Persontrafiken Kristianstad (Långebro) - Hörby lades ned 1961. Godstrafiken Långebro - Tollarp fick vara kvar till 1967. Ännu in på 1950-talet fanns en omfattande persontrafik med direkta vagnar Malmö - Kristianstad, men den trafiken lades successivt om att gå på den elektrifierade sträckan via Hässleholm.

Redan i mitten av 1950-talet räknade man med att banan snart skulle bli nedlagd, så därför gjordes inga större investeringar i signalsäkerhetsanläggningar och vägskyddsanordningar. Distriktets organisationsavdelning frågade 1958 signalingenjören vad det skulle kosta att autoamtisera de manuella vägskyddsanläggningarn, och fick svaret "Automatisering av vägskydd lönar sig i regel alltid". Att signalavdelningen likväl inte gjort så mycket i den riktningen berodde på att det hävdats att banan skulle läggas ner inom kort.

Bland de rationaliseringsåtgärder som ändå vidtagits var att Skepparslöv, 4 km från Långebro, gjordes ständigt obevakad och därmed kunde skötas av en kvinnlig platsvakt istället för ett trafikbiträde. Denna ändring gjordes troligen 1954. Skepparslöv underordnades Ovesholm, 9 km från Långebro. Vid Ovesholm fortsatte bevakningen, där fanns också en fällbomsanläggning vid infarten från Eslöv:

Dessa bilder på plankorsningen i Ovesholm togs en grå novemberdag 1957. Det är antagligen signalteknikernas bil som står med öppna bakdörrar. Troligen förberedde man installation av V-signal. V-signalen som syns på bilderna är förmodligen den attrapp som nyttjades för att prova ut lämplig placering.

Nedan en förstoring på bomsignalskärm och vridlykta på ena bomstativet. Vridlyktan var försedd med avskärmningsanordningar för att inte visa förvillande ljussken mot vägen. För vägtrafiken fanns redan röda lyktor på bomrören, så om man satte upp en V-signal kunde vridlyktan och bomsignalskärmen helt slopas.

Bilder från Sveriges Järnvägsmuseum, uppgifter från tredje signalsektionens arkiv