Ja det var en svår vinter. Visst hade man stora problem även då. Men det var fler människor i tjänst på stationerna. D-loken med sina glidlager havererade pga smältvatten i lagren. Man hade inte tid till avisning. Massor med hjulplattor pga fastfrusna axlar som stod still i stället för att rulla. Så inte gick det utan problem. Samtidigt var det färre tåg och i stort sett bara en operatör (SJ). Den vintern har avhandlats en hel del på Postvagnen i vintras.
Jag tror att man måste inse att med dagens penningjakt och den ökande komplexiteten så är järnvägen betydligt mer känslig nu än då. Att samordna alla operatörer och entreprenörer är en svår uppgift. Särskilt om det ska vara billigt också.
PLj

Minnet förgyller gärna. Jag var spårvagnskonduktör i Stockholm den vintern och kan tala om att spårvagnarna inte alls gick som de skulle. Inte SJ:s tåg heller för den delen. Däremot fungerade tunnelbanan rätt bra, åtminstone till en början. Det var till och med så att det skrevs en artikel i Dagens Nyheter där man jämförde tunnelbanan som bara gick och gick med SJ:s tåg som bara krånglade. Det var dock innan generalstoppet i tunnelbanan som inträffade någon gång runt jul och berodde på is på strömskenan. Spårvägen hade också ett stort stopp en morgon när det blev spänningslöst vid Söderhallen så att inga vagnar kom ut. Dessutom var det massor av vagnar utslagna p.g.a. överslag i motorerna. Att det fungerade något så när berodde på att man hade ett stort överskott av vagnar efter nedläggningen av linje 1. För att upprätthålla trafiken fick man plocka fram de avställda A26:orna. Mustangerna var inget vidare på att gå i snö heller. Det behövdes bara lite snö på rälerna så började de att slira med förseningar som följdd.

Den vintern minns jag inte annat än att den var kall. Jag var barn då.

Jag har däremot varit tågpendlare sedan 80-talet. Min uppfattning är att tågen fungerade som sämst under 80-talets kalla vintrar.

Vem minns den långa stränga vintern 1965-66, bl.a undertecknad som då endast var en skolpåg på 12 år, minns att allt och alla frös, mängder av snö överallt.
MEN! spårvagnarna i Stockholm kom och gick som de skulle, sällan några problem, de var dessutom varma och sköna ombord, Stockholms Gatukontor skötte snöröjningen mycket bra, snösvängen i stan funkade, värre var det med Stockholms hamn som frös igen, Finlandsbåtarna var inställda en tid.
SJ funkade bra trots stor brist på fungerande elektrolok, ångloken sattes åter i drift över hela landet, minns att det växlades med N-maskin i frihamnen, järnvägen skulle helt enkelt funka till varje pris på den tiden, idag lägger allt och alla av när det fryser och singlar ned snö, vi gamla järnvägare gav oss tusan att tågen skulle fram, ja många gånger var det jäkligt besvärligt och kämpigt, allt gick inte perfekt, minns själv vintrarna på 70-talet MEN!! det gick, idag verkar järnvägen kollapsa så fort det blir snö, samma gäller spårvagnarna här i Norrköping, det skylls på halka på rälsen.

Mvh Nicke nyfiken

Jag skulle nog vilja tillskriva kaoset den lekstuga det har varit på järnvägen de senast 10-15 åren!
Idag är jag glad över att jag inte längre jobbar med personvagnar, de har det inte roligt!

Pendlarna som jag sedan i höstast jobbar med fungerar mycket bättre...Så även organisationen runt den, även om den kanske inte är perfekt!
Ska för övrigt in och jobba X-tra natten mellan freag-lördag och lördag-söndag, i Älvsjö är man förutseende och ser till att ta in folk för att beta av skador när fordonen används som minst!

En helt rätt bedömning, X60 är roliga att jobba med, jag slipper äckliga toalettsystem och vattensystem! :-D