Spångenäs på linjen Växjö - Västervik - 2008 - 2023 års Järnvägshistoriska forum

Här ett foto från 1962 taget från motorvagnen
[image]

Här ett foto från 1962 taget från motorvagnen

Är det utfartsspåret mot Vimmerby som ligger kvar till vänster, fem år efter banans nedläggning?

Är det utfartsspåret mot Vimmerby som ligger kvar till vänster, fem år efter banans nedläggning?

Nej, det är spåret till grusgropen. Vimmerbybanan stack iväg lite längre bort.
Se flygbild nedläggningsåret på http://www.banvakt.se/sok.php?objekt=8158

Spångenäs hade utöver vattentornet haft ett enports lokstall, rivet strax efter
vimmerbybanans nedläggning 1958-09-01. Förare lär ha varit stationerad på orten in på 1940-talet. Sedan sändes förare från Västervik för ett dygn i sänder. Vid behov bytte man motorvagn (YBo4p) med multipelkoppling i middagstågen 1544/1545.

S. utrustades tidigt för obevakad körning med huvudljussignaler och automatiskt vägskydd. Detta kunde dock länge utnyttjas bara för vissa tåg p g a vimmerbytrafiken. När denna nedlades minskades personalen omgående till EN man och platsen blev obevakad Soh. S. blev hlp trafikmässigt 1959-09-01 och infrastrukturellt vid tdtskiftet 1960-05-29.

Platsen avbemannades 1965-01-01, men godsombud anställdes. Styckegodset upphörde
1977-05-22 och vagnslast 1974-08-01.

Stationshuset revs redan våren 1973, enligt Ånghwisslan.

Någon här har väl hört talas om att när man rev spåret till bl.a lokstallet glömde man bort att det fanns ett lok kvar i stallet. Det uppdagades när man skulle riva stallet. Man fick visst bygga tillbaka spåret. Min far tjänstgjorde där i flera månader i slutet på 50-talet. Min enda kontakt med Spångenäs är vid tågbyten, antingen till" Haren" eller "nykteristen" , men det bör väl ramla in några kommentarer från Palle kan jag tro.

Det var i samband med att lokstallet i Spä skulle rivas för att återuppbyggas lite längre bort i Vibo åt en åkare som skulle garagera sin lastbil i den som man upptäckte att det fanns ett kvarlämnat ånglok i stallet i Spä. Det var 3069
f.d Gj 10 Hoburgen. Nu blev det problem eftersom vändskivan var avlägsnad och skrotad. Resultatet blev att man fyllde upp med sliperstravar i vändskivegropen så att det gick att lägga ut spår över diagonalen så att loket kunde rullas ut och denna maskin hamnade sedemera i Lp som ett ev. museilok men ansågs inte representera den östgötska lokparken utan sändes till Vs för skrot. Synd på en så rar maskin, en orörd Mogulare i originalskick:-( PS! stallet i Vibo finns fortfarande än liksom vändskiveringen i Spä, så det finns hopp som haren sa!:-)
Palle i Vika.

När skedde fadäsen med det bortglömda loket? Enligt foto jag tog i augusti 1966 fanns stallet kvar då, likaså vändskivan men inte spåret fram dit.

fd GJ 10 skrotades 1969, så det bör väl ha varit ett eller ett par år innan? Alltså medan SJ och JMF (?) funderade över vad som skulle ske med loket. Innan dom bestämde sig. Tyvärr..

/ L G :-|

Tidigare än så. 1962 besökte jag Spångenäs och då tänkte jag "det var här man glömde ett lok i stallet". Om denna händelse hade jag läst i ungdomstidningen "Kamratposten" och det bör ha varit någon gång 1956-1958.

Det ligger en gravad hund här.

Den här bilden tog jag i augusti 1966 och då finns som synes vandskiva och stall kvar. Om loket då redan var hämtat sedan länge kan det inte ha varit så svårt att få väck det. Är det en vandringssägen, eller kan upptäckten av loket ha gjorts sedan man rivit spåret fram till vändskivan? Det skulle ge saken lite rimligare och mer trovärdiga proportioner.

[image]

Det var 1963 som L19p 3069 kom till Linköping, då från Vislanda. Det var samma år som L15p 3144 skrotades, linköpingsföreningen bytte ju så att säga lok.
Jag har en bild på lokstallet i Spångenäs tagen 1960. Portarna är öppna och där inne står L19p 3069.

En fråga är hur transporterades L19p 3069 från Spä, gick den på egna hjul till Vö och Q37p till Vs eller drogs den via Vk-Ringstorp-Lp (Jmf)under år 1963 strax innan "norra banan" Åvg-Norsholm revs, enligt anteckningar ankom loket Lp
under 1963 och skrotades 1968 i Vs enligt Y.Holmgrens Ångloken vid Sv.Statsbanor
Då stämmer inte skrönan med sliperspallning över vändskivegropen utan man återlade helt sonika ett anslutningsspår från skivan till bangården, eller ???
Palle i Vika.

Var väl lika med VGJ 31 stod väl i lokstallet i BENGTSFORS nästa bort glömt
mellan 1960 - 1964. JÄRNVÄGEN MELLAN BÄCKEFORS O BENGTSFORS LADES JU NER 1960.

Där efter flyttades loket det till SKARA.

Enligt Loks bok är loket fotograferat 1956 foto på sidan 182 kom väl 3110 till fd ULB någon gång under 1950 talet

Hur var vintrarna på slutet av 1950 talet för loket användes ju som snölok.

Någon som vet när det kom till ULB från FD västgötabanan.

Mvh Björn

Ungefär samma skröna finns väl även om loket Galtström?

Ungefär samma skröna finns väl även om loket Galtström?

Det finns en liknande historia på normalspåret, i Ätran.

Var det inte samma sak med det stora växelloket hos Holmens i Hallstavik? Den där maskinen som såg ut som (och kanske var?) en syster till DONJ:s smådieslar...

Rev man inte spåret till lokstallet i Hallstavik i södra änden på bangården, och fick sen bära bort loket till skrotningen?

Finns en episod i Welanders bok om Stafsjöbanan om när rivningslaget passerat Stafsjöbruk och kommit en bit på väg så far rallarbasen ut i en massa svavelosande eder och svordomar. Han hade kommit på att man glömt lok 1 "Stafsjö" i lokstallet... Med tanke på att en massa parallella historier från alla möjliga håll finns så kan man fundera över sanningshalten även här. Men rätt roligt är det ju...

Ante

Finns en episod i Welanders bok om Stafsjöbanan om när rivningslaget passerat Stafsjöbruk och kommit en bit på väg så far rallarbasen ut i en massa svavelosande eder och svordomar. Han hade kommit på att man glömt lok 1 "Stafsjö" i lokstallet... Med tanke på att en massa parallella historier från alla möjliga håll finns så kan man fundera över sanningshalten även här. Men rätt roligt är det ju...

Ante

Haha, det var en rolig variant! :-)

Det ligger en gravad hund här.

Den här bilden tog jag i augusti 1966 och då finns som synes vandskiva och stall kvar. Om loket då redan var hämtat sedan länge kan det inte ha varit så svårt att få väck det. Är det en vandringssägen, eller kan upptäckten av loket ha gjorts sedan man rivit spåret fram till vändskivan? Det skulle ge saken lite rimligare och mer trovärdiga proportioner.

Jo, nog är det en gravad hund någonstans. Har sett en film från SJK-tåget 1964-05-10 och då undrar jag om inte spåret fram till skivan ligger kvar. Å andra sidan kan det ha återutlagts för att få ut loket. Historien om loket har dock publicerats på flera ställen, jag tror bl.a. att den funnits med i Dagens Nyheter. Hur som helst finns denna artikel. Kan inte någon vara snäll och leta upp den i SJK:s bibliotek eller på SJvm där SJ-Nytt finns samlade:

DET GLÖMDA LOKET PÅ VIMMERBY-SPÅNGENÄS JVG Malcolm Björkman SJ-nytt 21/59

M.v.h.
Ola

Tja, såna här historier berättas ju från andra håll också. Från Spånga-Lövsta Järnväg sägs ju ett diesellok ha blivit kvar sen banan rivits, tex. Eller var det ett ånglok?

(Var det ens ett lok överhuvudtaget? :-D )

Bäst att inte riva fler banor, folk kan ju inte hålla reda på sina lok!

Bäst att inte riva fler banor, folk kan ju inte hålla reda på sina lok!

:-D

Tja, såna här historier berättas ju från andra håll också. Från Spånga-Lövsta Järnväg sägs ju ett diesellok ha blivit kvar sen banan rivits, tex. Eller var det ett ånglok?

(Var det ens ett lok överhuvudtaget? :-D )

Här är upphovet till skrönan:

http://www.trafikminnen.se/artikel_swb.html

Förvisso en trevlig sida om SLJ. Men håller det för nästintill omöjligt att SJ skulle glömt kvar T23 113 som drog sista tåget Hagalund-Lövsta-Hagalund med någon vända från Stockholm södra om jag minns rätt. Det finns dokumentation av sista turen och loken övernattade aldrig i Lövsta.
Jag tror däremot att skrönan kan avse SLJ:s egen lokomotor i Lövsta som senare hamnade i Malmköping. SLJ hade även ett större diesellok, men fanns det kvar vid nedläggningen sep 1970?

Det är lätt att skrönor uppstår för att någon berättat något som tas som en absolut sanning. Skrönor har en tendens att bli bättre för varje gång historien berättas vidare. Finns ett exempel på inlägg strax intill denna tråd om rälsbussar som dumpades i hål i Liberia. Men visst, det är kul eller kan vara avskräckande med dessa historier. Inmurade ånglok i gamla Södertunneln har också förekommit redan när jag var liten parvel och trodde på "nästan" allt.

Jag har personligen av en person på ett tidigare ämbete som uppriktigt troende på sanningen berättade att ett lok och några grusvagnar glömts kvar i Norrtälje vid den inverterade byggnationen omkring -70.

loket flyttades :-) medan vagnarna möte skrotdöden :-P .

Jag är ytterligt säker på att ingen Roslagsbane-kännare kan vidimera att så skett fast den nu salige berättaren sett det med egna ögon en afton :-) ;-) :-D :-D

Kanske lite väl långt från smålands smalspår så ursäkta den som så önskar...;-) :-D :-D

Loket som blev kvar var en Bjurströms 8-ton lokomotor,men den lämnades kvar för att rangera sopvagnar som skulle skrotas vid vagnverkstaden ute i Lövsta.Lokomotorn transporterades sedan till museispårvägen i Malmköping där den finns idag:-)

L19P 3069

Linjen till Vimmerby trafikerades såvitt jag vet av HC rälsbussar av den äldre blekgula typen till det bittra slutet 1958. Bland annat en tvåaxlig sådan från
MÖJ. Tidigare hade banan också varit hemvist för bl. a. en av NVHJ gamla motorvagnar.Osäker om tågen till Vimmerby utgick från Västervik eller Spångenäs. Ulf Svensson

Hmmm.. Men nog kom väl YBo4p/ YBo5p även till Vimmerbybanan de sista åren? Och den tvåaxliga fd VB/ MÖJ-rälsbussen torde väl försvunnit tidigt från banan i så fall? Kanske t o m tidigare än det fordon jag mest förknippar med banan (på privatbanetiden i varje fall); NVHJ X1?

/ L G

Motorvagnen är just den du nämner. Kallades den inte för "Gamle Svarten" eller något liknande? Ulf Svensson

Linjen till Vimmerby trafikerades såvitt jag vet av HC rälsbussar av den äldre blekgula typen till det bittra slutet 1958. Bland annat en tvåaxlig sådan från
MÖJ. Tidigare hade banan också varit hemvist för bl. a. en av NVHJ gamla motorvagnar.Osäker om tågen till Vimmerby utgick från Västervik eller Spångenäs. Ulf Svensson

Jag åkte YBo4p Spångenäs-Vimmerby o å måndag 1958-07-14. Jag för dagbok sedan 1956 och familjen semestrade detta år i Västervik. Jag vistades många kvällar på V. station. Såg Gp-loket i tåg 7797 från Hultsfred men aldrig någon Yo1p-rälsbuss.

Jag åkte denna dag Västervik-Spångenäs med tåg 1544. Utbytes-YBo4p till vimmerbybanan multipelkopplade sist. I Ankarsrum mötte vi ett extra tjänstetåg, med Lp-ånglok, Cp-vagn för personal och en N-vagn med stor trämall.
Man skulle kontrollera de formella marginalerna för den kommande stora specialtransporten till Västervik, med transformatorvagn ovanpå två sexaxliga överföringsvagnar.

Vad jag minns fick man normalt byta i Spångenäs, utom vid rälsbussutväxlingen för underhåll i Västervik (Rätta mig om jag minns fel!). Med middagstågparet gjordes också dygnets förarbyte på vimmerbylinjen (Jfr t ex bollnäsförarna på Ljusdal-Hudiksvall).

Vimmerbylinjen var trafiksvag. Alla tåg bestod av ensam YBo4p. Den övernattade i stallet i Spångenäs, kanske fanns där även sovrum för föraren?

Det finns ett välkänt foto taget av Kalle Liew 1956 som visarYp727 (Haren) i Spångenäs.De första åren på 50-talet fanns även motorvagnen i Spångenäs tillsammans med Yp727. Motorvagnsförare Friberg var i ett antal år stationerad där.Under en resa Jenny -Kisa genade vi till Vimmerby och jag fick för enda gången åka i Motorvagnen. Den var i tjänst den kvällen med anledningen av att en vagn skulle växlas in i Hällerum. Tänk vad man minns.

Det finns ett välkänt foto taget av Kalle Liew 1956 som visarYp727 (Haren) i Spångenäs.De första åren på 50-talet fanns även motorvagnen i Spångenäs tillsammans med Yp727. Motorvagnsförare Friberg var i ett antal år stationerad där.Under en resa Jenny -Kisa genade vi till Vimmerby och jag fick för enda gången åka i Motorvagnen. Den var i tjänst den kvällen med anledningen av att en vagn skulle växlas in i Hällerum. Tänk vad man minns.

Du minns inte vilket år det var? Det var väl inte XF1p 715 (NVHJ X1) du åkte med?

1952 eller 1953 är jag säker på att det var . Farsan började i Jenny 1952 och då bodde vi kvar i Kisa och vi flytta till Jenny under 1953. Det var säkert 2:an som jag åkte med. Men jag är säker på att Friberg körde.

Den gamla överliggningen i Spä finns fortfarande kvar med namnet "Mossekulla" det är den stora röda tvåvåningsbygnaden strax öster om Spä och ligger alldeles i närheten av vändskivekransen. Det var bl.a Karin Axelsson som förestod överliggningen med bäddning och dylikt och vad jag vet så lever Karin fortfarande i Tuna, hennes man var tkl i bl.a Jenny senare och körde även ibland motorvagnen mellan Spä-Vib innan nedläggningen 1958. Motf. Karl-Henry Bengtsson berättade för mig om denna överliggning att väggarna var tunna som papp, Karin hade eldat upp kaminen så att röret var eldrött ända upp till taket
så när jag kom in i rummet så möttes man av en enorm hetta och var tvunget att öppna fönstret för att få syre, när han vaknade tidigt på morgonen så var det en tunn iskorpa i vattenspannet som stod på golvet. Både Yb04p och Ybo5p trafikerade linjen Spä-Vib de sista åren fram till nedläggningen.
Palle i Vika som åkt NVHJ X1 Spä-Hällerum 1948-49.:-)

Vimmerbylinjen var trafiksvag. Alla tåg bestod av ensam YBo4p.

Det här kan ju vara en intressant "trafikpolitisk" sak att fundera över; som kanske Stig Svallhammar berört i "Kronan på Verket" men som jag inte minns nu. Egentligen borde väl resandeströmmen Västervik- Vimmerby varit ganska stor, då som nu? Knölade man (= SJ) kanske till det med byten i Spångenäs och kanske dessutom halvdanna anslutningar och "opassande" ankomst- och avgångstider för arbetspendlare så man kunde få ner resandesiffrorna och därmed lägga ner linjen? Som man tjugotalet år senare t ex gjorde med Enköping- Uppsala. Man såg m a o till att "resandeströmmen gick andra vägar", med eller utan tåg, så man slapp en bana..?

/ L G

Det här kan ju vara en intressant "trafikpolitisk" sak att fundera över; som kanske Stig Svallhammar berört i "Kronan på Verket" men som jag inte minns nu. Egentligen borde väl resandeströmmen Västervik- Vimmerby varit ganska stor, då som nu? Knölade man (= SJ) kanske till det med byten i Spångenäs och kanske dessutom halvdanna anslutningar och "opassande" ankomst- och avgångstider för arbetspendlare så man kunde få ner resandesiffrorna och därmed lägga ner linjen? Som man tjugotalet år senare t ex gjorde med Enköping- Uppsala. Man såg m a o till att "resandeströmmen gick andra vägar", med eller utan tåg, så man slapp en bana..?

Vad var det för stor resandeström på 1950-talet Västervik-Vimmerby? De är småstäder båda. Anslutningsbilden hade sett likadan ut sedan NVHJ-tiden: Tåget från Västervik gick från Spångenäs till Hultsfred och vände. Under tiden gick tåget från Spångenäs på samma sätt till Vimmerby. Jag vet inte om någon dagpendling där ens förekom på 50-talet, före grundskolans införande.

Man hade dessutom privat busskonkurrens om resandeflödet Västervik<>Vimmerby. Som bekant hade privatsektorn lägre lönekostnader än både SJ järnväg och buss.

Jag gissar att UEJ avveckling skedde i samråd med länstrafikbolagen (Som ju då
var rena bussorganisationer). Vid banans nedläggning fanns de i både Västmanlands och Upplands län.

Synpunkter emotses på Uddeholmskoncernens avveckling av NKlJ persontrafik. Där hade funnits t ex pendlartåg på Karlstad (Och ca 10 % lägre löner än SJ:s). "Uddeholmarna" ställdes av bara 8 år gamla och vid 14 år var det mesta skrotat.

Det här kan ju vara en intressant "trafikpolitisk" sak att fundera över; som kanske Stig Svallhammar berört i "Kronan på Verket" men som jag inte minns nu. Egentligen borde väl resandeströmmen Västervik- Vimmerby varit ganska stor, då som nu? Knölade man (= SJ) kanske till det med byten i Spångenäs och kanske dessutom halvdanna anslutningar och "opassande" ankomst- och avgångstider för arbetspendlare så man kunde få ner resandesiffrorna och därmed lägga ner linjen? Som man tjugotalet år senare t ex gjorde med Enköping- Uppsala. Man såg m a o till att "resandeströmmen gick andra vägar", med eller utan tåg, så man slapp en bana..?

Vad var det för stor resandeström på 1950-talet Västervik-Vimmerby? De är småstäder båda. Anslutningsbilden hade sett likadan ut sedan NVHJ-tiden: Tåget från Västervik gick från Spångenäs till Hultsfred och vände. Under tiden gick tåget från Spångenäs på samma sätt till Vimmerby. Jag vet inte om någon dagpendling där ens förekom på 50-talet, före grundskolans införande.

Man hade dessutom privat busskonkurrens om resandeflödet Västervik<>Vimmerby. Som bekant hade privatsektorn lägre lönekostnader än både SJ järnväg och buss.

Jag gissar att UEJ avveckling skedde i samråd med länstrafikbolagen (Som ju då
var rena bussorganisationer). Vid banans nedläggning fanns de i både Västmanlands och Upplands län.

Den akuta orsaken till nedläggningen sägs ju vara att masn ville undvika att behöva bygga en planskild korsning med den planerade motorvägen (E18) utanför Enköping. Förmodligen saltade Transportrådet (fanns dom då?) med ett fläskigt bidrag till busstrafik i fem år eller så...

Synpunkter emotses på Uddeholmskoncernens avveckling av NKlJ persontrafik. Där hade funnits t ex pendlartåg på Karlstad (Och ca 10 % lägre löner än SJ:s). "Uddeholmarna" ställdes av bara 8 år gamla och vid 14 år var det mesta skrotat.

Tja, UB tyckte väl att om dom kunde få samhället att ta kostnaderna för persontrafiken i området så why not? Samma sak var det ju med själva nedläggningen av NKlJ (liksom med DONJ på sin tid). Banan började bli i behov av stor (och kostsam) upprustning. Om alternativen var att 1) UB bekostar en upprustning av järnvägen eller 2) samhället bekostar en upprustning av vägnätet, vilket förespråkade då UB?

(I början och mitten av 80-talet var jag, som varande facklig förtroendeman vid en av fackklubbarna vid RB (SF avd 1239, klubb 3 tror jag vi var) på flera gemensamma kurser och möten med fackliga förtroendemän från även SB, LB, NBJ och MLJ. Den fackliga verksamheten inom SF för dessa banor hade en egen huvudgrupp, SF Enskilda Järnvägar eller något sådant. Det var kurser i arbetsmiljölagstiftning, arbetstidsbestämmelser, traktaments- och reseersättningsregler osv. Oftast var kurserna förlagda på kursgårdar eller på hotell Stinsen i Hallsberg, och någon gång gjorde vi en bussresa därifrån för studiebesök på NBJ och NKlJ. Alla banorna var ju nedläggningshotade så det är klart att vi fick en rejäl genomgång av hur läget var på de olika ställena, och bur argumentationen gick.)

...

Jag gissar att UEJ avveckling skedde i samråd med länstrafikbolagen (Som ju då
var rena bussorganisationer). Vid banans nedläggning fanns de i både Västmanlands och Upplands län.

Den akuta orsaken till nedläggningen sägs ju vara att man ville undvika att behöva bygga en planskild korsning med den planerade motorvägen (E18) utanför Enköping. Förmodligen saltade Transportrådet (fanns dom då?) med ett fläskigt bidrag till busstrafik i fem år eller så...

Nej, Transportrådet ska ha bildats året efter att järnvägstrafiken på f.d. UEJ de facto lagts ned. Den formella nedläggningen inträffade alltså 1980. Men det gick uppenbarligen fint att lägga ned järnvägar även utan Transportrådets medverkan.

Vad gäller den planskilda korsningen så gick det bevisligen också fint att bygga ett antal broar inne på regementsområdet alldeles intill, över den nya motorvägen som kom att skära dåvarande P1, sedermera S1, itu (jag vet, jag har marscherat, promenerat och kört bil på dem). Fast då handlade det ju om andra budgetar vad det hade rört sig om i järnvägsfallet...

...

Jag gissar att UEJ avveckling skedde i samråd med länstrafikbolagen (Som ju då
var rena bussorganisationer). Vid banans nedläggning fanns de i både Västmanlands och Upplands län.

Den akuta orsaken till nedläggningen sägs ju vara att man ville undvika att behöva bygga en planskild korsning med den planerade motorvägen (E18) utanför Enköping. Förmodligen saltade Transportrådet (fanns dom då?) med ett fläskigt bidrag till busstrafik i fem år eller så...

Nej, Transportrådet ska ha bildats året efter att järnvägstrafiken på f.d. UEJ de facto lagts ned. Den formella nedläggningen inträffade alltså 1980. Men det gick uppenbarligen fint att lägga ned järnvägar även utan Transportrådets medverkan.

Vad gäller den planskilda korsningen så gick det bevisligen också fint att bygga ett antal broar inne på regementsområdet alldeles intill, över den nya motorvägen som kom att skära dåvarande P1, sedermera S1, itu (jag vet, jag har marscherat, promenerat och kört bil på dem). Fast då handlade det ju om andra budgetar vad det hade rört sig om i järnvägsfallet...

Nja, rimligen var det samma budget, nämligen Vägverkets! Fast militären, eller snarare FortF, var kanske en tuffare motpart än SJ..?

Nja, rimligen var det samma budget, nämligen Vägverkets! Fast militären, eller snarare FortF, var kanske en tuffare motpart än SJ..?

Jo, så var det väl förstås. Men prioriteringen att klara regementet var ju i alla händelser rätt mycket högre än att bygga en bro för granrisbanan Uppsala-Enköping.

Att den klena järnvägen sådär 20 år senare skulle ha kunnat uppvisa helt andra siffror att stoppa i statistiken kunde man däremot inte föreställa sig då.

Linjen till Vimmerby trafikerades såvitt jag vet av HC rälsbussar av den äldre blekgula typen till det bittra slutet 1958. Bland annat en tvåaxlig sådan från
MÖJ. Tidigare hade banan också varit hemvist för bl. a. en av NVHJ gamla motorvagnar.Osäker om tågen till Vimmerby utgick från Västervik eller Spångenäs. Ulf Svensson

Jag åkte YBo4p Spångenäs-Vimmerby o å måndag 1958-07-14. Jag för dagbok sedan 1956 och familjen semestrade detta år i Västervik. Jag vistades många kvällar på V. station. Såg Gp-loket i tåg 7797 från Hultsfred men aldrig någon Yo1p-rälsbuss.

Jag har inte heller några uppgifter om att Yo1p användes på Vimmerbybanan. Yp 727 slopades i oktober 1956. Före denna användes X1p 433 och före denna XF1p 715. Birger Ekelid fotograferade W5p 3141 med persontåg i Spångenäs, men det berodde troligen på att motorvagnen var på reparation. Det finns för övrigt en dålig bild på S23p 3139 på samma plats.

Vad jag minns fick man normalt byta i Spångenäs, utom vid rälsbussutväxlingen för underhåll i Västervik (Rätta mig om jag minns fel!). Med middagstågparet gjordes också dygnets förarbyte på vimmerbylinjen (Jfr t ex bollnäsförarna på Ljusdal-Hudiksvall).

Det stämmer så vitt jag minns. Har varken grafer eller "kommunickor" tillgängliga.

Vimmerbylinjen var trafiksvag. Alla tåg bestod av ensam YBo4p. Den övernattade i stallet i Spångenäs, kanske fanns där även sovrum för föraren?

Föraren övernattade i Mossekulla som Palle skrev. Det finns en hel del att läsa om Vimmerby - Spångenäs i Minnenas spår, bl.a. berättar Karin Axelsson om livet som platsvakt i Spångenäs och mycket annat stationen. Karins pappa var banvakt Ture Nord (bl.a. i Apelkullen). Karins man Bertil som arbetade vid NVHJ och SJ var min mormors bror. I boken kan man också hitta personalstaten vid förstatligandet och konstatera att motorförare Thure Friberg var stationerad i Spångenäs 1949. Sista trafikdagen bestod tåget av YBo4p + YBo5p enligt tidningsartiklar. Det skrevs naturligtvis en del i både lokalpressen och SJ-Nytt.

M.v.h.
Ola

Enligt uppgifter jag fått bestod sista tåget på banan av fyra stycken YBo5p.
Detta ska ha varit enda gången YBo5p gick på banan. Mellan 1956-58 då YBo4p gick enligt plan så övernattade dessa inte heller varken i Vimmerby eller Spångenäs utan ankom med dagens första tåg från Västervik i mult respektive återvände tillbaks med dagens sista tåg från Hultsfred. Om turen som gick mitt på dagen gick tillbaks till Västervik är oklart. Det gick bara tre turer om dagen på banan 56-58.

Yp 727 slopades i oktober 1956. Före denna användes X1p 433 och före denna XF1p 715.

Enligt nedläggningsutredningen ersattes motorvagnen med rälsbuss 1953. Rälsbussarna fick framföras med 75 km/h, trots bara 17,2 kg/m räler. Troligen var de från banans öppnande, men något rälsbyte tycks inte ha varit akut efter 50 år.

Banan var fram till slutet öppen även för godstrafik. Volymerna torde dock ha varit små. Motorvagnarna fick ta med ev. godsvagnar. Sedan rälsbussarna insatts, fick ev. vagnar utväxlas med loket från något av lokalgodstågen i Spångenäs. Det fick då för dagen försenas.

Remissrundan om nedläggningen klarades av på ca tre månader, utan långbänkar. Bara två kommuner berördes också, Vimmerby och Frödinge. Den lilla ersättningstrafiken torde Trafik AB Västervik-Vimmerby lätt ha organiserat.