Hej,
nyligen gjorde jag en jämförelse av betydelsen för (huvud)därgsignalbilderna mellan två utgåvor av Säo, närmare bestämmt utgåva 11 (1959 upprättad till 1970) och utgåva 13 (1979 upprättad till 1990).
I tiden mellan dessa utgåvor infördes det röda skenet i huvudvärgar (exakt när vet jag inte men skulle gärna vilja veta :-D ).
Mitt problem (eller kanske snarare min observation) gäller den signal som 1990 kallades "snett höger" eller Rörelse tillåten - kontrollera växlar och hinderfrihet
Med tänd stopplykta betyder den givetvis: Stopp för tåg, rörelse tillåten etc för växling, vut, A- och B-fordon.
Men om stopplyktan är släckt (går det förresten?) eller saknas är tycks det mig som om betydelsen även för tåg är rörelse tillåten etc
Är detta korrekt? År 1970 betydde signalbilden nämligen uttryckligen stopp för tåg.
Alltså: har signalbildens "snett höger" betydelse glidit i samband med införandet av stopplykta på en huvuddvärg?
SI
Njaaa..., den röda ljusöppningen i en huvuddvärgsignal är inte en ’stopplykta’. Den ska inte benämnas ’stopplykta' och den ska inte sammanblandas med en ’stopplykta’ (vilket ju Lokföraraspiranten redan har klargjort, 2008-06-01 kl 12:40).
Så här var det vid SJ fram till 1973: Det fanns dvärgsignaler med endast vita sken och dvärgsignaler som också hade grönt sken; de senare kallades just ’dvärgsignal med grönt sken’.
Vissa dvärgsignaler kunde vara kombinerade med en stopplykta; det gällde både ’vanliga’ dvärgsignaler (d.v.s. utan grönt sken) och dvärgsignaler med grönt sken. Stopplyktan fanns om den punkt där signalkombinationen stod skulle kunna utgöra slutpunkten för en avkortad tågväg. Stopplyktan, som hade en stor ljusöppning, var i allmänhet placerad rakt ovanför dvärgsignalen, men det fanns också exemplar med stopplyktan placerad till vänster eller till höger om dvärgsignalen. Stopplyktan var normalt släckt; den lyste bara när den utgjorde slutpunkten för en låst tågväg som var avkortad tågväg, och då visade dvärgsignalen också ’stopp’ (signalbild ’vågrätt’ om detta inofficiella uttryck tillåts). Kombinationen av ’rött’ från stopplyktan och ’lodrätt’, ’snett vänster’ eller ’snett höger’ fanns inte.
En dvärgsignal med grönt sken hade normalställning ’vågrätt’, oavsett om den var kombinerad med en stopplykta eller inte. När tågväg var lagd från eller förbi en sådan dvärgsignal, visades ett grönt fast eller blinkande sken utöver ’lodrätt’. Vid signalering för växling visades bara ’lodrätt’, ’snett vänster’ eller ’snett höger’.
I samband med ny säo 1973 bestämde man sig att ’uppgradera’ ’dvärgsignal med grönt sken’ till en sorts huvudsignal, kallade ’huvuddvärgsignal’. Det gick så till att dvärgsignaler med grönt sken kompletterades med en röd ljusöppning, placerad snett upp till vänster. I de fall en viss dvärgsignal med grönt sken hade varit kombinerad med en stopplykta, lät man den f.d. stopplyktan utgöra huvuddvärgsignalens röda sken; med en tämligen enkel omkoppling i anläggningen gjordes det så att det röda skenet alltid skulle lysa när det inte lyste något grönt sken. Huvuddvärgsignaler vars röda sken är en f.d. stopplykta existerar fortfarande här och där; jag kommer närmast att tänka på Ånge, där det finns ett ovanligt fall med den röda lyktan placerad till höger om den övriga ljusöppningarna. Ombyggnad från dvärgsignal med grönt sken till huvuddvärgsignal genomfördes snabbt, men på en plats, Sävenäs rbg, var ombyggnaden inte genomförd förrän långt in på 1980-talet.
De ’vanliga’ dvärgsignalerna (utan grönt sken) som var kombinerade med stopplyktor fortsatte som en sådan kombination även efter 1973, men de flesta byttes ut under 1970- och 1980-talet mot huvuddvärgsignaler. Den sista kombinationen ’vanlig’ dvärgsignal och stopplykta fanns på Kristianstad C, fram till 1998.
(forts.)