sägnen om ångvagnen från Hornsgatan
av nicke fredagen den 27 oktober 2006
Det finns en segsliten härlig sägen om att en ångspårvagn på Trafik AB Västerhejde-Visby, VVJ, skulle ha trafikerat Hornsgatan i Stockholm i sin ungdom. Detta debatterades hett 1995 i DN och sedermera omskevs detta i GHJ:s tidning Spårstumpen nr 60 1995. Då avfärdades det hela av jv-parnassen som just en sägen. Det intressanta är att påståendet fanns så pass tidigt som 1940 enligt notisen nedan som avtackar VVJ för lång och trogen tjänst. Frågan ges då givet var detta opportuna påstående har kommit ifrån? Kan det möjligen finnas någon diffus sanning bakom det hela? *brandfackla kastad*. -Detta inlägg ska ses som historisk kuriosa och inget att starta AGJ-krig över ;-).Enligt den initierade boken ”Järnvägen till Ronehamn” av Martin Ragnar & Eje Hardings 2002, beställdes ”Ronemajen” av Östgötska Vikbolandsbanan 1897 och den levererades dit i juni 1898. Redan i mars 1900 konstaterade VB att vagnen blivit obehövlig och skulle säljas. Men inte förrän den 25 september 1903 kunde VB:s styrelseordförande meddela att vagnen blivit såld till Ronebanans styrelse den 6 september 1903. Styrelsen hyrde i sin tur ut den till Ronebanan. Efter att trafiken på RHJ upphört 1919 såldes vagnen till VVJ 1921. Teoretiskt skulle den ha kunnat bli uthyrd till Sthlm innan några år (1900 och 1919)?Gotlands Allehanda skrev stillsamt Fredagen den 26 juli 1940:"Mycket tålde den skrattas åt, men mera att hedras ändå", skulle man efter känd förebild kunna säga om Vesterhejdebanan. Den gamla ångspårvagnen från Hornsgatan i Stockholm var originell redan på sin tid i Stockholm, Vesterhejdebanan fick en attraktion även i den, men så småningom kom det lok och så lokvagnen Rone-Majen eller som den mest kallades Majen. Vad som skall bli materielens öde i fortsättningen är väl ännu icke bestämt, men för alla trafikanter åt Högklint och Hallvards till har järnvägen i många år, trots sina skröpligheter varit en stor hjälp. Medan man vackra dagar stolt for på cykel eller skjuts, tog man ruskdagar gärna till järnvägen. Nu har busstrafiken avlöst järnvägen, utvecklingen går framåt och det gamla avpolleteras. Det är på sin plats med en honnör när en gammal trotjänare såsom i detta fall lämnar plats för den nya tidens kommunikationsmedel. Och detta må även gälla det företags personal, som under mer eller mindre osäkra förhållanden betjänat allmänheten, vare sig detta skett med hjälp av lok eller "gamle Majen" eller eventuellt någon vinter med hjälp av trafikanterna själva. Tack för år som gått.
Hela tråden: