Till Minne av Björn Waldenström

För ca 6 veckor sedan - 1 december 2011 - avled industribaneforskaren och kulturgeografen Björn Waldenström.
’BW’ som han kallades av oss kompisar i tågsammanhang tillhör kanske inte de mer till namn kända industribanehistorikerna. Björn var mer grundforskaren som i det tysta sammanställde basfakta i tabeller och diagram och som han sedan generöst delade med sig av som källmaterial i alla de hittills utgivna böckerna om våra svenska industribanor.
En period på 70-talet hade jag och brorsan Olle förmånen att ha Björn både som kompis, chef och hyresvärd.
Vid denna tid höll Björn och andra industribaneforskare på med en grandios fältinventering av banor i Småland, Västergötland, Blekinge och Östergötland. Allt inventeringsresultat publicerades i tidskriften ’Tågposten’ (utgiven av SPOJK - Spårvägs och Järnvägsklubben).
Jag fick själv vara med på en endagsutflykt i Uppland (som i mitten av 1970-talet tillsammans med Dalarna och Värmland skulle dammsugas med på-platsen-inventeringar). Vi hann med fem sågverk i trakterna kring Faringe och Husby Långhundra. Ett av dessa fem hade haft en liten trallbana - som givetvis redovisades i Tågposten. En annan gång hittade vi ett 600 mm industrilok av fabrikatet John Bergman på ett loft vid ett nedlagt tegelbruk utanför Motala.
Hösten 1975 fick dock Tågposten en ny chefredaktör som gjorde om tidskriften till en tummelplats för vänner av spårtaxi, trådbussar, tunnelbana och annat lokaltrafikankutet.

Därför kom SJKs initiativ att bilda en småbanesektion samma höst mycket lägligt. SJKs forskare och Tågpostens småbanemedarbetare (däribland BW) blev stommen i den nya organisationen som numera har blivit den fristående Industribaneföreningen.
Född och uppvuxen som han var i Nyköping låg skogsbanorna i Tunaberg honom varmt om hjärtat. Det var på så sätt jag lärde känna honom. Ett av ångloken på Tunaberg av O&K-tillverkade loket Karolina. Hon ägdes vid denna tid av Björn Lüning i Sollentuna och trafikerade SEJ på sträckan Viby-Skillingeberget. Björn var ofta ute på SEJ och hälsade på oss som då var aktiva där. Han var inte mycket för praktiskt jobb med kom med många tips om avställda tippvagnar i Mariedamm, kvarglömda 12-kilos rälslängder på någon småländsk torvmosse och mycket annat.
Hans dörr stod alltid öppen för oss högljudda tonåringar och lite äldre lokgroffsingar i hemmen i Stockholm och Norrköping. (Hur stod han ut med oss egentligen  )

Björns grundforskartalanger och faktasamlande omfattade inte bara industribanor. Han var av Gränges-familjen Waldenström så hans intressen omfattade även gruvdrift och sjöfart (han var en flitig medarbetare på Internetforumet ’Landgången’).
Han hade även rötter i Blekinge vilket ledde till forskning kring Tärnö-skärgården.
Björn sammanställde en genomarbetad discografi över popgruppen ABBAs alla alster på skiva och i nothäften på 1980-talet, som fortfarande citeras av musiktidskrifter världen över. Åt ankistförbundet gjorde han en inventering av Carl Barks-tecknade Kalle Anka-serier publicerade i Sverige.
Däremot var hans intresse för stora tåg, privat- och statsbanor ganska så kallt. Såvida de inte hade haft trafik hårt knuten till en industri eller grundats av t.ex. ett pappersbruk.
Till vardags var BW byrådirektör på Sjöfartsverket (där han bl.a. var min chef under några praktiksomrar).

Vi hade inte så mycket kontakt de sista åren men när vi väl hade det så hade vi alltid mycket att tala om - inte bara industribanor utan även Carl Barks och Grängesbergsrederiernas malmbåtar.

Jag kommer sakna honom och hans stillsamma humor med alltid kluriga kommentarer.
Johan Vinberg