Riksantikvarieämbetet ger ju bidrag till arbetslivsmuseerna årligen till exempel. Det skulle ju kunna läggas upp som projekt för kompetensutveckling eller liknande. Problemet är väl att man hellre vill använda pengarna till annat...

.. Eller snarare att de ska kunna användas "brett" och därigenom inte släcker hoppet för många bidragssugna direkt. Jag tror det blir lite knepigt för RAÄ eller annan att ha ett så specialiserat bidrag som för järnvägsfordon när bidragen är så få och små. Som läget är nu, alltså!

Beträffande kompetensutveckling så var ju detta med "ånglokscentrum" på tapeten för några år sedan. Själv tillhörde jag skeptikerna, just med tanke på hur små summor "sektorn" har att sukta efter ö h t, men jag kan förstå f f a de normalspåriga föreningarna som för det första ofta har små verkstadsresurser själva samt måhända (därigenom) tunt med kompetens och personalresurser. För dessa skulle det säkert vara värt en hel del att kunna skicka iväg ett ånglok för revision i Östersund, Nora, Grängesberg eller Orsa (eller nåt sånt). De skulle t o m säkert kunna satsa åtminstone en del av pengarna själva för att få detta gjort. Om nu möjligheten fannns...

Apropå aktuell diskussion i detta forum så skulle ju Skåne vara ett bra exempel på fördelar med gemensamma resurser på detta område (även utan bidrag). Skapa en "regional ånglokshuvudverkstad" för alla föreningar där alltså; ett ställe där lokalerna lämpar sig bäst (Kristianstad?). Kompetensen (= personalen) skulle då kunna förflytta sig för aktuella jobb till detta ställe.

Som bl a Anders Ö konstaterat (har jag för mig) så har ju smalspårsföreningarna lite andra förutsättningar. Tack vare att man satsat på egen infrastruktur och fordon som redan från början (mer eller mindre) var i behov av ordentliga revisioner så har man byggt upp egna resurser och egen kompetens på ett annat sätt, måhända. Fast det är kanske inte alltid helt självvalt... Dessutom kostar det ju en rejäl hacka att skicka smalspårsfordon -åtminstone större än för 600 mm- på järnväg eller landsväg till nåt "center".

Sen har man ju -som visat sig i annat aktuellt exempel här på "forumet"- andra viktiga saker att ta i också. Jag tror t ex att WFJ, som ju har två ånglok i drift (= 100 % av sin ånglokspark!), inte skulle uppskatta om det på nåt sätt hostades fram x antal ytterligare miljoner för "branchen" men som var öronmärkta till ett dylikt ändamål och som därigenom inte kunde användas till minst sagt viktiga banupprustningar.

Nåja. Kan alltså bli lite "kinkigt". Men jag vidhåller ändå, för att återgå till sakfrågan i denna tråd och trots att det nu kan låta motsägelsefullt, att ett (mycket) riktat bidrag till enstaka fordon skulle vara vettigt och inte bli (så) ifrågasatt. Förutsatt att det inte var knutet till ägaren och att fordonet fanns upptaget i någon nationellt sanktionerad bevarandeplan. Även i hembygds- och militärhistoriska föreningar, typ.

/ L G