Det här med ökade hastigheter kan man se exempel på i grafen från 1971, där godstågen (utom de i 7XXX-serien) har samma gångtider Jörn-Boden som snälltågen 92, 94 och 902.

I linjeboken för 1970 har ingen loktyp högre sth än 90 på sträckan.

Tänk vad smidigt det hade varit för fjärren idag om alla tåg höll samma hastighet!

Skilda tåghastigheter har alltid en tl/fjtkl måst hantera, annars klarar
han/hon inte jobbet. Låt vara att sth-spridningen på en huvudlinje ökat från
säg 130/70 till 200/100. Men det är inte tågen som ger största arbetsmängden på en fjbsträcka. Tågen är "förprogrammerade" med sina tidtabeller och styrs främst med huvudsignalerna. Vid fungerande teknik är de muntliga kontakterna med lokf få.

Banarbetshanteringen mer "snackig" även om önskemål om arbetstider kan framföras i förväg. Exakt fastställande sker först i realtid (förseningar,
närliggande extratåg, småfordonsfärder m m). Ansvarig arbetsledare med radionummer skall noteras, fordonen ofta växlas fram från sidospår och klareras
ut mot "stopp". Vid arbetets avslutande förstås omvänd ordning.

Personaltätheten vid tlc Hallsberg ca 1980 var också följande:
a) En man L 1400-S 1400 och S 2100-M 0600
b) Tre man M-F 0700-0800 och 1600-1730
c) Fyra man M-F 0800-1630
d) Två man övrig tid
"Fjärde mannen" M-F 0700-1600 föranleddes helt av banarbetena. Fjbsträckorna
uppdelades på tre händer i st f två för att ge bättre service åt banfolket.

STH-spridningen på huvudlinjerna har dessvärre tom ökat till 200/80 f.n.

Mr H