De brittiska loken (sk electrodiesel) var av två huvudtyper, Class 73 och Class 74. Class 74 byggdes på senare delen av 1960-talet och var ett tidigt försök att använda elektronik i styrningen av el- och dieselsystemen på loket. Loken var både snabba (maxfart 145 km/t) och kraftiga (3000 hästar), men elektroniken krånglade så mycket att man valde att slopa loken i slutet på 1970-talet som en följd av en nedgång i trafik.

Class 73 finns i två varianter, 73/0 (Southern Railway litt. JA) och 73/1 (Southern Railway litt. JB), båda går under smeknamnet "Little Ed". Skillnaden ligger i boggier och utväxling. Loken kom i början på 1960-talet och levererades av English Electric. Generellt så ansågs loken vara helt lyckade (därav försöket med den kraftigare Class 74) och det finns fortfarande ett antal lok i drift. Flera är bevarade på museibanor.

Tankarna bakom denna loktyp föddes redan innan andra världskriget, men fick vänta utvecklingen av lättare dieselmotorer (Southern Railway ville ha ett lok med låg axellast för att maximera lokets användningsområde), driftsättningen av Southerns stora ellok (BR Class 68) samt pengar och annan materiel till projketet (BR hade andra prioriteringar).