Jag vet att Anders Janson, som besitter ett stort kunnande om smalspår, vid ett tillfälle hävdade att de 891 lok som konserverades egentligen inte var beredskapslok och tillhörde beredskapsfordonsparken. Om du anders läser detta får du gärna utveckla ditt resonemang. Jag har själv kopior på handlingar från Försvarsbyrån som yttrar sig över föreslagna slopningar med hänsyn till att enskilda 891 och 1067 lok bör finnas kvar som beredskapslok. Har noterat att flera 891 lok konserverades för att efter något år slopas för skrotning.
Möjligen kan detta berott på beslut att beredskapslok skulle ha en minimi prestanda gällande dragkraft.
Likaså företogs en inventering (tror det var i slutet av 1952) över övertaliga ånglok som var möjliga att ingå i beredskapsfordonspark. Där fanns flera 891 ånglok med.
Som Ulf är inne på är även beredskapslok en ekonomisk företeelse. Beredskapsrevisioner bekostades av kostnadställe inom Fsbr. Om kostnaderna skulle bli höga föreslogs istället slopning. Verksamheten verkar ha haft en stor kostnadsmedvetenhet även om stora investeringar även skedde.
Om konserveringar ej belastade försvarsbyrån ekonomiskt kan man med fog säga att dessa lok ej tillhörde beredskapsfordonsparken fullt ut, även om dom fick en nådatid som konserverad reserv. Kanske Anders J eller någon annan vet närmare.
Däremot gjordes aldrig någon beställning av specialdestinerade lokhus för uppställning av beredskapsånglok för 891 eller 1067 mm. Dom smalspårslok som blev konserverade ställdes upp i befintliga lokstall m.m