Re: KHJ-reglementet, nr 12: kap. 3, §§ 47–50
>§ 50: Tänka sig att man kungjorde för alla när pengarna skulle sändas in till kassören! Tydligen bedömdes inte rånrisken vara alltför stor. Ja, man kunde umgås rätt sorglöst med stora belopp ganska länge. När jag var busskonduktör i Uppsala i början av 60-talet hade vi en kassa på 1.000 kr, vilket motsvarar cirka 10.000 kr idag. Idag skulle man väl inte kunna åka runt länge med en sådan kassa utan att bli presenterad för en kniv.På biljettexpeditionen där vi köpte biljettblocken samlades förstås mycket pengar. Dessa transporterades till banken på flakmoped. Budet ställde sin moped på gatan utanför och började med att bära ut säckarna med växelmynt. När detta var klart gick han in och hämtade portföljen med sedelbuntar och papper, som placerades överst, varpå han körde till banken.Jag arbetade också vid Posten ett tag. Huvudpostkontoret låg i hörnet av Kungsängsgatan och Bangårdsgatan, d.v.s. ett par kvarter från stationen. Däremellan körde vi värdepost på vanliga elektriska plattformstruckar.
Hela tråden: