Jag har aldrig sagt att utredningar för alltid skall vara sekretessbelagda, däremot att det arbetsmaterial som leder fram till en godkänd utredning skall behandlas som arbetsmaterial för utredarna och inga andra. Arbetsmaterial brukar ju normalt slängas efter det att utredningar har genomförts och och sammanställts.
Utredningar skall vara tillgängliga efter utredarnas, bolagens, verkens, mm regler, dvs kanske med viss tids sekretess. Sedan finns det ju material inom olika ämnesområden som endast är tillgänglig för forskning av personer godkända av någon institution eller myndighet.
Jag är inte aggressiv, men jag reagerar kraftigt på att många tror att man i alla lägen skall ha fri tillgång till all form av information, foton, dokument, mm, oavsett ändamål. Museer, arkiv, mfl, skall enligt många lämna ut allt de har utan kostnad, regler eller förbehåll för det material de förvaltar.
Upphovsrätt, bolagsregler, arkivregler, mm tycks av många inte skall respekteras, med kända resultat i form av mera svårtillgänglighet för att få ta del av information.
Det kända uttrycket "några få förstör för så många" har även satt sina spår för oss järnvägsforskare på många arkiv. När jag började forska på 1950-talet, då fick man sitta nere i de djupa arkivrummen på Riksarkivet, Länsarkiven, mfl arkiv, det skulle sällan tillåtas idag efter allt vad som skett av oseriösa "forskare". På den tiden var man mycket noga med källangivelser, mm och att inte använda material som man blev tillsagd att endast använda för personligt bruk.
När det gäller principdiskussioner tycker jag man skall diskutera hur man skall agera för att man skall kunna uppnå bättre relationer med resp. institutioner som förvaltar arkivalier, så att bådas intressen kan vidmakthållas, kort sagt, att sluta kräva utan söka samarbete och samförstånd!