Skånska vägskydd: Skarhult (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving, Sunday, March 14, 2010, 21:33 (5129 dagar sedan)

Ännu en fällbomsanläggning på sträckan Ystad - Eslöv. Vid Skarhult fanns dessa mekaniska bommar som fotograferades i oktober 1957

[image]

Det finns redan kryssmärkeslyktor, och nu skall man uppenbarligen ersätta vridlyktan och bomsignalskärmen med en V-signal

[image]

Skarhult ändrades 1954 från station till håll- och lastplats med kvinnlig platsvakt, som även skötte ortens postkontor. Sön- och helgdagar var platsvakten ledig, och då bevakades bommarna av en vägvakt. 1955 funderade SJ:s tredje distrikt på om man kunde dra in expeditionen. Varken gods- eller persontrafiken var stor. Men eftersom platsen ändå måste vara bevakad för vägkorsningen beslöt man att behålla platsvakten. Hade man helt gått över till bemanning med vägvakt hade årskostnaden minskat med 1400 kr, men samtidigt hade ersättningen från postverket, 4500 kr/år, försvunnit. Alltså en dålig affär!

1957 var frågan om bemanningen åter uppe. Signalsäkerhetsanläggningen var redan förberedd för obevakad körning, så kunde man ersätta fällbommarna med automatiska ljus- och ljudsignaler skulle driftkostnaderna minska avsevärt. Trafiken (alltså antal resande och godsförsändelser) beskrevs som "synnerligen ringa" i en skrivelse från tionde trafiksektionen till distriktets signalingenjör den 10 juli 1957

Kanske fick man inte tillstånd att ta bort bommarna, eller också bedömde man det alltför dyrt att ersätta med en ljus- och ljudanläggning. I varje fall började signalsektionen räkna på elektrifiering och automatisering av de befintliga fällbommarna. Man kunde använda långa spårledningar, som ändå delvis skulle behövas för automatiseringen av de närbelägna vägkorsningarna vid Östra Strö och Kristineberg (ca 1.4 km närmare Eslöv) och låta korsningen skyddas av Skarhults befintliga huvudljussignaler. En billigare lösning var att låta bommarna styras av korta spårledningar, och eventuellt en tryckknapp på stationen. Huvudsignalerna skulle i så fall tas bort. Hastighetsnedsättning, samt obligatoriskt stopp för tåg i riktning mot Tomelilla skulle behövas om korta spårledningar användes.

En automatisering av bommarna med korta spårledningar bedömdes bli avsevärt billigare än ljus- och ljudsignaler eller halvbommar.

Den 22 augusti 1960 kl 13.00 slopades infartssignalerna, och samtidigt började bommarna fungera automatiskt. Hastighetsnedsättning till 20 km/h infördes 130 - 150 meter före vägen. Tåg mot Tomelilla fick obligatoriskt uppehåll, och spårledningen började vid en punkt invid plattformen, så tåget kunde stanna före eller efter isolerskarven beroende på hur långt uppehåll man räknade med.

Automatiseringen blev inte någon fullständig framgång. Maskiningenjören på tionde maskinsektionen skrev redan den 22 november 1960 till signalingenjören och klagade på att tåg ofta blev stående i stigningen före korsningen. Dessvärre var det motlut från båda hållen; värst i riktning från Tomelilla, 10 promille, i andra riktningen 8 promille.

Det visade sig att hastigheten skulle kunna höjas till 40 km/h om spårledningen förlängdes så att den fick gemensam isolerskarv med västra spårledningen för Östra Strö. Alltså samma idé som varit uppe redan tidigare. Dessutom skulle man ordna så att det röda skenet mot vägen tändes även om bommarna pga strömlöshet inte fälldes. Tanken var väl att godstågen då - med frekvent användning av ångvisslan - skulle kunna passera utan att bommarna var nere.

Jag vet inte om ändringarna genomfördes, men även en hastighetsnedsättning till 40 km/h ogillades i varje fall av maskiningenjören, som den 3 januari 1961 skickade över en kostnadsberäkning till signalingenjören: Baserat på E-loksdragna godståg och fyravagnars YBo6-tåg beräknades maskinavdelningens merkostnader vid Skarhult om sth var 40 km/h till 4 871 kronor. Med sth 50 skulle merkostnaden bli 2 398 kr. Inga approximationer och avrundningar!

De gamla bommarna och hastighetsnedsättning på grund av korta eller ganska korta spårledningar blev nog kvar ända tills banan lades ned

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum, uppgifter från tredje signalsektionens arkiv, dnr 40/55 och 92/58

Skånska vägskydd: Skarhult

av Harald, Sunday, March 14, 2010, 22:12 (5128 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

[image]

Den här bilden ger upphov till en annan fundering. Hade detta varit i nutiden så hade slänterna varit överväxta med sly, men här finns knappt en buske inom synhåll. Det är påfallande på många gamla bilder att det inte fanns så mycket buskar och träd i landskapet förr som nu. På en del håll kan detta ha berott på bete och om man går längre tillbaka än 50-talet på att fattiga människor rensade landskapet från allt brännbart de kunde hitta för att få lite värme i sina stugor. Dock hade man väl knappast betande djur på slänterna vid järnvägen så varför växer det inget annat än gräs där? Sköttes slänterna aktivt och hur i så fall? Manuell röjning eller bränning?

Skånska vägskydd: Skarhult

av Rolf Johansson, Monday, March 15, 2010, 19:26 (5128 dagar sedan) @ Harald

[image]


Den här bilden ger upphov till en annan fundering. Hade detta varit i nutiden så hade slänterna varit överväxta med sly, men här finns knappt en buske inom synhåll. Det är påfallande på många gamla bilder att det inte fanns så mycket buskar och träd i landskapet förr som nu. På en del håll kan detta ha berott på bete och om man går längre tillbaka än 50-talet på att fattiga människor rensade landskapet från allt brännbart de kunde hitta för att få lite värme i sina stugor. Dock hade man väl knappast betande djur på slänterna vid järnvägen så varför växer det inget annat än gräs där? Sköttes slänterna aktivt och hur i så fall? Manuell röjning eller bränning?

Var det inte så att även det gräs som växte längs banvallen var värdefullt som foder och skördades av någon bonde? Järnvägen fick banvallen röjd och bonden fick gratis påfyllning i ladorna (och skatteverket fick ingenting...)

Skånska vägskydd: Skarhult

av Björn Rundqvist @, Vallentuna, Monday, March 15, 2010, 19:44 (5128 dagar sedan) @ Rolf Johansson

Även banvakterna hade ofta en ko och det ingick väl att dom hade rätt att ta gräs (och ev torka) för husbehov eller snarare kobehov. Dessutom användes gamla slipers i banvaktens köksspis, detta var lååångt innan miljön kunde bli farlig.;-)

rnd

Skånska vägskydd: Skarhult

av Gunnar Håkansson @, Monday, March 15, 2010, 23:11 (5127 dagar sedan) @ Björn Rundqvist

Även banvakterna hade ofta en ko och det ingick väl att dom hade rätt att ta gräs (och ev torka) för husbehov eller snarare kobehov. Dessutom användes gamla slipers i banvaktens köksspis, detta var lååångt innan miljön kunde bli farlig.;-)

Alltså långt före den tid, då fotona togs. Jag har ett minne av att det med regelbundna mellanrum (vart tredje år eller så) drog fram en skara längs spåret, som kapade ner allt sly och efter någon vecka, när det torkat, eldade upp det på platsen. Det kunde ta tid, där slänterna var höga, men det var de inte så ofta.

Skånska vägskydd: Skarhult

av Anders Olsson, Wednesday, March 17, 2010, 21:54 (5125 dagar sedan) @ Gunnar Håkansson

Banvakten hade ofta en ko som kunde utfodras med gräset alltså höll banvakten slänterna rena. Banvakten bodde alldeles till höger om fotografen som tog bilden. Banvaktsstugan finns fortfarande kvar som privatostad. Finns det en bild i arkivet med banvaktsstugan och bangården så vore det trevligt att se den här på forumet.

Skånska vägskydd: Skarhult

av Harald, Wednesday, March 17, 2010, 22:04 (5125 dagar sedan) @ Anders Olsson

Banvakten hade ofta en ko som kunde utfodras med gräset alltså höll banvakten slänterna rena. Banvakten bodde alldeles till höger om fotografen som tog bilden. Banvaktsstugan finns fortfarande kvar som privatostad. Finns det en bild i arkivet med banvaktsstugan och bangården så vore det trevligt att se den här på forumet.

Ja, jag vet att det förekom i förra seklets början, men de här bilderna är tagna på 1950-talet. Men Gunnar Håkansson har ju beskrivit hur skötseln av slänterna gick till, så vi behöver inte spekulera mera.

Skånska vägskydd: Skarhult

av Anders Olsson, Wednesday, March 17, 2010, 22:13 (5125 dagar sedan) @ Harald

Eftersom YEJ är min "hemmabana" så får jag berätta att banvakten i Atterp mellan Askeröd och Löberöd fortfarande på 1950-talet höll sig med ko och gräsewt från banvallarna gav tillräcklig näring åt kon så det blev mjölk inte bara åt banvaktsfamiljen utan det levererades även mjölk till det lokala mejeriet i Löberöd. Tjänsten som banvakt upphörde ca 1960 och stugan revs. SH arrenderade sedan ut marken där stugan legat åt grannbonden som hade kor betande där fortfarande vi nedläggningen. Denna form av renhållning på järnvägsmark hör alltså inte bara sekelskiftet 1900 till utan har fungerat i betydligt modernare tid.