Varför diggar vi Falsterbo-banan?

En del järnvägar har nått magiskt över sig. Nått som väcker angenäma minnen inombords när deras namn nämns i olika sammanhang.
BLJ är en sådan järnväg - Falsterbobanan en annan.

Falsterbobanan fanns med från början i mina första år som medveten liten individ. Gaturläsen på Falserbokanalsbron i Höllviken, stickspåren med G-vagnar vid Bunkeflo station, kastljusen av model äldre vid nyss nämnda bro, bomfällningsklockorna från vägskyddsanlägningen intill Flommens golfklubbhus när Y-tågsätten antingen ankom eller avgick, ljudet av tre till fem Wilsonväxellådor som elektro-penumatiskt-hydraulmekaniskt styrda synkront (på en gång) växlade upp när tågsätten började rulla ut på rakan mot Skanör, stins Mårtenssons hönsgård intill rundgånspåret inne på Falsterbo station och likaledes hans glupska getabock som åt allt man gav honom, lokstallet i Falsterbo där min bror klättrade upp i ett träd för att se in genom fönstren och påstod sig se ett ånglok (förmodligen en av J-maskinerna) fast jag inte riktigt trodde honom.

Järnvägssträckan var en naturlig del av sommarhalvårets intryck och ett självklart inslag. När jag var sju eller åtta år i fick jag med brorsan åka hela sträckan medan föräldrarna körde parallellt i bil. Jag åkte den sedan ytterliggare några, bla. ett par veckor före nedläggningen.

När nu Falsterbobanan på olika sätt kommer upp i detta forum förnimmer jag alltid en doft av rutten tång från Höllviken där banan i praktiken gick 5-10 meter från stranden, jag minns alla de buttra gråhåriga SJ-gubbar som tjäntsgjorde på tågen och som bara verkade längta efter pension. En motorvagnsförare var dock av den mindre malmöitiskt buttra sorten (kanske han var inflyttad från annan plats i SKåne) och lät brorsan och mig åka med i hytten trots skyltar som förbjöd samtal med föraren.
LIkaså kommer det upp minnesbilder från stationer som Tygelsjö, Vellinge och Fotevik där platsvakter och/eller stationsföreståndare lämnade tjänstepost till föraren och kanske också lite styckegods.

Förmodligen ter sig Falsterbobanan - i alla fall i mitt minne - som lite mer idyllisk än den kanske var. Men jag tror att just kombinationen av sommar, bad, handlastat styckegods och rultiga tanter i blommiga klänningar (som klev på i Ljunghusen för att åka och handla i Vellinge) i hög grad bidrar till att vi så gärna minns Falsterbobanan. Kanske också att den var ganska så osvensk på sträckan Vellinge-Falsterbo; kalkstens utfyllnader, vita sandstränder, ljunghedar, intilliggande sommarstugeområden som bara Skåne har och stationshus som alla med sina trappstegsgavlar inte liknande något vid järnvägarna mellan Malmö och Haparanda.

För min egen del är ovan nämnda intryck (de sura SJ-gubbarna till trots) i hög grad bidragande till varför jag diggar Falsterbobanan fast det är mer än 35 år sedan den försvann. :-)

Någon mer som upplevt samma som jag?

Jovisst - jag upplevde aldrig hur banan var på vintern. men jag gissar att den var långifrån den sommaridyll som jag minns den som. Blåsiga, kalla vinterdagar nere på Falsterbonäset har aldrig varit en höjdare.

Hilsen
Johan

Falsterbobanan är akutell då siste på Stinsen på Falsterbo station Stig B Mårtensson avled den 25 november 2009, ett hårt slag för mig personligen som känt Stig sedan småbarnsben. Nu är vi tre kvar som jobbat på Falsterbobanan,
Henry Nilsson, stationsföreståndare i Höllviksnäs, född 1932, undertecknad stationskarl född 1953, Stig Mårtenssons son Sven född 1953, Sven och undertecknad var stationskarlar i Falsterbo och Höllviksnäs somrarna 1970 och 1971, vi turades om med ytter och innetjänst.
Skall under kvällen ringa Henry Nilsson och efterhöra hans tillstånd som jag vet är mycket dåligt, skulle bli mycket ledsen om han nu också är borta.

Gustaf

Tack Johan!
Din beskrivning stämmer perfekt, kan du möjligen skriva till mi E-postadress
wadsgu@telia.com så vi slipper älta falsterbominnen här på forumet, har så många frågor till dig om dina minnen därifrån, lokstallet hade inga lok där inne, snarare vagnar med nya lokpannor på O-vagnar, minns att stallet revs med kula i början av juni 1968, det tog 3 veckor att få ner stallet då det var så gediget byggt, av resterande tegelstenar lade jag ett tegelgolv utanför boden på gården, det var to.m glaserat tegel, det golvet ligger idag kvar på Fädriften 11, adressen ligger i hörnet av Fädriften och Västervångsvägen, ja en gammal lokförarvilla som lokförare Axel Eklinder köpte av Falsterbo stad 1931

Gustaf

Nämenvaafaannuudå?

Varför inte sprida era minnen på detta forum?

Jag är säker på att jag inte är ensam om att vilja läsa dom.

Kenny

jag har massor av minnen från Falsterbobanan då vi bodde 50 meter från järnvägen och bommarna över Fädriften och lokstallet, stinsen Stig Mårtensson och hans avlösare Henry Nilsson sade alltid "Nu kommer tåget snart för Gustaf är på plats ", de såg mig som en tidtabell.
Av personalen minns jag följande personer:
Rälsbussförare:
Arvid Nilsson (instruktör)
Bert (Kalle kula) Karlsson
Sven Dellenholt
Sven Nordin
Bo Stenberg
Konduktörer:
Gösta Dalström
Edvin Abbeman
Gunnar Lenby
Ragnhall (kallad kommunisten av sina radikala åsikter och att skvallra på kollegorna)
Vilka stod i kiosten på Falsterbo station, JO!
Astrid Mårtensson som köpte den från Pressbyrån 1969, samt Stella som bodde på Fädriften och förestod Pressbyråkiosken i Skanör ända till nedläggningen 1966.
Tacksam för fler frågor om banan, Nicke nyfiken svarar gärna

Gustaf

Visst var Falsterbo-banan en idyll!
Jag åkte den många gånger med motorvagnarna sommartid.

Hur, var och när tog loken vatten och kol under ånglokstiden?
Var man tvungen att vattna och kola loken vid Malmö C?

Nedläggningen var en skandal, OBS!! EJ SJ:s fel denna gång, snarare Vellinge kommun och dess dåvarande kommunalråd Ove Hedengård (C) som stöttade Vägverket med en ny motorväg ut till Falsterbonäset, som aldrig blev av, idag som alla vet går väg 100 på banvallen mellan Vellinge och Höllviken.
Träffade Hedengård i Falsterbo härom året och påpekade skandalen, han svarade kort
"det var det bästa beslut jag fattat som kommunalråd att få bort järnvägen"

Gustaf

Vatten togs i Falsterbo och Malmö västra, kolet vid lokstallet i Falsterbo fram till 1955 då ångloksdriften upphörde

För min egen del är ovan nämnda intryck (de sura SJ-gubbarna till trots) i hög grad bidragande till varför jag diggar Falsterbobanan fast det är mer än 35 år sedan den försvann. :-)

Någon mer som upplevt samma som jag?

Hilsen
Johan

Såna där upplevelser sätter sig och är ofta anledningen till varför vissa banor är mer nära hjärtat än andra.

Två exempel för egen del:

I april 1970 åkte familjen på den tågintresserade storebroderns initiativ upp till Jädraås för att titta på SJK-tåget som skulle utgå därifrån till Norrsundet. Vi gick omkring på stationen och jag minns att jag frös om fötterna, jag var fem år då. Därefter åkte vi och ställde bilen så vi såg utfarten mot Ockelbo. När DONJ 8 med tåget kom tuffande ut från stationen, förbi det öppna fältet och över vägen så väcktes något som väl aldrig försvunnit: Röken, snön, det stora loket och urkraften hos detsamma som jag ändå på något sätt förstod gjorde intryck! Det är ett av de största järnvägsögonblick jag upplevt och jag minns det i detalj!

Det andra exemplet är det där tåget som vi alltid åkte och tittade på under Gotlandsemestrarna under tidigt 70-tal. Det var ett lite bedagat tågsätt med ett rostigt ånglok i täten som stod uppställt på en leråker i utkanten av Roma. Jag minns att jag brukade trycka näsan mot glasrutan i plattformsdörren på personvagnen och titta på sofforna därinne. Tåget var dött på något sätt men ändå väckte det många fantasier i en där det stod. Att jag själv skulle åka med denna vagn och dessutom jobba med den kunde man ju inte drömma om då, men på något sätt önskade man ju att tåget skulle väckas till liv och få åka fram på en bana på ön....

Dessa upplevelser och andra har format mitt järnvägsintresse i grunden. Ånglok, gärna smalspår och tiden fram till 1950 var det som blev mitt stora intresse. De brunlok jag såg åka förbi mormors hus vid SDJ och i Sandviken gjorde inte alls samma intryck och på den vägen är det. Det finns vackrare lok än både DONJ 8 och SlRJ 3 men de har satt outplånliga spår hos mig!

Ante

Fast om enbart "häftiga barndomsupplevelser" styrde ens fortsatta järnvägsintresse så skulle ju jag nu störtdigga E2-lok med soptåg i Stockholmstrakten! Men jag ska kolla med gamle far. Troligen är det så att jag förträngt det faktum att jag efter att "Silverpilen" passerat viadukten i Huvudsta i 60-talets början brast ut i våldsam gråt i frustration över det faktum att fd SWB inte var smalspårig, gärna med 1067 mm spårvidd, och att tåget då drogs av ett Gt-lok. Gärna med rökskärmar :-P

/ L G

Traumatiserad för livet :-)

Fast om enbart "häftiga barndomsupplevelser" styrde ens fortsatta järnvägsintresse så skulle ju jag nu störtdigga E2-lok med soptåg i Stockholmstrakten! Men jag ska kolla med gamle far. Troligen är det så att jag förträngt det faktum att jag efter att "Silverpilen" passerat viadukten i Huvudsta i 60-talets början brast ut i våldsam gråt i frustration över det faktum att fd SWB inte var smalspårig, gärna med 1067 mm spårvidd, och att tåget då drogs av ett Gt-lok. Gärna med rökskärmar :-P

/ L G

Traumatiserad för livet :-)

Mitt modellintresse är koncentrerat till UWHJ och 20-talet, vare sig i tid eller rum korrelerat till min barndom.

En annan gemensam egenskap för BLJ och Falsterbobanan var att det kördes ånglok långt in på sextiotalet, vilket verkar ha betytt att de fick extra mycket uppmärksamhet från entusiastcirklarna.

Trädet som Olle Vinberg klättrade upp i var en alm bakom lokstallet och står kvar än idag. Hela Falsterbobanan söder om Vellinge var en idyll, sura SJ-gubbar, nix de var trevliga allesammans, däremot upplevde jag oerhört sura gubbar boende i Rimbo under min tid på Roslagsbanan 1972-2006, undantag Gösta From och Erland Svärling. På Falsterbobanan fanns bara trevlig personal.

Gustaf.

P:S Rimbopersonalen var hemska att jobba med

1) Det kan mycket väl vara de reservlokpannor du beskrev (i tidigare inlägg) som broder Olle såg. Han hängde i en trädklyka ca 1,5 meter från byggnaden och såg bara ett sotskåp genom de oputsade fönstren.

2) En undran - jag har ett svagt minne av att det fanns en vändskiva framför lokstallet i Falsterbo. Om det stämmer - försvann den före rivningen av stallet?

3) Jag har en teori om varför kommunalrådet tycker nedläggningsbeslutet var det bästa han gjort. Betänk att han tillörde ett vid den tiden ganska starkt jordbrukardominerat parti. Inget var mer skändligt än att ta fin åkermark i anspråk till vägar, husbyggen mm. Sträckan Vellinge-Fotevik gick genom Sveriges kanske mest bördiga och avkastningsrika jordmån. Eskilstorps ängar (som de heter) hade den absolut högsta spannmålsavkastningen per hektar i Sverige (om det är så idag vet jag dock inte). På sådan mark nygger man inte en ny motortrafikled - i alla fall inte om man representerar ett jordbukarparti.
Samtidigt bosatte sig allt fler familjer nere på Falksterbonäset, Höllviken, Kämpinge. Familjer vars vuxna medlemmar krävde ordentliga vägar till arbetsplasterna inne i Malmö. De skatteinkomster som dessa nyinflyttade gav den då nubildade kommunen ville man ju heller inte avstå. Man hade ju kunnat neka till nybyggen i nyss ovan nämnda områden. Så vad gör man för att få en ny väg - jo man tar banvallen som redan låg på "förstörd" jorbruksmark och bara breddar den "lite" - på bekostnad av att järnvägen lades ned.
Vilket i sin tur nog inte var så svårt att övertyga den dåvarande lednigen med bl.a. herrar Pettersson och Bäckström vid köttgrytorna.

Hilsen
Johan

1. inuti lokstallet fanns O-vagnar med reservlokpannor, Olles träd står kvar.
2. vändskivan revs samtidigt med lokstallet i juni 1968, gropen fanns kvar
långt efteråt, vändskivan var tillverkad av kristinehamns mek. verkstad 1918.
3. nedläggningen var en skandal, du Johan kan inte hålla med Ove Hedengård om
att nedläggningen var behövlig. Vet du hur mycket vi kämpade
för att behålla banan, Barbro Carlberg och naturfilmaren och falsterboiten
Mikael Kristersson kämpade hårt för banan.
4. Var bodde ni i Falsterbo, hyrde ni någonstans, ni kände min konfirmationskamrat
Jan Knutsson boende hos sin mormor Ester Svensson på Fädriften 2 alldeles intil
bommarna över Fädriften mot Flommens golfklubb.
5. Det stora röda trähuset vid bommarna tillhörde byggmästaren Magnus Hansson,
denne man blev 98 år och körde alltid iväg oss ungar från järnvägen
och bommarna (där vi hängde oss)(Veck me er ongar, annars ska ni få oourfil)
maskinerna inne i hans snickeri var remdrivna.

Många är mina minnen från Falsterbo station

Gustaf

2. vändskivan revs samtidigt med lokstallet i juni 1968, gropen fanns kvar
långt efteråt, vändskivan var tillverkad av kristinehamns mek. verkstad 1918.

Aha! Tack för bekräftelsen av min svaga minnesbild! Olle - som är tre år äldre har nämligen ett minne av att ha sett en J-maskin under ånga på vändskivan 1964 eller 1965.

3. nedläggningen var en skandal, du Johan kan inte hålla med Ove Hedengård om
att nedläggningen var behövlig.

Visst var det en skandal - särskilt med tanke på hur många som idag bor i området och hade kunnat anväda järnvägen för pendling.
Men på 1970-talet hade bilvägar företräde i statliga och kommunala budgetar.

5. Det stora röda trähuset vid bommarna tillhörde byggmästaren Magnus Hansson,
denne man blev 98 år och körde alltid iväg oss ungar från järnvägen
och bommarna (där vi hängde oss)(Veck me er ongar, annars ska ni få oourfil)
maskinerna inne i hans snickeri var remdrivna.

Huset och snickeriet minns jag. Dock inte den ilskne byggmästaren. Tänk att han hade kvar sina remdrivna maskiner. Jag var dock aldrig inne i byggnaden.

Ett bestående minne är nämnda plankorsning som inte alls låg i nivå med Fädriften. Cyklister fick ta sats för att komma över vill jag minnas.

Två år efter järnvägens nedläggning 1973 - stod en sommardag det ännu ej rivna godsmagasinets dörrar öppna. Givitvis utforskade Olle och jag dess innanmäte men hittade ingenting forutom fyra affischer från 1950-talet som uppmanade den SJ-anställda till försiktighet vid handhavande av res- och styckegods.
De låg ihoprullade inködda bakom en träbjälke och föll sänder av torka och solskensbestrålning när man tog i dem.

Hilsen
Johan

Inne i magasinet var man ofta som stationskarl att lämna ut fraktgods so dagligen kom från Svelast med föraren Möller (tyvärr ej kurtan).
Har många minnen från stationerna Falsterbo och Höllviksnäs om någon här vill att jag berättar om en arbetsdag

Gustaf

Ja tack, berätta gärna mera!

Det är faktiskt möjligt att vi träffat på varandra på den tiden, även om jag inte har något minne av det. Du ingår definitivt inte i den samling "buttra gråhåriga SJ-gubbar" som Johan tycker sig ha mött på tågen, men som jag inte har något minne av.

/Jan W

Det var kul gubbar på Falsterbobanan, själv var jag en grabb som hängde på stationen, personalen sa "nu kommer tåget snart för Gustaf är på plats"

Äntligen börjar vi komma igång med en ordentlig tråd om Falsterbobanan, även "min" bana framför alla. Mina morföräldrar bodde ett kvarter från Södervärn, så Södervärn är följdaktligen på samma sätt "min" station, även om det krävdes besök hos släkten, stockholmare som jag är. Mina minnen från banan är dock Y6:or och möjligen även vagnbjörnarna. Ånglok har jag bara upplevt sista veckan.

Mitt allra första järnvägsfoto är taget på Södervärn 1968. Då fanns till och med magasinet kvar. Mina första resor på egen hand på banan var nog som 13-åring 1969. 1970 och 1971 åkte jag flera gånger, den sista veckan oavbrutet. SJ fribiljetter var fantastiska! Instämmer också i hyllandet av att sitta på förarplatsen i sista vagnen, har tillbringat många hundra mil där... Bilder ska som jag redan sagt i annat inlägg komma.

Till sist en liten korrigering: vändskivan i Falsterbo fanns kvar ännu 710102, men stallet måste ha rivits 68. Däremot var den borta på sommaren. Har tyvärr inget minne av att sett stallet, denna fantastiska byggnad. Borde absolut varit en av de som skyddats. Hoppats att ni något äldre kan visa många bra bilder på det, gärna inifrån också.

Hoppas vi kan starta en tråd liknande den om JGJ, som jag hoppas fortsätter på samma intressanta sätt. Har för övrigt för mig att någonstans ha sett en bild från Jönköping Östra med avställda vagnar efter nedläggningen. Har jag missat den, eller...

Kommer du ihåg hur Södervärns stationshus såg ut inuti och var magasinet låg, minns att det låg en korvkiosk med Scan intill stationshuset.

Lokstallet i Falsterbo revs de första dagarna i juni 1968, det var ett treportars stall som var svårt att riva då det var gediget byggt, jag har en teckning på stallet som jag fick på min 50-årsdag i Falsterbo 2003

Gustaf

Det är inte bara Johan som har sina första levnadsminnen från Falsterbobanan. Det gäller mig också. Jag är visserligen minst en halv generation före Johan, men kan instämma i det mesta han skriver.

Mina minnen börjar 1947, fyra år gammal. Min moster var gift med stinsen på Falsterbo station, Sture Ask. Vi tillbringade någon sommarsemestervecka inneboende på stationen. Här är mamma, jag och Falsterbo stationshus:

[image]

Jag vill minnas att vi bodde i rummet bakom det översta fönstret på gaveln, det som jag tror sedan blev överliggningen för personal (om det nu inte redan var det då). Jag kommer fortfarande ihåg att jag höll på att driva mina föräldrar till vansinne eftersom jag villa kolla in alla tågavgångar. Det var väl OK på dagen, men inte alls uppskattat vid morgonens första tåg mot Malmö, då jag stod med näsan hårt tryckt mot fönsterglaset. Då var det naturligtivis ångloksdragna tåg som gällde.

Våningen under var stinsbostaden. Vi satt ofta på balkongen som syns ovanför mitt huvud på bilden. Jag minns dock bara en balkong, tillhörde också den vänstra balkongen på bilden stinsbostaden?

Min minnesbild är också att stämningen på såväl stationen som hela banan var mycket familjär. Undertecknad var en pigg fyraåring, nyfiken på det mesta och frågade mycket (det minns jag inte själv, men det har man berättat för mig). Däremot minns jag mycket väl att jag blev väl omhändertagen av personalen på stationen och tågen. Speciellt stationskarlen verkade tycka det var kul med en intresserad liten kille och försökte med humor och gott humör förklara hur allt fungerade. Jag är inte säker, men jag tror att stationskarlen var Stig Mårtensson, sedermera den siste stinsen på stationen. Någon hönsgård och getabock har jag dock inget minne av.

Till skillnad från Johans bror behövde jag inte klättra upp i något träd för att titta in i lokstallet. Det var bara att gå in. Två lok var stationerade där. Fråga mig inte om vilken typ, men min minnesbild stämmer inte överens med de J-lok som senare trafikerade banan. Finns det någon som kan bringa klarhet i detta? Hur som helst, lokpersonalen lyfte ofta upp mig i hytten och jag fick åka med under växlingen på Falsterbo station. Jag vet inte vad reglementet föreskrev på den tiden, men det är säkerligen preskriberat vid det här laget. Någon som är förvånad över mitt järnvägsintresse (även om det inte slog ut i full blom förrän sisådär 20 år senare)?

Något år senare blev familjen med bil och sommarstuga i Kämpinge. Tågresandet blev därmed minimalt, och slutstationen Höllviken. Jag kan inte minnas att jag någon gång därefter åkt tåg till Falsterbo. Däremot minns jag mycket väl att jag tog varje tillfälle i akt att åka tåg, inte för att jag var speciellt järnvägsintresserad utan bara för att jag tyckte det var kul att åka tåg. Nu är vi inne i Johans tidsålder, och tågen var Y-tågsätt. Det var då (och är fortfarande) en höjdare att sitta på en förarplats (och allra helst den sista i tåget) som inte används för tågets framförande.

Falsterbobanan präglades också av fenomenet "badtåg" under hela den tid jag har något minne av. På söndagarna gick extratåg med folk som skulle till Höllviken, Ljunghusen eller Falsterbo för att bada på de utomordentilgt fina sandstränderna. Det var maffiga tåg och inget litet antal resenärer, men jag har tyvärr inga siffror på det.

Jag som hade förmånen att ha tillgång till stränderna dagligen insåg snabbt att söndagar - nej då var det inte kul på stranden, det var roligare att titta på tåget i Höllviken. Här kommer också en minnesbild jag fortfarande undrar över. Den innebär att ungefär runt 1960 drogs vissa "badtåg" på söndagsförmiddagen av S-lok till Höllviken. Eftersom loken inte kunde gå över bron vid Falsterbokanalen backades tågsättet tillbaka till Kungstorp, där man gjorde rundgång och backade tillbaka till Höllviken vid lämplig tidpunkt på eftermiddagen. Finns det någon som har lite upplysningar om detta?

Nu nalkas vi också den tid när mitt intresse förflyttades från Höllvikens station till det angränsande danshaket Nyckelhålet. Visst tog jag med några damer till stationen för att studera spårvidd och ballast, men det är en helt annan historia...

/Jan W

Hej Jan!
Vilka härliga minnen från vår station, Stig Mårtensson kom mycket riktigt till Falsterbo sommaren 1947 till stationsmästare Sture Ask, i fönstret högst upp på framsidan var överliggning för personal och värmdes upp med kokskamin ända in på slutet, våningen med de vita balkongerna tillhörde stinsbostaden, den norra balkongen tillhörde ett litet kyffe där stationskarlen kunde bo, men ingång från köket som låg mott norr.

Känner du till någon stationskarl med namnet Tordny som jobbade där på 50-talet,
kommer du ihåg väntsalarna i Falsterbo, där fasst en stor med biljettluckorna och en liten som vette mot perrongen.

Två lokförare var stationerade i Falsterbo, Per-Edvin Persson sedemera kommunalråd i Falsterbo stad, samt Axel Eklinder som på den tiden ägde vår villa på Fädrriften 11.

Vad beträffar Höllviken så fanns där också två väntsalar, en ordinarie och en sommarväntsal som sedemera blev fraktgodsutrymme.

Klockan på bilden av Falsterbo station har varit i min ägo 1971-2002 då jag skänkte den till Falsterbo muséum i hopp om att få igång den, men här händer ingenting, mycket besviken på dem.

Gustaf

Var togs kol och vatten under ångloksepoken på Falsterbobanan?

Var skedde lokpersonalbytena på denna tid?
Byttes lok och personal vid Malmö C, så att alltid fulla lok utgick från Malmö C?
Dvs ensamt lok Malmö C - Södervärn?
Eller byttes lokpersonal på Södervärn och vattentagning och kolning i Falsterbo?

Vid vilka stationer på Falsterbobanan kunde man ta vatten o kol på Falsterbobanan
under ångloksepoken?

Det är mycket intressant tycker jag att få veta hur driften gick till under ångloksepoken
och inte bara mycket tjusiga bilder från denna tid!
Verksamheterna för tågdriften är mycket intressanta att studera!

Hoppas någon har minnen från denna tid!

Christer Fredriksson

Hej!
Kol och vatten togs vid lokstallet i Falsterbo, kolgården slopades 1955 när man övergick till rälsbussdrift, däremot fanns en vattenkastare so tog sitt vatten från en brunn invid stallet, denna användes så länge ånloken gick till Falsterbo.

Kolning skedde på Malmö lokstation. Fram till 1955 fanns två lokförare placerade i Falsterbo Folke Åkermark och Per-Edvin Persson, därerter placerades samtliga förare inne på Malmö västra där även personalbytena ägde rum.

Söndagspersontåget kolades på Malmö C och vattnades efter ankomst till Falsterbo,
personalen började sin tjänstgöring på Malmö lokstation på söndagsmorgonen och slutade på samma ställe på kvällen, de hade lång dagsvila i Falsterbo.

Efter nedläggningen av Malmö västra i juni 1955 och Södervärn blev utgångsstation, ägde personalbytena rum där, men någon fordonsskötel har mig veterligen inte ägt rum, utan städning och rälsbusstankning skedde i Falsterbo, något mer bunkringsställe fanns inte på den banan

Mycket varm tack för denna intressanta information!

Tänk om flera kunde skriva om hur verksamheterna gick till under ångloksepoken
vid våra järnvägar! Tänk så mycket folk det var och vilken aktivitet det var för
att hålla våra ånglok och ångtåg under ånga och i tåg- och växlingstjänst!

Mera av den varan om från våra järnvägar om någon sitter inne med information om
dessa verksamheter inom vår kulturhistoria!

Det är som sagt inte bara foton, tidtabeller och ritningar som gäller, utan även
verksamheten!

Dvs inte bara det hårda kapitalet utan även det mjuka kapitalet som det så vackert heter i dessa dagar!

Christer Fredriksson

Hej!
Det var något visst med Falsterbotåget, de söta smådaddelaskarna som gungade fram på Ljungen mot Falsterbo, det korta skarvdunket, de gamla lindrivna bommarna över Falsterbovägen i Skanör, sedan den fina utsikten över havet flommen oah badhytterna mot Falsterbo, det var en idyll.
Jag minns exakt hur Falsterbo station såg ut interiört i bottenvåningen om någon vill veta.

Gustaf

Hej Gustav.

Det skulle vara intressant att få ta del av ert minne, då jag bygger dessa stationshus i modell H0, i lite mera förenklat utförande.

För mig var Falsterbobanan utfärdståg med skolan före vårterminens slut. Jag gick folkskolans fyra första år i femtiotalets början på Johannesskolan, några stenkast från Södervärn. När det var dags för utfärden till Falsterbo ställde klasserna upp på skolgården och sen marscherade vi till Södervärn där ett förlängt tåg stod uppställt. Vi upplevde det som att loket stod "nästan" ute i Nobelvägen. Väl nere i Falsterbo marcherade vi till stranden utanför Falsterbohus, vill jag minnas.

Beträffande Bunkeflo station, Johan, så menar du väl Vintrie station? Den vita stationsbygganden med ett rött godsmagasin alldeles upp vid vägen, intill bommarna.

Beträffande Bunkeflo station, Johan, så menar du väl Vintrie station? Den vita stationsbygganden med ett rött godsmagasin alldeles upp vid vägen, intill bommarna.

Helt riktigt! ATt jag envisas med att säga Bunkeflo beror på att kyrkan med detta namn ligger strax intill. En kvarleva från barndomen!!:-)
Hilsen
Johan

2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Varför diggar vi Falsterbo-banan? (Bana)