Skånska vägskydd: Ovesholm (Kristianstad - Eslöv) (Signaler/säkerhet)

av Gunnar Ekeving, Tuesday, June 29, 2010, 22:41 (5048 dagar sedan)

Persontrafiken Kristianstad (Långebro) - Hörby lades ned 1961. Godstrafiken Långebro - Tollarp fick vara kvar till 1967. Ännu in på 1950-talet fanns en omfattande persontrafik med direkta vagnar Malmö - Kristianstad, men den trafiken lades successivt om att gå på den elektrifierade sträckan via Hässleholm.

Redan i mitten av 1950-talet räknade man med att banan snart skulle bli nedlagd, så därför gjordes inga större investeringar i signalsäkerhetsanläggningar och vägskyddsanordningar. Distriktets organisationsavdelning frågade 1958 signalingenjören vad det skulle kosta att autoamtisera de manuella vägskyddsanläggningarn, och fick svaret "Automatisering av vägskydd lönar sig i regel alltid". Att signalavdelningen likväl inte gjort så mycket i den riktningen berodde på att det hävdats att banan skulle läggas ner inom kort.

Bland de rationaliseringsåtgärder som ändå vidtagits var att Skepparslöv, 4 km från Långebro, gjordes ständigt obevakad och därmed kunde skötas av en kvinnlig platsvakt istället för ett trafikbiträde. Denna ändring gjordes troligen 1954. Skepparslöv underordnades Ovesholm, 9 km från Långebro. Vid Ovesholm fortsatte bevakningen, där fanns också en fällbomsanläggning vid infarten från Eslöv:

[image]

Dessa bilder på plankorsningen i Ovesholm togs en grå novemberdag 1957. Det är antagligen signalteknikernas bil som står med öppna bakdörrar. Troligen förberedde man installation av V-signal. V-signalen som syns på bilderna är förmodligen den attrapp som nyttjades för att prova ut lämplig placering.

[image]

Nedan en förstoring på bomsignalskärm och vridlykta på ena bomstativet. Vridlyktan var försedd med avskärmningsanordningar för att inte visa förvillande ljussken mot vägen. För vägtrafiken fanns redan röda lyktor på bomrören, så om man satte upp en V-signal kunde vridlyktan och bomsignalskärmen helt slopas.

[image]

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum, uppgifter från tredje signalsektionens arkiv

Kristianstad - Eslöv

av Patrik E, Thursday, July 01, 2010, 18:20 (5046 dagar sedan) @ Gunnar Ekeving

Persontrafiken Kristianstad (Långebro) - Hörby lades ned 1961. Godstrafiken Långebro - Tollarp fick vara kvar till 1967. Ännu in på 1950-talet fanns en omfattande persontrafik med direkta vagnar Malmö - Kristianstad, men den trafiken lades successivt om att gå på den elektrifierade sträckan via Hässleholm.


Storhetstiden för denna bana blev synnerligen kort under SJ tiden. Under ett år 1954-55 gick direkta vagnar från Malmö till Karlshamn på den nyligen breddade kustbanans första etapp. I Kristianstad byttes lok från L11 till S/S8 eftersom det saknades möjlighet att vända lok i Karlshamn. Efter att Hässleholmslinjen hade elektrifierats 1955 gick i princip all genomgående trafik på denna sträcka. Hörbybanan degraderades till lokalbana med Y6:or och lokalgodståg. Efter 1961 ska det dock ha förekommit genomgående trafik i viss omfattning på banan bl.a med E lok. För den intresserade så går det i princip att cykla hela den forna sträckan utom närmast Långebro.

Kristianstad - Eslöv

av Christer Torgersson, Malmö, Thursday, July 01, 2010, 21:33 (5046 dagar sedan) @ Patrik E

Sista genomgående persontågen Kristianstad-Hörby-Eslöv-Malmö var under vintertidtabellen 1955/56 P 461/462 som gick endast söndagskvällar. Övriga tåg var då ersatta av Y6-motorvagnar och de genomgående tågen gick via Hässleholm
sedan juni 1955.
Banan Kristianstad-Eslöv är nu i det närmaste bortglömd, men den var tidigare närmast en huvudlinje och utgjorde i verkligheten den kortaste sträckan Kristianstad-Malmö. Den borde ha kunnat utnyttjas bättre, t ex med genomgående Y6-tåg till Malmö och färre uppehåll, men det var en annan tid på 50-talet.
Banan var knappast konkurrenskraftig vad gäller gångtider, normal restid med ånglok Kristianstad-Eslöv och ellok Eslöv-Malmö var ca 2,5 timmar. De långa 16,67 o/oo-stigningarna var problematiska särskilt söderut, först 3 km Skepparslöv-Ovesholm och så 6 km Sätaröd-Linderöd där farten sjönk till 30 km/tim. Särskilt söndagskvällar krävdes två lok. Första hälften av 50-talet användes främst L11 i persontågen men också J, S och E-lok förekom. Som 3-4-åring hade jag nöjet att resa på banan med ångtåg, vilket jag fortfarande minns.
Vintertid måste ju efter 1933 vagnarna ha haft dubbla värmesystem vilket på SJ-tiden inte torde ha varit något problem, men hur var det 1933-1944? Hade CHJ sådana vagnar eller användes SJ-vagnar? Ångfinka Eslöv-Malmö tror jag inte användes.