En tur på Hammarkindsbanan, del 11
När vi nu kommit till Söderköping är den egentliga Hammarkindsbanan slut. Det var den sist byggda delen av Vikbolandsbanans linjenät.
Men eftersom den första delen av VB Norrköping - Söderköping nedlades samtidigt med Hammarkindsbanan kommer jag att fortsätta
min resa in till Norrköping. Jag hoppas ni ursäktar att jag inte ändrar rubriken.Söderköping hade ursprungligen sin station belägen intill Göta kanal men i och med att järnvägen till Valdemarsvik byggdes så flyttades
stationen till ett nytt läge en km längre söderut. Det ståtliga stationshuset var av samma modell som i Valdemarsvik, bara detaljer skilde.
Det fick sin placering i förlängningen av Nybrogatan som var utfarten söderut från stadskärnan fram till riksvägen vilken förr betecknades
nr 4, sedan 15, E 66 och nu E 22. Foto norrut.
Nedläggningen är nära, den nya tiden lurar bokstavligen bakom hörnet. Men fortfarande håller man ogräsfritt i spåren och sköter
blomsteranläggningarna. Klotter var inte ens uppfunnet. 
Intrycket av en redan svunnen epok i stadens historia är påtagligt . Bangårdsvagn VIII D nr 464 har sin hemstation här. Förr när den
fick komma ut på linjen hette den Gmp 300875 och hade sitt ursprung på Norra Östergötlands järnvägar.
Det var alltså i förlängningen av den här gatan som stationshuset låg, på andra sidan av gatan med den gula bilen, nuvarande europaväg
22. Tyvärr revs huset 1975 trots ett kompakt motstånd från Söderköpingsbornas sida. 
Där den gamla bangården låg finns nu - inte förvånande kanske - en parkeringsplats. Gatan som går tvärs över bilden, med de två
silverfärgade bilarna, är Nybrogatan. Just "på" den gatan låg alltså stationshuset. Strax norr därom byggdes Stinsen, som är
något slags kultur- och informationscentrum. Det är det röda hus som skymtar bakom den vänstra delen av trädgruppen.
Norr om Söderköping passerade järnvägen riksvägen i spetsig vinkel. På den här bilden från 1979 har riksvägen reducerats till lokalväg.
Men fortfarande behåller den greppet om spåret. Foto norrut.
Numera är spåret borta, men spår av spår kan man se om man titta noga på bilden. Mellan fotografens plats och det närmaste trädet
syns en färgskiftning snett över vägen. Det är ett subtilt minne av Vikbolandsbanan.
Strax norr om bron över Göta kanal låg hållplatsen Klevbrinken inklämd i det närmast kaotiska samfärdselnätet av kanal, riksväg,
lokalväg och järnväg plus diverse bebyggelse. Fotot taget söderut.
I dag är det en närmast hopplös uppgift att försöka bestämma var spåret gått i det här området, men här är ett ställe där det syns i vägen
var smalspåret drog fram. Tror jag.
Föregående avsnitt
Hela tråden: