Den här fina bilden får mig att tänka på vilka vedermödor man kunde råka ut för på en liten station mitt ute i skogen.
Några år senare än när bilden är tagen tjänstgjorde jag som tågklarerare i Torup. Precis som på bilden hade vagnutagningen från Smålandsstenar kommit in och stannat på spår tre. Klockan är strax före tolv och föraren och medföljande växlare går in på stationen för att dricka kaffe och äta andrafrukost. Därinne sitter ett gäng från banavdelningen i samma ärende. Man inväntar Hyltetåget från Halmstad så att man kan göra rundgång med T43:an för att därefter återvända till Smålandsstenar.
Efter en stund går föraren ut för att starta loket men kommer något slokörad tillbaka; loket vägrar starta, batteritorsk!
Efter ca 20 sekunders tystnad frågar en av banavdelningens gubbar: ’Är inte Hyltetåget på väg in?’ ’ Jo’ säger jag, ’om ungefär fem minuter’. ’Finns det några startkablar i närheten’, frågar han. Jag ringer snabbt till Torups Bilverkstad och frågar om dom har några rejäla kablar vi kan få låna: ’Det kommer en kille om tre minuter och hämtar dom’.
Det visar sig att en av gubbarna på banavdelningen har ett förflutet som reparatör på den nedlagda dieselloksverkstan i Halmstad och vet var varenda mutter sitter på en GM-diesel.
Jag ställer infarten från Halmstadshållet i stopp och tar strax efter in Hyltetåget mot rörlig stoppsignal så att loket stannar jämnsides med T43:an. Ett snabbt snack med Halmstadsföraren och han försvinner in på stationen för en kopp kaffe.
Samtidigt börjar den före detta repararören öppna luckor och lyfta på huvar på de två loken. Vi andra kopplar ihop startkablarna till en luftlinje som hänger mellan loken. ’72 volt’ säger den före detta reparatören och så blixtrar det till. ’Du kan pröva starta nu’ säger han och med ett segt muller börjar startmotorn dra runt. Plötsligt hoppar dieseln igång . Runt luftledningen står ett vitt moln av vattenånga som på grund av värmeutvecklingen avdunstar från regnet som strilat ner.
Snabb återställning, Hyltetåget kan avgå och jag kan äntligen lyfta bommarna i södra änden.
Ett nöjt gäng återgår till stationshuset för ytterliggare en kopp kaffe, rundgången får vänta.
Improvisation och kaffe är vad som behövs för att allt skall fungera!
Några dagar senare träffade jag ägaren till Torups Bilverkstad som undrade vad vi hade hållit på med. Han hade fått löda om startkablarna som hade smält av värmen!
Arvid, fd tkl Tou.