÅS, SKÅJ, NJM etc. Andra följde med fasmed tvekan. Slutligen fanns det en gruppering som tyckte det var toppen.

Jag har dock en bestämd känsla av att de forna SWBmf-veteranerna och deras tvekan till flytten från huvudstaden till Bergslagen låg till grund för den kluvenhet och avsaknad av fast linje som än idag präglar föreningen (därav en orsak av flera till slagsidan med SJ-fordon och inte mellansvenska privatbanefordon). Fortfarande vill ett stort antal aktiva medlemmar (varav en del är kvar från SWBmf-tiden) gärna ut och tuffa på banverksspår, fortfarande är den dagliga driften med trafik mellan Järle-Nora-Pershyttan-Gyttorp ointressant och lockar få frivilliga för bokningar till tjänstgöringsturer.
Samma tvekan/kluvenhet har gjort att man inte med entusiasm utan mer pliktkänsla tagigt sig an NBJ-material från tiden före de båda världskrigen.
Samma tvekan/kluvenhet har gjort att man pliktskyldigast underhåller fastigheter och miljöer mellan Gyttorp och Järle, men inte med samma brinnande entusiasm som sin lillasyster i Gästrikland (med nästan identiska förutsättningar) - JTJ.

Samma kluvenhet/tvekan gjorde det ganska enkelt för den kommun- och landstingsdominerade ägarstiftelsen att tacka ja till att utvidga museibaneprojektet med anläggningen i Pershyttan (med bl.a. en stånggång), omhändertagande av turistinformationen och ett antal byggnader i Nora och Gyttorp.
Givetvis skulle museiföreningen satt ner foten när stiftelsen tog hand om Pershyttan, men det gjrode man inte. de openga som hittills kommuner och landsting skjutit till hade gått till spår och järnvägsfastigheter. Nu slukades allt av renoveringen av masugnen i Pershyttan och mycket annat.

Så har det rullat på genom åren. En mängd högskoleutredningar, examensarbeten och antikvariska utredningar har avlöst varandra ofta visionära om att man ska ånga tåg lång och länge. Jag vill minnas att man t.o.m diskuterade bildandet av en Järnvägsakademie som skulle befrämja det bergslagshistoriska järnvägsarvet. Men så i slutändan så ville de aktiva helst av allt köra utflyktståg via Örebro till Mariestad eller Västerås....
Alla de där utredningarna ryckte flera aktiva på axlarna åt och sa att det var väl bra om man fick pengar....

Jag tror absolut att NBvJ och stiftelsen ha en framtid, i synnerhet sedan länsmuseet tagit över ansvaret för bl.a. Pershyttan.
Men man måste göra upp med sitt förfluta och bestämma sig vad man vill med framtiden (utan inblanding av politiker och speciella hänsysntaganden) - är vi en renodlad museijärnväg till minnet av NBJ och dess systrar i Bergslagen eller en utflyktsförening som vilken annan - som av en ren händelse råkat få uppställningsplats i Noras anrika stallar?
Hur många km spår ska vi spara?
Vilka fordon ska vi behålla eller sälja av
Vilken tidsepok vill vi visa upp?
etc....

Hilsen
Johan

Har ju varit medlem länge i NBVJ men har inte koll på all fakta dock kommenterar jag efter som jag upplevt det...

Ragnar jobbade hårt på att rädda NBJ miljön och lyckades.
mf SWB nappade, varför vet jag inte men hörsägen har gett en del aningar. Enköping övergav man först för Sala som inte var mågon hit tydligen..konsekvernserna av fordonsbevarande där kunde jag själv se på plats på bla SSnJ vagnarna.
Kan då inte påminna mig att nån kom från mf SWB till oss vid skiftet 70/80-tal..det kom inte många alls utsocknes vid den tiden...och SKÅJ var inte bildat då. Kan inte heller påminna mig massa nya aktiva SÅSare då heller men där törs jag inget lova ;o)

Men att man haft olika mål/intressen inom föreningen tycker jag mig ha upplevt men inte är man väl ensamma om det?? Är det nån förening som INTE haft det nån gång?

Att man sen kör på BV nätet är väl inte för det höga nöjets skull utan för att dels göra kunderna nöjda, dels köra in pengar.. Nog minskade mängden BV körningar sen man kom till Nora även om det blivit några egna resor ut på nätet.

Sanningen är nog inte så enkel som du gör den (nåja simpel var inte den överblick ;o)

Fast nog är man medveten om problemen där uppe. Ensning av forodnsparken har ju pågått i flera år. Banunderhållet har kvalitetshöjts och man försöker effektivisera det. Verksamhet har startats upp även i västra banänden (även om kommunal jocken har missat det) och trafik bedrevs väl rätt frekvent förra sommaren?

Lite lustigt att så fort nån ryter i tidningen så sågas det hejvilt i andra föreningar...

Lite lustigt att så fort nån ryter i tidningen så sågas det hejvilt i andra föreningar...

Eller också så är det ett antal privatpersoner som råkar vara aktiva i andra föreningar som oroas... För egen del är det alltså som f d NBVJ-medlem jag uttalar mig. Bergslagsbanor är mitt stora intresse, egentligen. Jag tror Micke och Johan har en poäng, nämligen att något bör göras så att inte Alf får rätt. Renodling, klarare inriktning, fokus, så att alla resurser som tillförs kommer till nytta. Ingen skulle vara gladare än jag om man fick chansen att åka blandat NBJ-tåg draget av ett par stutar mellan Nora och Karlskoga, Bergslagsfantast som man är. Men om nu Johans beskrivning av skeendet stämmer (jag känner igen huvudlinjerna men vet inte om detaljerna är korrekta) så är det en möjlig förklaring till varför verksamheten spretar. Det HAR ju gjorts en massa utredningar, möttes dessa verkligen med axelryckningar? Hur får man rätsida på det? Vad blir det i så fall till sist när resurserna inte räcker till allt? Det NBJ-museum förstärkt med diverse SWB, KNJ, TGOJ etc som JAG skulle vilja se? Eller en utfärdsförening som råkar ha en massa fina lokaler i Nora men som kör överallt annars utan koppling till bygden? Eller en massa tomma banvallar och öde industriminnen i kombination med en elektrifierad Ervallabana? Alf kanske inte har någon inverkan på något, men Micke har rätt, detta borde vara kronjuvelen! Men det är en känslig sådan och jag tycker det krävs att den vårdas med känsla. Renodling som sagt. Det finns idag en fantastisk samling fordon från Bergslagen, den får inte skingras. Det finns ett antal SJ-fordon som jag tycker andra föreningar borde få överta. Det finns ett antal industriminnen som bör kopplas ihop med tågen ännu mer i det man visar upp (och det betyder då inte att de betalas ur samma kassa eller förvaltas av samma organisation utan att det finns en stark koppling rent samarbetsmässigt) och det finns en storslagen natur som banan går igenom. Allt finns, så betalningströtthet från kommunalpolitiker är en farlig tendens oavsett om han har åsiktsfränder eller inte. Han kan om det vill sig illa få igång en NBVJ-motståndarkampanj. Finns risken för snubbel på mållinjen för järnvägen?

Kronjuvel, javisst, våra järnvägars livmoder ;o))

Det är klart att risken finns att kommunal politiker antingen tröttnar på att mata pengar (men hur kycket har eg. kommit från Karlsskoga?) eller är avogt inställda till tanken "vuxna män som leker tåg"...

Jag tycker dock att man de senaste åren jobbat på att rensa i fordons floran. Städat bort sådana som man anser obehövliga eller omöjliga (har inte passerat obemärkt förbi här). Stålvagnarna har sålts av eller erbjudits andra för att komma ned i en lagom mängd.

Att NBVJ skulle vara en utpräglad utfärdsförening håller jag inte med om eftersomjag flera gånger försökt locka dem till att möte oss tex i Krylbo (å bara lyckats en gång). Resorna från Örebro till Nora är ju naturliga matar resor för att locka folket från storstan till byggden. I övrigt har det väl inte varit många BV-resor utom ett antal charters de senaste åren?
Och att man behöver få in de pengarna är väl inte svårt att förstå?
Att det sen har funnits ett antal medlemmar med åren som hellre kört på BV-nät med fart änhemma banan är väl heller inte konstigt? Jag tycker iaf inte att de har övervägt.

Som jag fattat läget i tidningen mm så är man inne i en omställningsperiod där verksamheten renodlas, fordonsparken saneras, infrastrukturen rustas upp mm. Att få alla aktörerna att streta åt ett håll kan inte vara lätt här med så många stiftelser, föreningar, kommuner mm inblandade. Det låter sig nog näppeligen jämföras med tex GHJ

jag är en gammal "passiv" medlem i NBvJ (snart 20år)
i början av föreningensliv samlade man på sig det ena efter det andra av omöjliga objekt
att man nu sanerar i fordonsparken ser iaf jag som inget hinder
det är bättre att samla krafterna runt några få unika objekt än
en hel bangård full med "skrot" som bara tar kraft och vilja från dom medlemarna som är aktiva
(det är inte kul att se saker vittra bort pga tidsbrist)

att man satsar pengar och tid på att rusta karlskogabanan ser jag som naturligt
pga ev elektrifiering av ervallalinjen för pendeltågstrafik till örebro
om och när detta blir av kommer man med stor sannolikhet bli "av" med den banan (tyvärr)
för dom som "tvivlar" på det så ska man ha i åtanke på att det pendlar en hel del mäniskor mellan nora och örebro

(men ser man det possitivt så skulle man då kunna skaffa ett ellok för transport ut på bv spår)

att man har införskaffat stålvagnar är för ev trafik på karlskogabanan
då restiden blir ganska lång måste man ha vagnar med sluten toa som ju dessa har

det som jag ser som negativt i NBvJ är den totala bristen på info vad som sker
i föreningen med bla lok/vagn/spårrenoveringar
i varken förstlingen och på hemsidan ,det om något borde vara en utmärkt "kanal"
för att väcka ett intresse hos oss ganska många medlemar i föreningen att vilja bli aktiva
själv har jag flera gånger ställt ut frågor på bla detta forum utan några som helst svar

att man har några sj lok som slitvargar ser inte jag som något dåligt
för vanligt folk dom som vill åka ånglok och drar in pengarna ser ingen
skillnad på ett "standard" sjlok eller ett unikt ejlok dom vill bara åka ångtåg

men det får ju heller inte hejda renoveringen av dom unika loken
det är en svår balansgång mellan att få in pengar till verksamhaten
samtidigt som man ska värna om det unika för banan

för att återknyta till karlskogabanan så går denna ända till degerfors (som väldigt gärna vill ha trafik dit)
karlskoga har ju tom köpt en rälsbuss för trafik till degerfors
en tanke som slår mig är ju att denna bana från ervalla till degerfors via nora
är en väldigt stor bana klarar verkligen en förening av den
ska det tex vara så att kanske en eller två hemlösa föreningar till samsas om utrymmet på banan
det skulle ju verkligen bli något av ett järnvägshistoriskt centrum i sverige
mvh
peter

Hej!

Ett svar från NBVJ är väl på sin plats och jag ska försöka, men har tyvärr inte svar på alla frågor.

Vad gäller sträckan Käppsta - Bofors är avsikten att före andra veckan i maj hinna åtgärda alla allvarliga skevningsfel. Detta för att i sommar komma igång med rälsbusstrafik med största tillåten hastighet 30 km/h på hela sträckan.

Det långsiktiga underhållet av sträckan, 36 km från Käppsta till Bofors, måste utföras av entreprenörer. Nästan alla är överens att det inte går att utföra med ideella krafter, särskilt som att vi redan har 25 km huvudlinje och 7 km sidospår mellan Ervalla och Käppsta.

I slutändan kostar det en massa pengar och NBVJ har inte råd. Upprustningsarbetena leddes av ett projekt bekostat med EU-bidrag och det praktiska arbetet gjordes av entreprenörer tillsammans med plus-jobbare. I fortsättningen måste någon annan, förmodligen kommuner och landsting, stå för kostnaderna, vilka rör sig om flera hundra tusen kronor per år.

När det gäller NBVJs fordon pågår för närvarande ganska stora utrensningar. Maskinavdelningen jobbar efter en bevarandeplan, som finns tillgänglig på hemsidan under föreningsinterna sidor. Medlemmar har rätt att få lösenordet dit, så kontakta vår web-master om du saknar det. Där finns för övrigt även Aktivbladet, i vilket det varje månad rapporteras från många av avdelningarna.

På hemsidan finns också kortfattade rapporter med bilder från det vi sysslar med på Ervalla banavdelning. Det återfinns under fliken Bana - Ervalla banavdelning.

Hälsningar

Anders Persson, banchef Ervalla banavdelning

Tack för svar. Bevarandeplan låter intressant. Skulle det finnas möjlighet att ni lägger ut den på er hemsida?

I övrigt tycker jag att det är bra att få höra från källan direkt. NBVJ har väl varit en något tystare förenning här än vissa andra. Om dessa steg till renodling tas så är det utmärkt. Vore kul att få höra mer!

Hej!

Ska vidarebefordra frågan till han, som är ansvarig för innehållet i bevarandeplanen.
I princip går den ut på att slopa fordon vi inte har kapacitet att underhålla eller rusta upp, samt att slopa fordon vi inte har nytta av och som inte har mellansvensk privatbaneanknytning.

Hälsningar
Anders

Hej!

Ska vidarebefordra frågan till han, som är ansvarig för innehållet i bevarandeplanen.
I princip går den ut på att slopa fordon vi inte har kapacitet att underhålla eller rusta upp, samt att slopa fordon vi inte har nytta av och som inte har mellansvensk privatbaneanknytning.

Hälsningar
Anders

Gäller detta både dragfordon och vagnar? (Kanske litet luddig fråga iofs, men i alla fall)

Jo, det gäller både dragfordon och vagnar.
När det gäller dragfordon finns dock inte så mycket kvar att avveckla, alltså sådana som inte kommer från mellansvenska privatbanor eller som vi inte har användning för.

Jag har hört att varken KNJ 2 Bjurfors eller SWB F3a 49 är med i bevarandeplanen. Stämmer det eller är detta bara rykten?

Jo, det ryktet stämmer, i alla fall enligt det förslag som finns på hemsidan.
Nu är väl inte meningen att de ska skrotas, utan att låta någon annan ta hand om dem. Det handlar bara om förvaring i vilket fall.

I och för sig är jag fel person att argumentera för NBVJs fordonsbevarandeplan - banan är min avdelning. Vad jag i alla fall förstått är avsikten med bevarandeplanen att ge plats under tak för de fordon, som är i driftsdugligt skick.

Jo jag reagerade åxå på att de inte var med.. F3 förstår jag, inge smidigt med tendermaskiner alla gånger men Bjurfors är väl en sann bruksbane maskin så den fattar jag inte..såvida den inte är möe sämre än jag vet (som försökte köpa loss den från Avesta för länge sen, är den en dep, gåva eller loss köpt?)

Sen ä jag vel lite lessen för att de två G-finkor som kom från SNJ troligen är nån annastans nu. Den ena om det är NBJ 92 eller 98 är väl i Otterbäcken?

Eftersom jag är ansvarig för bevarandeplanen på NBVJ maskinavdelning så
vill informera om att Bjurfors, SWB F3 40, NBJ 92 och NBJ 98 fortfarande ägs
av NBVJ men äe deponerade enligt följande: Bjurfors och NBJ 92 är deponerade
hos Kumla Kommuns Kulturförvaltning och uppställd i Yxhult.
Kommunen kommer att rusta fordonen exteriört.
NBJ 98 skall dponeras hos Nynäshamns Museiförening.
Den har tillhört Nynäsbanan.
SWB F3 40 är deponerad från JVM och skall återbördas dit för en ev. framtida
renovering.

Bjurfors och NBJ 92 är deponerade

hos Kumla Kommuns Kulturförvaltning och uppställd i Yxhult.
Kommunen kommer att rusta fordonen exteriört.

De ska väl inte ställas upp utomhus? DET vore synnerligen illa! Jag måste säga att jag tycker att Bjurfors Ã³ch även F3a:n borde ha en klarare roll i Nora än såväl Sb:n och E2:an. Visst, de är körbara men Bjurfors är väl ingen orimlighet att få igång och även stationära lok har sitt värde -tycker jag.

Bjurfors och NBJ 92 är deponerade
hos Kumla Kommuns Kulturförvaltning och uppställd i Yxhult.

!!!??? Det var... intressant. Varför har dessa intresse för dessa fordon? På vilket sätt har de anknytning till Kumla/ KYJ? KYJ hade i o f s några gamla privatbaneånglok -samt säkert också finkor som liknar den nämnda- men det NBVJ ånglok KYJ hade en syster till var ju SWB 16 (SJ litt S10). Oavsett detta: Om fordonen hamnar under tak är väl ingen större "bevarandefara på taket". Ska de inte det, ja då är det dags att ta sig för pannan. Så även för Kumlas skattebetalare.

Men "Bjurfors" vore ju ett mycket lämpligt lok för den trafik NBVJ bedriver; i varje fall till Järle och till Pershyttan. Bättre och säkert mer ekonomisk än E2 och B. Dessutom mer unik och väl passande på NBVJÂ´s "profil". Förutsatt att den (= profilen) verkligen är det! Men det har vänts och vridits på i denna debatt, så....

/ L G

Är det sant? D v s har ni bestämt att erbjuda 98:an i deposition till Nynäshamn, eller är det ännu så länge bara ett förslag?

Hur som helst oerhört glädjande nyheter!!! Varmaste tack!!!

Nu blev jag glader Ture ;o))

Hör ni av er när det är betsämt??

Hej!

Har fått klartecken från den ansvarige att länka till NBVJs bevarandeplan.
Observera att vissa uppgifter i den inte är aktuella, men i grova drag ska den väl stämma.
http://www.nbvj.nu/intern/bevplan_06-2007.pdf

Hälsningar
Anders

Stort tack för initiativet! Tyvärr kunde dock jag inte öppna filen, det blev ett rejält "error". Eller var länkservicen bara tänkt för de med läsbehörighet? All respekt för detta isåfall, även om nyfikenheten är stor!

Anders hade tyvärr lite för bråttom med att länka till bevarandeplanen då jag just höll på att stuva om i hemsidan struktur.:-)
Ny länk till bevarnadeplanen är:
http://www.nbvj.nu/fordon/bevplan_06-2007.pdf

Tack!

Försiktigt sagt en mycket försiktig rensning...

Man skulle vilja lägga sig i och föreslå något själv om det går för sig fast man inte är medlem?

Hur stort sittplatsbehov (antal säten) anser NBVJ sig behöva för en rimligt bedömd framtid?

Jag ser att de enda malmvagnarna från NBJ som finns på listan eventuellt ska avvecklas. Med tanke på vad malmvagnar har betytt för järnvägarna i Bergslagen så blir jag väldigt fundersam, även om de är i dåligt skick.

Jag håller med. Jag skulle föreslå att alla vagnar som kan hänföras till malmtåg sammanförs i bevarandeplanen som just ett sådant. Oavsett skicket är ju malmtrafiken själva kärnan i hela NBJ:s historia och det finns en klar koppling till verksamheten i Pershyttan så jag anser att det vore ett stort misstag av NBVJ att avveckla sina M-vagnar. Mycket stort.

Är inte 100% säker, men NBJ M 628 har åtminstone tidigare ägts av SJVM.

Generellt angående "lådvagnar av trämodell" så finns det väldigt lite bevarat i Sverige. Flera står i Klippan med omnejd, och NBVJ har några som nyss nämnts.

Om man fick drömma lite hade åtminstone jag gärna sett ett mellansvenskt malmtåg med äldre vagnar, och ett skånskt bettåg med I och J-vagnar...

Mvh Henrik Reuterdahls personliga åsikter.

Jodå 628:an har varit Jvms. Undertecknad försökte dammsuga riket efter dylika malmvagnar för att kunna få ihop något historiskt som ju ändå är varför hela järnvägen i Bregslagen existerar. Tillsammans med 622:an och ytterligare 3 underreden skulle NBVJ kunna haft 5 st M-vagnar var av en med tryckluftsbroms och två med handbroms. Om nu NBVJ inte vill lägga ner det i sammanhanget ringa jobb som det är att återställa dessa 5 vagnar så kan man ju undra varför man försöker få igång malmloket(NBJ 16). Lokets värde höjs ju betydligt om man oxå har några av de vagnar som maskinen var byggd för att dra./Janne Nilsson, ansvarig för NBVJ:s fordon på 90-talet.

läser att swb58 ska deponeras
skulle inte denna maskin in för tubbyte efter nbj16?
för detta lok är väll i mycket gott skick förutom tuberna
och exteriör uppsnyggning
mvh
Peter

tackar för infot ska genast kontakta webmaster
men det vore bra och önskvärt om oxå hemsidan blev lite mer uppdaterad
med vad som sker i föreningen där tycker jag att bla gotlandsgänget är ett föredömme
det finns säkert flera föreningar som är mer aktiva på sina hemsidor
ser man att något faktiskt händer/rör på sig i en förening blir man naturligt nyficken
och återkommer ofta dit för att se vad som sker

ja och jag vet oxå om att det måste vara någon som tar hand om hemsidan
och personalbrist finns ju inte redan eller ;-)
mvh
peter

Kronjuvel, javisst, våra järnvägars livmoder ;o))

Det är klart att risken finns att kommunal politiker antingen tröttnar på att mata pengar (men hur kycket har eg. kommit från Karlsskoga?) eller är avogt inställda till tanken "vuxna män som leker tåg"...

Det är alltid en risk om omgivningen blir mindre positiv. Har man otur kan kommunen börja anse att just "den markplätten som råkar vara bangård är oundgänglig för vår verksamhet", eller den där verkstaden etc. Vi har sett exempel på detta förut och det lär hända igen.

Jag tycker dock att man de senaste åren jobbat på att rensa i fordons floran. Städat bort sådana som man anser obehövliga eller omöjliga (har inte passerat obemärkt förbi här). Stålvagnarna har sålts av eller erbjudits andra för att komma ned i en lagom mängd.

OK, bra. Men det är bra att visa detta utåt också.

Att NBVJ skulle vara en utpräglad utfärdsförening håller jag inte med om eftersomjag flera gånger försökt locka dem till att möte oss tex i Krylbo (å bara lyckats en gång). Resorna från Örebro till Nora är ju naturliga matar resor för att locka folket från storstan till byggden. I övrigt har det väl inte varit många BV-resor utom ett antal charters de senaste åren?
Och att man behöver få in de pengarna är väl inte svårt att förstå?
Att det sen har funnits ett antal medlemmar med åren som hellre kört på BV-nät med fart änhemma banan är väl heller inte konstigt? Jag tycker iaf inte att de har övervägt.

Notera, jag skrev inte "är" utan det är skrivet i ett möjligt futurum. En viss skillnad.

Som jag fattat läget i tidningen mm så är man inne i en omställningsperiod där verksamheten renodlas, fordonsparken saneras, infrastrukturen rustas upp mm. Att få alla aktörerna att streta åt ett håll kan inte vara lätt här med så många stiftelser, föreningar, kommuner mm inblandade. Det låter sig nog näppeligen jämföras med tex GHJ

Återigen; jag skriver som privatperson. Att jämföra med andra föreningar är både bra och dåligt men samtidigt måste man väl ha rätt att ställa frågor och kritisera? Vi verkar rädda för det här, i synnerhet om det tolkas som att en förening talar om för en annan förening hur de ska göra. Själv har jag inte ens nämnt GHJ förrän nu i denna stund. Jag gick med i NBVJ en gång i tiden för att det verkade vara en förening som sysslade med mina hjärtebanor, nämligen bruksbanorna. Jag lämnade föreningen flera år senare för att jag upplevde att man inte sysslade med mina hjärtebanor, nämligen bruksbanorna. Har den trenden vänt så är jag glad över detta.

Om det nu är så att det pågår ett arbete enligt vad du säger så är det positivt, viktigt och intressant. Kan någon berätta mer? Jag anser att alla erfarenheter som föreningar gör är viktiga för det samlade Museibanesverige och lärorika för oss alla. Så, berätta gärna mer!

Kronjuvel, javisst, våra järnvägars livmoder ;o))

Det är klart att risken finns att kommunal politiker antingen tröttnar på att mata pengar (men hur kycket har eg. kommit från Karlsskoga?) eller är avogt inställda till tanken "vuxna män som leker tåg"...

Det är alltid en risk om omgivningen blir mindre positiv. Har man otur kan kommunen börja anse att just "den markplätten som råkar vara bangård är oundgänglig för vår verksamhet", eller den där verkstaden etc. Vi har sett exempel på detta förut och det lär hända igen.

Självklart finns en risk och sådan kritik måste alltid bemötas korrekt men det ropas konsekvent här i forumet så fort nån förening är på tal....

Jag tycker dock att man de senaste åren jobbat på att rensa i fordons floran. Städat bort sådana som man anser obehövliga eller omöjliga (har inte passerat obemärkt förbi här). Stålvagnarna har sålts av eller erbjudits andra för att komma ned i en lagom mängd.

OK, bra. Men det är bra att visa detta utåt också.

Jag har bara läst i Förstlingen, hemsidan å forumen.

Att NBVJ skulle vara en utpräglad utfärdsförening håller jag inte med om eftersomjag flera gånger försökt locka dem till att möte oss tex i Krylbo (å bara lyckats en gång). Resorna från Örebro till Nora är ju naturliga matar resor för att locka folket från storstan till byggden. I övrigt har det väl inte varit många BV-resor utom ett antal charters de senaste åren?
Och att man behöver få in de pengarna är väl inte svårt att förstå?
Att det sen har funnits ett antal medlemmar med åren som hellre kört på BV-nät med fart änhemma banan är väl heller inte konstigt? Jag tycker iaf inte att de har övervägt.

Notera, jag skrev inte "är" utan det är skrivet i ett möjligt futurum. En viss skillnad.

Du skrev; Eller en utfärdsförening som råkar ha en massa fina lokaler i Nora men som kör överallt annars utan koppling till bygden? kopplat till vad Johan skrev...

Som jag fattat läget i tidningen mm så är man inne i en omställningsperiod där verksamheten renodlas, fordonsparken saneras, infrastrukturen rustas upp mm. Att få alla aktörerna att streta åt ett håll kan inte vara lätt här med så många stiftelser, föreningar, kommuner mm inblandade. Det låter sig nog näppeligen jämföras med tex GHJ

Återigen; jag skriver som privatperson. Att jämföra med andra föreningar är både bra och dåligt men samtidigt måste man väl ha rätt att ställa frågor och kritisera? Vi verkar rädda för det här, i synnerhet om det tolkas som att en förening talar om för en annan förening hur de ska göra. Själv har jag inte ens nämnt GHJ förrän nu i denna stund. Jag gick med i NBVJ en gång i tiden för att det verkade vara en förening som sysslade med mina hjärtebanor, nämligen bruksbanorna. Jag lämnade föreningen flera år senare för att jag upplevde att man inte sysslade med mina hjärtebanor, nämligen bruksbanorna. Har den trenden vänt så är jag glad över detta.

Jag tog det som exempel bar ;o)

Om det nu är så att det pågår ett arbete enligt vad du säger så är det positivt, viktigt och intressant. Kan någon berätta mer? Jag anser att alla erfarenheter som föreningar gör är viktiga för det samlade Museibanesverige och lärorika för oss alla. Så, berätta gärna mer!

Du skrev; Eller en utfärdsförening som råkar ha en massa fina lokaler i Nora men som kör överallt annars utan koppling till bygden? kopplat till vad Johan skrev...

Detta är vad jag skrev: "Vad blir det i så fall till sist när resurserna inte räcker till allt? Det NBJ-museum förstärkt med diverse SWB, KNJ, TGOJ etc som JAG skulle vilja se? Eller en utfärdsförening som råkar ha en massa fina lokaler i Nora men som kör överallt annars utan koppling till bygden? Eller en massa tomma banvallar och öde industriminnen i kombination med en elektrifierad Ervallabana?"

Olika alternativa framtidsutsikter, någon koppling till Johans beskrivning av SWBmf:s transformering finns inte just här. För Ervallabanan är väl inte redan elektrifierad, eller har jag missat det i tidningen, på forum etc också? :-P

Ok hajar vad du menar men i samma stycke , högre upp, skrev du;
Men om nu Johans beskrivning av skeendet stämmer (jag känner igen huvudlinjerna men vet inte om detaljerna är korrekta) så är det en möjlig förklaring till varför verksamheten spretar.

Det var min koppling.

Hej igen!

År 2005-2006 gjordes en grundlig SWOT-analys inom NBVJ, faktiskt i 2 omgångar eftersom slutsatserna i den första inte uppfyllde dåvarande styrelses förväntningar.
SWOT = Strength, Weakness, Opportunity, Threats. Analysen sammanfattade föreningens styrkor, svagheter, möjligheter och hot.

Det leder för långt att gå in på alla slutsatser som redovisades i dessa SWOT-rapporter, men analysen som sådan var ändå nyttig. Att tänka efter vad vi vill och vad som är realistiskt.
På nästföljande årsmöte fattades sedan beslut att följa de principiella slutsatserna i SWOT-rapporterna.

Sådant är bra. Har även gjorts vid GHJ:s ekonomiseminarium. Framförallt är det viktigt att samla tankarna inom den aktiva skaran så man inte hamnar i olika läger, exempelvis "praktiker" och "teoretiker". Men nyfiken blir jag, vad var huvuddragen i vad som framkom?

Slutsatserna, framförallt i SWOT-rapporten del 2, är så luddigt skrivna att de kan tolkas lite som man vill, vilket också gjorts.

En sak var dock SWOT-rapporterna ganska tydliga över, och det var att anpassa fordonssamlingen till den storlek, som NBVJ klarar av att hålla i skick.

Under 90-talet skaffades en rad fordon till Nora. Då var föreningen ganska stark och hade många driftiga och aktiva medlemmar, med massor av planer. Sedan har olyckliga omständigheter gjort att vi idag är färre aktiva och följaktligen inte klarar av att fullfölja dåtidens alla ambitioner.

Under 90-talet skaffades en rad fordon till Nora. Då var föreningen ganska stark och hade många driftiga och aktiva medlemmar, med massor av planer. Sedan har olyckliga omständigheter gjort att vi idag är färre aktiva och följaktligen inte klarar av att fullfölja dåtidens alla ambitioner.

Men vad beror det på då? NBVJ och verksamheten kring Nora har ju trots allt inte direkt stått still sedan dess. Jag tänker då t ex på just arbetena kring Karlskogalinjen (även om det tagit tid), förvärvet av Sb-loket, SWB 16 i drift (i fjol) och pågående arbeten på NBJ 16, som man också erhållit bidrag till. Plus att det också jobbats med ban- och signalunderhåll med maskinella resurser.

Dessutom har ju verksamheten varit lite av ett "skyltfönster för museijärnvägssverige", dit man t ex tar Kungen när han ska få se "nåt fint". Men det räcker tydligen inte, trots ett skapligt upptagningsområde för såväl resenärer som aktiva medlemmar. Den sistnämnda kategorin, åtminstone de som är "normalspårsfreaks", verkar ju enligt bl a andra inlägg här snarare satsa på andra dylika verksamheter trots att dessa ofta (?) inte har samma goda förutsättningar som de i och kring Nora i form av verkstäder, miljöer, udda men i verksamheten (historiskt) intressanta fordon och (egna) banor!

Någon har nämnt detta om det stora antalet "aktörer" i form av stiftelser etc. Aktörer som i några och viktiga fall fått åtaganden att inte bara samarbeta med utan också sköta "kringaktivititer" i form av t ex Pershyttan. Dessutom finns det föreningsmässiga uppdelningar i form av t ex "Signalavdelningen Ervallalinjen" och "Nora- Karlskoga Järnvägsklubb". Är detta en orsak till eller en symptom på problemen? Jag tror i varje fall inte på principen "man kan jobba på flera fronter samtidigt (om man delar upp verksamheten)" i dessa sammanhang. Dåliga resurser blir ännu sämre genom uppsplittringen, och fokuseringen på målen blir sämre. Det blir helt enkelt lättare för grupperingarna att hitta egna mål som dom tycker är jätteviktiga.

Nåväl. Detta är ju en fråga för NBVJÂ´s medlemmar och styrelse, och inget som behöver stötas och blötas på ett forum och i ett sammanhang som detta. Men en verksamhet som denna kring och på NBJ, med alla fina förutsättningar, borde åtminstone gå ännu bättre än vad den verkar ha gjort i varje fall den senaste tiden. Låt oss nu hoppas på det bästa!

/ L G

Dessutom har ju verksamheten varit lite av ett "skyltfönster för museijärnvägssverige", dit man t ex tar Kungen när han ska få se "nåt fint". Men det räcker tydligen inte, trots ett skapligt upptagningsområde för såväl resenärer som aktiva medlemmar. Den sistnämnda kategorin, åtminstone de som är "normalspårsfreaks", verkar ju enligt bl a andra inlägg här snarare satsa på andra dylika verksamheter trots att dessa ofta (?) inte har samma goda förutsättningar som de i och kring Nora i form av verkstäder, miljöer, udda men i verksamheten (historiskt) intressanta fordon och (egna) banor!

Det är viktigt vad man gör och kör. Detta forum har haft långa rotvältor om att det spelar roll även för Svenne Banan vad man får åka i eller vad man visas på plats. "Tåg som tåg" är inte sant.
Likaså för de aktiva gäller att man behöver sammanhang. Jag säger inte att NBVJ skulle ha plumpat där för det vet jag inte, men det kan ju vara något att tänka på om man söker en orsak till ev. avmattad uppslutning. Värdegrund! (Urrk)

Man hör ibland att minskat intresse för vår hobby har med "moderna tider" att göra och det tas som en naturlag och ett faktum. Bullsh-t!

Det är viktigt vad man gör och kör. Detta forum har haft långa rotvältor om att det spelar roll även för Svenne Banan vad man får åka i eller vad man visas på plats. "Tåg som tåg" är inte sant.
Likaså för de aktiva gäller att man behöver sammanhang. Jag säger inte att NBVJ skulle ha plumpat där för det vet jag inte, men det kan ju vara något att tänka på om man söker en orsak till ev. avmattad uppslutning. Värdegrund! (Urrk)

Man hör ibland att minskat intresse för vår hobby har med "moderna tider" att göra och det tas som en naturlag och ett faktum. Bullsh-t!

Tack för detta! Jag skulle vilja säga att det här med föreningsidentitet, profilering och Mickes Urrk-ord är så centralt så det nästan är löjligt. De föreningar som jag ser som framgångsrika idag har haft förmågan att av egen kraft skapa bra förhållanden för utveckling. Det pratas om att "ni har minsann EU-bidrag..." men det måste finnas en vilja, inriktning och kraft att se till att dessa medel trillar in i verksamheten. Och om man kan få dessa bidrag, se till att de används effektivt. Det är också de här sakerna som kan ge en förening känslan för var gränserna går. Vad är vi? Vad ska vi syssla med? Vad ska vi inte syssla med? Vem gör vi detta för? Oss själva? Kunden? Eftervärlden? Det här med identitet har andra typer av organisationer än våra förstått för länge sen, därför har arrangörer av kick-offer för företag, myndigheter och organisationer gyllene dagar. Och som sagt, naturlag? Jo, tjena!

Jag har varit medlem i MfSWB (inte SWBmf...), som för 30 år sedan blev NBVJ, från grundandet 1975 (medlemsnr 8) och har följt många av turerna från Stockholms, Salas och Noras horisonter "innifrån" och skulle kunna ge mer bakgrundsinformation, men det blir tyvärr ett så långt inlägg att jag inte hinner med det den närmaste tiden. (För den som orkar leta i Tydals sparade gamla PV kan det kanske gå att hitta ett inlägg från mig från tidigt 2000-tal/?/ där jag försökte reda ut turerna med de sena 1970-talets - delvis parallella - satsningar på banorna Uppsala-Enköping och Sala-Råsboda som museibanor.) Däremot kan jag säga att som jag upplevt satsning i Karlskoga och på banan från Bofors och dit att det _inte_ har varit föreningen som varit drivande, det är kommunen som drivit denna fråga! Föreningen (alltså NBVJ) har tvärtom i de flesta fall försökt hålla emot just därför att man _inte_ velat splittra sig... Detta har också gällt i tidigare turer, där det fanns de inom föreningen som var starkt kritiska mot att stiftelsen (alltså NJOV) skulle gå in i Pershyttan, vara huvudman för turistbyrån o s v. Karlskoga kommun gick för flera år sedan med som (ytterligare en) stiftarpart i stiftelsen och sköt till pengar till denna, men _krävde_ då också att det ska hända något i den änden av banan! En hel del av dessa EU-bidrag o s v har nog dessutom till stor del skötts "ovanför föreningens huvud", d v s det är kommunerna (via stiftelsen) och div läns- och/eller landstingsorgan som varit drivande, måhända för att ha möjlighet att erbjuda projektanställningar... Jag kan därför tänka mig att vår gode politiker Alf egentligen gör det som politiker gör mest för jämnan, d v s uttalar sig i polemik med _andra_ politiker (i Karlskoga), som är för banan... //Anders

Nu har jag ägnat mig åt lite letande och hittat följande:

http://www.tydal.nu/postvagnen/530004.htm

Däremot tyvärr inte det inlägg som berättade historien om banbevarandeidéerna i slutet av 1970-talet. //Anders

Däremot kan jag säga att som jag upplevt satsning i Karlskoga och på banan från Bofors och dit att det _inte_ har varit föreningen som varit drivande, det är kommunen som drivit denna fråga!

En hel del av dessa EU-bidrag o s v har nog dessutom till stor del skötts "ovanför föreningens huvud", d v s det är kommunerna (via stiftelsen) och div läns- och/eller landstingsorgan som varit drivande, måhända för att ha möjlighet att erbjuda projektanställningar... Jag kan därför tänka mig att vår gode politiker Alf egentligen gör det som politiker gör mest för jämnan, d v s uttalar sig i polemik med _andra_ politiker (i Karlskoga), som är för banan... //Anders

Efter att ha skummat igenom diskussionen i denna tråd, vill jag tillföra en aspekt med koppling till ovantsående inlägg.

Jag har i drygt 30 är varit aktiv medlem i museijärnvägsförening i landet, och har med åren kommit att alltmer vara en av dem som i rollen företrädare för föreningen möter kommunen i många olika sammanhang. Vad som är uppenbart, sett i tidens backspegel, är att "min" förening besitter en personell kontinuitet som vida överstiger kommunens. I föreningen är vi många som varit med riktigt länge, medan det på kommunens sida varit en avsevärd omsättning av såväl tjänstemän som politiker. Och även om det inte är ovanligt med politiker som varit med i lokalpolitiken länge har de sällan engagerat sig inom samma område hela tiden, och känner därför sin kommun men sällan detaljerna kring alla turer som brukar förekomma kring företeelser som tex museijärnvägar. De flesta tjänstemän har därtill bytts ännu oftare. (Det är till och med så att kommunen organsirerat om sin förvaltning flera gånger på denna ganska långa tid. Det alltid lite roligt att påpeka att tex "Tekniska kontoret" bara är XX år gammalt... :-) )

Därför har föreningen en viktig uppgift att tillhandahålla (objektiva!) fakta för att ge ett golv för den fortsatta dialogen. Det här görs bäst INNAN konflikten uppstått. Lämpligt är att regelbundet, helst varje mandatperiod, försöka få ett möte med de mest tongivande politikerna i kommunen. Helst bör man träffa dem en och en för att undvika att samtalet blir fyllt av taktik gentemot en polikerkollega av annan färg eller en partibroder med avvikande uppfattning (sådant förekommer!). Framför allt är det viktigt att träffa dem man vet är avogt inställda till den egna verksamheten.

Till slut skall man inom föreningen ha en (tillräckligt) klar linje som man kan framhålla i dessa möten, och ha som en utgångspunkt den gång det kommer till förhandling. Inventera även föreningens medlemmar på "civil" kunskap. Det finns säkert medlemmar som inte är intresserade av traditionellt aktivt arbete i verkstad eller på tågen, men som är jurister, ekonomer, samhällsplanerare etc och som kan "språket" och "turerna"/"processerna" i en kommun. Det finns fallgropar, och det är dessutom att hela tiden viktigt att vara påläst och uppdaterad på vad som sker i kommunen.

filosoferar Bobo L

Dom djupaste visdomsord. Alltsammans.

Bör förstoras till format 0,5 x 1 meter och hängas upp i alla föreningslokaler.

Tack, BoBo.

Vad jag kanske också borde ha skrivit är att det inte endast är kommunpolitikerna som bör få sin uppvaktning. Etablera bra kontakter med cheferna på kommunens gatukontor och VA-kontor, så att de känner att de har en "ingång" i föreningen när det gäller gemensamma beröringspunkter avseende tex väg- och GC-korsningar, dikning, trummor etc. Det viktiga är inte att man inledningsvis måste vara sams och ense om allt, utan att man i första hand får kunskap om varandras existens, i andra hand visar förståelse för varandras behov och verksamheter, och i tredje hand helst även respekt.

Syftet så långt är att ge sig till känna så man inte blir bortglömd vid olika driftsåtgärder eller beslut i respektive förvaltning. Bortvald kan man bli ändå, men då är det åtminstone ett aktivt val från den kommunala förvaltningens sida, och i det läget är man i vart fall inte bortglömd... :-)

Tack. Förståndigheterna haglar...