Gxt 5255 beskrivs i SJ-nytt 15/72 med några bilder infogade i artikeln. Jag kan scanna in sidorna som PDF och skicka per mail, om intresse finns.

Det var nog inget tåg för brådskande gods som livsmedel etc. Det gick ju s a s
i omvänd riktning. Vad jag minns medförde det mest sågade trävaror från Nordfinland till kontinenten.

[color=#f00]Håller med. I Reportaget kallar man tåget för Godsexpress, men det var ju ett vanligt godståg. På en av bilderna ser man bl a ett par öppna vagnar med presenning.[/color]

Sth för långväga godståg hade redan från 60-talets slut allmänt börjat höjas från 70 till 90, mycket p g a Rc-och Du2-lokens intåg. Med tiden gick det inflation i gxt-begreppet som i mycket annat och vid någon tidpunkt infördes den generella termen "gt",

[color=#f00]Det här med ökade hastigheter kan man se exempel på i grafen från 1971, där godstågen (utom de i 7XXX-serien) har samma gångtider Jörn-Boden som snälltågen 92, 94 och 902.[/color]
[color=#f00]Tänk vad smidigt det hade varit för fjärren idag om alla tåg höll samma hastighet![/color] :-)

5255 hette 6055 till 1971. Just p g a den ökade mängden gxt omgrupperades tågnummerserien delvis. Motparten till 6055 hette 6054. Det blev senare "normalt" fjärrtåg med nummer 5254 och start i Hallsberg. Men ursprungligen var det arvtagaren till 4394 med bl a ilgodsvagnar. Ilgodsomlastningen var dock nu flyttad från Hallsberg till Örebro, där SJ driftsatt en ny styckegodsterminal 1967. Ilgodsvagnarna gick främst i tåget och denna tågdel - med lok och allt - sköts in i /drogs ut ur terminalen med Z65-lokomotor. Givetvis var det fördelaktigare att lasta om under tak.