En tur på Hammarkindsbanan, del 6
Vi lämnar Gusum bakom oss och kommer efter 2½ km till Yxningens station. Den hade sjön med samma namn att tacka för sin existens.
På den gott och väl 1½ mil långa, vackra sjön med ett otal vikar och öar förekom ångbåtstrafik och här vid änden av en fyra km lång,
smal och krokig vik anlades en omlastnings- och omstigningsplats. Härifrån och upp till järnvägen drogs ett spår ca 600 m långt. Trafiken
på sjön lades ned något av åren närmast efter andra världskriget och 1954 ska spåret ha rivits upp.År 1966 fanns vid stationen bara genomgångsspåret kvar. På den låga plattformen står en elektrisk påstigningssignal.
Ungefär samma vy 40 år senare. Spåret är visserligen borta men känslan av järnvägsmiljö är fortfarande påtaglig. Stationen används
som fritidshus och ägarna har såvitt jag kan se inte gjort några ändringar alls. 
Stationshuset är helt oförändrat, en verklig prydnad. 
Den låga plattformen med sin påstigningssignal finns kvar. 
Ett uthus och en källare hör till varje station.
Föregående avsnitt
Hela tråden: