Samma var det med Xoa2p 34 på Roslagsbanan, hela korgen vickade i kurvorna.

Den ska ha skrotats av RB 1975, medan X2P 32 försvann redan 1971. Var nr 32 ännu ruttnare (bokstavligt talat) eller vet du om det var någon annan anledning? Om 34 var så usel känns det spontant som en kandidat att utrangera först.

(Nr 33 måste väl rimligtvis ha varit bäst av de tre, bevarad som den är in i vår tid och allting.)

Att 34-an gick i himlen in berodde på en hårdhänt tackling i sidan på Gare du Ost i Tjockhult. Om det var vid växling eller berodde på korsande tågvägar :-D vet jag inte. Det finns kunskap om den detaljen på detta forum. Efter skrotningen av mtv 34 skaldade en (fd?) forumit, och mycket annat -it också, "Kära motorvagn 34, du kom aldrig förbi Ekebyholm, men å andra sidan inte tvärtom heller"! :-)

Sålunda, huruvida 33-an de facto var den bästa vagnen är måhända inte så lätt att veta, men desto lättare att fastslå är att den i alla fall blev den SISTA kvarvarande av sin sort. Vid tiden för 34-an hädanfärd var ju hela Roslagsbanan i rask takt på väg att anträda samma resa, så oavsett vagnens egentliga skick är det lätt att tro att det blev ett rött pennstreck (kommer ni ihåg såna? Pennor? ;-) ) i inventarielistan pga övertalighet. Bara några år senare präglades istället situationen av akut brist på ungefär allting vilket bidrog till att även en elektrifierad vedhög från 1919 gång på gång fick revision av alla tänkbara klasser (från gåtvåvarvrunt-revision till R4-light!). :-)