Vilket helt allmänt får mig att tänka på en sak - när vet man att en politiker ljuger??

Någon som undra vad svaret är?? Så snart dom öppnar käften!!

Trams.

Jag var i Vadstena i helgen. När det gäller Vadstenas befolkning inställning till järnvägen är det nog svårt att generalisera. Beror säkert mkt var man bor i förhållande till järnvägen och hur insatt och intresserad man är i frågan. Jag passade på att fråga olika ortsbor (på ett högst ovetenskapligt sätt) vad man tyckte om järnvägen. Fick uppfattningen (generaliserande) att det inte var någon "het fråga" som engagerat bygden trots en del skriverier i lokalpress.
Nej jag tror att flertalet inte bryr sig så mkt om järnvägens vara eller icke vara. Jag tror det skulle bli mer protester om t.ex den populära minigolfbanan strax intill lades ner.

Det ganska fåtal resenärer kan också ge en vink vad både turister och ortsbor prioriterar på sin fritid i den mån man känner till museijärnvägen. Turistbyrån hade t.ex ingen affisch uppe. På dressincyklingen (som inte sköts av föreningen)visste inte personalen på bokningsstället (minigolfbanan)om det gick att boka. Personal sade att det är nästan ingen som är intresserad så det är bara att komma. Det visade sig inte vara riktigt överensstämmande då dom två dressinerna var efterfrågade men flera backade när dom hörde att banan inte var helt farbar hela vägen. Sanningen var att det var fullt farbar nästan fram till Aska. Efter Aska gav jag upp p.g.a sly och myrbon.
Föreningen har lagt ner ett stort arbete på byte av slipers och röjning av banan. Man är helt klart gå G och planerna är att inom kort röja för dressincyklingen hela vägen till Fågelsta och utöka körsträckan. Idags körs endast ca 1 km. Man har god maskinell utrustning för slipersbyte och stoppning.

Det är lite ansträngande att vara turist i vadstena för man blir överöst och påmind hela tiden om den heliga Birgitta och slottet. Blir lite för mycket. Givetvis kommer museijärnvägen aldrig kunna konkurera med dessa attraktioner. Att det dessutom är kommersiellt genom t.ex okänsliga byggnationer inne i slottsområdet, det tivoliliknande gummihjulsdrivna turisttåget (det tåget hade många passagerare), Placering av moderna möbler och skärmar i klosterkyrkan över historiskt intressanta gravar med inskriptioner störde säkert inte flertalet. Det var ju iallafall inte skräpigt (obs ironi).
Till och med min måttligt järnvägsintresserade fru föredrog järnvägen och dess miljö. Visst är stationshuset lite skamfilat (kommunen som ej skött åtagande), personvagnarna såg ut som SJ:s gamla brunvagnar strax innan nödvändig målningsrevison. Gick man bakom lokstallet fanns säkert några NkLJ vagnar som sett sina bästa dagar o.s.v. Men helheten av miljön var definitivt inte anmärkningsvärd. Men det är klart att asfalt kan ses som mindre skräpigt än ett delvis tunt lager av grönt gräs fläckvis utmed spåren.
Heder åt er aktiva personer som kämpar på och definitivt inte gett upp. Det löpande arbetet med framförallt slipersbyte och röjning av banan är ett måste för trovärdigheten inför omvärlden och inför behandling av byggnadsminnesförklaringen och andra påtryckningar från Arbetets museum m.fl.

Ok för att det skulle behövas fler aktiva jämfört med det tillskott av aktiva som verkar ha skett inom föreningen sista åren. Men detta delas av de flesta föreningar och alla vet att positiv aktivitet och trafik genererar intresse och nya aktiva. Tyvärr fanns det inte tillräckligt med personal för att köra ånglok. Det blev istället Z4p. Men brist på personal som kan ställa upp på kort varsel är ju inte något unikt för denna museijärnväg.

Det är klokt som uppgivits att lägga stora krutet på aktivitet och utveckling i Vadstena samt ta in utomstående aktörer som Arbetets museum, JVM, MRO, Länsstyrelsen m.fl samtidigt som det paralellt arbetas på avvecklingsplan, utifall sämsta scenariot blir aktuellt d.v.s flytt från Vadstena.
Tack ni inom VFJ för en trevlig minisemester i Vadstena. Eloge till er alla aktiva eller andra som bidrar på ett konstruktivt sätt att rädda Järnvägen i vadstena. Framtiden får utvisa vad det resulterar i.

Tror också att det behövs någon form av intervention. Läget är ju oerhört allvarligt i och med att kommunen har principen att banan ska bort, d v s de ställer inga krav på verksamheten. Då hjälper inga handlingsplaner.

T ex Arbetets museum(?),SJVM(?), JMF(?) och MRO(?) kunde uppvakta kommunledningen och ställa frågan om under vilka omständigheter de kunde tänka sig att ha banan kvar. D v s vad förväntar de sig att banan ska prestera för att ha ett existensberättigande.

(Det verkar som om en sådan dialog saknats tidigare? "Plötsligt en dag" fick kommunen nog.)

Kommer man så långt att kommunen ställer upp en kravbild så är en stor seger vunnen, då finns ju genast ett alternativ. Då finns chansen för föreningen att börja bygga ett nytt förtroende genom att agera i den riktning kommunen önskar.
En inledningsvis förtroendeskapande åtgärd i nästa steg kunde vara att A-museum och MRO fungerar som en interimistisk ledningsgrupp, "(moralisk) konkursförvaltare". Villkoret är givetvis att WFJ styrelse ställer upp på att "ta order" på detta sätt. Men då förtroendet WFJ-kommunen är helt bränt så kan inte WFJ leda sin egen verksamhet längre. "Ledningsgruppen" anförtros att bedöma WFJ resultat och fatta beslutet tillsammans med kommunen om WFJ utvecklas åt rätt håll, eller om likvidation skall ske (av infran).

Tuffa tag men jag tror inte att något annat hjälper. WFJ har tappat rodret för länge sedan, kommunen förhandlar knappast med en "ockupant" i detta läget.

Om goda resultat uppnås, kan ledningsgruppen bit för bit lämna över till WFJ att leda och prioritera den fortsatta verksamheten. Kommunen, som inledningsvis fick ställa upp ramarna, borde därigenom få ut det de förväntar sig (en fungerande verksamhet som tillför staden mervärden) och förhoppningsvis få förtroende för verksamheten igen.

Allt detta har ju sina historiska orsaker. Men konsekvensen har ju inneburit att såväl WFJ som JMF har problem (RLJ och TJF lämnar jag därhän av verksamhetsmässiga och geografiska orsaker). Är det för sent att diskutera ev sammanslagningar och fördelar med dessa nu? Nej, det tror jag inte. Mentaliteten bland medlemmarna i båda föreningarna är på det hela annorlunda nu, nya medlemmar har tillkommit som inte fastnar i "gammalt groll". Då är det nog värre med att skapa (politisk?) förståelse för detta och få fram ekonomiska resurser, även om det sistnämnda skulle vara en engångskostnad. Linköpings kommun har ju plöjt ner mycker pengar i muséet i Valla och skulle väl inte släppa det "hur som helst" -framförallt om de skulle behöva betala för det också!? Och Vadstena kommun kan man ju bara ana vad de skulle tycka...

Nej. Här fordras det andra aktörer som både kan "slå näven i bordet" och skapa resurser. Och vad gäller det förstnämnda kanske Arbetets Museum åtminstone har börjat "rulla stenen"? Sen är det bara resten kvar... Den som lever får se och hoppas på det bästa :-)

/ L G

Som jag ser det måste problemet lösas där det började dvs. lokalt. Att ropa på storebror när man själv inte är kapabel att möta motståndaren är ingen bra lösning. Ska Arbetets museum knäppa Tommy P. på näsan och förklara något som VFJ själva inte kan, så ökar bara motståndet de båda parterna imellan. Det går inte att ignorera kommunen genom att tillkalla högre instanser. Som Tommy P. själv skriver i Corren "Han tycker att det är minst sagt märkligt att en ansökan om byggnadsminne görs utan att kommunen ens tillfrågas."

Nej, jag tror att WFJ måste vända opinionen själva, för börjar folk att bli mer positiva till WFJ, så måste även Tommy P ändra sin inställning. WFJ är på väg åt rätt håll. Nostalgiaftnar, internationella arbetsläger m.m Detta ökar intresset hos folk, nu skriver Corren nästan varje vecka om järnvägen, denna publicitet är bra och ökar medvetandet om föreningen. Sen när (om) järnvägen väl är riven, DÅ kan ni räkna med att Vadstenaborna börjar tänka till, man saknar först kon när båset är tomt sägs det.

Denna gång i "Corren"

/ L G

Banvallen röjs inte, gräset klipps uppe på rälsen men banvallen och diken utmed den röjs inte utan växer igen.

Inne i Vadstena är banvallen inte speciellt hög och därför finns inga större diken. Ute vid Ölstorp och Rävsjö växer det desto mer, riklig vegetation som växer fort, möjligen pga. böndernas gödning av fälten i närheten. Jag tycker föreningen har sett efter banan bra inne i staden, men de skulle kanske satsa mer energi på röjning även ute på slätten. Allt röjningsarbete kräver resurser och om de är begränsade bör man först och främst se till att banan inne i Vadstena är skött, för det är just där folk lägger märke till den.

Fållorna eller vad det kan heta där man korsar järnvägen vid cykelbanorna är besvärliga att ta sig igenom med cykel eller rullator (det finns många sådana här), vilket ger en negativ bild av järnvägen.

Håller jag inte med om. Cykelvägen vid Villavägen/Björkvägen är robust byggd och spåret något försänkt i själva övergången, det blir ett litet gupp bara, inget att jämföra med höga trottoarkanter som annars kan vara ett gissel för cyklister. Sen kan man ju undra varför det byggdes en cykelbana strax innan järnvägsövergången vid Södra vägen, den cykelvägen känns väldigt onödig.

Stadsplaneringen är verkligen inte lyckad då spåret går precis i tomtgräns vid många villatomter.

Speciellt vid Qvissberg ligger tomterna väldigt nära banvallen, området byggdes strax innan järnvägen lades ner, därför togs ingen större hänsyn till detta.

Föreningen kör med ånglok. Visst förstår jag att det säker lockar fler besökare med ånglok men i Vadstena minns de äldre den "riktiga" banan som körde eltåg eller den senare rällsbussen. I Vadstena har aldrig ångloken varit populära.

Ångloken är de stora publikdragarna, därför lades väldigt mycket tid ner på att få igång Sp3037 på 90-talet. Man lyckades med det med hjälp av en eldsjäl och några alu-arbetare. En vågad satsning som slog väl ut tills urspårningen några år därpå. Minns sommaren 1998, jag stod vid Skänningevägen och väntade, bommarna fälldes och Sp3037 frustade förbi-en säregen och sällsynt upplevelse. Sen är det rent ut sagt löjligt att vissa glädjedödare kan klaga på stenkolsröken och ev. nedsotad tvätt. Turerna är så pass sällsynta att gnällmånsarna för ha översyn med ett visst mått av störande egenheter som de gamla ångloken kan avge i form av lukter, ljud och utsläpp. Klaga istället på långtradarna på genomfarten.